Flying Finn
Medlem
God morgon från San Salvador! 
Har nu fått min sömnbrist åtgärdad och började dagen med ett Skype for Business -distansmöte lämpligt på morgonen lokal tid. Hade tur att mötet var inte typ före lunch finsk tid.
Så fortsätter mitt reportage.
Från oneworld Loungen flyttade jag mig efter några timmar till terminal 4, eftersom mitt flyg till MIA avgick ju inte från TBIT. På vägen upptäckte jag en sådan här utomhusrastplats för fyrbenta flygresenärer. Även TSA:s fyrbenta medarbetare tycktes rastas där.
Väl framme i Flagship Loungen i T4. Positionerade mig vid bordet intill maten och bl.a. champagnen, så förutom urvalet på bilden, så blev det igen lite Besserat. Flagship Loungen på LAX hade goda vyer till plattan, men jag valde inte ett fönsterbord. Den här loungen känndes mindre än den på ORD. På basis av mitt senare besök till Flagship Loungen på MIA, så är även den större.
Jag har blivit rätt så förtjust med AA Flagship Business. Inte är det precis den bästa möjliga affärsklassprodukten som finns, men den har vissa fördelar i jämförelse med t.ex. BA. Maten är varierande, men har inte personligen fått ännu en dålig måltid i kabinklassen. Maten har varit varierande, men hederligt talat är matutbudet mera i min smak än t.ex. den maten som JL kommer att servera mig i slutet av året på NRT-BOS och JFK-NRT. Jag är inte en finsmakare i mat. Jag gillar god mat, men en viss typ av fine dining är bortkastat med mig.
Flagship Business har en mera konsekvent hårdvara än Club World med BA. Oberoende av flygplansmodellen, så finns det bra med sittplatser med direkt tillgång till korridoren och dessutom har åtminstone Boeing-modellerna (767, 777 och 787) med Flagship Business bra med bordsutrymme och även plats för att ligga. I sin helhet tycker jag fördelen med en TP run -biljettering och -rutt med AA är att du vet du kommer att få på longhaul-flygena. Konsekvent utbud med Wi-Fi och en acceptabel prisnivå för tilläggstjänsten är också ett plus. Som en upplevelse är ju inte Flagship Business något speciellt, men du vet vad du får. I mjukvara är kabinpersonalens service helt okej. Om jag tänker på prestandan, så största svagheten med Flagship Business är den samma som med Club World - renhet. Det är inte så snyggt och prydligt som det kunde vara.
Med AA 777-300ER gillar jag den främre, lilla Flagship Business -kabinen, raderna 3 och 4. I den stora har jag inte suttit, men den är nog troligen trevligare än den stora Club World -kabinen ombord t.ex. 777-200/300ER.
På bilden synns hur bra jag har med utrymme att sprida ut mina prylar inför flyget och det då har jag inte ens öppnat det egentliga matbordet:
Dags att börja fikandet med mina standardval:
En mindre detalj jag gillar med AA är deras nya val till hörlurar. Jag prövade dem inte nu på den korta flygningen till MIA (dock över fyra timmar, men jag brukade min tid på e-post och resereportaget). Sådana här har jag funderat på att köpa t.ex. på Black Friday i år.
Så började måltidsserveringen. Till först en entré som var en salladsbricka. Valde att få citrondressing med salladen till vänster, som portionerades direkt på salladen av CC.
Jag hade beställt min huvudrätt på förhand, så mitt val var garanterad. Jag har lärt mig nu att alltid välja maten med AA på förhand. Det är ingen fördel med att låta bli. Det finns inga överraskningar ombord utanför menyalternativen på aa.com.
Utbudet den här gången var:
Ordet medley får mig alltid i första hand tänka på musik. Min huvudrätt var riktigt smakfull. Dock lite minus för att såsen var positionerad lite snävt, så presenteringen av maten så lite väl förhastad ut. Själva portionen:
Jo, sundae är alltid mitt val till efterrät med AA - nu och i framtiden. Jag kan medge att sundaen är en av orsakerna varför jag gillar att flyga Flagship Business. Den här gången beställde jag den med bärsås och vispgrädde:
En detalj med AA design av 777-300ER är valet att ha även takmonitorer, vilket gör det praktiskt att följa med flygets rutt och nyckeluppgifter även utan behöva offra sin personliga IFE-skärm för det, i fall man t.ex. tittar på en film. Eller så kan man sova/dåsa och alltid ta en snabb titt på var vi är, utan att fälla ut sin egna skärm.
Best Western Plus Miami Airport North Hotel & Suites
(Beklagar den immiga bilden. Luftfuktigheten orsakade kondens i kameran och jag fick bråttom med bilden p.g.a. skjutsen till flygplatsen.)
Då blev det min första övernattning med BW den här resan. Och dessutom var det här min första övernattning med hotellkedjan så att jag hade deras BW Rewards -lojalitetsstatus. Jag har någon tidgare matchat från Le Club AccorHotels Platinum till BW:s Diamond-nivå. Eftersom min nivå hade förfallit till Gold, så gjorde jag något vågat, för naturligtvis ville jag ju ha vid mina inkommande BW-övernattningar den maximala statusen som de är redo att ge vid en statusmatch. Så jag skickade in en ansökan om matchning från Le Club AccorHotels Gold. Hör och häpna: jo, jag blev uppgraderad till Diamond - igen! Jag förmodar att de åtmistone delvis måste ha tittat på antalet inkommande övernattningar hos dem under 2019. Jag har nog mindre än med AccorHotels, men ändå en 5-7 st.
Så efter att jag var igen Diamond, så väntade jag med intressen vad som skulle komma vara upplevelsen med dem i Miami, FL. Som jag redan skrev tidigare i tråden, så var det problem med kortbetalningen. Jag ringde till hotellet och på samma gång som betalningsproblemet löstes, så angav jag när jag kommer och hoppades att det blir ett trevligt rum som Diamond. Väl framme på hotellet med deras gratis shuttle (nå gratis och gratis... $5 till latinochaffisen som muta), så fick jag deras välkomstgåva och blev samtidigt tackad för min lojalitet som Platinum. Fick rätta till henne, eftersom jag är nog Diamond. Det stod Platinum även på kvittot, så vet inte var felet är. Mitt konto visar nog Diamond som den borde. (C'mon, naturligtvis bör det vara så. Inte kan man vara en låg Gold eller Platinum. )
Välkomstpåsen var helt okej. Inget direkt onödigt krimskrams. Den lilla blå grejen är ett chokladkex.
Mitt rum var på översta våningen (4/4) och den var med king-säng. Ingen vy till flygplatsen, men man hörde nog en del av avgångarna inne på rummet.
Så blev det dags igen för att forsätta flygandet. På MIA hade jag som alternativ att besöka AA Flagship Loungen eller AMEX Centurion Lounge. Mina tidigare några besök till Centurion Loungen på MIA var en liten besvikelse. Den på IAH var nog bättre. Från Centurion Lounge på MIA har en nog utsikter till plattan, men utrymmet är rätt så litet i propotion till antalet gäster. Där med känndes det lite för fullt. Troligen har så många flera amerikaner tillgång med AMEX-kort till loungen?
Eftersom mitt hotellfrukost var en typisk amerikansk besvikelse, så hade jag intte ännu ätit något som skulle fredställa min apptit och varit gott. Där med siktade jag på att besöka Flagship Loungen, eftersom Centurion Loungen har tidigare haft lite klent med matalternativ. Det visade sig vara ett gott beslut, för jag fick lite mera fredställande frukost än vad hotellet hade serverat. Har nu mentalt infört en policy att undvika boka hotell i USA med frukost, i fall det finns billigare prisalternativ utan den. Har inte ännu sett en god frukost på hotell i USA. Jäkla pankakor och andra billiga kolhydrater, men inget mataktigt. Kanske på TWA Hotel blir det en bättre upplevelse i slutet av året - hoppas åtmistone det.
Slog mig ner i en fotölj med mitt pick och pack. Återkommer kanske i något skede till min utrustning, men på bilden synns Tortugas ryggsäck som har allt mitt bagage. Jackan och kameran är de enda prylarna som jag inte har inne i den.
Något som jag gillar med AA Flagship Lounger är designen som de har. På ORD, LAX och MIA har de alla en ingång med en prydlig och välkomnande reception. Det känns modernt.
Som flygplats är MIA inte så illa, fast p.g.a. storleken blir det ju att gå mycket, om man inte tar automattåget på airside. Lik LAX, så går det bra att flytta sig mellan de olika terminalerna. Där med har du även det maximala service- och loungeutbudet. Det var positivt att lik LAX, så fanns det även här Bank of Americans bankomater på airside. Den enda nackedeln är en serviceavgift på $3 vid uttag, vilket är troligen inget speciellt (nej, har inte tagit ut kontanter tidigare i USA).
På talan om uttag, så mitt Curve Black har fungerat utan några problem i alla länder tillsvidare. Uttag i USA och på Guernsey fungerade som de skulle. Senast igår betalade jag med kortet på Pizza Hut i San Salvador. Kan nog troligen rekommendera er kortet efter min resa.
Korridorvy från MIA:
Så blev det dags att flyga för första gången till Mellanamerika.
Flygplatsens MIA-identitet synns bl.a. vid alla gater. Det som överraskade mig var att de inte var ett latinamerikanskt kaos vid gaten redan före boarding. Jag var ju i första gruppen, så jag fick i lugn och ro invänta vår avgång. Vi blev dock försenade en halvtimme, eftersom de upptäckte skråmor på flygplanet. Vid det skedet tänkte jag att få se blir det nu ett planbyte, vilket skulle ha innebärt en lång försening. Nå det blev det inte, som tur nog.
Ni blir nog snart (om ni inte redan är det) trötta på mina bilder med varma nötter och dryck. Den här gången med en lite äldre 737-800 (inte NG) och latinocrew med MIA som sin bas.
Lunchalternativen var inte så många på MIA-SAL:
På basis av FlyerTalk, så salladen har inte fått några lovord. I mitt tycke har salladerna hos AA varit sämre än med BA. Eftersom raviolin fanns som ett alternativ för ett av mina senare flyg, men då hade jag även möjligheten att pröva hindukosten, så valde jag raviolin nu och prövar hindumaten på TPA-DFW, ombord MD-82/83:n (om inte AA lyckas sabba min plan).
Den här raviolin är ett mycket typiskt alternativ med AA och finns ofta i inrikes-First. Den smakar sig nog för mig, eftersom den är trevligt kryddig. Nästan som tex mex och Italien kombinerat. Som affärsklassmat är den inte speciell, men helt okej.
El Salvador
Jag kommer säkert att återkomma med petitesser om landet och huvudstaden San Salvador i ett senare inlägg. Just nu vill jag bara få mitt reportage avklarat fram till ankomsten hit.
Vid ankomsten till SAL - Monseñor Óscar Arnulfo Romero International Airport, hade jag förväntat mig eventuellt ett kaos innan jag kommer in i landen. Hotbilden var att landet är inte bara ordagrant en bananrepublik, utan att begreppet angår även min upplevelse på flygplatsen. Som tur nog blev själva upplevelsen helt positiv. Ingen kö till passkontrollen och jag blev ställd endast några enkla frågor på basis av mitt immigrationskort, som vi hade fått ombord flyget.
Till tullen måste jag dock köa. Före tullen så kollade tullen skilt immigrationskortet vid en rad båsar, i fall jag skulle ha skrivit något som kräver åtgärder av dem. I sin helhet var det nog smärtfritt, fast en kort stund misstänkte jag att tullkön kanske blir ett problem.
Väl ute från terminalens ankomsthall. Latinokaos vid avhämtningsområdet utanför terminalen. Tut, tut och folk hit och dit. Min chaufför väntade som överenskommet. Plåtade bilden när jag väntade på att han hämtar sin bil.
Såja, nu är det dags att börja dagens program i huvustaden. Återkommer igen!
Har nu fått min sömnbrist åtgärdad och började dagen med ett Skype for Business -distansmöte lämpligt på morgonen lokal tid. Hade tur att mötet var inte typ före lunch finsk tid. Så fortsätter mitt reportage.
Från oneworld Loungen flyttade jag mig efter några timmar till terminal 4, eftersom mitt flyg till MIA avgick ju inte från TBIT. På vägen upptäckte jag en sådan här utomhusrastplats för fyrbenta flygresenärer. Även TSA:s fyrbenta medarbetare tycktes rastas där.
Väl framme i Flagship Loungen i T4. Positionerade mig vid bordet intill maten och bl.a. champagnen, så förutom urvalet på bilden, så blev det igen lite Besserat. Flagship Loungen på LAX hade goda vyer till plattan, men jag valde inte ett fönsterbord. Den här loungen känndes mindre än den på ORD. På basis av mitt senare besök till Flagship Loungen på MIA, så är även den större.
Jag har blivit rätt så förtjust med AA Flagship Business. Inte är det precis den bästa möjliga affärsklassprodukten som finns, men den har vissa fördelar i jämförelse med t.ex. BA. Maten är varierande, men har inte personligen fått ännu en dålig måltid i kabinklassen. Maten har varit varierande, men hederligt talat är matutbudet mera i min smak än t.ex. den maten som JL kommer att servera mig i slutet av året på NRT-BOS och JFK-NRT. Jag är inte en finsmakare i mat. Jag gillar god mat, men en viss typ av fine dining är bortkastat med mig.
Flagship Business har en mera konsekvent hårdvara än Club World med BA. Oberoende av flygplansmodellen, så finns det bra med sittplatser med direkt tillgång till korridoren och dessutom har åtminstone Boeing-modellerna (767, 777 och 787) med Flagship Business bra med bordsutrymme och även plats för att ligga. I sin helhet tycker jag fördelen med en TP run -biljettering och -rutt med AA är att du vet du kommer att få på longhaul-flygena. Konsekvent utbud med Wi-Fi och en acceptabel prisnivå för tilläggstjänsten är också ett plus. Som en upplevelse är ju inte Flagship Business något speciellt, men du vet vad du får. I mjukvara är kabinpersonalens service helt okej. Om jag tänker på prestandan, så största svagheten med Flagship Business är den samma som med Club World - renhet. Det är inte så snyggt och prydligt som det kunde vara.
Med AA 777-300ER gillar jag den främre, lilla Flagship Business -kabinen, raderna 3 och 4. I den stora har jag inte suttit, men den är nog troligen trevligare än den stora Club World -kabinen ombord t.ex. 777-200/300ER.
På bilden synns hur bra jag har med utrymme att sprida ut mina prylar inför flyget och det då har jag inte ens öppnat det egentliga matbordet:
Dags att börja fikandet med mina standardval:
En mindre detalj jag gillar med AA är deras nya val till hörlurar. Jag prövade dem inte nu på den korta flygningen till MIA (dock över fyra timmar, men jag brukade min tid på e-post och resereportaget). Sådana här har jag funderat på att köpa t.ex. på Black Friday i år.
Så började måltidsserveringen. Till först en entré som var en salladsbricka. Valde att få citrondressing med salladen till vänster, som portionerades direkt på salladen av CC.
Jag hade beställt min huvudrätt på förhand, så mitt val var garanterad. Jag har lärt mig nu att alltid välja maten med AA på förhand. Det är ingen fördel med att låta bli. Det finns inga överraskningar ombord utanför menyalternativen på aa.com.
Utbudet den här gången var:
Ordet medley får mig alltid i första hand tänka på musik.
Min huvudrätt var riktigt smakfull. Dock lite minus för att såsen var positionerad lite snävt, så presenteringen av maten så lite väl förhastad ut. Själva portionen:Jo, sundae är alltid mitt val till efterrät med AA - nu och i framtiden. Jag kan medge att sundaen är en av orsakerna varför jag gillar att flyga Flagship Business.
Den här gången beställde jag den med bärsås och vispgrädde:En detalj med AA design av 777-300ER är valet att ha även takmonitorer, vilket gör det praktiskt att följa med flygets rutt och nyckeluppgifter även utan behöva offra sin personliga IFE-skärm för det, i fall man t.ex. tittar på en film. Eller så kan man sova/dåsa och alltid ta en snabb titt på var vi är, utan att fälla ut sin egna skärm.
Best Western Plus Miami Airport North Hotel & Suites
(Beklagar den immiga bilden. Luftfuktigheten orsakade kondens i kameran och jag fick bråttom med bilden p.g.a. skjutsen till flygplatsen.)
Då blev det min första övernattning med BW den här resan. Och dessutom var det här min första övernattning med hotellkedjan så att jag hade deras BW Rewards -lojalitetsstatus. Jag har någon tidgare matchat från Le Club AccorHotels Platinum till BW:s Diamond-nivå. Eftersom min nivå hade förfallit till Gold, så gjorde jag något vågat, för naturligtvis ville jag ju ha vid mina inkommande BW-övernattningar den maximala statusen som de är redo att ge vid en statusmatch.
Så jag skickade in en ansökan om matchning från Le Club AccorHotels Gold. Hör och häpna: jo, jag blev uppgraderad till Diamond - igen! Jag förmodar att de åtmistone delvis måste ha tittat på antalet inkommande övernattningar hos dem under 2019. Jag har nog mindre än med AccorHotels, men ändå en 5-7 st.Så efter att jag var igen Diamond, så väntade jag med intressen vad som skulle komma vara upplevelsen med dem i Miami, FL. Som jag redan skrev tidigare i tråden, så var det problem med kortbetalningen. Jag ringde till hotellet och på samma gång som betalningsproblemet löstes, så angav jag när jag kommer och hoppades att det blir ett trevligt rum som Diamond.
Väl framme på hotellet med deras gratis shuttle (nå gratis och gratis... $5 till latinochaffisen som muta), så fick jag deras välkomstgåva och blev samtidigt tackad för min lojalitet som Platinum. Fick rätta till henne, eftersom jag är nog Diamond. Det stod Platinum även på kvittot, så vet inte var felet är. Mitt konto visar nog Diamond som den borde. (C'mon, naturligtvis bör det vara så. Inte kan man vara en låg Gold eller Platinum. )Välkomstpåsen var helt okej. Inget direkt onödigt krimskrams. Den lilla blå grejen är ett chokladkex.
Mitt rum var på översta våningen (4/4) och den var med king-säng. Ingen vy till flygplatsen, men man hörde nog en del av avgångarna inne på rummet.
Så blev det dags igen för att forsätta flygandet. På MIA hade jag som alternativ att besöka AA Flagship Loungen eller AMEX Centurion Lounge. Mina tidigare några besök till Centurion Loungen på MIA var en liten besvikelse. Den på IAH var nog bättre. Från Centurion Lounge på MIA har en nog utsikter till plattan, men utrymmet är rätt så litet i propotion till antalet gäster. Där med känndes det lite för fullt. Troligen har så många flera amerikaner tillgång med AMEX-kort till loungen?
Eftersom mitt hotellfrukost var en typisk amerikansk besvikelse, så hade jag intte ännu ätit något som skulle fredställa min apptit och varit gott. Där med siktade jag på att besöka Flagship Loungen, eftersom Centurion Loungen har tidigare haft lite klent med matalternativ. Det visade sig vara ett gott beslut, för jag fick lite mera fredställande frukost än vad hotellet hade serverat. Har nu mentalt infört en policy att undvika boka hotell i USA med frukost, i fall det finns billigare prisalternativ utan den. Har inte ännu sett en god frukost på hotell i USA. Jäkla pankakor och andra billiga kolhydrater, men inget mataktigt. Kanske på TWA Hotel blir det en bättre upplevelse i slutet av året - hoppas åtmistone det.
Slog mig ner i en fotölj med mitt pick och pack. Återkommer kanske i något skede till min utrustning, men på bilden synns Tortugas ryggsäck som har allt mitt bagage. Jackan och kameran är de enda prylarna som jag inte har inne i den.
Något som jag gillar med AA Flagship Lounger är designen som de har. På ORD, LAX och MIA har de alla en ingång med en prydlig och välkomnande reception. Det känns modernt.
Som flygplats är MIA inte så illa, fast p.g.a. storleken blir det ju att gå mycket, om man inte tar automattåget på airside. Lik LAX, så går det bra att flytta sig mellan de olika terminalerna. Där med har du även det maximala service- och loungeutbudet. Det var positivt att lik LAX, så fanns det även här Bank of Americans bankomater på airside. Den enda nackedeln är en serviceavgift på $3 vid uttag, vilket är troligen inget speciellt (nej, har inte tagit ut kontanter tidigare i USA).
På talan om uttag, så mitt Curve Black har fungerat utan några problem i alla länder tillsvidare. Uttag i USA och på Guernsey fungerade som de skulle. Senast igår betalade jag med kortet på Pizza Hut i San Salvador. Kan nog troligen rekommendera er kortet efter min resa.
Korridorvy från MIA:
Så blev det dags att flyga för första gången till Mellanamerika.
Flygplatsens MIA-identitet synns bl.a. vid alla gater. Det som överraskade mig var att de inte var ett latinamerikanskt kaos vid gaten redan före boarding.
Jag var ju i första gruppen, så jag fick i lugn och ro invänta vår avgång. Vi blev dock försenade en halvtimme, eftersom de upptäckte skråmor på flygplanet. Vid det skedet tänkte jag att få se blir det nu ett planbyte, vilket skulle ha innebärt en lång försening. Nå det blev det inte, som tur nog.Ni blir nog snart (om ni inte redan är det) trötta på mina bilder med varma nötter och dryck.
Den här gången med en lite äldre 737-800 (inte NG) och latinocrew med MIA som sin bas.Lunchalternativen var inte så många på MIA-SAL:
På basis av FlyerTalk, så salladen har inte fått några lovord. I mitt tycke har salladerna hos AA varit sämre än med BA. Eftersom raviolin fanns som ett alternativ för ett av mina senare flyg, men då hade jag även möjligheten att pröva hindukosten, så valde jag raviolin nu och prövar hindumaten på TPA-DFW, ombord MD-82/83:n (om inte AA lyckas sabba min plan).
Den här raviolin är ett mycket typiskt alternativ med AA och finns ofta i inrikes-First. Den smakar sig nog för mig, eftersom den är trevligt kryddig. Nästan som tex mex och Italien kombinerat. Som affärsklassmat är den inte speciell, men helt okej.
El Salvador
Jag kommer säkert att återkomma med petitesser om landet och huvudstaden San Salvador i ett senare inlägg. Just nu vill jag bara få mitt reportage avklarat fram till ankomsten hit.
Vid ankomsten till SAL - Monseñor Óscar Arnulfo Romero International Airport, hade jag förväntat mig eventuellt ett kaos innan jag kommer in i landen. Hotbilden var att landet är inte bara ordagrant en bananrepublik, utan att begreppet angår även min upplevelse på flygplatsen.
Som tur nog blev själva upplevelsen helt positiv. Ingen kö till passkontrollen och jag blev ställd endast några enkla frågor på basis av mitt immigrationskort, som vi hade fått ombord flyget.Till tullen måste jag dock köa. Före tullen så kollade tullen skilt immigrationskortet vid en rad båsar, i fall jag skulle ha skrivit något som kräver åtgärder av dem. I sin helhet var det nog smärtfritt, fast en kort stund misstänkte jag att tullkön kanske blir ett problem.
Väl ute från terminalens ankomsthall. Latinokaos vid avhämtningsområdet utanför terminalen. Tut, tut och folk hit och dit.
Min chaufför väntade som överenskommet. Plåtade bilden när jag väntade på att han hämtar sin bil.Såja, nu är det dags att börja dagens program i huvustaden. Återkommer igen!
