Tänkte jag skulle försöka ge mig på en liten rese-rapport i efterskott. Alltid kul att läsa andras så då är det väl läge att prova med en egen. Märk väl att det här är skrivet av en total novis i sammanhanget!
Har länge haft en dröm att kunna resa i ”finklass”. Fröet till den drömmen såddes då jag för ett gäng år sedan på vägen hem från Thailand kikade in i den där delen fram i planet som man aldrig sett. En liten wow-känsla… hur gott hade det inte varit att sitta så istället för inträngd i stolsraden med alla andra.
Sen så var det väl inte så mycket mer med det under ett antal år innan jag fångade upp drömmen igen då jag av en slump hittade hit och började läsa runt bland trådarna.
Som säkert många gjort så fastnade jag snabbt… ett amex inskaffat och en lätt galen jakt på poäng inleddes via alla möjliga prenumerationer som jag inte nyttjat, mer eller mindre nödvändiga inköp och ett ständigt ”ta mitt kort” så fort sambon skulle shoppa…
Nåväl, vouchern kom och planerandet av drömmen kunde börja på riktigt, men den fick ett abrupt slut iom pandemi. Efter ombokningar och ändringar så valde jag till slut att ändra helt på ursprungstanken som var Bali för att istället bege mig västerut då risken för nya bakslag i jakten på ”finklass” kändes mindre åt det hållet.
Så i början av februari i år så var det då äntligen dags. Resa i Business Class!! Ska sägas att jag aldrig rest själv tidigare så inte utan viss nervositet jag klev på tåget mot Kastrup.
Började med en timmes försening i Nässjö men jag tänkte inte ta några risker så jag hade bred marginal tidsmässigt. Incheckning gick smärtfritt och ett besök i lounge för första gången var en trevlig upplevelse. Sen har man ju förstått att SAS loungen kanske inte är så mycket att hetsa upp sig över men likväl satt jag med öl & chips inom räckhåll och njöt över att jag var på väg så smått.
Första sträckan var till Wien och det ska medges att jag säkert var väldigt lättimponerad men det var en häftig känsla att ta emot brickan med käket & ett glas tjut till det. Trivsam flygning med Austrian.
Wien visade sig från en mindre god sida med regn och blåst så det blev tidigt i säng istället då nästföljande dag skulle startas tidigt.
Smidig retur med tåget till flygplatsen och ett snabbt besök i loungen där innan det blev dags att boarda flighten mot Frankfurt.
Riktigt glad och trevlig personal och jag blev tillfrågad med namn vad jag önskade att dricka… Kändes som en genuint artig gest… kanske för att jag uppenbart var en rookie bland världsvana slipsar som utgjorde övriga resenärer i Business. För någon status har jag i alla fall inte.
Smarrig bit lax fick utgöra tidig lunch och jag kunde sen mätt och belåten luta mig tillbaka och nöjt konstatera att resan börjat riktigt jäkla bra!
Väl i Frankfurt så blev det en stunds promenad innan jag kommit till rätt del av flygplatsen och jag kunde slappna av lite… Jag letade upp gaten så att jag hade koll på den och insåg att det ju rimligen borde finnas lounge någonstans att fördriva lite tid. Lufthansas Business lounge visade sig vara ganska precis runt hörnet och snabbt upp för trappan för ännu en liten sån där skön uppenbarelse…Försåg mig själv med lite dryck och konstaterade ännu en gång att det rullar på… här sitter jag i en lounge med en GT och väntar i lugn och ro… vilket koncept!
Två smidiga intra-Europa flighter var en sak och när det var dags att bege sig mot gaten var det inte utan att det smög sig på lite nervositet… Första gången i Business class på riktigt… helt själv… snart på väg till en annan del av världen…
Knallade iväg mot gaten och blev tvungen att stanna till när jag såg planet förberedas… Vilket jäkla flygplan… Hade ju såklart sett bilder och videos osv men helt klart mäktigt att se hur stor en 747 faktiskt är…
Det var en uppiggande syn och vetskapen att jag snart nog faktiskt ska sitta där uppe på övervåningen gav en boost av den där sköna känslan igen.
Insåg snart att boarding skulle bli lite försenad men kunde inte bry mig mindre taggad på upperdeck som jag var!
Hör i bakgrunden att personalen ropar ut lite namn… passenger xxx please contact gate-personell…
När det strax rabblas namn igen så lyssnar jag… vågar ju inte riktigt släppa ner garden för jag är ju trots allt inte ombord än. Och givetvis är det sista namnet mitt…
Vad fan är det nu då tänker jag medan jag ursäktar mig fram genom högen av köande. Ser framför mig hur de förklarar att något blivit fel och att jag inte kan åka med… Aja, det löser sig väl på något sätt är det sista jag hinner tänka innan jag är framme vid disken. Jag kliver fram och presenterar mig och hänvisade till uppropet…
Det visar sig att IFEn är trasig på min bokade plats… så långt hann jag tänka innan det snabbt rabblades… your new boardingcard… here you go.. thank you… next!! Och så var det med den saken!!
Jaha, där rök den fönsterplatsen tänkte jag lite surmulet men i samma stund påbörjas boarding och jag kan, inte utan viss tillfredsställelse, välja den betydligt kortare kön…
Glatt bemötande vid ombordstigning och jag hänvisas mot trappan… steppar upp och letar upp min nya plats som visar sig vara platsen bredvid min gamla. Jag slås över bredden på stolen… hur pass rymligt det är… Ett glatt välkommen och jag får en meny med fråga om jag önskar något att dricka. Har ni kanske champagne eller nåt annat bubbel frågar jag lite försiktigt (även om jag efter tidigare research vet att de ju har det) och jag får ett leende som svar tillsammans med glaset.
Äntligen på plats… jag har båda platserna för mig själv… champagne och lite nötter är serverat… Fan det här blir nog bra!!
Har länge haft en dröm att kunna resa i ”finklass”. Fröet till den drömmen såddes då jag för ett gäng år sedan på vägen hem från Thailand kikade in i den där delen fram i planet som man aldrig sett. En liten wow-känsla… hur gott hade det inte varit att sitta så istället för inträngd i stolsraden med alla andra.
Sen så var det väl inte så mycket mer med det under ett antal år innan jag fångade upp drömmen igen då jag av en slump hittade hit och började läsa runt bland trådarna.
Som säkert många gjort så fastnade jag snabbt… ett amex inskaffat och en lätt galen jakt på poäng inleddes via alla möjliga prenumerationer som jag inte nyttjat, mer eller mindre nödvändiga inköp och ett ständigt ”ta mitt kort” så fort sambon skulle shoppa…
Nåväl, vouchern kom och planerandet av drömmen kunde börja på riktigt, men den fick ett abrupt slut iom pandemi. Efter ombokningar och ändringar så valde jag till slut att ändra helt på ursprungstanken som var Bali för att istället bege mig västerut då risken för nya bakslag i jakten på ”finklass” kändes mindre åt det hållet.
Så i början av februari i år så var det då äntligen dags. Resa i Business Class!! Ska sägas att jag aldrig rest själv tidigare så inte utan viss nervositet jag klev på tåget mot Kastrup.
Började med en timmes försening i Nässjö men jag tänkte inte ta några risker så jag hade bred marginal tidsmässigt. Incheckning gick smärtfritt och ett besök i lounge för första gången var en trevlig upplevelse. Sen har man ju förstått att SAS loungen kanske inte är så mycket att hetsa upp sig över men likväl satt jag med öl & chips inom räckhåll och njöt över att jag var på väg så smått.
Första sträckan var till Wien och det ska medges att jag säkert var väldigt lättimponerad men det var en häftig känsla att ta emot brickan med käket & ett glas tjut till det. Trivsam flygning med Austrian.
Wien visade sig från en mindre god sida med regn och blåst så det blev tidigt i säng istället då nästföljande dag skulle startas tidigt.
Smidig retur med tåget till flygplatsen och ett snabbt besök i loungen där innan det blev dags att boarda flighten mot Frankfurt.
Riktigt glad och trevlig personal och jag blev tillfrågad med namn vad jag önskade att dricka… Kändes som en genuint artig gest… kanske för att jag uppenbart var en rookie bland världsvana slipsar som utgjorde övriga resenärer i Business. För någon status har jag i alla fall inte.
Smarrig bit lax fick utgöra tidig lunch och jag kunde sen mätt och belåten luta mig tillbaka och nöjt konstatera att resan börjat riktigt jäkla bra!
Väl i Frankfurt så blev det en stunds promenad innan jag kommit till rätt del av flygplatsen och jag kunde slappna av lite… Jag letade upp gaten så att jag hade koll på den och insåg att det ju rimligen borde finnas lounge någonstans att fördriva lite tid. Lufthansas Business lounge visade sig vara ganska precis runt hörnet och snabbt upp för trappan för ännu en liten sån där skön uppenbarelse…Försåg mig själv med lite dryck och konstaterade ännu en gång att det rullar på… här sitter jag i en lounge med en GT och väntar i lugn och ro… vilket koncept!
Två smidiga intra-Europa flighter var en sak och när det var dags att bege sig mot gaten var det inte utan att det smög sig på lite nervositet… Första gången i Business class på riktigt… helt själv… snart på väg till en annan del av världen…
Knallade iväg mot gaten och blev tvungen att stanna till när jag såg planet förberedas… Vilket jäkla flygplan… Hade ju såklart sett bilder och videos osv men helt klart mäktigt att se hur stor en 747 faktiskt är…
Det var en uppiggande syn och vetskapen att jag snart nog faktiskt ska sitta där uppe på övervåningen gav en boost av den där sköna känslan igen.
Insåg snart att boarding skulle bli lite försenad men kunde inte bry mig mindre taggad på upperdeck som jag var!
Hör i bakgrunden att personalen ropar ut lite namn… passenger xxx please contact gate-personell…
När det strax rabblas namn igen så lyssnar jag… vågar ju inte riktigt släppa ner garden för jag är ju trots allt inte ombord än. Och givetvis är det sista namnet mitt…
Vad fan är det nu då tänker jag medan jag ursäktar mig fram genom högen av köande. Ser framför mig hur de förklarar att något blivit fel och att jag inte kan åka med… Aja, det löser sig väl på något sätt är det sista jag hinner tänka innan jag är framme vid disken. Jag kliver fram och presenterar mig och hänvisade till uppropet…
Det visar sig att IFEn är trasig på min bokade plats… så långt hann jag tänka innan det snabbt rabblades… your new boardingcard… here you go.. thank you… next!! Och så var det med den saken!!
Jaha, där rök den fönsterplatsen tänkte jag lite surmulet men i samma stund påbörjas boarding och jag kan, inte utan viss tillfredsställelse, välja den betydligt kortare kön…
Glatt bemötande vid ombordstigning och jag hänvisas mot trappan… steppar upp och letar upp min nya plats som visar sig vara platsen bredvid min gamla. Jag slås över bredden på stolen… hur pass rymligt det är… Ett glatt välkommen och jag får en meny med fråga om jag önskar något att dricka. Har ni kanske champagne eller nåt annat bubbel frågar jag lite försiktigt (även om jag efter tidigare research vet att de ju har det) och jag får ett leende som svar tillsammans med glaset.
Äntligen på plats… jag har båda platserna för mig själv… champagne och lite nötter är serverat… Fan det här blir nog bra!!
