Hela tanken med terrorism är att göra folk rädda. Även jag blir rädd under korta stunder men finner att om man höjer blicken så är det bäst att ignorera terroristerna och leva som vanligt. Det är deras mardröm. Jag bodde i många år i NYC, bla under 9/11. Jobbade på våning 42 och såg tornen även fast jag var en bit bort på Manhattan. Såg inte när tornen rasade, för mycket rök, men det kändes väldigt tydligt. Hade bekanta som gick bort. Ena sekunden var man uppkopplad på direktlinje och i nästa var de borta.
Nästan 3 000 dog i NYC och det var både hemskt och fantastiskt att vara i NYC under denna tid. Den logiska och rationella personen, tyvärr inte så många, insåg att trots katastrofen så är terrorism det sista man ska vara rädd för.
40 000 dör i trafikolyckor i USA varje år. 1.2 miljoner i trafikolyckor globalt varje år. Många hundratusen av dessa i Europa. Glädjande "bara" några hundra i Sverige. Närmare 50 personer dör av blixten eller getingstick årligen i USA. Varje dag drunknar tio personer i USA, etc. När jag blir rädd för terrorism eller en flygkrasch tycker jag det känns bättre att se till de egentliga riskerna. Det gör inte dagens massaker mindre tragisk men det blir lättare att ignorera de ansvarige idioterna och i ren protest fortsätta leva som vanligt.