Hej igen. Den här gången från Yerevan Zvartnots Business Lounge.
Så var snart dygnet i Armenien slut. Ska fortsätta där jag slutade reseberättelsen...
Efter över tio timmar på WAW var det skönt att börja röra på sig igen.
Bussboarding. Som jag önskar att jag för alltid kunde slippa det. Boardingen började i tid och efter en stunds bussande i snöyran kunde jag gå ombord och slå mig ner på 4F. Den här maskinen var en all-economy konfiguration där benutrymmet på rad fyra (första i economy) var normalt. Tomt i Businessdelen. Och tomt på 4E. Så jag var nöjd och glad. Kunde detaljstudera den tidskrävande processen för de-icing (de-snowing?) då snöovädret över Warszawa faktiskt var riktigt ordentligt. Vi fick glida före en DHL-maskin och kom ut på runway trekvart senare än planerat.
Segment: WAW - EVN
Flight: LO828
Flygmaskin: Boeing 737-800
Kabin: Economy, längst fram på plats 4F
Service: Identiskt med förra segmentet. Kaffe, vatten och ett fortfarande ganska ätbart bakverk med äppelsmak serverades kvickt varefter kabinen släcktes ner. Flit och kudde kom väl till hands.
Landar en knapp halvtimme efter utsatt tid och det dröjer inte länge innan Hertzrösten ringer...
Rösten: "Welcome to Armenia! I'll be waiting for you just after the covid-test. Call me when you are there. Ok?"
Jag: "The covid-test...? Ok. Yes, I will call you then..."
Kommer ur planet bland de första och tar mig igenom smidiga kontroller. Covid-testen visade sig vara en temporär kontroll i ankomsthallen där vaccinationsbevis kontrollerades. Ringer numret (som efter lite kontroller i varje fall går till Hertz) och en väldigt serviceminded yngre man presenterar sig och eskorterar mig till parkeringshuset. Hinner se att Hertz-kontoret stängts och det ser inte temporärt ut. Ingen inredning kavr och det ser övergivet ut. De andra aktörerna (EuropCar, Sixt, Alamo/Enterprise) var bemannade och såg ut att fungera som vanligt. I parkeringshuset bjuds jag in i hans (privata?) bil och vi ska tydligen åka tillsammans till det nya externa kontoret. Han betalar korttidsparkeringen kontant på väg ut och inte långt från flygplatsen stannar vi till vid vägkanten. Byggnaden ser minst sagt sketchy ut men framför oss står tydligen min bil. Papper tas fram och det ska skrivas ner kortnummer, passnummer och adresser. American Express gick inte att använda. Valde att använda ett Visa-kort som har giltighetstid april 22. Det reserverades först en summa motsvarande hyran (knappt 400 kronor) och sedan en deposition på ca 3000 kronor. Efter lite signaturer här och där och fotograferande av bilen började vi bli klara. Jag undrade hur återlämningen av bilen skulle gå till och han försäkrade att det bara var att ringa när jag lämnade hotellet. Okidoki tänkte jag naivt eller uppgivet och körde iväg i Jerevans nattliga trafik.
Bilen. Ja, jösses... Hur många här känner till märket Ravon? Få, gissar jag. Jag satt i en Ravon Nexia R3. En nedsutten och riktigt sliten sådan. Mätarställningen visade 85000 km. Kopplingen var på upphällningen och krävde lite tillvänjning. Jag har läst på lite och konstaterar att detta är ett Uzbekiskt GM-äventyr baserat på Chevrolet/Daewoo Kalos. Utan minsta konkurrens är detta det hemskaste jag kört av "moderna" bilmodeller. Men det är ju skoj att uppleva något exotiskt.
Anländer till Radisson Blu vid femsnåret och den extremt tidiga incheckningen jag blivit lovad i förväg gick finfint. Rummet var klart och jag fick möjlighet att utnyttja frukosten samma dag då jag skulle checka ut extremt tidigt. Hotellet för högt betyg trots att det på många sätt bekräftar alla fördomar jag har om upper-classhotell i öster om östeuropa. Det blänker och ser bra ut på bild. Men tål inte riktigt att granskas.
Sov en stund. Åtnjöt frukosten. Satte av i hyrbilen. Söderut. Mot Ararat. Eller mot vägen som går utmed gränsen till Turkiet. Fortsatte ner till den där Azeriska (Azerbadjanska?) enklaven. Passerade den lika odramatiskt som att passera Munkfors kommun. Fortsatte vidare österut och körde den sceniska M10 norrut till Martuni. Den rutten kan rekommenderas. Alpliknande pass och fantastiska vyer. Fortsatte sedan utmed Sevansjön för att sju timmar senare komma tillbaka till Jerevan. Intressant att se ett lands landsbygd.
Tillbaka på hotellet blev det ytterligare en tupplur innan det blev dags att bege sig iväg mot flygplatsen igen.
Jodå. Jag ringde Hertz innan jag åkte från hotellet. Inget svar. Väl på plats lyckades jag trots ganska svag skyltning hitta Car Rental Renturn på parkeringshusets andra våning. Men där fanns det inga Hertz-platser. Ringde igen..,
Jag: "I'm at the car rental return area och parking level two. There is no Hertz signs. How do I do this?"
Rösten: "No problem sir! My collegue will meet you in two minutes!"
Ingenting hände efter två minuter. Efter kanske fem minuter ringer rösten och ber mig lägga nycklarna i bilen. Kollegan kunde inte komma. Jag fotograferade allt, la nycklarna på solskyddet och hoppas på det bästa.
Tips: Välj inte Hertz om du ska hyra på Jerevans flygplats.
Så - nu är jag ikapp. En dryg timme till avgång.
Just det. Ett tips till. Här duger det inte med digitala boardingkort. Du måste vänta på att incheckningen öppnar. Det gör den förvisso tre timmar innan avgång.
Covidpåverkan: Hittills inga anpassningar/rekommendationer/krav över huvud taget. Behövde föra in handen i en temperaturmätare vid security på flygplatsen nu innan avgång.
