ResenärenLars
Medlem
Jaha, då sitter man här. Alla besöksrapporterna efter 2 veckor av leverantörsbesök är skrivna. Reseräkningen är förberedd så långt det går. Några sista kortbetalningar måste komma in innan den kan skickas in.
Det blir några djupa andetag, ett par klunkar på Schweppes ginger ale och sedan far tankarna iväg.
Jag sitter i China Eastern VIP lounge nr 137 på Pudong airport och väntar på att MU569 ska ta mig till Paris och sedan vidare med Air France till Kastrup.
Det är ungefär 1,5 år sedan jag var i Kina senast. Då flög jag också hem via Paris, men med Air France från Hongkong.
Det är andra resrutter nu. Förr var det via Munchen eller Frankfurt, eller direkt med SAS. Eller via Bangkok. Med Thai då.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket om hur rutterna ser ut. Ett byte är ett byte oavsett var det sker, men man är ju vanemänniska. Det är lättast att kunna sätta på autopiloten och bara göra som man alltid gjort. Det blir snabbare och effektivare, tror man i alla fall. Men, nej, det spelar nog inte så stor roll.
Det är nog mer nostalgi. Jag kollade min statistik på my.flightradar24 häromdagen. Bland mina topp fem rutter finns ARN-HKG! Då är det ganska många år sedan SAS slutade flyga den. Jag har visserligen också minskat mitt resande, men inte så mycket. Det säger nog snarare hur frekvent man ”pendlade” dit när det begav sig. Man fick ju tydligen inte heller nog. Man drog tvunget med sig hela familjen på sex personer dit på semester också. Men så drog man ju också in 1,5 diamantkort på den tiden. Synd att den där halva diamanten extra man drog in några år i rad inte räknas mot LTD.
Men det hade säkert inte heller spelat någon roll längre. Nu flyger jag bara in guld och har gjort så sedan pandemin så något LTD hade det väl ändå inte blivit.
Och Bangkok, ja. Mitt asiatiska nav när jag hade leverantörer och andra projekt lite överallt i Asien. Men det har också minskat. Då hände det att jag passerade genom Bangkok 2-3 gånger per vecka under mina Asienturnéer. Nu är det några år sedan jag var där.
Det låter kanske som att jag är bitter. Men det är jag inte alls. Jag är glad att resandet minskat. Jag skulle inte orka längre att komma hem från Asien på lördagsmorgonen, eller fredagskvällen, för att sedan på söndagen resa iväg igen till USA. Eller tvärtom.
Eller att för den delen resa jorden runt på en vecka med stopp både i Thailand, Seoul och USA där det gällde att leverera innan man sedan fullgjorde varvet tillbaka på Kastrup.
Jag reser ju fortfarande. Bitter hade jag kanske varit om resandet varit noll.
Jag kanske faktiskt tillåter mig själv att njuta lite mer av resandet nu, och jag låter inte reseperfektionisten ta över längre när jag reser privat, vilket min hustru uppskattar.
Det var värst vilka reflektioner några djupa andetag och ett par klunkar ginger ale kan sätta igång.
En sak till. Vad säger vi om sporken? Jag tänker, att vi här på forumet ibland beklagar oss över träbestick och annat. Men vi ska väl ändå vara glada att vi slipper sporken, eller hur?
Detta lilla redskap fick jag på min flygning från Shenzhen till Shanghai–Pudong med China Eastern.
Kokt potatis och ugnsstekt fisk skulle ätas med denna.
Obs. Detta lyckades tydligen inte gå iväg från loungen i Shanghai så det skickades just nu från loungen i Paris, där jag precis fick reda på att mitt plan till Kastrup är 50 minuter sent.
Det blir några djupa andetag, ett par klunkar på Schweppes ginger ale och sedan far tankarna iväg.
Jag sitter i China Eastern VIP lounge nr 137 på Pudong airport och väntar på att MU569 ska ta mig till Paris och sedan vidare med Air France till Kastrup.
Det är ungefär 1,5 år sedan jag var i Kina senast. Då flög jag också hem via Paris, men med Air France från Hongkong.
Det är andra resrutter nu. Förr var det via Munchen eller Frankfurt, eller direkt med SAS. Eller via Bangkok. Med Thai då.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket om hur rutterna ser ut. Ett byte är ett byte oavsett var det sker, men man är ju vanemänniska. Det är lättast att kunna sätta på autopiloten och bara göra som man alltid gjort. Det blir snabbare och effektivare, tror man i alla fall. Men, nej, det spelar nog inte så stor roll.
Det är nog mer nostalgi. Jag kollade min statistik på my.flightradar24 häromdagen. Bland mina topp fem rutter finns ARN-HKG! Då är det ganska många år sedan SAS slutade flyga den. Jag har visserligen också minskat mitt resande, men inte så mycket. Det säger nog snarare hur frekvent man ”pendlade” dit när det begav sig. Man fick ju tydligen inte heller nog. Man drog tvunget med sig hela familjen på sex personer dit på semester också. Men så drog man ju också in 1,5 diamantkort på den tiden. Synd att den där halva diamanten extra man drog in några år i rad inte räknas mot LTD.
Men det hade säkert inte heller spelat någon roll längre. Nu flyger jag bara in guld och har gjort så sedan pandemin så något LTD hade det väl ändå inte blivit.
Och Bangkok, ja. Mitt asiatiska nav när jag hade leverantörer och andra projekt lite överallt i Asien. Men det har också minskat. Då hände det att jag passerade genom Bangkok 2-3 gånger per vecka under mina Asienturnéer. Nu är det några år sedan jag var där.
Det låter kanske som att jag är bitter. Men det är jag inte alls. Jag är glad att resandet minskat. Jag skulle inte orka längre att komma hem från Asien på lördagsmorgonen, eller fredagskvällen, för att sedan på söndagen resa iväg igen till USA. Eller tvärtom.
Eller att för den delen resa jorden runt på en vecka med stopp både i Thailand, Seoul och USA där det gällde att leverera innan man sedan fullgjorde varvet tillbaka på Kastrup.
Jag reser ju fortfarande. Bitter hade jag kanske varit om resandet varit noll.
Jag kanske faktiskt tillåter mig själv att njuta lite mer av resandet nu, och jag låter inte reseperfektionisten ta över längre när jag reser privat, vilket min hustru uppskattar.
Det var värst vilka reflektioner några djupa andetag och ett par klunkar ginger ale kan sätta igång.
En sak till. Vad säger vi om sporken? Jag tänker, att vi här på forumet ibland beklagar oss över träbestick och annat. Men vi ska väl ändå vara glada att vi slipper sporken, eller hur?
Detta lilla redskap fick jag på min flygning från Shenzhen till Shanghai–Pudong med China Eastern.
Kokt potatis och ugnsstekt fisk skulle ätas med denna.
Obs. Detta lyckades tydligen inte gå iväg från loungen i Shanghai så det skickades just nu från loungen i Paris, där jag precis fick reda på att mitt plan till Kastrup är 50 minuter sent.