Osten
Medlem
Intro
Förhoppningsvis kan den här reserapporten ge lite inspiration till andra föräldrar med rollen som “Logistics Officer” under semestern, eller till andra som gärna försöker reducera antalet operativa överraskningar när resan väl börjat.
Ungefär 95% av resans alla detaljer hade antingen bokats i förväg eller föregåtts av noggrann research, allt för att minimera risken för oplanerade omdirigeringar, stresspåslag eller andra former av semesterrelaterade incidenter väl på resande fot. (vilket självklart inte går att undvika helt...)
Jag är fullt medveten om att en all-inclusive-vecka på Gran Canaria sannolikt hade eliminerat merparten av de logistiska utmaningarna. Men ska man försvara titeln Logistic Officer, så krävs utmaningar.
Routing
Den ursprungliga routingen såg ut enligt följande:
ARN-LHR-JED-(SIN)-DPS-(SIN)-JED-AMS-ARN. (Med tekniskt stopp I Singapore) och Bali som destination.
Inte direkt den raka vägen, men heller inget som skulle få de mest härdade Mileage Run-veteranerna att höja på ögonbrynen. Två stopp på vägen kändes fullt rimligt när bokningen gjordes någon gång mot slutet av 2025.
Sedan började dock omvärldsläget i Mellanöstern att förändras. Min oro handlade egentligen inte om att Jeddah skulle hamna i skottlinjen, utan snarare om risken för stängda luftrum, inställda flyg och den betydligt värre konsekvensen: två besvikna barn och en familj vars semesterplaner plötsligt skulle behöva omroutas. När man reser med barn är logistiken inte en del av resan. Logistiken är som ni många vet, resan. (Som så väl även skildras i @Kris senaste reserapport)
Några veckor före avresa genomfördes därför den första ombokningsövningen och routingen uppdaterades med:
ARN-LHR-JED-DPS-SIN-CDG-ARN
Bättre, men fortfarande inte helt utan frågetecken. Jeddah fanns fortfarande kvar i ekvationen och därmed även ett litet orosmoln innan semestern ens hade hunnit börja.
Men så, från ingenstans, öppnade SAS upp bonusplatser på sina egna linjer till Asien (Tokyo och Seoul) bara någon vecka före avresa. Nu gällde det att agera, och den klassiska strategin "boka först, informera familjen efteråt" fick tillämpas. Nu krävdes en ny logistisk översyn och Excel-filen växte omedelbart med ytterligare några celler. Som alla vet är en reseplan inte färdig förrän kalkylarket kräver horisontell scrollning.
Sagt och gjort. Resan bokades om ännu en gång, semestern förlängdes med fyra dagar och familjen protesterade märkligt nog inte över beslutet.
Den slutliga routingen blev därför betydligt roligare än den ursprungliga planen:
ARN-CPH-ICN (Fly Premium)
ICN-SIN-DPS (Revenue med Singapore Airlines)
DPS-SIN-CDG-ARN (2-4-1) + En natt i Singapore.
Tre separata enkelresor (fyra om man skall vara helt korrekt då 2-4-1 måste bokas separat då vi är fler än två i familjen), tre destinationer istället för en och ungefär den nivå av komplexitet som får oss här inne att nicka uppskattande samtidigt som resebyråer helst vill slippa se bokningen överhuvudtaget.
Första delen: John Blund hittar hem!
Då sommarresorna vanligtvis går emot södra Europa har den klassiska SAS-fakiren blivit något av en institution i familjen. Ni känner till upplägget: alarmet ringer någon gång mitt emellan natt och morgon; Incheckning, Säkerhetskontroll, snabbfrukost i loungen och sedan en evigt lång dag med trötta barn.
Det blev därför närmast revolutionerande när resan istället började med SK1427 ARN-CPH klockan 21.00. Arlanda visade sig från en sida man sällan upplever. Inga köer. Ingen stress. Inte ens säkerhetskontrollen försökte öva tålamodet. Vi parkerade utanför Kids Room i SAS Loungen i vanlig ordning och där fick mjukglassmaskinen jobba övertid, vilket omedelbart etablerade semesterstämning.
ARN-CPH-ICN
Kvällens första mål var dock inte att nå första destinationen, Köpenhamn, utan att hålla båda barnen vakna fram till långflyget med avgång till 23:55. Resultatet blev ungefär som på många bolagsstämmor: 50 procent måluppfyllnad. Ett barn höll sig vaket, det andra checkade ut innan ankomst till Köpenhamn.
En sista solnedgång över Arlanda innan avresa.
Med endast 90 minuter på Kastrup var endast en kaffe i loungen på agendan, innan marschen fortsatte mot SK987 med avgångstid 23.55. Vid det laget hade dock John Blund inlett sin boardingprocess för samtliga familjemedlemmar.
Detta skapade ett mindre logistiskt problem.
Två sovande barn. Endast en resevagn samt x-antal handbagage.
Normalt hade detta kunnat utvecklas till en imponerande flaskhals vid gaten, med övertrötta och högljutt protesterande barn som följd. Lyckligtvis ger resande med infant tillgång till boardinggrupp 0, vilket skapade en välkommen möjlighet att komma ombord innan kaoset hann bryta ut.
Lösningen blev att bedriva en mindre luftbro mellan jetbridge och kabin.
Det första sovande barnet transporterades ombord och placerades på sin plats. (fortfarande sovandes) Därefter gick jag tillbaka för att hämta nästa passagerare, allt medan kabinpersonalen betraktade operationen med en blandning av fascination och oro. Båda barnen förblev dock ovetande om logistiken och genomförde hela transfern i fullt sovläge.
De kommande elva timmarna passerade nästan helt utan dramatik. Barnen sov omkring åtta timmar och de vuxna lyckades inte ligga långt efter.
Förhoppningsvis kan den här reserapporten ge lite inspiration till andra föräldrar med rollen som “Logistics Officer” under semestern, eller till andra som gärna försöker reducera antalet operativa överraskningar när resan väl börjat.
Ungefär 95% av resans alla detaljer hade antingen bokats i förväg eller föregåtts av noggrann research, allt för att minimera risken för oplanerade omdirigeringar, stresspåslag eller andra former av semesterrelaterade incidenter väl på resande fot. (vilket självklart inte går att undvika helt...)
Jag är fullt medveten om att en all-inclusive-vecka på Gran Canaria sannolikt hade eliminerat merparten av de logistiska utmaningarna. Men ska man försvara titeln Logistic Officer, så krävs utmaningar.
Routing
Den ursprungliga routingen såg ut enligt följande:
ARN-LHR-JED-(SIN)-DPS-(SIN)-JED-AMS-ARN. (Med tekniskt stopp I Singapore) och Bali som destination.
Inte direkt den raka vägen, men heller inget som skulle få de mest härdade Mileage Run-veteranerna att höja på ögonbrynen. Två stopp på vägen kändes fullt rimligt när bokningen gjordes någon gång mot slutet av 2025.
Sedan började dock omvärldsläget i Mellanöstern att förändras. Min oro handlade egentligen inte om att Jeddah skulle hamna i skottlinjen, utan snarare om risken för stängda luftrum, inställda flyg och den betydligt värre konsekvensen: två besvikna barn och en familj vars semesterplaner plötsligt skulle behöva omroutas. När man reser med barn är logistiken inte en del av resan. Logistiken är som ni många vet, resan. (Som så väl även skildras i @Kris senaste reserapport)
Några veckor före avresa genomfördes därför den första ombokningsövningen och routingen uppdaterades med:
ARN-LHR-JED-DPS-SIN-CDG-ARN
Bättre, men fortfarande inte helt utan frågetecken. Jeddah fanns fortfarande kvar i ekvationen och därmed även ett litet orosmoln innan semestern ens hade hunnit börja.
Men så, från ingenstans, öppnade SAS upp bonusplatser på sina egna linjer till Asien (Tokyo och Seoul) bara någon vecka före avresa. Nu gällde det att agera, och den klassiska strategin "boka först, informera familjen efteråt" fick tillämpas. Nu krävdes en ny logistisk översyn och Excel-filen växte omedelbart med ytterligare några celler. Som alla vet är en reseplan inte färdig förrän kalkylarket kräver horisontell scrollning.
Sagt och gjort. Resan bokades om ännu en gång, semestern förlängdes med fyra dagar och familjen protesterade märkligt nog inte över beslutet.
Den slutliga routingen blev därför betydligt roligare än den ursprungliga planen:
ARN-CPH-ICN (Fly Premium)
ICN-SIN-DPS (Revenue med Singapore Airlines)
DPS-SIN-CDG-ARN (2-4-1) + En natt i Singapore.
Tre separata enkelresor (fyra om man skall vara helt korrekt då 2-4-1 måste bokas separat då vi är fler än två i familjen), tre destinationer istället för en och ungefär den nivå av komplexitet som får oss här inne att nicka uppskattande samtidigt som resebyråer helst vill slippa se bokningen överhuvudtaget.
Första delen: John Blund hittar hem!
Då sommarresorna vanligtvis går emot södra Europa har den klassiska SAS-fakiren blivit något av en institution i familjen. Ni känner till upplägget: alarmet ringer någon gång mitt emellan natt och morgon; Incheckning, Säkerhetskontroll, snabbfrukost i loungen och sedan en evigt lång dag med trötta barn.
Det blev därför närmast revolutionerande när resan istället började med SK1427 ARN-CPH klockan 21.00. Arlanda visade sig från en sida man sällan upplever. Inga köer. Ingen stress. Inte ens säkerhetskontrollen försökte öva tålamodet. Vi parkerade utanför Kids Room i SAS Loungen i vanlig ordning och där fick mjukglassmaskinen jobba övertid, vilket omedelbart etablerade semesterstämning.
ARN-CPH-ICN
Kvällens första mål var dock inte att nå första destinationen, Köpenhamn, utan att hålla båda barnen vakna fram till långflyget med avgång till 23:55. Resultatet blev ungefär som på många bolagsstämmor: 50 procent måluppfyllnad. Ett barn höll sig vaket, det andra checkade ut innan ankomst till Köpenhamn.
En sista solnedgång över Arlanda innan avresa.
Med endast 90 minuter på Kastrup var endast en kaffe i loungen på agendan, innan marschen fortsatte mot SK987 med avgångstid 23.55. Vid det laget hade dock John Blund inlett sin boardingprocess för samtliga familjemedlemmar.
Detta skapade ett mindre logistiskt problem.
Två sovande barn. Endast en resevagn samt x-antal handbagage.
Normalt hade detta kunnat utvecklas till en imponerande flaskhals vid gaten, med övertrötta och högljutt protesterande barn som följd. Lyckligtvis ger resande med infant tillgång till boardinggrupp 0, vilket skapade en välkommen möjlighet att komma ombord innan kaoset hann bryta ut.
Lösningen blev att bedriva en mindre luftbro mellan jetbridge och kabin.
Det första sovande barnet transporterades ombord och placerades på sin plats. (fortfarande sovandes) Därefter gick jag tillbaka för att hämta nästa passagerare, allt medan kabinpersonalen betraktade operationen med en blandning av fascination och oro. Båda barnen förblev dock ovetande om logistiken och genomförde hela transfern i fullt sovläge.
De kommande elva timmarna passerade nästan helt utan dramatik. Barnen sov omkring åtta timmar och de vuxna lyckades inte ligga långt efter.