En liten tripp till Grekland [Totalt o-live]

[intuition]

Res-planering
Så har november infunnit sig och för oss som varit med Aegeans Miles+Bonus ett tag (2011 but who's counting?) betyder det att sista dag för att förnya medlemsskapet närmar sig med stormsteg. Alla som konverterades från gamla till nya systemet fick nämligen 23 november som årsförfallodag.
För egen del hade jag tidigt bestämt mig för att ge upp guldkortet efter 12 år. Inte för att jag ogillar programmet. Men efter 2 år och på väg mot det tredje med SAS Diamond kändes det lite onödigt att hålla liv i två Star-program. Och definitivt hellre ett Diamond än två Star Gold.


Nu var det ju bara den lilla detaljen att SAS kom på att de skulle byta till SkyTeam så i mitten på oktober kom jag väl till insikt att det kunde vara smart att ändå behålla M+B.


Sent ute, lite ringrostig på tidtabellerna och med en välfylld höst-kalender var det en utmaning att hitta något bra. Helst skulle det vara utan övernattning, men efter att ha slitit med det kravet ett antal dagar gav jag upp. Framförallt efter pandemin har Aegan blivit bra på att optimera sina resurser. Dvs plan stannar inte på marken på destinationerna och definitivt inte över natten. Så alla orter häromkring servas av ett plan som avgår från Grekland på morgonen och vänder snabbt tillbaka. Max en daglig avgång också, så jag hittade ingen möjlighet att flyga ner över dagen och återvända på kvällen.

Efter många misslyckade pussel blev det en simpel ARN-KLX / ATH-OSL i business som skulle ge två segment och 7 981 nivå-poäng, 2/3 av vad som behövs till Guld! Ut lördag den 11 nov, hem söndag 12.e i god tid före deadline 23 november. Det var inte jättebilligt, men en tillgodo-voucher på 220€ hjälpte till bra.
Så tänker jag att jag senare bara ska addera en liten inrikesresa KLX-SKG-ATH för att få de sista 2 segmenten och även om det inte ger massor av poäng kan jag sedan köpa till de sista nivåpoängen och guldet är hemma. En rutingrej. Känner mig nöjd.

Det var bara det att det skulle såklart ätas gås på söndagen. Grand Hôtel såklart. Svårt att få annan tid såklart. Så jag lovade att komma hem i tid (strax efter svartsoppan dukats av).
Men när jag började titta närmare på min resplan för att boka det sista insåg jag att jag hade överskattat min rutin på området. Visst finns det en KLX-SKG förbindelse. Det är bara det att på lördagar lämnar det flyget Kalamata en halvtimme innan Stockholmsflyget landar...

Blir svårt att hålla gås-löftet då. Det finns visserligen ett trevligt Grand Hôtel i Kalamata, men någon gås ser jag inte på menyn och det närmaste till katrinplommon den regionen producerar är väl svarta oliver.

Tillbaka till ritbordet och till min förvåning upptäcker jag nu att Aegean inte bara flyger tilll Kalamata från Stockholm utan även från Köpenhamn. Det hade jag helt missat innan. Och på lördagar avgår dessutom Köpenhamns-flyget inte på morgonen. Utan hela 45 minuter efter Stockholmsflyget anländer.
Det måste vara ödet som talar till mig, så om jag kvickt bokar en separat biljett KLX-CPH på lördagen är jag inte bara garanterat tillbaka till gåsmiddagen, utan även i god form. Jag tappar visserligen den eleganta lösningen med att oturligt nog råka missa svartsoppan, men visst, det går ju att ringa Grand och be om Hummer-bisque istället.

Jaha, då får jag såklart också boka om returen på min första biljett. Jag behöver ju poängen, så jag lägger den en vecka senare, med 4 dagars marginal innan medlemsåret tar slut. Saxar ihop det hela med openjaw retur på min andra biljett. Det blir faktiskt en hyfsat billig biljett, i Economy comfort flex, och nästan tillräckligt med poäng för guldet. Äsch, vad retligt om jag efter allt detta ändå måste köpa de sista nivåpoängen. Ska jag inte ta en liten tur via Thessaloniki för att slippa den nesan?
Nya bokningen blir alltså en KLX-CPH / ARN-ATH-SKG

Rörigt? Nädå, bara vanliga saxade biljetter. Oldest trick in the book...

Tyvärr betyder det att jag får offra en SAS bokning i Pro Bio, eftersom jag den helgen inte alls hade tänkt behöva resa med Aegean. En helt fri helg som jag sedan länge hade planerat att använda för en helg-tur till Spanien och det helt osjälviska syftet att tjäna in bra med poäng till Diamond och fly-premium få kvalitetstid far-dotter. Jag sänder ett tyst tack till mig själv för att jag kostade på oss avbokningsbara biljetter.
Och ett tyst tack till att fem-och-ett-halvt-nästan-6-åringar har lite svårt med veckonummer så att jag kan bryta vårt muntliga avtal utan konsekvenser.

Med SAS-biljetten ur vägen och Aegean-resan vidareutvecklad har jag nu alltså två lite längre ben i economy och det finns plötsligt användning för mina uppgraderings-vouchers. Det hade jag inte ens tänkt på innan. Jag bokade bara efter antalet poäng jag behövde, men varför sitta i ekonomi när man har vouchers?!
Ringer in, KLX-CPH går igenom direkt, men till min förvåning blir det väntelista på ARN-ATH. Rent tekniskt är det rätt, det finns inte platser i I klass, men kollar jag bokningsläget är bara en av tolv business klass platser sålda, lite drygt en vecka före avgång. Jaja, jag får väl stå ut i ekonomi dårå. Det kanske blir en bra story av det.

Då ska jag bara lägga på det sista inrikessegmentet SKG-ATH för att ha bokningar som både tar mig ut och hem. Jag behöver visserligen varken segmenten eller poängen från den resan, men att ta tåget känns lite väl udda.
Tredje och sista Aegean-biljetten att köpas blir alltså en SKG-ATH i economy. Har lite svårt att bestämma mig om det ska vara i light för att spara 15 € eller om jag ska ta comfort flex för säkerhets skull. Har så svårt att bestämma mig att jag skjuter upp beslutet, bara för att upptäcka att min avgång gått upp typ 15 € i pris. Köper då raskt en comfort flex på "fel" avgång (till "rätt" pris) i hopp om att kunna ändra den gratis på avresedagen.

Med flygen klara blir det nu alltså övernattning i Athen, så jag bokar till sist ett hotell i närheten av ATH flygplats. Sofitel på flygplatsen går fet-bort - sämsta rum ligger på över 3500kr. Väljer ett okänt lägenhetsrum 4 km bort med gratis flygtransfer för 600 kr.

Till sist saknas alltså bara 3 positioneringsflyg. De sitter fint att ta med SAS och BIO-biljetter eftersom jag ändå inte har gett upp Diamond, tänker jag. Ända till jag ser priserna på CPH-ARN. Nästan lika dyrt som en natt på ett sunkigt flygplats-Sofitel. Per ben!

SAS Plus Pro Bio intra-scandinaviern går alltså också bort, även om det svider att bränna 2x 10k poäng på awards. Jag får i alla fall sitta i plus för de pengarna, tack vare fly-premium.
OSL-CPH däremot är det nästan rea på, så 1262 poäng blir bärgade till Eurobonus. Det är ändå magert med tanke på de 5650 nivåpoäng (för att inte tala om de typ 10k extra poäng med pointsharing) jag precis vaskat med den avbokade SAS-resan till Spanien. Hmm, det där med Diamond-förnyelse får jag tänka mer noggrant på nästa år. Fast kanske helst mer än en vecka före medlemsårets slut.



Sitter alltså med följande biljetter:

vecka 45:
CPH-ARN EB plus-award
ARN-KLX / KLX-CPH på två halva openjaw A3-biljetter

vecka 46
CPH-ARN EB plus-award
ARN-ATH-SKG / ATH-OSL i form av andra halvan av samma A3-biljetter
OSL-CPH Go smart bio

Plus en oflexibel reservation på Gåsmiddag dårå.



Härnäst: Dags att flyga lite

 

[Karlssonskan]

Väljer ett okänt lägenhetsrum 4 km bort med gratis flygtransfer för 600 kr…

Men du har väl inte glömt bort att boka om far & dotter trippen?

 

[intuition]

Väljer ett okänt lägenhetsrum 4 km bort med gratis flygtransfer för 600 kr…

Men du har väl inte glömt bort att boka om far & dotter trippen?

Jag lyckades inte klämma in någon mer helgresa i år - för det bara är tre veckor kvar innan vi två checkar ut från det dagliga slitet för en fem veckors tur down-under.

 

[intuition]

Flygtur nr 1
Jag är lite spänd på bytet i Kalamata. Det enda jag vet som flygplatsen är att den är mycket liten, att det inte finns någon airside transfer och att boarding för mitt avgående flyg öppnar 5 minuter efter mitt ankommande flyg är planerat att landa. Och, ja just det, att flyget till Köpenhamn är det sista för dagen. Missar jag det blir det inte kul.

Jag gör lite research med hjälp av FlightAaware och blir trygg i att båda benen brukar flygas av samma plan - så är inkommande försenat blir också avgående försenat och jag bör klara mig. Då är det bara själva turen till landside jag behöver

Så är det dags för första turen. CPH-ARN i plus är som det brukar, odramatiskt. Får väl vara glad för att øresundståget gick i tid.
Väl ombord på ARN-KLX upptäcker jag att jag är enda kund i business. Pursern är rutinerad och jag får kanon-service. Jepp, Aegean är fortfarande precis så bra i business som jag mindes det.

Mousserande vin och en GT att börja morgonen med. Golvyta att göra ett yoga pass på ingår på rad 1 (på de plan som saknar garderob)

Dock har de en avslappad inställning till att boarda och göra klart i tid, och vi avgår med försening.

Det är frukost-servering och portionerna känns lite små, men det är trots allt bröd, marmelad, croissant, 2 alternativ varm frukost (deras crêpe är verkligen att rekommendera), frukttallrik, yoghurt med honung. Nytt för mig är deras smarta salt/pepparströare i papp.

Aegean flyger med espresso-maskin och skummar även mjölk till cappuchino. Bara det är värt business biljetten! Mastika sitter fint.


Förseningen från starten på Arlanda håller i sig och vi landar ca 10 minuter sent. Kalamata flygplats är liten. Planet parkeras 20 meter från terminalen och Aegean är bra på att prioritera business class. En flygvärdinna spärrar gången så att ingen i ekonomi kan tränga sig fram innan jag har fått gå av först. En flygplatsmedarbetare går före för att visa vägen och låsa upp dörren till ankommande. Jag har lite driv i steget för att snabbt hinna vända landside. Det har inte hon och jag går nästan på henne ett par gånger.

Så kommer jag in i terminalen och en igendammad passkontroll är första "hinder". Det är bara att gå rätt igenom och sedan ett likaledes igendammat tullfilter. Jag spanar efter om det ändå finns en transfer-skylt. Det gör det inte och jag går igenom och ut i terminalens landside. Inklusive promenaden från flyget har jag nu gått cirka 60 meter.

Terminalen är pytteliten, jag svänger vänster och går förbi 2-3 tomma incheckningsdiskar och hittar säkerhetskontrollen. Nu totalt 80 meter.

Här tar det stopp. Först ser det helt obemannad ut, men så ryter en kontrollant STOPP till mig, från ett litet rum bakom. Han kommer ut och frågar vad jag ska.
- Jag ska resa till Köpenhamn, säger jag och visar boardingpass och ID-kort.
- Var är ditt pass, säger han. Ditt ID-kort är skadat och ogiltigt.

Jag försöker vänligt säga att det är så det ska se ut, att det är en säkerhets-detalj att hörnet är avklippt. Men det behövs bara två meningar för att förstå att det är han som bestämmer och att han har bestämt att kortet är ogiltigt.
Av ren skär tur har jag passet i jackfickan som är nerknölad i ryggsäcken. Där ligger det bara för att jag hade varit och tagit en kopia av det för ett visa och jag hade glömt bort att lägga tillbaka det på sin plats.
Sjuk tur att jag också kommer ihåg att det ligger där.

- Visst kan du få se passet också, säger jag i ett sista försök att slippa, men ID-kortet är helt nytt. Det ska vara så.

Helt utan framgång. Har han bestämt att kortet är ogiltigt så är det ogiltigt.
Jag får upp jackan, får upp jackfickan och ut passet och han ser nästan lite besviken ut över att jag har ett giltigt pass. Nu vill han se boarding passet igen och ska verkligen lusläsa de båda tillsammans innan han ger upp.

Jag släpps in i säkerhetskontrollen och har ändå bara förlorat 2-3 minuter på pass-tjafset även om det kändes som evigheter. Det är världens minsta säkerhetskontroll och till och med backarna är små. Typ 30x30 cm, fast alla är olika storlek, form och färg. Ser ut som att de är inköpta en och en på någon basar.

Fördelen är att det är folktomt och jag är igenom på någon minut. Sedan går jag ytterligare 20 meter (totalt 100 m nu) och är då framme vid gaten och ser alltså planet precis utanför fönstret. Boardingpasset scannas och jag ska bli insläppt i fållan när agenten säger "you're business?"
- Ja, säger jag.
- Sätt dig här, säger hon och pekar på 3 stolar som är bredvid gate scannern. Scannat och klar, med flygplanet inom synhåll kan jag pusta ut.

(mitten - exklusiv gate sittning för business passagerare, som inte behöver vänta i stöket med kreti och pleti. Noters stjärtfenan på mitt plan som sticker upp. Det är då man vet att man kommer att hinna med )

Här får jag sitta i nästan 20 minuter innan själva boarding börjar. Det kommer en annan agent och låser upp en dörr och jag boardar i ensamt majestät. Väl ombord ser jag att Aegean har bytt personal och jag slipper pinsamheten när purser plötsligt inser att exakt samma resenär är tillbaka i exakt samma stol som han lämnade för drygt 20 minuter sedan.


Servicen på hemresan är något sämre än på utresan, men det är middags-service och mer mat och jag är nöjd. Med en mastika i hand och insikten att mer än halva guldet är bärgat slappnar jag av.

 

[intuition]

Gåsmiddag
Denna skånska institution! Jag skäms nästan för att det är typ 10 år sedan sist. Men bara nästan. Jag fokuserar istället på att njuta på ett sätt som man bara kan när det går ett decennium mellan gångerna.

Bäst med kvällen är dock att dottern, som redan efter två skedar bisque ger upp och skickar över tallriken till mig, ger gåsen betyget: "Det här var den bästa mat jag någonsin ätit".

Det rekordet står sig bara en halvtimme, för när den skånska äppelkakan med turboladdad vaniljsås kommer in tappar hon helt talförmågan. Den ena handen skyfflar in äppelkaka med vaniljsås (i ärlighetens namn vaniljsås med äppelkaka) och den andra handen signalerar tummen upp på frågan "Är det gott eller?"

I detta lycksaliga tillstånd passar jag på att kolla att det är OK att jag reser bort själv nästa helg. Ytterligare en tumme upp.

Så här i efterhand inser jag att jag skulle tagit skriftligt på det. Att fem-och-halvt-nästan-6-åringar inte är helt införstådda med att man fakstiskt är bunden även vid muntliga avtal är alltså inte bara en fördel. Hör jag någon ropa "Karma!", eller..


Härnäst: Flygtur nr 2

 

[Gnopps]

Jättekul att läsa, tack! Men varför ville de se ID över huvud taget på flygplatsen?

 

[intuition]

Jättekul att läsa, tack! Men varför ville de se ID över huvud taget på flygplatsen?

Matcha boardingpass med identitet tänker jag?
Kalamata är dessutom en flygplats som delas av civil-flyg och miliitär-flyg, kanske säkerhetspersonalen har militär bakgrund. Jag fick lite sådana vibbar i alla fall.

 

[intuition]

Flygtur nr 2
Veckan går fort och utan nya avtalsbrott.
Natten mellan fredag och lördag spränger danskarna Örtofta sockerbruk.

(JA, det är en fientlig handling av främmande makt!
Denna mellanskånska ädelsten från mitten av 1800-talet som redan då hade pipeline till Saftbolaget i Eslöv, som hamnade hos det privata sockermonopolet SSA Svenska Sockerfabriks AB i början av 1900-talet, som danskarna sedan gick in och köpte upp 1992.
Miljoner gånger har skåningarna förbannat dessa traktor-karavaner med betor och klökts av stink-molnen från bet-kok, men det var i alla fall våra betor Att trycka "Svensk socker by Dansukker" på paketen hjälper inte!)

Skånetrafiken, som inte vet att Örtofta ligger norr om Lund, passar på att stoppa all tågtrafik söder om Lund och "hänvisar till nästa avgång" i 4 timmar. Och eftersom Skånetrafiken numera styr trafiken ända till Østerport får alltså chansen att stänga ner bron också. Gött mos!


Äh, förlåt, det skulle ju handla om flyg här på Businessclass.se!

Den morgonen börjar med skrik och gråt och en dotter som inte alls vill att far ska åka iväg. Paniken kring att hitta alternativ för flygplatstransfern triggade det, men löftesbrottet om resa tillsammans bidrog säkert. Plus att jag på torsdagen innan hade varit i Stockholm för ett möte och kunden insisterade på tåg av miljöskäl vilket betydde avresa vid 06:00 och hemkomst strax efter 24:00 - det sveket låg i färskt minne.

Business-kabinen ARN-ATH är halvfylld och jag får inte alls samma exklusiva service som till KLX förra veckan. Den här gången inga menyer, ingen drink före maten och den mycket unga besättningens enda ord till mig är "chicken or beef".
"Chicken" är i någon sås med grönsaker och ost-kuber tror jag, under gömmer sig potatismos. Det är riktigt gott, men att inte få en meny eller presenterat vad det är, är tråkigt. Intorkat spill på tallriken skriker inte direkt "kvalitet" heller.

Det här känns som ekonomi-service och jag minns att jag tänker "Way to go Aegean, om ni är ute efter att förstöra ert goda rykte i business klass".
Efterrätten kommer in (återigen vet jag inte vad det är) och först när jag tar av plastlocket själv och snurrar tallriken 180° ser jag jordgubben. Småslarv javisst, men även matbrickan serverades bak-och-fram. Onödigt när det är så enkelt att göra det mer professionellt, och jag vet inte om det är orutin eller tanklöshet.

Kaffe hade purser i alla fall inte alls tänkt att man skulle ha till efterrätten, så det tar över 20 minuter att få in det. När den kommer frågar jag efter Mastika, och hon ser ut att tänka "f-n vad jobbig han nu skulle vara".
Samtidigt är det mycket trafik mellan köket och cockpit - åtminstone 3 gånger är piloter ute och småsnackar med purser. Det kan ju ha varit viktiga grejer, men för mig ser det ut som socialt. Små-snack, kolla på vilken mat som är lastad, osv. Det tar massor av uppmärksamhet av purser och servicen är oregelbunden och långsam. När allt är avdukat dras gardinen för och personalen syns inte till förrän det är dags att landa.

Inget WIFI ombord - likadant förra veckan - och jag undrar nästan om det är så att de planerar in wifi-lösa maskiner på nordiska rutter som kanske är low-yield. Oavsett, lite synd är det eftersom flyglängden och den osynliga servicen gör att man gärna vill ha något annat att göra.

Vi angör Aten via en gate med jetbrygga 20 minuter före tidtabell och transfer till inrikes är enkel. Ner till bottenvåningen, gå till ändan av B-terminalen, upp en trappa och gå tillbaka. Flyget till Thessaloniki visar sig vara samma plan och avgå från samma gate.

Min bytestid är drygt en timme, så det är lätt tid för lounge som finns i bortre ändan av B-terminalen. Loungen är nästan full men inte stökig. Faktum är, Aegean hade planer på att bygga om /utöka den här loungen men pandemi kom i vägen för planerna. Jag vet inte om det är som er ursäkt för det, men som guld-kund får jag extra poäng om jag trots "misären" står ut med att använda loungen!
Jag tar alltså en dricka, en fruktsallad och en ljuvlig tiramisu och inkasserar 200 award miles!

Om betalningen är 200 award-miles kan jag tänka mig att äta detta alla dagar i veckan!




Vidare till SKG, ett snabbt 50 minuters hopp till landets andra största stad
Odramatiskt bortsett från att planet rollar kraftigt från sida till sida vid landningen. Jag gissar att det är stark byig sidvind och piloten får spontana applåder när hjulen tar mark.

Byten på SKG är ännu enklare än på ATH. Bortsett från att allt är busgate så kunde det inte vara enklare. Arrivals-dörren delar direkt upp i ankommande och transfer, där visar man boardingpass och släpps igenom. Vägg-i-vägg med arrivals är loungen, så 30 sekunder senare kan man sitta ner och vänta på avgående plan. Boarding sker direkt från loungen, ett helt underbart system.

Just idag är det katastrof. Pga av vädret saknas det en maskin i SKG, och ett av de planen som flyger skytteltrafik mellan ATH och SKG har fått planeras om och ska strax, väldigt försenat, avgå till MUC istället.
Så det plan jag kom in med, och som jag är redo att stiga på om några minuter för att åka tillbaka till ATH 19:45, ska nu användas för att täcka upp för avgången innan (18:05) som nu är 1,5 timmar försenad. Och min avgång är istället planerad med 2 timmars försening, dvs att avgå först när nästa plan från ATH kommer in.

Den minnesgode kommer kanske ihåg att jag bokade fel avgång med comfort flex-biljett för att kunna byta till en bättre avgång på resdagen, så det borde ju lösa sig enkelt?
Jo, men jag hade 21:30 avgången och har redan bokat om den till 19:45-avgången (som nu ironiskt nog är försenad till 21.30). När man väl bytt avgång på resdagen (vilket man enkelt själv gör i appen - SAS apputvecklare borde ta ett studiebesök hos Aegean!) kan man inte göra om det utan att avbryta incheckningen. Och med alla flyg försenade och säkerligen massor av människor på väntelista att byta till tidigare avgång vill jag absolut inte riskera min plats på det flyget.

Jag frågar i lounge-receptionen om de skulle kunna hjälpa och nu sker verkligen ett under. Den ena agenten är lite lagom förvirrad men den andra är en klippa. Hon sätter igång och börjar ringa. Och fast att 18.05-avgången tydligen redan öppnat för boarding och därmed inte accepterar bokningar, lovar hon att försöka få centralbokningen att lösa det. Flera andra är i samma situation som du, vi jobbar på det, säger hon innan hon får dyka ner i telefonen igen.

Sedan följer en cirkus där agenterna i receptionen springer fram och tillbaka med boardingpass till flera olika passagerare i loungen. Inte till mig, men när de kommer förbi mig nickar de bara "det löser sig, ditt boardingpass är på G".

Loungen börjar nu boarda passagerare till buss, det blir "final call", det blir "gate now closing" utan att jag fått något pass. Sista passagerare har nu lämnat loungen och vandrar till bussen och gaten håller fysiskt på att stänga dörren när "min" agent kommer springande och skriker "stäng inte, fler ska med". Hon har inga boardingpass men jag och en annan passagerare är flyttade till detta flyget och gaten boardar oss baserat på namn.
Bussen hinner stänga dörren och köra därifrån, men lounge-agenterna löser det genom att kräva fram en buss till. Så i sista sekund boardar jag och en till i egen buss från loungen.

Utan boardingpass är det ju lite svårt att veta var man ska sitta (och i appen har inte boardingpasset uppdaterats, så även Aegeans apputvecklare skulle ha nytta av ett möte med SAS ) så nu fortsätter cirkus-föreställningen med att jag och pursern ombord försöker hitta en plats till mig. Hans ipad är inte heller uppdaterad och jag är inte med, så han ger mig först 5C som visar sig upptagen av någon med ett boardingpass. Då skickar pursern mig till 11C som är ledig på riktigt. Senare, när manifestet på papper levererats till planet, kommer purser förbi och försäkrar mig om att jag är med, inte bara i verkligheten utan också på pappret! Visserligen på rad 17, men att jag lugnt kan stanna kvar där jag är.

Vi lyfter. Vi landar i Aten på i stort sett samma tid som mitt ordinarie flygschema sa och jag hinner med min förbeställda shuttlebus till lägenheten.
Lägenhetshotellet ligger strax söder om flygplatsen i byn Makopuolo där ett antal "hotell" har uppstått som en motreaktion på det ohemult dyra flygplatshotellet. Gatan är lite ruffig, men hotellet har gjort fint på sin gård. Stället är hel-automatiserat, nyckeln hämtas i en låsbox som man får koden till när man checkar in online. Chauffören är också hjälpsam och visar tillrätta.

Under dagen har jag flugit med samma plan, utan Wifi, och så fort jag får nätverk har jag missade samtal i skype. Dottern saknar mig och vi pratar mellan varje flyg. Nu är det däremot lite för sent att ringa. Fast att jag lovade att försöka ringa när hon skulle lägga sig känns det dumt att ringa nu och kanske väcka henne.


Trots att flyglivet kan vara lite stökigt som idag, älskar jag ändå att vara ute på tur. Men det är en inte så liten klump i magen när jag kollar på samtalslistan av någon som behöver mig.

På söndags-morgonen har jag fått 06:15 som upphämtningstid för shuttle. Det är grymt tidigt med tanke på att jag har avgång till Oslo kl 08.50, men jag har inte frukost på hotellet så en stund i loungen blir bra. Jag litar inte på att android kommer att starta telefonen och larma från avstängt läge (fallerar 1 gång på 100, men alltid när man verkligen behöver larmet) så telefonen får ligga på med laddare hela natten. Och jag sätter ett larm på laptopen också.

Sängen är stenhård och jag sover sådär, men 06:15 sover jag i alla fall som en död och flyger upp i panik när telefonen och datorn larmar samtidigt. En snabb espresso i mitt lilla kök startar upp hjärnan. Jag låser och lägger tillbaka nyckeln i boxen och hoppar in i taxin som är framkörd. Chauffören sparar inte på bensinen när han tar oss till flygplatsen i full fart och körvägen på dryga milen tar typ 6 minuter.

Mitt boarding pass i appen har inte gate ännu, men jag kan lista ut att det är avgång från B-gate och är igenom priority security på några minuter. Jag förbereder mig på en 2 timmars frukost i loungen, och inkasserar ytterligare 500 award miles för det.

En viss fem-och-ett-halvt-nästan-6-åring vaknar tidigt och vi hinner med två samtal. Första frågan är om det är söndag i dag, på vilket jag svarar jakande. Det är glädjande besked eftersom hon vet att vi ska ses igen "på söndag". Vi går igenom dagens flyg och tider och säger "Vi ses snart!"

Jag går till gaten, och det är bussgate för Oslo-flyget. Det är lite kaosartat och ingen tydlig bana för business klass. Aegean gör också kontroll av handbaggage och en hel del resenärer på lightbiljett med många och stora väskor åker dit. Ett riktigt gnälligt sällskap suckar över att "nu ska man visst betala för en lite datorväska också" när de reser med *tre* väskor på billigaste biljett som ändå faktiskt inkluderar 1 väska på 8KG. De ropar ut att Guld och Business ska boarda och jag får armbåga mig fram till gaten.

Business kabinen är i stort sett full (11 av 12 platser) och det är lite gnälligt där också. De erbjuder mousserande vin som boarding dryck, men den har stått upphälld i glas en ganska lång stund och är lite avslagen.
Jag har hamnat på rad tre och får servering sist, men båda alternativen för frukost finns kvar till mig, så de har lastat rejält med mat i alla fall.
Däremot har de inte lastat vatten (!), så någon espresso kan de inte göra. På toa får man "tvätta händerna" med antispektiska våtservetter.

Servicen är sådär. Maten och dryck är bra, förutom välkomstdrinken och kaffet då. Det finns filter-kaffe, men det verkar lastat på thermos och är nästan kallt.


Ett litet glas avslagen mousserande vin. Kallt kaffe. Men ombjudning på de varma croissanterna räddar upp det hela lite!

Wifi saknas även på detta plan. Motvinden är stark och vi landar i ett kallt Oslo 26 minuter sent. När det dessutom tar tid för flygplatsen att manövrera jetbryggan i läge och få upp dörren, blir det riktigt gnälligt i kabinen. Det ger faktiskt lite insikter tänker jag. Ibland får man själv lite DYKWIA-tendenser när man inte får det man förväntar sig. På de här två turerna har jag medvetet försökt hålla positiv attityd till allt och bemötandet i SKG vid förseningskaoset var ju ett exempel på superbra utdelning på den lilla insatsen. Så när man ser vuxna gnälla som småbarn inser man att sådär vill man ju absolut inte uppfattas av andra. Och då får man lite energi att fortsätta kämpa på med sina egna gnäll-tendenser.

Förseningen gör att jag bara har knappt en halvtimme i SAS loungen på OSL. Maten är bara sådär men jag skrapar ihop något som fyller magen för en stund. Jag är i ekonomi på OSL-CPH-flyget så det känns viktigt att klara av det. Lite småstressat att äta och skype:a samtidigt, men dottern är i alla fall på strålande humör, eftersom det både är söndag och eftermiddag nu.

Ombord på SAS-kärran är jag så pass disträ att jag inte ens kollar om det finns WIFI. När vi landar har jag tre missade samtal. Dotterns humör är nu i botten eftersom jag fortfarande inte kommit hem. Jag håller linjen öppen under hela resan från Kastrup till hemmet, men det är svårt att trösta någon på distans.

Poängen trillar i på kontot i rasande fart. Till och med poängen från SKG-ATH utan boardingpass är på kontot inom 24 timmar.
Medan poängen trillar in läser jag godnatt-sagor och lovar att nästa tur ska vi göra tillsammans. Ett muntligt avtal jag absolut tänker hålla. Aegean har ju infört ett ForFamilies-program med rabatter och extra bonus-poäng när man reser med barn!

 

[Gus]

Tack för en suverän rapport! Både informativ, underhållande och rolig!

 

[adhoc76]

Makalöst bra rapporterat och kul skrivet. En fråga @intuition Står i valet och kvalet mellan economy och business där prisskillnaden är 3800kr. Är det värt det? Är *A Gold så det är mest ombord jag funderar på.