flybob
Medlem
Hotell: W Sentosa Cove
Stad: Singapore
Som alla W så känns hotellet ”hippt” och allt är designat till tusen. Även här har jag använt SNAs och vi blir uppgraderade till en Marvelous suite på näst översta våningen med en underbar utsikt över småbåts(nåja)hamnen.
Sviten har en balkong som sträcker sig runt huset och som är utrustad med en solbädd samt bord och stolar.
Rummet:
Efter att ha spanat in rummet och provat badkaret som står mitt i badrummet och som även det bjuder på utsikt över hamnen trillar vi ut på strandpromenaden och hittar en vinbutik där vi får tag på ett par flaskor champagne (15% rabatt om man köper två flaskor, 20% om man köper 6 osv. Gillar champagne-rabatt!) som vi avnjuter på vår balkong. Ws ”Whatever, whenever” service levererar snabbt ishinkar.
Efter att vi avnjutit dessa flaskar är vi sugna på mer, och vi hamnar på ett belgiskt hak i närheten som heter Brussel Sprouts. Det faller sig så att vi dricker ett gäng belgiska öl och äter musslor och när de stänger runt midnatt frågar vi vart man skall ta sig för att fortsätta kvällen.
Samtliga föreslår ”St James”, med reservation om att det säkerligen är tämligen dött. Vi går tillbaka till vårt hotell för att få tag på en taxi, något som är bristvara på ön och således lättast att få utanför ett hotell.
Hotellet tar för övrigt $8 SGD för att förboka en taxi, men det är det gratis om du väntar på att en skall dyka upp. Väl på hotellet är det kö för att få taxi. 5 grupper före oss, och tämligen tomt på taxifronten. Försöker få dem att ringa efter taxi, men av någon anledning så hänvisar de oss istället till kön. När jag skriver detta, så inser jag att det kan ha berott på min säkerligen – något – överförfriskade framtoning.
Vi bestämmer oss hursomhelst (andra tecknet på för hög alkoholkonsumption?) för att ge oss ut på jakt efter en taxi, och efter en promendad på runt 25 minuter så lyckas vi vinka in en. Taxichauffören är överlycklig, för han säger att det är jättesvårt att få körninga denna kväll, och speciellt här ute.
Vi hamnar på St James, som är en stor industrilokal där ett flertal krogar huserar. Vi går in på ett ställe där det är ett band som spelar, och ökar således publikmassan med 200%. I publiken sitter nämligen enbart sångarens mamma. Bandet är hur som helst trevligt och vi får önska några låtar innan de packar ihop för kvällen.
Vi provar några ställen till och hamnar på en ”klubb” som kombinerar liveframträdande och fotbolls-vm på storbildsskärm bakom scen. Vi tar en öl och ser Argentinas match mot Nigeria kombinerat med diverse framträndanden som tycks mycket populära bland lokalbefolkningen. Det är pojkband och en tjejgrupp som kör låtar på Malay.
Plötsligt kommer samtliga ut på scen och ropar något till publiken. En kille knuffas upp på scen av sina kompisar och grupperna sjunger ”Happy birthday”. Sedan händer något jag aldrig sett förut. En servitör levererar en flaska konjak till scen och bandet sätter den i näven på födelsedagsbarnet. Musiken går igång och samtliga i lokalen börjar hetsa födelsedagsbarnet att halsa innehållet i flaskan. Efter tre omgångar av hets och en halv flaska i magen börjar killen se grön ut i ansiktet. Vi lämnar strax efter lokalen och tar oss på något vis hem.
Vaknar nästa dag och mår tämligen bra, något som inte kan sägas om min sambo, så jag får gå och äta frukost ensam denna morgon. Frukosten är en buffé bestående av båda varma och kalla rätter och det finns även en nudel/dumplingstation, där kocken står och ler med sin enda tand i munnen. När jag sitter och äter slår sig plötsligt en spanjor ner mittemot mig och börjar prata i 100 knyck utan att titta upp.
Jag svarar ”Hola” och han inser sitt misstag. Han har satt sig vid fel bord och ber så hemskt mycket om ursäkt samtidigt som hans kompis som sitter vid bordet bakom mig skrattar gott.
Jag smiter en sväng till gymmet och känner mig nästan oförskämt fräsch.
Vid middag är min sambo fortfarande inte fit for fight, så jag får återigen äta ensam. Jag väljer att käka lite thaimat i hotellets ena restaurang och går sedan upp till rummet. Plötsligt börjar jag kallsvettas och snart sitter jag på knä vid muggen. Jag känner mig trött och somnar till. Vaknar av att jag återigen måste kasta upp pad thai, något som upprepar sig varannan timme ett gäng timmar framåt.
Efterföljande dag är jag utslagen och sedan är det dags att ta sig vidare till Kuala Lumpur, med MH via BKK. Sentosa blev dessvärre inte speciellt väl utforskat på grund utav detta.
Vi flyger CX tillbaka till Bangkok och sedan MH ekonomi till KL. När vi sitter och väntar på att boarda i BKK så ropas plötsligt en hel grupp Nepalesiska arbetare fram av MHs personal och de ber att få kontrollera deras arbetstillstånd och pass. Är det verkligen en uppgift för flygbolagspersonal?
Eftersom flygningen är i ekonomi och att jag fortsatt mår rätt risigt så blir det inga bilder. Vi kommer till KL runt 22 och åker taxi till vårt hotell. Taxin kostar oss 74 MYR (voucher köpt på flygplatsen) och resan tar en dryg timme.
Hotell: The Westin
Stad: Kuala Lumpur
Incheckningen tar ganska lång tid och vi får återigen en svit som består av ett vardagsrum och ett sovrum samt ett badrum där man i badkaret kan spana ut över staden, men inte med utsikt över Petronas towers utan Marriotts jätteskylt. Tog dessvärre inte mer än ett par bilder på rummet.
Loungen på hotellet är väldigt stor och fin och frukosten är helt okej. Pannkakor, omeletter och dylikt görs på beställning och servitörerna är snabba med att fixa kaffe och påtår.
Något som uppskattat är den färskpressade juicen (apelsin och vattenmelon).
Vi spenderar två nätter på Westin och provar även på "Dining in the Dark" innan det är dags att ta sig vidare till Sheraton Imperial. Jag har, av någon outgrundlig jävla anledningen bokat ytterligare fyra nätter i KL, nätter som är förbetalda dessutom.
Hotell: Sheraton Imperial
Stad: Kuala Lumpur
Även här tar incheckningen ganska lång tid, men Doris vid front desk är åtminstone väldigt trevlig. Vi kommer upp på rummet och tänker, vad i hela friden skall vi göra i KL? Vad tänkte vi?
Minibaren skulle behöva sig en liten urstädning.
Vi bestämmer oss för att använda vistelsen på Sheraton som världens dyraste bagageförvaring och jag surfar in på AirAsia och bokar två flygbiljetter till Langkawi följande morgon. Hotellet erbjuder taxi till KLIA2 för 140 MYR, vilket nästan är det dubbla mot vad en vanlig taxi kostar, och hotellets bilar är lika risiga som övriga.
Vi käkar en snabb frukost i loungen, som även den har en kock som lagar omelett och hoppar sedan i en överprisad taxi till flygplatsen. Vår chaufför kämpar med att hålla sig vaken och efter att vi väckt honom ett flertal gånger på vägen så kommer vi äntligen fram till KLIA2.
AirAsias plan, en Airbus A320 är nästan helt nytt och vi köper oss varsin cup of noodles för 6 MYR efter take off.
Väl på Langkawi tar vi en taxi till hotellet som vi bokat kvällen innan.
Hotell: Andaman Langkawi, Luxury Collection Resort
När vi kliver ur taxin och in i lobbyn så slår man på en jättestor trumma för att uppmärksamma alla på att nya gäster har anlänt. Under tiden vi checkar in får vi ett glas med oidentifierbar dryck samt fuktiga handdukar att fräscha upp oss med.
Det är lite problem med Diners denna dag, vilket gör att incheckning drar ut lite på tiden. Inget mer än ”thanks for being a SPG platinum” tycks hotellet erbjuda.
Rummet är tämligen litet men med en trevlig balkong med perfekt utsikt över havet och solnedgången. Vi kommer att trivas bra här.
Balkongdörren skvallrar om att aporna på ön är hungriga rackare och att man skall vara noggrann med att låsa dörren ordentligt för att förhindra inbrott.
Hotellet ligger i regnskogen och det är fullt med insekter och fjärilar överallt, vilket känns trevligt. Vattnet i havet är 27-28 grader, vilket är lite väl varmt för min smak.
På eftermiddagarna gör sig mycket riktigt aporna synliga och vi får besök på vår balkong där vi sitter och avnjuter en kaffe från rummets egen espressomaskin (poddar).
Det blir uppståndelse bland gästerna varje eftermiddag när de ger sig ut på matjakt på allas balkonger.
Jag hade läst om att SPG platinums hade fått en flaska vin på rummet och en dag när vi kommer tillbaka från badet står mycket riktigt en flaska Riesling på kylning i rummet. Ingen lapp eller något dock, vilket känns lite konstigt.
Vi blir även inbjudna på cocktails, något vi dock hoppar över.
Vi har bokat ett sent flyg tillbaka till KL och vi får lov att checka ut så sent som 17.00. 18.30 skall hotellets bil ta oss till flygplatsen. Bilen är helt ny och vi får varsin flaska kallt vatten att avnjuta i baksätet. Priset på 100 MYR känns ytterst rimligt.
Vi känner oss nöjda med vårt beslut att lämna KL och nästa morgon är det dags att ta sig tillbaka till BKK för att starta hemresan. Om det får du läsa senare, om du nu orkar läsa mer.
Stad: Singapore
Som alla W så känns hotellet ”hippt” och allt är designat till tusen. Även här har jag använt SNAs och vi blir uppgraderade till en Marvelous suite på näst översta våningen med en underbar utsikt över småbåts(nåja)hamnen.
Sviten har en balkong som sträcker sig runt huset och som är utrustad med en solbädd samt bord och stolar.
Rummet:
Efter att ha spanat in rummet och provat badkaret som står mitt i badrummet och som även det bjuder på utsikt över hamnen trillar vi ut på strandpromenaden och hittar en vinbutik där vi får tag på ett par flaskor champagne (15% rabatt om man köper två flaskor, 20% om man köper 6 osv. Gillar champagne-rabatt!) som vi avnjuter på vår balkong. Ws ”Whatever, whenever” service levererar snabbt ishinkar.
Efter att vi avnjutit dessa flaskar är vi sugna på mer, och vi hamnar på ett belgiskt hak i närheten som heter Brussel Sprouts. Det faller sig så att vi dricker ett gäng belgiska öl och äter musslor och när de stänger runt midnatt frågar vi vart man skall ta sig för att fortsätta kvällen.
Samtliga föreslår ”St James”, med reservation om att det säkerligen är tämligen dött. Vi går tillbaka till vårt hotell för att få tag på en taxi, något som är bristvara på ön och således lättast att få utanför ett hotell.
Hotellet tar för övrigt $8 SGD för att förboka en taxi, men det är det gratis om du väntar på att en skall dyka upp. Väl på hotellet är det kö för att få taxi. 5 grupper före oss, och tämligen tomt på taxifronten. Försöker få dem att ringa efter taxi, men av någon anledning så hänvisar de oss istället till kön. När jag skriver detta, så inser jag att det kan ha berott på min säkerligen – något – överförfriskade framtoning.
Vi bestämmer oss hursomhelst (andra tecknet på för hög alkoholkonsumption?) för att ge oss ut på jakt efter en taxi, och efter en promendad på runt 25 minuter så lyckas vi vinka in en. Taxichauffören är överlycklig, för han säger att det är jättesvårt att få körninga denna kväll, och speciellt här ute.
Vi hamnar på St James, som är en stor industrilokal där ett flertal krogar huserar. Vi går in på ett ställe där det är ett band som spelar, och ökar således publikmassan med 200%. I publiken sitter nämligen enbart sångarens mamma. Bandet är hur som helst trevligt och vi får önska några låtar innan de packar ihop för kvällen.
Vi provar några ställen till och hamnar på en ”klubb” som kombinerar liveframträdande och fotbolls-vm på storbildsskärm bakom scen. Vi tar en öl och ser Argentinas match mot Nigeria kombinerat med diverse framträndanden som tycks mycket populära bland lokalbefolkningen. Det är pojkband och en tjejgrupp som kör låtar på Malay.
Plötsligt kommer samtliga ut på scen och ropar något till publiken. En kille knuffas upp på scen av sina kompisar och grupperna sjunger ”Happy birthday”. Sedan händer något jag aldrig sett förut. En servitör levererar en flaska konjak till scen och bandet sätter den i näven på födelsedagsbarnet. Musiken går igång och samtliga i lokalen börjar hetsa födelsedagsbarnet att halsa innehållet i flaskan. Efter tre omgångar av hets och en halv flaska i magen börjar killen se grön ut i ansiktet. Vi lämnar strax efter lokalen och tar oss på något vis hem.
Vaknar nästa dag och mår tämligen bra, något som inte kan sägas om min sambo, så jag får gå och äta frukost ensam denna morgon. Frukosten är en buffé bestående av båda varma och kalla rätter och det finns även en nudel/dumplingstation, där kocken står och ler med sin enda tand i munnen. När jag sitter och äter slår sig plötsligt en spanjor ner mittemot mig och börjar prata i 100 knyck utan att titta upp.
Jag svarar ”Hola” och han inser sitt misstag. Han har satt sig vid fel bord och ber så hemskt mycket om ursäkt samtidigt som hans kompis som sitter vid bordet bakom mig skrattar gott.
Jag smiter en sväng till gymmet och känner mig nästan oförskämt fräsch.
Vid middag är min sambo fortfarande inte fit for fight, så jag får återigen äta ensam. Jag väljer att käka lite thaimat i hotellets ena restaurang och går sedan upp till rummet. Plötsligt börjar jag kallsvettas och snart sitter jag på knä vid muggen. Jag känner mig trött och somnar till. Vaknar av att jag återigen måste kasta upp pad thai, något som upprepar sig varannan timme ett gäng timmar framåt.
Efterföljande dag är jag utslagen och sedan är det dags att ta sig vidare till Kuala Lumpur, med MH via BKK. Sentosa blev dessvärre inte speciellt väl utforskat på grund utav detta.
Vi flyger CX tillbaka till Bangkok och sedan MH ekonomi till KL. När vi sitter och väntar på att boarda i BKK så ropas plötsligt en hel grupp Nepalesiska arbetare fram av MHs personal och de ber att få kontrollera deras arbetstillstånd och pass. Är det verkligen en uppgift för flygbolagspersonal?
Eftersom flygningen är i ekonomi och att jag fortsatt mår rätt risigt så blir det inga bilder. Vi kommer till KL runt 22 och åker taxi till vårt hotell. Taxin kostar oss 74 MYR (voucher köpt på flygplatsen) och resan tar en dryg timme.
Hotell: The Westin
Stad: Kuala Lumpur
Incheckningen tar ganska lång tid och vi får återigen en svit som består av ett vardagsrum och ett sovrum samt ett badrum där man i badkaret kan spana ut över staden, men inte med utsikt över Petronas towers utan Marriotts jätteskylt. Tog dessvärre inte mer än ett par bilder på rummet.
Loungen på hotellet är väldigt stor och fin och frukosten är helt okej. Pannkakor, omeletter och dylikt görs på beställning och servitörerna är snabba med att fixa kaffe och påtår.
Något som uppskattat är den färskpressade juicen (apelsin och vattenmelon).
Vi spenderar två nätter på Westin och provar även på "Dining in the Dark" innan det är dags att ta sig vidare till Sheraton Imperial. Jag har, av någon outgrundlig jävla anledningen bokat ytterligare fyra nätter i KL, nätter som är förbetalda dessutom.
Hotell: Sheraton Imperial
Stad: Kuala Lumpur
Även här tar incheckningen ganska lång tid, men Doris vid front desk är åtminstone väldigt trevlig. Vi kommer upp på rummet och tänker, vad i hela friden skall vi göra i KL? Vad tänkte vi?
Minibaren skulle behöva sig en liten urstädning.
Vi bestämmer oss för att använda vistelsen på Sheraton som världens dyraste bagageförvaring och jag surfar in på AirAsia och bokar två flygbiljetter till Langkawi följande morgon. Hotellet erbjuder taxi till KLIA2 för 140 MYR, vilket nästan är det dubbla mot vad en vanlig taxi kostar, och hotellets bilar är lika risiga som övriga.
Vi käkar en snabb frukost i loungen, som även den har en kock som lagar omelett och hoppar sedan i en överprisad taxi till flygplatsen. Vår chaufför kämpar med att hålla sig vaken och efter att vi väckt honom ett flertal gånger på vägen så kommer vi äntligen fram till KLIA2.
AirAsias plan, en Airbus A320 är nästan helt nytt och vi köper oss varsin cup of noodles för 6 MYR efter take off.
Väl på Langkawi tar vi en taxi till hotellet som vi bokat kvällen innan.
Hotell: Andaman Langkawi, Luxury Collection Resort
När vi kliver ur taxin och in i lobbyn så slår man på en jättestor trumma för att uppmärksamma alla på att nya gäster har anlänt. Under tiden vi checkar in får vi ett glas med oidentifierbar dryck samt fuktiga handdukar att fräscha upp oss med.
Det är lite problem med Diners denna dag, vilket gör att incheckning drar ut lite på tiden. Inget mer än ”thanks for being a SPG platinum” tycks hotellet erbjuda.
Rummet är tämligen litet men med en trevlig balkong med perfekt utsikt över havet och solnedgången. Vi kommer att trivas bra här.
Balkongdörren skvallrar om att aporna på ön är hungriga rackare och att man skall vara noggrann med att låsa dörren ordentligt för att förhindra inbrott.
Hotellet ligger i regnskogen och det är fullt med insekter och fjärilar överallt, vilket känns trevligt. Vattnet i havet är 27-28 grader, vilket är lite väl varmt för min smak.
På eftermiddagarna gör sig mycket riktigt aporna synliga och vi får besök på vår balkong där vi sitter och avnjuter en kaffe från rummets egen espressomaskin (poddar).
Det blir uppståndelse bland gästerna varje eftermiddag när de ger sig ut på matjakt på allas balkonger.
Jag hade läst om att SPG platinums hade fått en flaska vin på rummet och en dag när vi kommer tillbaka från badet står mycket riktigt en flaska Riesling på kylning i rummet. Ingen lapp eller något dock, vilket känns lite konstigt.
Vi blir även inbjudna på cocktails, något vi dock hoppar över.
Vi har bokat ett sent flyg tillbaka till KL och vi får lov att checka ut så sent som 17.00. 18.30 skall hotellets bil ta oss till flygplatsen. Bilen är helt ny och vi får varsin flaska kallt vatten att avnjuta i baksätet. Priset på 100 MYR känns ytterst rimligt.
Vi känner oss nöjda med vårt beslut att lämna KL och nästa morgon är det dags att ta sig tillbaka till BKK för att starta hemresan. Om det får du läsa senare, om du nu orkar läsa mer.
