Efter att svärföräldrars längtan att se barnbarnen blev för stark, i kombination med ett behov av värme, sol och bad, beslutade vi oss för att ta oss ner med bil till norra Italien. Här kommer några reflektioner kring vad som är annorlunda jämfört med hur vi normalt upplever denna för oss standardresa.
Stockholm - Trelleborg
Inte mycket att säga här. Möjligen lite mindre trafik, färre utlandsregistrerade bilar. Min uppskattning av andelen människor med munskydd vid bensinstationer och snabbmatsrestauranger är kanske 1-5%.
Trelleborg
Övernattning på ett Bed&Breakfast, samma situation som i Stockholm. Några extra skyltar om hygien och distans, inget speciellt när det gällde restauranger eller annat.
Färja Trelleborg-Rostock
Vi valde att ta en daghytt för att hålla oss lite mer för oss själva. Obligatoriskt med munskydd i affär och restaurang med undantag när man sitter ner. Följdes till 90%. Båten fullständigt strösslad med lappar och plakat. Beläggningen kändes som ungefär halvfull och det kändes inte trångt eller otryggt på något sätt. Min ovetenskapliga känsla är att det var betydligt fler hemvändande tyskar är semestrande svenskar på båten.
Rostock - Nürnberg
Bara ett kort stopp på vägen för att sträcka på benen och köpa lite snacks. Mycket information, handsprit och nästintill 100% som bär munskydd, många även utomhus. Förutom munskydden är inte mycket annorlunda än i Sverige. Buffémat som ofta finns var bortplockad.
Trafiken, igen högst ovetenskapligt, kändes lite mildare än jag är van vid. Tung trafik i princip som det brukar, men färre och kortare köer.
Nürnberg
Hilton, bra läge, ”halvfullt” enligt receptionen. Krav på munskydd i lokalerna, varpå runt hälften struntade i det och ingen gav onda ögat.
Frukostbuffé var ersatt med ett system där man kvällen innan fick fylla i ett formulär med vad man ville äta och dricka, samt ungefär vid vilken tid.
Ute på stan verkade livet pågå som vanligt. Precis som i Sverige hade restauranger blockerat vissa bord/stolar och handsprit och information är ständigt närvarande. Utomhus har en minoritet munskydd. Inomhus (undantaget när man sitter vid bordet) är munskydd obligatoriskt och följs till 100%.
Alla restauranger har krav på att gäster registreras med namn, adress, telefon och namnteckning för att underlätta smittspridning.
Nürnberg - Liten by i norra Italien (Emilia Romagna)
Ingen större skillnad under resan. Österrike tillåter bara transit i nuläget och vi valde att inte stanna i landet alls. Vi stannade vid en vingård jag är särskilt svag för mellan Bolzano och Trento. Där nekar de bussar att stanna och tar inte emot grupper men privatpersoner i enskilda sällskap var välkomna. Välordnat med avspärrade platser, noga med munskydd och handsprit etc.
Italien, hembyn
Ca 10.000 invånare, sömnig by ute på landsbygden. Relativt hårt drabbad av Corona, men nu med betydligt färre restriktioner än för ett par månader sedan. För att inte skapa några större risker för svärföräldrarna väljer vi att bo på det i stort sett tomma hotellet i byn. Här informerar ägaren oss om att det egentligen krävs munskydd men det kan vi strunta i. I det stora hela speglar det stämningen här i största allmänhet.
Formellt finns en massa krav men verkligheten är en annan.
Några exempel: I mataffären är alla noga med munskydd av någon anledning, men kunder trängs och håller inte avstånd alls. Många tolkar munskydd som just munskydd och täcker inte näsan, med motiveringen att det är så svårt att andas annars. Munskydd åker av och på stup i ett, korrigeras med handen, dras upp och ner och återanvänds länge. I barerna börjar kvällen med munskydd och hyfsad distans, medan det ett par timmar senare ser radikalt annorlunda ut. En del kör helt utan munskydd och det förekommer ingen social shaming.
Allt som allt är atmosfären här avslappnad och betydligt mer normal än åtminstone jag hade föreställt mig. Utan att bli politisk i det här inlägget kring strategier mot smittspridning kan det helt klart konstateras att det här med hur mycket munskydd verkligen hjälper är en komplex fråga där själva hanteringen och (den falska?) trygghetskänslan säkert kan spela en stor roll.
Fortsättning följer med rapport från adriatiska kusten inom kort!
Stockholm - Trelleborg
Inte mycket att säga här. Möjligen lite mindre trafik, färre utlandsregistrerade bilar. Min uppskattning av andelen människor med munskydd vid bensinstationer och snabbmatsrestauranger är kanske 1-5%.
Trelleborg
Övernattning på ett Bed&Breakfast, samma situation som i Stockholm. Några extra skyltar om hygien och distans, inget speciellt när det gällde restauranger eller annat.
Färja Trelleborg-Rostock
Vi valde att ta en daghytt för att hålla oss lite mer för oss själva. Obligatoriskt med munskydd i affär och restaurang med undantag när man sitter ner. Följdes till 90%. Båten fullständigt strösslad med lappar och plakat. Beläggningen kändes som ungefär halvfull och det kändes inte trångt eller otryggt på något sätt. Min ovetenskapliga känsla är att det var betydligt fler hemvändande tyskar är semestrande svenskar på båten.
Rostock - Nürnberg
Bara ett kort stopp på vägen för att sträcka på benen och köpa lite snacks. Mycket information, handsprit och nästintill 100% som bär munskydd, många även utomhus. Förutom munskydden är inte mycket annorlunda än i Sverige. Buffémat som ofta finns var bortplockad.
Trafiken, igen högst ovetenskapligt, kändes lite mildare än jag är van vid. Tung trafik i princip som det brukar, men färre och kortare köer.
Nürnberg
Hilton, bra läge, ”halvfullt” enligt receptionen. Krav på munskydd i lokalerna, varpå runt hälften struntade i det och ingen gav onda ögat.
Frukostbuffé var ersatt med ett system där man kvällen innan fick fylla i ett formulär med vad man ville äta och dricka, samt ungefär vid vilken tid.
Ute på stan verkade livet pågå som vanligt. Precis som i Sverige hade restauranger blockerat vissa bord/stolar och handsprit och information är ständigt närvarande. Utomhus har en minoritet munskydd. Inomhus (undantaget när man sitter vid bordet) är munskydd obligatoriskt och följs till 100%.
Alla restauranger har krav på att gäster registreras med namn, adress, telefon och namnteckning för att underlätta smittspridning.
Nürnberg - Liten by i norra Italien (Emilia Romagna)
Ingen större skillnad under resan. Österrike tillåter bara transit i nuläget och vi valde att inte stanna i landet alls. Vi stannade vid en vingård jag är särskilt svag för mellan Bolzano och Trento. Där nekar de bussar att stanna och tar inte emot grupper men privatpersoner i enskilda sällskap var välkomna. Välordnat med avspärrade platser, noga med munskydd och handsprit etc.
Italien, hembyn
Ca 10.000 invånare, sömnig by ute på landsbygden. Relativt hårt drabbad av Corona, men nu med betydligt färre restriktioner än för ett par månader sedan. För att inte skapa några större risker för svärföräldrarna väljer vi att bo på det i stort sett tomma hotellet i byn. Här informerar ägaren oss om att det egentligen krävs munskydd men det kan vi strunta i. I det stora hela speglar det stämningen här i största allmänhet.
Formellt finns en massa krav men verkligheten är en annan.
Några exempel: I mataffären är alla noga med munskydd av någon anledning, men kunder trängs och håller inte avstånd alls. Många tolkar munskydd som just munskydd och täcker inte näsan, med motiveringen att det är så svårt att andas annars. Munskydd åker av och på stup i ett, korrigeras med handen, dras upp och ner och återanvänds länge. I barerna börjar kvällen med munskydd och hyfsad distans, medan det ett par timmar senare ser radikalt annorlunda ut. En del kör helt utan munskydd och det förekommer ingen social shaming.
Allt som allt är atmosfären här avslappnad och betydligt mer normal än åtminstone jag hade föreställt mig. Utan att bli politisk i det här inlägget kring strategier mot smittspridning kan det helt klart konstateras att det här med hur mycket munskydd verkligen hjälper är en komplex fråga där själva hanteringen och (den falska?) trygghetskänslan säkert kan spela en stor roll.
Fortsättning följer med rapport från adriatiska kusten inom kort!