Drömmen om utlandsboende; när Sverige inte alltid känns fullgott
- Thread starter Palazzi
- Startdatum
erc
Medlem
Vad gäller boende har jag från och med i år etablerat två bostäder. Hur krångligt det blev med stängda gränser kan vi lämna för stunden...
Uppvuxen och rotad i södra Värmland med barn, familj, släkt och vänner gör att jag har valt att huvudsakligen förbli här till vardags. Bytte från centrumnära boende i residensstaden Karlstad till praktiskt och underhållsfritt (nåja) radhusboende i närliggande kranskommun. Här känner jag att jag kan kan njuta av trygg och förutsägbar miljö för både profession och föräldraskap. Tryggt och lugnt med naturen runt hörnet.
Det andra boendet blev i Norge. Närmare bestämt i stadsdelen St. Hanshaugen i Oslo. Nej, Oslo är inte en världsstad, men för en värmlandspöjk är storleken mer än tillräcklig och jag har länge sneglat på grannlandet Norge av många orsaker. Att resa igenom Norsk landsbygd är en fröjd. Man får leta länge för att hitta samma förfall jag tycker mig se svensk glesbygd. Den norska landsbygdspolitiken verkar ha fungerat långt bättre än den svenska. Att naturen är så storslagen bidrar naturligtvis. Utan tidspress är en roadtrip i Norge svårslaget - och sådana har jag gjort många och avser göra långt många fler. Nackdelarna finns såklart. Och egentligen handlar det om prisläget. På allt. Utom Teslor och brunost. Men - min partner jobbar i Norge och kommer veckopendla mellan Värmland och Oslo. Vi ska försöka maximera nyttan av två hemvister. Hur det blir med folkbokföring, var bilarna registreras etc återstår att se - det har inte riktigt varit normalläge det här första halvåret.
Så - med boende i värmlandsskogen och i semiscentrala Oslo känner jag mig nöjd. Det bästa av två av världens bästa länder.
Men så kommer vi till väder och vind. Nu med högsommarvärme (29 grader just nu) är det lätt att glömma bort hur eländigt det är från november till april. Visst finns det enstaka fina vinterdagar - men det räcker inte. Därför försöker vi prioritera resande på vinterhalvåret. För varje resa blir det allt mer allvarliga funderingar på att kanske etablera ett tredje boende. Vi är inte nära beslut - men i god tid före pension (det är skrämmande få år kvar) kommer det finnas en tredje husnyckel. Vi har pratat en hel del om Sydafrika och då ett antal specifika orter. Port Elizabeth (lite större) eller Wilderness (riktigt litet). Vi har båda kopplingar till New England och vi återkommer ofta till sådana tankar. Just nu känns dock inte USA ens lockande för en weekendresa... Jag brukar tjata om Arizona där jag trivs riktigt bra. På den europeiska kontinenten finns det starka dragningar till Ötztal i Österrike. Har spenderat åtskilliga månader där på både sommar och vinter och trivs i det ultragemytliga Vent en bit från Sölden. Men att bo där en längre tid? Hmm... Södra Frankrike återkommer ständigt i tankarna. Luxembourg likaså - ett land och en stad jag stortrivs i. Vi kommer testbo på en hel del ställen de kommande vintrarna för att se hur en hel månad kan vara på ett och samma ställe. Viktigt för mig är att kunna ha boendet som utgångspunkt för resor. Gärna med öppen bil. Det gör medelhavsöar lite mindre intressanta...
Läser med stort intresse alla kloka tanka i den här tråden. Skoj och inspirerande!
Uppvuxen och rotad i södra Värmland med barn, familj, släkt och vänner gör att jag har valt att huvudsakligen förbli här till vardags. Bytte från centrumnära boende i residensstaden Karlstad till praktiskt och underhållsfritt (nåja) radhusboende i närliggande kranskommun. Här känner jag att jag kan kan njuta av trygg och förutsägbar miljö för både profession och föräldraskap. Tryggt och lugnt med naturen runt hörnet.
Det andra boendet blev i Norge. Närmare bestämt i stadsdelen St. Hanshaugen i Oslo. Nej, Oslo är inte en världsstad, men för en värmlandspöjk är storleken mer än tillräcklig och jag har länge sneglat på grannlandet Norge av många orsaker. Att resa igenom Norsk landsbygd är en fröjd. Man får leta länge för att hitta samma förfall jag tycker mig se svensk glesbygd. Den norska landsbygdspolitiken verkar ha fungerat långt bättre än den svenska. Att naturen är så storslagen bidrar naturligtvis. Utan tidspress är en roadtrip i Norge svårslaget - och sådana har jag gjort många och avser göra långt många fler. Nackdelarna finns såklart. Och egentligen handlar det om prisläget. På allt. Utom Teslor och brunost. Men - min partner jobbar i Norge och kommer veckopendla mellan Värmland och Oslo. Vi ska försöka maximera nyttan av två hemvister. Hur det blir med folkbokföring, var bilarna registreras etc återstår att se - det har inte riktigt varit normalläge det här första halvåret.
Så - med boende i värmlandsskogen och i semiscentrala Oslo känner jag mig nöjd. Det bästa av två av världens bästa länder.
Men så kommer vi till väder och vind. Nu med högsommarvärme (29 grader just nu) är det lätt att glömma bort hur eländigt det är från november till april. Visst finns det enstaka fina vinterdagar - men det räcker inte. Därför försöker vi prioritera resande på vinterhalvåret. För varje resa blir det allt mer allvarliga funderingar på att kanske etablera ett tredje boende. Vi är inte nära beslut - men i god tid före pension (det är skrämmande få år kvar) kommer det finnas en tredje husnyckel. Vi har pratat en hel del om Sydafrika och då ett antal specifika orter. Port Elizabeth (lite större) eller Wilderness (riktigt litet). Vi har båda kopplingar till New England och vi återkommer ofta till sådana tankar. Just nu känns dock inte USA ens lockande för en weekendresa... Jag brukar tjata om Arizona där jag trivs riktigt bra. På den europeiska kontinenten finns det starka dragningar till Ötztal i Österrike. Har spenderat åtskilliga månader där på både sommar och vinter och trivs i det ultragemytliga Vent en bit från Sölden. Men att bo där en längre tid? Hmm... Södra Frankrike återkommer ständigt i tankarna. Luxembourg likaså - ett land och en stad jag stortrivs i. Vi kommer testbo på en hel del ställen de kommande vintrarna för att se hur en hel månad kan vara på ett och samma ställe. Viktigt för mig är att kunna ha boendet som utgångspunkt för resor. Gärna med öppen bil. Det gör medelhavsöar lite mindre intressanta...
Läser med stort intresse alla kloka tanka i den här tråden. Skoj och inspirerande!
Côte d’Azur i allmänhet och Nice i synnerhet. Svag för kombinationen av hyfsat stor stad, strand mitt i stan och lätt och snabbt att ta sig till. Dessutom utmärkt för allehanda dagsutflykter längs rivieran och över på italienska sidan. Har också ett skönt mikroklimat där det inte blir sådär vansinnigt hett som det kan bli vid Medelhavet under sommaren. Icke att förglömma den sköna blandningen av det franska och italienska köket för att inte tala om de utsökta lokal rosévinerna.
Själv har jag i många år i olika grader funderat på ett boende i Italien. Förutom att jag betraktar mig själv som nästintill halvitalienare ser jag fördelar som god mat, bra förbindelser, kort restid, många platser med fint klimat stora delar av året och ett ok prisläge på allt utom (i stort sett) själva boendet.
Det jag har svårt för är att komma fram till något som uppfyller alla önskemål utan att dra iväg i pris. Skidåkning är inte ett högt rankat krav även om det inte är en nackdel. Men följande ligger högt på listan:
- närheten till hav/bad
- hyfsat utbud av restauranger och service
- natur, vandring, kanske en liten köksträdgård
- stor fördel om man kan ta sig till platsen direkt från större flygplats (Milano, Rom) med tåg och slipper hyrbil. Jag tänker mig att ett enklare transportmedel på plats är lämpligt
- gärna tillgång till pool
Jag har därför nosat på Ligurien och specifikt Cinque Terre, men då sticker priset iväg. Jag har länge väntat på en kollaps av fastighetsmarknaden i Italien men den har än så länge uteblivit. Med tanke på italiens bisarrt kostsamma pensionssystem i kombination med ett stort privat fastighetsägande drömmer jag om en dramatisk försämring av pensionerna som leder till ett överutbud av fastigheter. Kanske tålamod lönar sig...
Det jag har svårt för är att komma fram till något som uppfyller alla önskemål utan att dra iväg i pris. Skidåkning är inte ett högt rankat krav även om det inte är en nackdel. Men följande ligger högt på listan:
- närheten till hav/bad
- hyfsat utbud av restauranger och service
- natur, vandring, kanske en liten köksträdgård
- stor fördel om man kan ta sig till platsen direkt från större flygplats (Milano, Rom) med tåg och slipper hyrbil. Jag tänker mig att ett enklare transportmedel på plats är lämpligt
- gärna tillgång till pool
Jag har därför nosat på Ligurien och specifikt Cinque Terre, men då sticker priset iväg. Jag har länge väntat på en kollaps av fastighetsmarknaden i Italien men den har än så länge uteblivit. Med tanke på italiens bisarrt kostsamma pensionssystem i kombination med ett stort privat fastighetsägande drömmer jag om en dramatisk försämring av pensionerna som leder till ett överutbud av fastigheter. Kanske tålamod lönar sig...
SilverJonten
Medlem
Rolig tråd!!
Personligen har jag inget intresse alls att flytta utomlands.
Jag trivs strålande i Göteborg där jag bor men det kan kanske bero på en eller flera av följande:
Familjen är från Norrland och vi har kvar farmor föräldragård precis bredvid Fjällsjöälven.
Detta är på något konstigt sätt ”hem” för mig med fastän jag aldrig bott där.
På sommaren spenderar jag 2 veckor där med fiske och allmänt latande och ser förnöjt på hur dottern uppskattar och tar efter i min känsla för stället. Sen blir det jakt i september med kompisarna. Det blir då jakt, mat, bastu samt en del o dricka i en liten koja i skogen. Balsam för själen.
Jag får ibland för mig att jag nog skulle kunna bo här men jag inser tämligen omgående att det är enbart önsketänkande.
Dock så skulle jag inte vilja vara utan det, detta är definitivt en del av mig.
Även jag har fått för mig att tex Malaga skulle vara grejen att ha en lägenhet eller hus i. Men även här inser jag att detta med är önsketänkande. Jag kommer bli trött på det efter en vecka eller två.
Det jag gillar och uppskattar med mitt resande är att det alltid är nya ställen, nya intryck.
Detta är det jag verkligen gillar med att resa. Oftast reser jag till lite osexiga ställen med jag uppskattar dem lika mycket ändå. Ombyte förnöjer!!
Personligen har jag inget intresse alls att flytta utomlands.
Jag trivs strålande i Göteborg där jag bor men det kan kanske bero på en eller flera av följande:
Familjen är från Norrland och vi har kvar farmor föräldragård precis bredvid Fjällsjöälven.
Detta är på något konstigt sätt ”hem” för mig med fastän jag aldrig bott där.
På sommaren spenderar jag 2 veckor där med fiske och allmänt latande och ser förnöjt på hur dottern uppskattar och tar efter i min känsla för stället. Sen blir det jakt i september med kompisarna. Det blir då jakt, mat, bastu samt en del o dricka i en liten koja i skogen. Balsam för själen.
Jag får ibland för mig att jag nog skulle kunna bo här men jag inser tämligen omgående att det är enbart önsketänkande.
Dock så skulle jag inte vilja vara utan det, detta är definitivt en del av mig.
Även jag har fått för mig att tex Malaga skulle vara grejen att ha en lägenhet eller hus i. Men även här inser jag att detta med är önsketänkande. Jag kommer bli trött på det efter en vecka eller två.
Det jag gillar och uppskattar med mitt resande är att det alltid är nya ställen, nya intryck.
Detta är det jag verkligen gillar med att resa. Oftast reser jag till lite osexiga ställen med jag uppskattar dem lika mycket ändå. Ombyte förnöjer!!
Palazzi
Medlem
Välkommen till den Italienska gemenskapen
Tåg- eller bussanslutning är nästan ett måste för mig då jag inte önskar ha en bil på plats. Funderar på lägenhet eller radhus, och då innebär bilägande en extra kostnad. Finns några fåtalet städer, som t.e.x. Campione d'Italia, som erbjuder gratis parkering, men det kommer med 1,5x huspriserna.
Har också kommit fram till att boende med anslutning från Rom, Nice, Milano, Pisa eller Bergamo är smidigast. Allra smidigast är egentligen Milano och Bergamo, då de erbjuder direktflyg året runt. I Ryanairs linda, då Italien var ett verkligt charter-resemål, fanns t.e.x. Rimini hela vägen mellan Maj och Oktober....det var tider det (även om man inte skulle stanna där).
Jag ÄLSKAR Ligurien, och förstår dig till fullo. Var där senast i Juli förra året, för 10:e gången (som jag har i minnet, kanske fler när jag var barn). Med anslutning till både Pisa och Bologna är det en av de bättre regionerna rent kommunikationsmässigt.
Kanske skulle också Ventimiglia också passa dig? Smidig anslutning till/från Nice Airport, 25.000 invånare (så bra med restauranger och affärer), fina stränder, vandringsmöjligheter och direkttåg till skidbacke är möjligt (Limone Piemonte). Priserna är något lägre, men inte lågt, iom ett större utbud.
I övrigt finns ju direkttåg till Lago Maggiore från Malpensa flygplats, och från Orio Al Serio (som iofs också snart ska få tåg) går Flixbus till både Como och Garda-sjön.
Hav eller eller sjö är ju en lite polariserande fråga. Är faktiskt min sambo, trots uppväxt i Göteborg, som driver på för att det ska bli sjö i vårt fall.
Så värst billigt kommer man nog inte undan i norra halvan av Italien, om man ska ha bra anslutningar. Det handlar isf om de mindre sjöarna i Lombardiet, eller den enda sjön i Umbrien (bor en del svenskar där vet jag).
Lycka till med sökandet, och hoppas det blir något av med drömmandet!
Ubbe
Medlem
Tack för kul och bra tråd.
Vi går själva i just dessa tankar och det första och viktigaste kravet är:
Aldrig kallare än +18.
Aldrig kan givetvis vara att det under ett regn går ner till kanske 15+ men inte flera dagar i rad. Vi snackar shorts och Birkenstock.
Portugal är intressant att bosätta sig i pga skatteskäl även framöver utifrån vad jag vet idag. Malta? Spanien? Grekland/Cypern men alla dessa för utom Malta klarar väl inte kravet på +18.
Det vi funderar på nu är ett vinterboende på Sri Lanka, eller Indien (läs typ Goa) eller Cambodia/Vietnam regionen och nått boende i norden typ runt CPH - Helsingborg sommartid. Älskar både CPH och Helsingborg för deras matutbud och vitalitet. Alternativet kan vara Singapore, med bra klimat, bra sjukvård och bra utbud på allt utom tuggummi vilket jag kan avstå ifrån.
Givetvis även tittat på Karibien och Syd/Central Amerika men närheten till USA ger höga priser baserat på dollarvärde/SEK och där lär väl knappast något positivt hända inom en 20 års period.
Men kanske inte äga, kanske bara långtidshyra, men jag gillar att odla...
Kom gärna med pigga raska förslag på alternativ.
Vi går själva i just dessa tankar och det första och viktigaste kravet är:
Aldrig kallare än +18.
Aldrig kan givetvis vara att det under ett regn går ner till kanske 15+ men inte flera dagar i rad. Vi snackar shorts och Birkenstock.
Portugal är intressant att bosätta sig i pga skatteskäl även framöver utifrån vad jag vet idag. Malta? Spanien? Grekland/Cypern men alla dessa för utom Malta klarar väl inte kravet på +18.
Det vi funderar på nu är ett vinterboende på Sri Lanka, eller Indien (läs typ Goa) eller Cambodia/Vietnam regionen och nått boende i norden typ runt CPH - Helsingborg sommartid. Älskar både CPH och Helsingborg för deras matutbud och vitalitet. Alternativet kan vara Singapore, med bra klimat, bra sjukvård och bra utbud på allt utom tuggummi vilket jag kan avstå ifrån.
Givetvis även tittat på Karibien och Syd/Central Amerika men närheten till USA ger höga priser baserat på dollarvärde/SEK och där lär väl knappast något positivt hända inom en 20 års period.
Men kanske inte äga, kanske bara långtidshyra, men jag gillar att odla...
Kom gärna med pigga raska förslag på alternativ.
Hundrafjortontrettiotre
Medlem
Luxemburg eller Bologna.
Tillräckligt stora och ingen invasion av massturism och allt det innebär men framför allt närheten till allt från storstäder, havet och alperna.
Tillräckligt stora och ingen invasion av massturism och allt det innebär men framför allt närheten till allt från storstäder, havet och alperna.
Hundrafjortontrettiotre
Medlem
Det är väl snart/nu(?) inte längre möjligt att ta ut sin tjänstepension skattefritt i Portugal?
Portugal inför skatt på utländska pensioner | Tax & Leg
Gizmokvack
Medlem
Kul inspirerande tråd!
Jag var i Italien för ca 15 år sedan. Besökte Rom och lovade att aldrig besöka Italien igen. Trångt, skatter på allt, dyrt och varenda människa du möter försöker lura dig!
Övertalningskampanjer pågick några år och för fem år sedan åkte jag ner igen. Undvek Rom och Milano och älskar det!
Med en statlig lön på 29k/mån och en fru som är föräldraledig lyckades vi ändå göra flera besök i Italien.
Vi fick fokusera på det som var billigt dvs pizza, italiensk glass, kaffe, vin och pasta. Hyrbil för några hundralappar gjorde att vi kunde se mycket! Både jag och barnen älskar idag Italien!
Jag var i Italien för ca 15 år sedan. Besökte Rom och lovade att aldrig besöka Italien igen. Trångt, skatter på allt, dyrt och varenda människa du möter försöker lura dig!
Övertalningskampanjer pågick några år och för fem år sedan åkte jag ner igen. Undvek Rom och Milano och älskar det!
Med en statlig lön på 29k/mån och en fru som är föräldraledig lyckades vi ändå göra flera besök i Italien.
Vi fick fokusera på det som var billigt dvs pizza, italiensk glass, kaffe, vin och pasta. Hyrbil för några hundralappar gjorde att vi kunde se mycket! Både jag och barnen älskar idag Italien!