Matts Lindmark
Medlem
Jag skulle nog vilja säga att statistiken - om man har tillgång till den - kan ge en bild. Då syftar jag inte på haverier utan snarare på antalet säkerhetslandningar/oplanerade landningar och liknande. Tar man t.ex ValuJet som exempel låg det bolaget högt i statistiken över extra-landningar och var till slut uppe i "en oplanerad landning varannan dag". Då tar vi technical diversions.
Om ett bolag är riskfyllt p.g.a bristande underhåll och nedslitna maskiner brukar det börja visa sig via sådan statistik - även punktligheten brukar påverkas eftersom det blir förseningar och inställda flighter.
Jag känner inte till något flygbolag som har dålig säkerhet OCH hög punktlighet etc. D.v.s att det finns allvarliga brister i säkerheten, tveksamt underhåll och hela baletten samtidigt som de lyckas dispatcha de flesta flighterna i tid.
ValuJet t.ex flög ju konstant med olika defekter - inte så att det bröt mot MEL men jag vill ju t.ex minnas att flight 592 lämnade Miami med defekt autopilot och diverse andra problem (detta var innan det blev ett absolut ofrånkomligt krav på att APn måste fungera p.g.a RVSM).
Att ett bolag flyger Boeing 757 och 767 idag ser jag inget problem med sålänge maskinerna är välskötta.
När det gäller CRM-frågor och säkerhetskultur har det stor betydelse - dock kan man också där konstatera att det inte är så vanligt att man har katastrof-CRM OCH "perfekt underhåll" på samma gång. D.v.s en flygplansflotta i väldigt bra skick, exceptionell punktlighet och allt OCH allvarliga CRM-brister (d.v.s det finns ett latent säkerhetshot som visar sig om kaptenen begår ett misstag och övrig besättning inte vågar ingripa).
Ofta sprider sig dålig säkerhetskultur genom hela bolaget och slår igenom även på t.ex underhåll etc.
En teori jag däremot har släppt och finner ologisk är den här myten om att säkerheten hos flygbolag och flygplan beror på land respektive tillverkningsland. D.v.s att säkerheten inte beror på sådana aspekter som underhåll, CRM, säkerhetskultur etc utan... på nationen. Eller att flygplan tillverkade i land A är "säkrare" än dito tillverkat i land B.
Sedan finns det länder där myndigheterna inte är effektiva o.s.v men då är det ju fortfarande inte "landet" i sig som är orsaken utan snarare andra brister. Så jag skulle vara en aning försiktig med "tumregler" som går ut på att bolag X från land A är farligare än bolag Y från land B, inte för att det finns direkt underlag för detta utan... p.g.a land A.
Samma sak är det med den mycket irriterande fördomen som säger att ett flygplan tillverkat i Seattle/Everett är "säkrare" än en annan maskin som monterats i Ulyanovsk. Eller att kvaliteten på nitarna som slås i av en Kawasaki nitautomat "är olika" beroende på om operatören är en västerlänning eller kines. Denna sorts fördomar finns det för mycket av.
Det är t.ex lite underhållande när vissa tror att en "Embraer" tillverkad i Brasilien är en väldigt bra maskin medan en "Sukhoi" tillverkad i Komsomolsk-on-Amur är "farlig". Eller "mindre säker". D.v.s att det är "bättre" att sätta sig i en ERJ-190 snarare än en SSJ100-95. Sådant gör mig definitivt matt.
Edit: Just den där myten om ryska maskiner trycker lite på mina knappar. Embraers E-serie (det som idag kallas E1 eftersom E2 snarare är en helt ny maskin med enbart kroppen kvar) är för mig en liten trång "leksaksjet" medan SSJ100-95, framförallt med Pininfarinainteriör är väldigt mycket mainline (ungefär som salig DC-9 en gång i tiden som ju också var mycket huvudlinjemässig trots att den var avsedd för kortdistans) men där vissa fördomar kommer in ibland. D.v.s att "felet" med SSJn är... att det är en Sukhoi.
Likaså har det ju t.ex länge förekommit en myt om att "ryska flygplan inte har nödsyresystem för passagerarna" trots att det funnits hela tiden i bl.a. Il-86 och Tu-204 etc. Om det är ett argument mot gamla maskiner från 60-talet (Tu-154 t.ex) kan jag ju bara lugnt påpeka att t.ex BAC 1-11 också saknar det.
Det är dags att lägga gamla fördomar åt sidan.
Jag märker ju också olika fördomar nu mot Comac C919 där det tydligen också spekuleras om "farlighet". Nej, det är inget farligt med den maskinen. Det går precis lika bra att flyga från A till B med C919 som det gör med en A320. "Farlighet" har flygindustrin kommit förbi genom teknisk utveckling - dessutom skulle inget bolag beställa en enda maskin om det förelåg haveririsk (vilket ju är vad det handlar om i praktiken). Man skulle ej heller kunna certifiera en maskin om den är "farlig".
Jag kan ju t.ex säga som så att en DC-3 eller DC-4 inte hade kunnat godkännas idag om det varit nya maskiner (med identiska egenskaper som originalen), bl.a. p.g.a manöveregenskaperna vid motorbortfall etc. Man testade ju t.ex Canadair DC-4M (Argonaut) efter British Midlands haveri en gång i tiden och konstaterade att motorbortfall på en yttermotor resulterade i väldigt "spännande" handling med stora svårigheter att hålla kurs och höjd samt behov av rejäl arm/benstyrka. Där kan vi tala "farlighet". En C919 däremot? Modern FBW-maskin med hydrauliskt styrsystem och allt? Inte riktigt relevant, nej.
Om ett bolag är riskfyllt p.g.a bristande underhåll och nedslitna maskiner brukar det börja visa sig via sådan statistik - även punktligheten brukar påverkas eftersom det blir förseningar och inställda flighter.
Jag känner inte till något flygbolag som har dålig säkerhet OCH hög punktlighet etc. D.v.s att det finns allvarliga brister i säkerheten, tveksamt underhåll och hela baletten samtidigt som de lyckas dispatcha de flesta flighterna i tid.
ValuJet t.ex flög ju konstant med olika defekter - inte så att det bröt mot MEL men jag vill ju t.ex minnas att flight 592 lämnade Miami med defekt autopilot och diverse andra problem (detta var innan det blev ett absolut ofrånkomligt krav på att APn måste fungera p.g.a RVSM).
Att ett bolag flyger Boeing 757 och 767 idag ser jag inget problem med sålänge maskinerna är välskötta.
När det gäller CRM-frågor och säkerhetskultur har det stor betydelse - dock kan man också där konstatera att det inte är så vanligt att man har katastrof-CRM OCH "perfekt underhåll" på samma gång. D.v.s en flygplansflotta i väldigt bra skick, exceptionell punktlighet och allt OCH allvarliga CRM-brister (d.v.s det finns ett latent säkerhetshot som visar sig om kaptenen begår ett misstag och övrig besättning inte vågar ingripa).
Ofta sprider sig dålig säkerhetskultur genom hela bolaget och slår igenom även på t.ex underhåll etc.
En teori jag däremot har släppt och finner ologisk är den här myten om att säkerheten hos flygbolag och flygplan beror på land respektive tillverkningsland. D.v.s att säkerheten inte beror på sådana aspekter som underhåll, CRM, säkerhetskultur etc utan... på nationen. Eller att flygplan tillverkade i land A är "säkrare" än dito tillverkat i land B.
Sedan finns det länder där myndigheterna inte är effektiva o.s.v men då är det ju fortfarande inte "landet" i sig som är orsaken utan snarare andra brister. Så jag skulle vara en aning försiktig med "tumregler" som går ut på att bolag X från land A är farligare än bolag Y från land B, inte för att det finns direkt underlag för detta utan... p.g.a land A.
Samma sak är det med den mycket irriterande fördomen som säger att ett flygplan tillverkat i Seattle/Everett är "säkrare" än en annan maskin som monterats i Ulyanovsk. Eller att kvaliteten på nitarna som slås i av en Kawasaki nitautomat "är olika" beroende på om operatören är en västerlänning eller kines. Denna sorts fördomar finns det för mycket av.
Det är t.ex lite underhållande när vissa tror att en "Embraer" tillverkad i Brasilien är en väldigt bra maskin medan en "Sukhoi" tillverkad i Komsomolsk-on-Amur är "farlig". Eller "mindre säker". D.v.s att det är "bättre" att sätta sig i en ERJ-190 snarare än en SSJ100-95. Sådant gör mig definitivt matt.
Edit: Just den där myten om ryska maskiner trycker lite på mina knappar. Embraers E-serie (det som idag kallas E1 eftersom E2 snarare är en helt ny maskin med enbart kroppen kvar) är för mig en liten trång "leksaksjet" medan SSJ100-95, framförallt med Pininfarinainteriör är väldigt mycket mainline (ungefär som salig DC-9 en gång i tiden som ju också var mycket huvudlinjemässig trots att den var avsedd för kortdistans) men där vissa fördomar kommer in ibland. D.v.s att "felet" med SSJn är... att det är en Sukhoi.
Likaså har det ju t.ex länge förekommit en myt om att "ryska flygplan inte har nödsyresystem för passagerarna" trots att det funnits hela tiden i bl.a. Il-86 och Tu-204 etc. Om det är ett argument mot gamla maskiner från 60-talet (Tu-154 t.ex) kan jag ju bara lugnt påpeka att t.ex BAC 1-11 också saknar det.
Det är dags att lägga gamla fördomar åt sidan.
Jag märker ju också olika fördomar nu mot Comac C919 där det tydligen också spekuleras om "farlighet". Nej, det är inget farligt med den maskinen. Det går precis lika bra att flyga från A till B med C919 som det gör med en A320. "Farlighet" har flygindustrin kommit förbi genom teknisk utveckling - dessutom skulle inget bolag beställa en enda maskin om det förelåg haveririsk (vilket ju är vad det handlar om i praktiken). Man skulle ej heller kunna certifiera en maskin om den är "farlig".
Jag kan ju t.ex säga som så att en DC-3 eller DC-4 inte hade kunnat godkännas idag om det varit nya maskiner (med identiska egenskaper som originalen), bl.a. p.g.a manöveregenskaperna vid motorbortfall etc. Man testade ju t.ex Canadair DC-4M (Argonaut) efter British Midlands haveri en gång i tiden och konstaterade att motorbortfall på en yttermotor resulterade i väldigt "spännande" handling med stora svårigheter att hålla kurs och höjd samt behov av rejäl arm/benstyrka. Där kan vi tala "farlighet". En C919 däremot? Modern FBW-maskin med hydrauliskt styrsystem och allt? Inte riktigt relevant, nej.
Last edited: