intuition
Medlem
Spår 4 - outro
Visby
Transformers-mannen försvinner in i terminalbyggnaden. Vi andra stiger av planet i turordning.
Fördelen med att inte ha bråttom är ju att man ser saker. Som t.ex. mannen i röd-lila-randig rugger som ligger strax före mig in i terminalen. Han viker nu av till vänster och plötsligt är vi tre personer som lite lagom casual vandrar över till avgångshallen och säkerhets-kontrollen.
Eller som att det ligger en Espresso House direkt efter säkerhetskontrollen och att tiden från landning och hit är alldeles lagom för att beställa en 'Vanilla Latte to go' i appen och plocka upp den i farten. Det måste jag komma ihåg att göra nästa gång påminner jag mig själv. Och använda växlade coop-poäng för köpet - man kan komma undan med 29 kr för valfritt finkaffe då.
Så kommer jag på att det blir ju ingen nästa gång. Jag är ju Diamond om några timmar. Och sen? Sedan har jag inget mer här att göra. (Men den där mamman, jag kanske ändå skulle ha frågat... just kidding! )
Men det är faktiskt något sorgligt med tanken att jag håller på att avsluta. Att resan från och med nu går hemåt, bort från äventyret.
Förresten, det där med att resa med barn. Det är inte alla som delar intresset att resa med sina barn. De här två busfröna hade inte jag heller viljat åka med. Tur då att man kan boka 'unaccompanied'
VBY-ARN
Transformers-mannen står längst fram i gaten. Den här gången har han faktiskt fått exit-row. Själv sitter jag på rad 8, som är pole-position i GO-klassen idag.
Även den här veckan har SAS svårt med tiden från Visby. Vi både lyfter och landar med försening. Jag småler lite åt Tripcase som har superkoll på avgång och landningstider men som är övertygad om att det ingår 7 väskor incheckat bagage i min GO biljett. Kanske har jag redan blivit super-Diamond och fått extra tilldelning? *)
*) Okejdå, det är väl vilket band väskorna ska komma på som tripcase spårar. Inte alls lika roligt...
Tripcase meddelar om gate-change, till F31. Och anslutande flyg till Göteborg är också flyttat till F31, så jag vet redan nu att det blir alltså minst 4 segment med det här planet och crew.
Arlanda
Nu har jag mitt lunch-break med hela 1h 15 minuter bytestid. Minus 20 minuter boarding. Minus 15 minuter försening. Minus lite extra tid för gång till och från F-piren. Hmm, bäst jag raskar på.
Swish, säger det, och transformers-mannen har accelererat noll till hundra på en halv sekund och är först till galley igen. Jag tar det lilla lugna, och får häng på honom någonstans vid tax-freen. Han ser inte ut att gå så fort, men med 2,5 meter långa ben behöver man inte ta så många steg i minuten för att forsa fram. Jag är en rask gångare själv, men får inga chanser att köra om. Inte förrän vi når nästa pir och mannen tvekar vart han ska gå, börjar kolla avgångstavlor och klockan. Jag stegar målmedvetet vidare till loungen. Tar hissen upp och blippar in mig. Ser då att transformers-mannen redan plockar lunch och har alltså kört om mig i trappan så det visslade.
ARN-GOT
Jag vet fortfarande inte om jag riktigt kan tro på att SK161 ska gå i tid efter morgonens sms-chock. Samtidigt vet jag ju att planet är på plats. Hinner bli lite orolig när boarding inte öppnar i tid, men så kommer den igång några minuter innan avgång. Den här gången efter principen "först alla, sedan kör vi". Lite lagom kaosartat, men vi avgår trots det bara 6 minuter sent.
Transformers-mannen är inte med, det är däremot Rugger-mannen.
Det är super-tajt att angöra F31 eftersom det står bygg-baracker uppställda på plattan. Det är inte många meters marginal mellan vingspets och barackerna och det skulle inte krävas något större misstag av puschback-föraren för att försena SK161 med en timme eller två. Men det går såklart bra.
Så här dags på dagen börjar det som sagt bli lite halvtråkigt att flyga och inget mer intressant händer på flygningen.
GOT-ARN
Inte heller här händer något roligt. Jag kommer på att jag inte har fler off-line episoder sparade i viaplay, så jag testar att ladda ner fler under resans gång. Man får ner ungefär ett avsnitt på ett segment, så det är inte helt optimalt. Svär naturligtvis en ramsa över att behöva logga in på wifi igen.
ARN-MMX
I teorin blev jag ju Diamond någonstans över skara-slätten för en halvtimme sedan, men än så länge är det bara jag som vet det. Så jag bär bördan av att vara en simpel guld på den här sträckan med högt huvud. Det är sista flyget och jag tjänar nu in mina kvalificerande flyg nummer 93, 94, 95 och 96 på en och samma gång. 96 segment på 20 dagar är inte fy skam, även om de flesta varit virtuella.
Summering
Det tar bara en dag innan segmenten och statusen är uppdaterad.
Det är säkert någon som ser lite snett på oss som kvalificerat med 90 segment på 4x kampanjen. Kanske är vi inte riktiga Diamonds?
Men man kan också se det så här. Jag har inom loppet av 3 veckor flugit mer SAS än jag gjort totalt sedan 2003. Så säger i alla fall min SAS app:
Från 2003 till 2021: 18 flyg. Senaste 3 veckorna: Ytterligare 24 nya segment. Vilken kampanj kan skryta med att ökat kundens köp med 133%?
OK, siffrorna är inte helt korrekta. Jag har flugit mer SAS än så, jag har bara inte krediterat till Eurobonus. Och SAS statistik startar tydligen 2003, men jag flög och krediterade till Eurobonus en del innan det. Men det går inte att komma i från; utan 4x kampanjen hade jag till 99% inte bytt över till Eurobonus. SAS kan knappast ha förlorat på det bytet.
Blandade tankar
SAS-appen gillade jag ju först, men ett par saker blir tydliga efter lite med användande.
Varför inte lösa inloggningen till wifi lite smidigare, tex direkt från appen? Shit vilket stör-moment det är att behöva gå till en sida, kopiera en länk, gå till en browser fylla i alla uppgifter för hand på varje flyg!
På mitt allra sista segment upptäcker jag att sas sajt och lösenordshanteraren i chrome kommer mycket bättre överens än min standard-setup. Så jag kan spara länken som ett bokmärke i chrome och snabba upp allt. Men varför inte bara ha en knapp i appen, som ju både känner till bokningen och medlemsnummer, och direkt logga in mig på wifit?
På samma sätt, varför kan inte appen se till att man är inloggad på mina sidor i Eurobonus? Ett antal funktioner är inte utvecklade i appen utan ligger kvar på webb-sidor. Det kan i sig vara OK, men varför då inte se till att det är sömlöst? Klickar jag välj sittplats i appen, varför inte se till att skicka med efternamn & bokningsreferens i länken direkt från appen?
Flygmässigt var det ungefär som det brukade. Jag är i och för sig mest van vid långdistans och premiumkabin. Bak i bussen utan status är så långt ifrån "mitt vanliga" att jag var lite orolig i början. Dessutom, kortdistans 8 segment om dagen. Upp kl 5, hemma kl 19.30.
Men det var mycket mycket enklare än jag trodde. Lite segt på eftermiddagen, kring segment 6-7, i övrigt förvånansvärt enkelt. Ja, med god planering och bra verktyg till stöd löpte dagarna på bra och hjärnan kunde fokusera på annat. Munskyddet var nog faktiskt det jobbigaste under hela perioden.
Men den största insikten kommer först en vecka senare. Jag upptäcker att jag mentalt gör mig redo för att flyga igen.
Det är småsaker som att jag ser till att prylar är laddade, uppdaterade, nedpackade. Till större saker som att jag kommer i stämning och tänker "Just det, nu ska jag ju resa igenom om några dagar" och så kommer jag på att det ska jag ju inte alls. Jag är redan färdig. All revved up with now place to go.
Det är en super-knepig känsla. Jag vet inte ens exakt vad det är jag längtar efter. Men kanske just att vara ute på något som jag inte styr eller har inflytande över. Isolerad från vardagen, öppen för intryck och influenser. Frihet i en liten metalltub?
Visby
Transformers-mannen försvinner in i terminalbyggnaden. Vi andra stiger av planet i turordning.
Fördelen med att inte ha bråttom är ju att man ser saker. Som t.ex. mannen i röd-lila-randig rugger som ligger strax före mig in i terminalen. Han viker nu av till vänster och plötsligt är vi tre personer som lite lagom casual vandrar över till avgångshallen och säkerhets-kontrollen.
Eller som att det ligger en Espresso House direkt efter säkerhetskontrollen och att tiden från landning och hit är alldeles lagom för att beställa en 'Vanilla Latte to go' i appen och plocka upp den i farten. Det måste jag komma ihåg att göra nästa gång påminner jag mig själv. Och använda växlade coop-poäng för köpet - man kan komma undan med 29 kr för valfritt finkaffe då.
Så kommer jag på att det blir ju ingen nästa gång. Jag är ju Diamond om några timmar. Och sen? Sedan har jag inget mer här att göra. (Men den där mamman, jag kanske ändå skulle ha frågat... just kidding! )
Men det är faktiskt något sorgligt med tanken att jag håller på att avsluta. Att resan från och med nu går hemåt, bort från äventyret.
Förresten, det där med att resa med barn. Det är inte alla som delar intresset att resa med sina barn. De här två busfröna hade inte jag heller viljat åka med. Tur då att man kan boka 'unaccompanied'
VBY-ARN
Transformers-mannen står längst fram i gaten. Den här gången har han faktiskt fått exit-row. Själv sitter jag på rad 8, som är pole-position i GO-klassen idag.
Även den här veckan har SAS svårt med tiden från Visby. Vi både lyfter och landar med försening. Jag småler lite åt Tripcase som har superkoll på avgång och landningstider men som är övertygad om att det ingår 7 väskor incheckat bagage i min GO biljett. Kanske har jag redan blivit super-Diamond och fått extra tilldelning? *)
*) Okejdå, det är väl vilket band väskorna ska komma på som tripcase spårar. Inte alls lika roligt...
Tripcase meddelar om gate-change, till F31. Och anslutande flyg till Göteborg är också flyttat till F31, så jag vet redan nu att det blir alltså minst 4 segment med det här planet och crew.
Arlanda
Nu har jag mitt lunch-break med hela 1h 15 minuter bytestid. Minus 20 minuter boarding. Minus 15 minuter försening. Minus lite extra tid för gång till och från F-piren. Hmm, bäst jag raskar på.
Swish, säger det, och transformers-mannen har accelererat noll till hundra på en halv sekund och är först till galley igen. Jag tar det lilla lugna, och får häng på honom någonstans vid tax-freen. Han ser inte ut att gå så fort, men med 2,5 meter långa ben behöver man inte ta så många steg i minuten för att forsa fram. Jag är en rask gångare själv, men får inga chanser att köra om. Inte förrän vi når nästa pir och mannen tvekar vart han ska gå, börjar kolla avgångstavlor och klockan. Jag stegar målmedvetet vidare till loungen. Tar hissen upp och blippar in mig. Ser då att transformers-mannen redan plockar lunch och har alltså kört om mig i trappan så det visslade.
ARN-GOT
Jag vet fortfarande inte om jag riktigt kan tro på att SK161 ska gå i tid efter morgonens sms-chock. Samtidigt vet jag ju att planet är på plats. Hinner bli lite orolig när boarding inte öppnar i tid, men så kommer den igång några minuter innan avgång. Den här gången efter principen "först alla, sedan kör vi". Lite lagom kaosartat, men vi avgår trots det bara 6 minuter sent.
Transformers-mannen är inte med, det är däremot Rugger-mannen.
Det är super-tajt att angöra F31 eftersom det står bygg-baracker uppställda på plattan. Det är inte många meters marginal mellan vingspets och barackerna och det skulle inte krävas något större misstag av puschback-föraren för att försena SK161 med en timme eller två. Men det går såklart bra.
Så här dags på dagen börjar det som sagt bli lite halvtråkigt att flyga och inget mer intressant händer på flygningen.
GOT-ARN
Inte heller här händer något roligt. Jag kommer på att jag inte har fler off-line episoder sparade i viaplay, så jag testar att ladda ner fler under resans gång. Man får ner ungefär ett avsnitt på ett segment, så det är inte helt optimalt. Svär naturligtvis en ramsa över att behöva logga in på wifi igen.
ARN-MMX
I teorin blev jag ju Diamond någonstans över skara-slätten för en halvtimme sedan, men än så länge är det bara jag som vet det. Så jag bär bördan av att vara en simpel guld på den här sträckan med högt huvud. Det är sista flyget och jag tjänar nu in mina kvalificerande flyg nummer 93, 94, 95 och 96 på en och samma gång. 96 segment på 20 dagar är inte fy skam, även om de flesta varit virtuella.
Summering
Det tar bara en dag innan segmenten och statusen är uppdaterad.
Det är säkert någon som ser lite snett på oss som kvalificerat med 90 segment på 4x kampanjen. Kanske är vi inte riktiga Diamonds?
Men man kan också se det så här. Jag har inom loppet av 3 veckor flugit mer SAS än jag gjort totalt sedan 2003. Så säger i alla fall min SAS app:
Från 2003 till 2021: 18 flyg. Senaste 3 veckorna: Ytterligare 24 nya segment. Vilken kampanj kan skryta med att ökat kundens köp med 133%?
OK, siffrorna är inte helt korrekta. Jag har flugit mer SAS än så, jag har bara inte krediterat till Eurobonus. Och SAS statistik startar tydligen 2003, men jag flög och krediterade till Eurobonus en del innan det. Men det går inte att komma i från; utan 4x kampanjen hade jag till 99% inte bytt över till Eurobonus. SAS kan knappast ha förlorat på det bytet.
Blandade tankar
SAS-appen gillade jag ju först, men ett par saker blir tydliga efter lite med användande.
Varför inte lösa inloggningen till wifi lite smidigare, tex direkt från appen? Shit vilket stör-moment det är att behöva gå till en sida, kopiera en länk, gå till en browser fylla i alla uppgifter för hand på varje flyg!
På mitt allra sista segment upptäcker jag att sas sajt och lösenordshanteraren i chrome kommer mycket bättre överens än min standard-setup. Så jag kan spara länken som ett bokmärke i chrome och snabba upp allt. Men varför inte bara ha en knapp i appen, som ju både känner till bokningen och medlemsnummer, och direkt logga in mig på wifit?
På samma sätt, varför kan inte appen se till att man är inloggad på mina sidor i Eurobonus? Ett antal funktioner är inte utvecklade i appen utan ligger kvar på webb-sidor. Det kan i sig vara OK, men varför då inte se till att det är sömlöst? Klickar jag välj sittplats i appen, varför inte se till att skicka med efternamn & bokningsreferens i länken direkt från appen?
Flygmässigt var det ungefär som det brukade. Jag är i och för sig mest van vid långdistans och premiumkabin. Bak i bussen utan status är så långt ifrån "mitt vanliga" att jag var lite orolig i början. Dessutom, kortdistans 8 segment om dagen. Upp kl 5, hemma kl 19.30.
Men det var mycket mycket enklare än jag trodde. Lite segt på eftermiddagen, kring segment 6-7, i övrigt förvånansvärt enkelt. Ja, med god planering och bra verktyg till stöd löpte dagarna på bra och hjärnan kunde fokusera på annat. Munskyddet var nog faktiskt det jobbigaste under hela perioden.
Men den största insikten kommer först en vecka senare. Jag upptäcker att jag mentalt gör mig redo för att flyga igen.
Det är småsaker som att jag ser till att prylar är laddade, uppdaterade, nedpackade. Till större saker som att jag kommer i stämning och tänker "Just det, nu ska jag ju resa igenom om några dagar" och så kommer jag på att det ska jag ju inte alls. Jag är redan färdig. All revved up with now place to go.
Det är en super-knepig känsla. Jag vet inte ens exakt vad det är jag längtar efter. Men kanske just att vara ute på något som jag inte styr eller har inflytande över. Isolerad från vardagen, öppen för intryck och influenser. Frihet i en liten metalltub?