Den sista EBG-intensivkvalificeringen

[Cristoffer Cedergren]

Tar man tåget 04.53 från Triangeln passerar man in i SAS-loungen 05.30. Det slår aldrig fel på ens en minut

 

[Fredah]

Del III - ÅTERKOMSTEN



Så skrev jag sist. Trött på flygandet, på jakten, på segmenten. Hela glädjen med resandet hade försvunnit.

Men så plingade det till i SAS-appen. Venedig med flickvännen, bara en vecka kvar. Vad som hade varit en sommar fylld med jobb, flygande och allt för lite familjetid skulle nu räddas.

---

Låt oss börja där det alltid börjar: Kl. 04:00 i Malmö.

Denna gången inte för ett segmentrunda, inte ännu en MMX-ARN-OSL-CPH, utan denna gången för något större. Något.. verkligt. En resa med ett faktiskt syfte. Med en person som jag tycker om. Till en plats där jag aldrig varit förut.

---

Tåget från Hyllie rullade tyst iväg, vi anlände till Kastrup strax efter 05:20, checkade in våra väskor och tog rulltrappan upp.

Och det var där jag såg den.

Vad vi bevittnade var inte en kö. Det var ett test av mänsklig uthållighet. En orm av människor som ringlade sig fram genom en säkerhetskontroll utformad av självaste Franz Kafka. Barn skrek. Folk suckade. För den omedvetne resenären som skulle med ett flyg 07:20 är det här tillfället som hen hade greppats av total panik. Men inte vi.

Jag vände mig mot min partner. Vi mötte varandras blick och så gick vi vänster. Mot Fast Track.

Jag har gått där hundratals gånger, men aldrig har SAS-skylten varit så blå. Aldrig förr har ett plastkort känts så mycket som en fribiljett till frid.

Fyra minuter senare stod vi på andra sidan. Ingen trängsel. Inga blickar. Inget pip.

Följt av: Doftlös korridor. Raka vägen till baristabryggt kaffe, äggröra och brieost.

Och så, från kvinnan bredvid mig, som i vanliga fall inte bryr sig ett dugg om lounger eller statusförmåner kom det:

“Det här var faktiskt ganska skönt.”

Jag tittade på henne. På glaset med juice framför mig. På den tysta avgångstavlan. Där och då gick det upp för mig. Det handlar inte om antalet flygningar, kortfärger eller blixtsnabba visiter på Arlanda-loungen i väntan på ett byte till någon obskyr småstadsflygplats.

Det handlar om att få resa – tillsammans. Till en plats som betyder något, med någon som betyder mycket. Där var den. Meningen. Inte i en poängkalkyl. Utan här. 05:30. Med henne. På väg till Venedig.

Alltså herregud vilken bra beskrivning, så man blir tårögd och igenkänning som heter duga!

Hoppas resan blir fantastisk och att SAS lastat ordentligt med smoothie, bubbel eller er favorit-drink.