SK989
Medlem
Även om ett flygledningsbeslut anses vara en extraordinär omständighet så räcker inte det för att ett flygbolag ska slippa betala ersättning. Det finns ett intressant hovrättsfall var frågan tagits upp (mål FT 1816-20 i Hovrätten för Västra Sverige). I målet skulle en passagerare flyga från Göteborg via Zürich till Dubrovnik på en genomgående biljett. Bytestiden i Zürich var 40 min. Flyget från Göteborg till Zürich blev ca 30 min sent och passagerarna missade sin anslutning till Dubrovnik. Merparten av förseningen (27 min) berodde på flygledningsbeslut p.g.a. bristande kapacitet i luftrummet.
Hovrätten fann att förseningen i sig var en extraordinär omständighet (kapacitetsbrist i luftrummet) men att dylika förseningar är något som ett flygbolag normalt har att räkna med och därmed planera för. D.v.s. de har inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika att förseningen uppstår. Rätt eller fel resonerat kan debatteras men passagerarna fick sin ersättning av hovrätten. Resonemanget är långt från domstolens sida och hänvisar till EU-domstolens praxis i flera fall. Själva kärnan är denna i hovrättens domskäl:
Även om flygledningsbeslutet i sig är en extraordinär omständighet kan varken beslutets orsak eller risken för sidoeffekter kopplade till beslutet inte förekomma helt sällan. Därtill har den extraordinära omständigheten lett till en förhållandevis blygsam initial försening. Ställt mot den inplanerade tidsreserven om 40 minuter anser hovrätten sammantaget att flygbolaget inte har visat att det planerat sina resurser på ett sådant sätt att ett flygledningsbeslut inte skulle orsakat en följdförsening som resulterat i att klagandena anlänt mer än tre timmar för sent till sin slutdestination.
Hovrätten fann att förseningen i sig var en extraordinär omständighet (kapacitetsbrist i luftrummet) men att dylika förseningar är något som ett flygbolag normalt har att räkna med och därmed planera för. D.v.s. de har inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika att förseningen uppstår. Rätt eller fel resonerat kan debatteras men passagerarna fick sin ersättning av hovrätten. Resonemanget är långt från domstolens sida och hänvisar till EU-domstolens praxis i flera fall. Själva kärnan är denna i hovrättens domskäl:
Även om flygledningsbeslutet i sig är en extraordinär omständighet kan varken beslutets orsak eller risken för sidoeffekter kopplade till beslutet inte förekomma helt sällan. Därtill har den extraordinära omständigheten lett till en förhållandevis blygsam initial försening. Ställt mot den inplanerade tidsreserven om 40 minuter anser hovrätten sammantaget att flygbolaget inte har visat att det planerat sina resurser på ett sådant sätt att ett flygledningsbeslut inte skulle orsakat en följdförsening som resulterat i att klagandena anlänt mer än tre timmar för sent till sin slutdestination.