Karlssonskan
Medlem
Jätte tack @MrDollar för denna tråd. Nu saknas det snart bara en tråd där folk kanske söker resesällskap, utan att för den delen vara ihop 24/7.
Jag tillhör den kategorin människor som tycker det är läskigt att gå på bio ensam och har således fortf aldrig gjort det. Mitt liv förändrades för 4 år sen. Då jag alltid har älskat att resa så började jag att lura med syster & svåger, vänner till Thailand, alla älskar Thailand och har man aldrig varit där så är det en drömbild för många. Jag är själv trött på det sedan många år, men vad gör man inte för att få med sig någon på en resa så säg. Sedan började jag få med mig vänner till olika ställen i Europa på gott och ont, man är inte kompatibla resekamrater bara för att man är vän har jag lärt mig den hårda vägen. Har turen att ha en dotter/svärson som älskar att resa och det har vi gjort mycket tillsammans ute i stora vida världen.
Nu till en reflektion jag gjorde häromveckan när jag var nere i Rom, rätt intressant utifrån mitt egna perspektiv. Jag som alltid vill ha någon att hålla i handen... under flera av mina Europa resor dom senaste åren så har jag åkt tillsammans med en vän som åker iväg via sitt jobb. Alltså så har jag haft dagarna helt för mig själv, jag har då gjort allt det jag normalt brukar göra med resesällskap, vissa kvällar har jag även ätit middag ute själv då min vän är på kundmiddagar. Jag kan ju roa mig själv och har tyckt det har varit helt ok ändå.
När den insikten slog mig så kände jag hur jag växte i detta och nu håller jag på att planera för min drömresa till Machu Picchu, kommer inte att försöka få med mig någon av mina vänner då dom är trygghetsnarkomaner och vill bara till Thailand om man nu ska åka långt.
Så jisses vad många år det tog för mig att komma ifrån krypstadiet.
Jag tillhör den kategorin människor som tycker det är läskigt att gå på bio ensam och har således fortf aldrig gjort det. Mitt liv förändrades för 4 år sen. Då jag alltid har älskat att resa så började jag att lura med syster & svåger, vänner till Thailand, alla älskar Thailand och har man aldrig varit där så är det en drömbild för många. Jag är själv trött på det sedan många år, men vad gör man inte för att få med sig någon på en resa så säg. Sedan började jag få med mig vänner till olika ställen i Europa på gott och ont, man är inte kompatibla resekamrater bara för att man är vän har jag lärt mig den hårda vägen. Har turen att ha en dotter/svärson som älskar att resa och det har vi gjort mycket tillsammans ute i stora vida världen.
Nu till en reflektion jag gjorde häromveckan när jag var nere i Rom, rätt intressant utifrån mitt egna perspektiv. Jag som alltid vill ha någon att hålla i handen... under flera av mina Europa resor dom senaste åren så har jag åkt tillsammans med en vän som åker iväg via sitt jobb. Alltså så har jag haft dagarna helt för mig själv, jag har då gjort allt det jag normalt brukar göra med resesällskap, vissa kvällar har jag även ätit middag ute själv då min vän är på kundmiddagar. Jag kan ju roa mig själv och har tyckt det har varit helt ok ändå.
När den insikten slog mig så kände jag hur jag växte i detta och nu håller jag på att planera för min drömresa till Machu Picchu, kommer inte att försöka få med mig någon av mina vänner då dom är trygghetsnarkomaner och vill bara till Thailand om man nu ska åka långt.
Så jisses vad många år det tog för mig att komma ifrån krypstadiet.
