Nya inlägg Dagens inlägg Aktivitetsflöde Obesvarade trådar
Senaste nytt

Att resa ensam på semester?

Zissou skrev:
Jag åker också mycket skidor men det är något som jag har svårare att göra ensam. Både för att det blir tråkigare men också för att det är säkrare när jag har med mig vänner. Förhoppningsvis kan jag ta mig över den tröskeln så det blir fler skidresor framöver då många kompisar har svårt att komma iväg pga barn etc.
Klicka för att utvidga...
Det tycker jag definitivt du ska göra, jag åker minst två veckor per år till Alperna, ensam.
Hyr en guide, finns med grupp också, då blir det billigare.
Helt perfekt tycker jag, man kan prata hur mycket man vill också, ofta har man lunch någonstans.
Jag åker nästan bara offpist, men med guide är det perfekt.
Dem åker generellt sett på mycket säkra platser, om du är riktigt duktig kan de säkert ta dig till mer utmanade åkning.
 
Crater skrev:
Det tycker jag definitivt du ska göra, jag åker minst två veckor per år till Alperna, ensam.
Hyr en guide, finns med grupp också, då blir det billigare.
Helt perfekt tycker jag, man kan prata hur mycket man vill också, ofta har man lunch någonstans.
Jag åker nästan bara offpist, men med guide är det perfekt.
Dem åker generellt sett på mycket säkra platser, om du är riktigt duktig kan de säkert ta dig till mer utmanade åkning.
Klicka för att utvidga...

Ja, jag måste börja köra mer med guide. Jag började med skidåkning lite senare så det är först senaste två åren jag kört mer offpist. Men bra pepp, ska ta tag i soloresorna när det kommer till skidåkning :)
 
Zissou skrev:
Ja, jag måste börja köra mer med guide. Jag började med skidåkning lite senare så det är först senaste två åren jag kört mer offpist. Men bra pepp, ska ta tag i soloresorna när det kommer till skidåkning :)
Klicka för att utvidga...
Det gör du rätt i, vanliga pistade backar är svårt att gå tillbaka till när man väl börjat med offpist.
Man måste bara ha hyfsad fysik, enda negativa egentligen.

Väldigt bra med guide, även i Frankrike pratar de engelska nuförtiden.
Om du åker ett par dagar och pratar med dem, så talar de om vad som är lämpligt för just dig :).
De brukar köra safe första dagen för att lära känna gruppdeltagarna.

Åk, du kommer inte ångra dig, tvärtom, du vill tillbaka sedan.
 
Bra tråd!

Jag reser i olika konstellationer. Ensam, med vänner, en syster eller med kollegor där vi skarvar tjänsteresor. Alla har för och nackdelar.

Precis hemkommen från en ensamresa på fyra veckor i Asien och här är några reflektioner. Syftet var till lika delar avkoppling och dykning och till mindre del sightseeing då jag spenderat sammanlagt ett år i Asien och är lite "mätt" på tempel och liknande. Jag hade inget bokat annat än långflygen och första hotellnatten i Djakarta och kunde därefter improvisera helt som jag ville utan att ta några hänsyn. Så till inställning är jag ryggsäcksresenär, men med en annan budget än vad ungdomarna har. Trivs bra med att vara ensam och kan gå dagar utan att ta kontakt med någon, men vill under en månad förstås också lära känna nya människor. Gärna både lokalbefolkning, expats och andra resenärer.

Jag är en medelmåttig klubbspelare i schack och det ger mig en utmärkt möjlighet att träffa lokalbefolkning. I Asien och Centralamerika (och i vissa amerikanska städer) spelas det flitigt på gator och torg. Jag stannar till och tittar på ett parti och frågar om jag får spela nästa. Det fina här är att man inte behöver något gemensamt språk eftersom reglerna är de samma överallt. Ofta tillströmmar det en del folk som är nyfikna på hur duktig farrangen/gringon/whatever är och då är det nästan alltid någon som kan lite engelska.

Andra nördintressen kan också vara dörröppnare. Att gå på små kaffebarer i Indonesien och visa intresse för deras kaffesorter var ett annat.

Ett annat intressant möte som jag förmodligen missat om jag rest i grupp var med en engelsk expat på Bali som jobbat som 767-pilot. Lite senare dök hans 747-kompis upp och då detta var dagen efter Lionair-olyckan var samtalsämnet ganska givet.

Alla destinationer är inte lika lämpliga för soloresande. På stora charterdesinationer (Bali, Phuket etc) reser folk i familjer, svensexor och fotbollslag och de är inte alls intresserade av att träffa ny människor. Lokalbefolkningen är ganska mätta på turister också så även här är det svårare. Lyxdestinationer med smekmånadspar och liknande är förstås också svårt. Det viktiga här är ju att inte vara låst utan testa och bara resa vidare om det inte passar. Som exempel på vilken flexibilitet man har kan nämnas att jag efter två dagar på Bali var nöjd och tog ledigt från semestern genom att flyga business award till Tokyo för att äta biff i fyra dagar....

Det finns saker jag inte gör solo. Exempelvis går jag aldrig på stjärnkrog ensam då jag tycker det lätt blir krystat.

Det var mina synpunkter efter ca 30-40 långresor i olika sammansättningar.
 
Gjorde min första solo resa för tre år sen till NYC, bästa resan jag någonsin gjort.

Bodde förra året en period i USA och då blev det nästan bara helgutflykter ensam. Frågade kompisar där ett par gånger men dom tyckte det var för kort att åka en helg. Så jag åkte själv och varenda resa blev bra på sitt sätt. Jag fick se/göra precis som jag kände för, vilket är jäkligt gött !

Jag resonerar lite som @Agö och @Treo säger , det är skönt att komma bort från allt inkl. folk. och inte ha någon ”press” utifrån.

Över jul och nyår blir det ca 10 dagars roadtrip i USA själv vilket jag ser väldigt mycket fram emot. Egen musik och stanna där jag vill :p

Allt beror på hur man är som person men jag tycker absolut man ska prova åka på en resa själv :)
 
Jag har också rest väldigt mycket ensam, framför allt i USA men en del i Europa. Under en lång tid levde jag ensam, jobbade nog för mycket, men jag tog snabbt beslutet att det inte får begränsa mig. De städer jag vill se åkte jag till när det passade. Ofta med mycket kort varsel att till exempel erbjudanden dök upp från flygbolag som gjorde det extra förmånligt att åka. Men med kort varsel är det svårt, eller i alla fall svårare, att få med personer som lever mer av familjelivet än vad jag gjorde då. Så jag åkte själv.

Jag har redan varit inne på att USA är ett mycket bra och lättsamt land att resa själv i. Rent generellt har jag alltid upplevt en nyfikenhet hos amerikaner som tillsammans med deras sociala förmåga innebär att jag har suttit och gaggat med en person eller två i några timmar. Jänkarna är väldigt duktiga på att vara din bäste vän en timme eller två, det är i alla fall min upplevelse.

Skulle du trots allt känna dig ensam och vilja ha någon kontakt med andra så kan jag rekommendera att följa med på gratis sightseeing som finns i många städer. Ett lätt sätt att knyta tillfälliga kontakter. I Stockholm finns till exempel Stockholm Free Tours som i stort sett dagligen genomför guidningar i olika stadsdelar av huvudstaden. En av de bättre jag har genomfört är Freedom Trail Tour i Boston. De är gratis men du kan lämna ”dricks” om du vill, i USA är det kanske rentav en förväntan…
 
You must log in or register to reply here.
Toppen