doc
Medlem
Så var det äntligen dags igen. Farfar och jag på resa. För fyra år sedan fick jag en började tvångstankarna på en Tier Point Run till Honolulu. Guldfeber helt enkelt. Jag blev glad och förvånad när farfar svarade ja på att göra mig sällskap på den långa och minst sagt krångliga resan dit.
Från Bryssel till Honolulu med British Airways och American Airlines i business | BusinessClass.se forum | 350 000 inlägg om resor
Det har nu blivit tradition att göra en resa tillsammans så för fjärde året i rad skulle vi försvinna bort från Sverige för ett tag.
Då farfars aktningsvärda ålder gjort sig något mer påmind sista tiden beslutade vi oss i augusti för att boka en kampanjbiljett med Qatar till något varmt land med närheten till havet. Valet föll på Phuket.
Innan vi möttes upp på Arlanda hade jag checkat in på nätet, något som senare skulle visa sig helt onödigt. Vi gick därför raka vägen genom säkerhetskontrollen och passkontrollen till Stockholm Arlanda lounge. Vi tog oss något att dricka och efter ett tag ropades våra namn upp och vi ombads gå till transferdisken. När vi begav oss dit visade det sig att de promt skulle byta våra boardingkort och märka våra handbagageväskor med premium-taggar. Detta skulle underlätta för oss när vi kom till Doha hette det. Boardingen hade redan påbörjats cirka 50 minuter före avgång, så vi begav oss till gate F62 där vi kunde gå ombord direkt. Farfar muttrade en undrande kommentar om varför vi var tvungna att visa boardingkortet först i säkerhetskontrollen, sedan i passkontrollen, loungen, transferdisken, ingången till gaten, innan jetway-bryggan och slutligen i dörren till flygplanet.
QR172 ARN-DOH B788 A7-BCV 2E & F
Vi visades till våra stolar och med med ett glas champagne blev humöret bättre.
Ryktena om lädermappens försvinnande från menykorten visade sig stämma, då menyerna delades ut av flygvärdinnorna. Pyjamas delades ut och jag gick och bytte om. Våra beställningar togs upp för så väl dricka som mat. Push-back skedde först 40 minuter sent, vilket antagligen berodde på kort flygtid men efter push-back åkte vi sedan in mot gaten igen. Jag började tänka tankar på "The Dreamliner Experience" men efter ett kort tag gjordes ny push-back med något annan vinkel ut från gaten. Motorerna varvades upp och vi taxade långsamt långsamt ut. Farfar undrade om piloten övningskörde och fällde kommentarer om att det skulle ta lång tid att åka hela vägen i den farten vi hade. Efter ett bra tags krypande på marken fick vi så luft under vingarna. Planet vände så söder ut och strax därefter serverades vi mer champagne. Jag valde att bara ta en ostbricka, lite portvin samt glass för att kunna sova medan farfar passade på att prova meze samt en bit laxfilé. Flygvärdinnan verkade oroad över att jag inte skulle äta mer och reserverade en laxfilé åt mig om jag skulle bli hungrig senare.
Jag lyckades sova drygt 2,5 timmar innan det började bli dags att byta om igen. Innan landning serverades vi mer att dricka.
Traumatisk transfer i Doha
Punktligt landade vi i Doha och till min förvåning taxade vi in till en riktig gate istället för de vanligt förekommande bussgaterna. Passagerarna i business class tilläts gå av först utan stress. Dock måste vi hamnat på en mycket avlägsen gate då det kändes som flera kilometers promenad in till transferhallen. De verkade provköra något tåg så det kanske kommer gå fortare framöver. Väl i transferhallen möttes vi av en chock. Tusentals människor i oorganiserat kaos som skulle igenom säkerhetskontrollen, de ena mer stressade än de andra över att missa sina flighter. Inga skyltar till någon priority-kö. Men jag hade ett svag minne från mina tidigare resor att detta fanns någonstans mitt i hallen och mycket riktigt. Kön där var något kortare, men också den fylld av ekonomipassagerare (med gula väsktaggar). Så mycket för att våra vinröda taggar skulle hjälpa oss på plats. Jag vet inte hur lång tid det tog att komma igenom, men en mindre trevlig upplevelse var det helt klart. När vi väl kommit upp för rulltrappan till Al Mourjan loungen insåg vi att det bara var dags att vända och gå till gaten igen, då det stod boarding. Väl vid gaten insåg vi att boarding betydde pre-boarding. Vid gaten fick vi dessutom veta att våra platser flyttats en rad bak för att ge plats åt en familj. Flyttar man verkligen på OW Emeralds i första hand? Nåväl, ganska snart fick vi ändå gå ombord. När vi bokade så skulle denna flight flygas med A330-200, så jag blev glad när jag såg att den uppgraderats till en B787-8. Dock upptäckte jag en vecka innan att detta bytts till en B777-300ER, så biljettförsäljningen måste gått bra.
QR840 DOH-ARN B77W A7-BAU 4E & F
Businessclass hade egen brygga och vi välkomnades ombord i dörren. På denna flight blev vi inte visade till platserna som på föregående flygning. Det något märkliga är att en flygvärdinna har ansvaret för varsin halva av planet vilket inkluderar fönstersätena och ett mittsäte, vilket i vårt fall innebar att vi hade olika personer att vända oss till beroende på om det rörde farfar eller mig. Då våra flygvärdinnor var olika snabba fick det en del märkliga konsekvenser. Jag fick till exempel snabbt ett glas champagne medan farfar fick det 20 minuter senare. Lite svårt att skåla då kan jag tycka. Min matbeställning togs upp innan push-back medan farfars fick vänta till efteråt. Väl uppe i luften fick vi varsin ny drink samt lite nötter. När när farfars beställning tagits upp kom så maten ganska snabbt för min del medan farfar låg en rätt efter i regel. På flygningen serverades frukost och jag valde bircher muesli och omelett.
Kabinen i 777:an kändes luftig i sin 2+2+2-konfiguration. Jag gillade stolen, men provade inte att sova i den utan avnjöt två filmer istället. Här kommer Qatars service verkligen till sin rätt. Det var aldrig något problem att beställa något från menyn. Jag tog efterrätt mitt i första filmen och strax innan vi landade beställde jag en laxsallad. Denna sallad var något smaklös, men i övrigt vad maten på flygningen god.
Jag instämmer i vad som sagts tidigare om att portionerna nu är något mindre och mest uppenbart är att bröstkorgarna som tidigare var gigantiska nu är något mer normalstora. Jag är sammantaget mycket nöjd med resan frånsett transfern i Doha. Om man inte flugit Qatar Airways innan kommer man nog inte reagera på de "försämringarna" man gjort. Det är inte så att man får för lite mat eller för dålig champagne, även om det var snäppet bättre förut. Tack för att ni läste så långt. Fortsättning följer.
Från Bryssel till Honolulu med British Airways och American Airlines i business | BusinessClass.se forum | 350 000 inlägg om resor
Det har nu blivit tradition att göra en resa tillsammans så för fjärde året i rad skulle vi försvinna bort från Sverige för ett tag.
Då farfars aktningsvärda ålder gjort sig något mer påmind sista tiden beslutade vi oss i augusti för att boka en kampanjbiljett med Qatar till något varmt land med närheten till havet. Valet föll på Phuket.
Innan vi möttes upp på Arlanda hade jag checkat in på nätet, något som senare skulle visa sig helt onödigt. Vi gick därför raka vägen genom säkerhetskontrollen och passkontrollen till Stockholm Arlanda lounge. Vi tog oss något att dricka och efter ett tag ropades våra namn upp och vi ombads gå till transferdisken. När vi begav oss dit visade det sig att de promt skulle byta våra boardingkort och märka våra handbagageväskor med premium-taggar. Detta skulle underlätta för oss när vi kom till Doha hette det. Boardingen hade redan påbörjats cirka 50 minuter före avgång, så vi begav oss till gate F62 där vi kunde gå ombord direkt. Farfar muttrade en undrande kommentar om varför vi var tvungna att visa boardingkortet först i säkerhetskontrollen, sedan i passkontrollen, loungen, transferdisken, ingången till gaten, innan jetway-bryggan och slutligen i dörren till flygplanet.
QR172 ARN-DOH B788 A7-BCV 2E & F
Vi visades till våra stolar och med med ett glas champagne blev humöret bättre.
Ryktena om lädermappens försvinnande från menykorten visade sig stämma, då menyerna delades ut av flygvärdinnorna. Pyjamas delades ut och jag gick och bytte om. Våra beställningar togs upp för så väl dricka som mat. Push-back skedde först 40 minuter sent, vilket antagligen berodde på kort flygtid men efter push-back åkte vi sedan in mot gaten igen. Jag började tänka tankar på "The Dreamliner Experience" men efter ett kort tag gjordes ny push-back med något annan vinkel ut från gaten. Motorerna varvades upp och vi taxade långsamt långsamt ut. Farfar undrade om piloten övningskörde och fällde kommentarer om att det skulle ta lång tid att åka hela vägen i den farten vi hade. Efter ett bra tags krypande på marken fick vi så luft under vingarna. Planet vände så söder ut och strax därefter serverades vi mer champagne. Jag valde att bara ta en ostbricka, lite portvin samt glass för att kunna sova medan farfar passade på att prova meze samt en bit laxfilé. Flygvärdinnan verkade oroad över att jag inte skulle äta mer och reserverade en laxfilé åt mig om jag skulle bli hungrig senare.
Jag lyckades sova drygt 2,5 timmar innan det började bli dags att byta om igen. Innan landning serverades vi mer att dricka.
Traumatisk transfer i Doha
Punktligt landade vi i Doha och till min förvåning taxade vi in till en riktig gate istället för de vanligt förekommande bussgaterna. Passagerarna i business class tilläts gå av först utan stress. Dock måste vi hamnat på en mycket avlägsen gate då det kändes som flera kilometers promenad in till transferhallen. De verkade provköra något tåg så det kanske kommer gå fortare framöver. Väl i transferhallen möttes vi av en chock. Tusentals människor i oorganiserat kaos som skulle igenom säkerhetskontrollen, de ena mer stressade än de andra över att missa sina flighter. Inga skyltar till någon priority-kö. Men jag hade ett svag minne från mina tidigare resor att detta fanns någonstans mitt i hallen och mycket riktigt. Kön där var något kortare, men också den fylld av ekonomipassagerare (med gula väsktaggar). Så mycket för att våra vinröda taggar skulle hjälpa oss på plats. Jag vet inte hur lång tid det tog att komma igenom, men en mindre trevlig upplevelse var det helt klart. När vi väl kommit upp för rulltrappan till Al Mourjan loungen insåg vi att det bara var dags att vända och gå till gaten igen, då det stod boarding. Väl vid gaten insåg vi att boarding betydde pre-boarding. Vid gaten fick vi dessutom veta att våra platser flyttats en rad bak för att ge plats åt en familj. Flyttar man verkligen på OW Emeralds i första hand? Nåväl, ganska snart fick vi ändå gå ombord. När vi bokade så skulle denna flight flygas med A330-200, så jag blev glad när jag såg att den uppgraderats till en B787-8. Dock upptäckte jag en vecka innan att detta bytts till en B777-300ER, så biljettförsäljningen måste gått bra.
QR840 DOH-ARN B77W A7-BAU 4E & F
Businessclass hade egen brygga och vi välkomnades ombord i dörren. På denna flight blev vi inte visade till platserna som på föregående flygning. Det något märkliga är att en flygvärdinna har ansvaret för varsin halva av planet vilket inkluderar fönstersätena och ett mittsäte, vilket i vårt fall innebar att vi hade olika personer att vända oss till beroende på om det rörde farfar eller mig. Då våra flygvärdinnor var olika snabba fick det en del märkliga konsekvenser. Jag fick till exempel snabbt ett glas champagne medan farfar fick det 20 minuter senare. Lite svårt att skåla då kan jag tycka. Min matbeställning togs upp innan push-back medan farfars fick vänta till efteråt. Väl uppe i luften fick vi varsin ny drink samt lite nötter. När när farfars beställning tagits upp kom så maten ganska snabbt för min del medan farfar låg en rätt efter i regel. På flygningen serverades frukost och jag valde bircher muesli och omelett.
Kabinen i 777:an kändes luftig i sin 2+2+2-konfiguration. Jag gillade stolen, men provade inte att sova i den utan avnjöt två filmer istället. Här kommer Qatars service verkligen till sin rätt. Det var aldrig något problem att beställa något från menyn. Jag tog efterrätt mitt i första filmen och strax innan vi landade beställde jag en laxsallad. Denna sallad var något smaklös, men i övrigt vad maten på flygningen god.
Jag instämmer i vad som sagts tidigare om att portionerna nu är något mindre och mest uppenbart är att bröstkorgarna som tidigare var gigantiska nu är något mer normalstora. Jag är sammantaget mycket nöjd med resan frånsett transfern i Doha. Om man inte flugit Qatar Airways innan kommer man nog inte reagera på de "försämringarna" man gjort. Det är inte så att man får för lite mat eller för dålig champagne, även om det var snäppet bättre förut. Tack för att ni läste så långt. Fortsättning följer.
Last edited: