Cristoffer Cedergren
Medlem
Tar man tåget 04.53 från Triangeln passerar man in i SAS-loungen 05.30. Det slår aldrig fel på ens en minut 
Den sista EBG-intensivkvalificeringen
- Thread starter Skogi
- Startdatum
Fredah
Medlem
Alltså herregud vilken bra beskrivning, så man blir tårögd och igenkänning som heter duga!Del III - ÅTERKOMSTEN
Så skrev jag sist. Trött på flygandet, på jakten, på segmenten. Hela glädjen med resandet hade försvunnit.
Men så plingade det till i SAS-appen. Venedig med flickvännen, bara en vecka kvar. Vad som hade varit en sommar fylld med jobb, flygande och allt för lite familjetid skulle nu räddas.
---
Låt oss börja där det alltid börjar: Kl. 04:00 i Malmö.
Denna gången inte för ett segmentrunda, inte ännu en MMX-ARN-OSL-CPH, utan denna gången för något större. Något.. verkligt. En resa med ett faktiskt syfte. Med en person som jag tycker om. Till en plats där jag aldrig varit förut.
---
Tåget från Hyllie rullade tyst iväg, vi anlände till Kastrup strax efter 05:20, checkade in våra väskor och tog rulltrappan upp.
Och det var där jag såg den.
Vad vi bevittnade var inte en kö. Det var ett test av mänsklig uthållighet. En orm av människor som ringlade sig fram genom en säkerhetskontroll utformad av självaste Franz Kafka. Barn skrek. Folk suckade. För den omedvetne resenären som skulle med ett flyg 07:20 är det här tillfället som hen hade greppats av total panik. Men inte vi.
Jag vände mig mot min partner. Vi mötte varandras blick och så gick vi vänster. Mot Fast Track.
Jag har gått där hundratals gånger, men aldrig har SAS-skylten varit så blå. Aldrig förr har ett plastkort känts så mycket som en fribiljett till frid.
Fyra minuter senare stod vi på andra sidan. Ingen trängsel. Inga blickar. Inget pip.
Följt av: Doftlös korridor. Raka vägen till baristabryggt kaffe, äggröra och brieost.
Och så, från kvinnan bredvid mig, som i vanliga fall inte bryr sig ett dugg om lounger eller statusförmåner kom det:
“Det här var faktiskt ganska skönt.”
Jag tittade på henne. På glaset med juice framför mig. På den tysta avgångstavlan. Där och då gick det upp för mig. Det handlar inte om antalet flygningar, kortfärger eller blixtsnabba visiter på Arlanda-loungen i väntan på ett byte till någon obskyr småstadsflygplats.
Det handlar om att få resa – tillsammans. Till en plats som betyder något, med någon som betyder mycket. Där var den. Meningen. Inte i en poängkalkyl. Utan här. 05:30. Med henne. På väg till Venedig.
Hoppas resan blir fantastisk och att SAS lastat ordentligt med smoothie, bubbel eller er favorit-drink.
Skogi
Medlem
Köpenhamn – Venedig
SK2691 - A319
07:20 – 09:25
Vi slår oss ner på 10E och 10F. På 10D sitter en äldre dansk herre, prydligt klädd, som hämtad ur en SAS-reklam från 90-talet. Vi nickar artigt.
“Boarding completed.”
Strax därefter dyker pursern upp. Hon vänder sig till herren intill:
"Hello sir, are you the diamond onboard?"
Han ser oförstående ut.
"Were you supposed to sit on 12E?"
Han skakar på huvudet.
Hon vänder sig mot oss. Två studenter. CSN-finansierade. Vana vid snabbnudlar och micropop.
"You?"
Jag ler.
Ja visst, jag har fjorton dagar kvar på mitt EBD. Det är resterna av en annan tid, en tid av veckopendling, av hotellnätter, av en rytm jag inte längre lever i.
"Welcome back onboard, @Skogi", säger hon, och räcker mig en vattenflaska med ett leende som känns större än gesten.
Flickvännen suckar. Jag skrattar. Vi vet båda att det här är bisarrt. Vi är knappast typiska statusresenärer men just idag spelar det ingen roll.
---
Sidospår: Weekend i Venedig på studentbudget:
Venedig, i juli. 4 000 kronor per person – inklusive flyg, hotell, måltider, dryck. Det låter orimligt. Men det går, med rätt kombination av ungdomsbiljetter, kampanjpresentkort, F&F, Hotels.com med mecenatrabatt och ett strategiskt avbokande med ombokning till bättre pris.
Tillslut hamnade vi på Hampton by Hilton Venice Isola Nuova. Nymatchat Hilton kort, tidig incheckning vid 10:00 på morgonen. Nybyggt. Frukost inkluderad. Jag vet vad ni tänker, det måste kostat en förmögenhet? Nej, 1 200 kr natten under högsäsong, inte undra på att vi kände att vi hade lurat systemet.
Aperol. Cicchetti. Steg, många steg. Och mellan kanalerna: en slags reselycka som jag inte upplevt på någon av turerna till Skellefteå, Umeå, Luleå, Kiruna, Malmö. Att vara på en resa med någon man tycker om, i en stad man tycker om.
---
Venedig - Köpenhamn
SK2692 - B738
19:45 – 21:50
En besvikelse på pappret. Ett nedköp. Men i verkligheten: en uppgradering. Servicen är oklanderlig. Hjulen på dryckesvagnen glöder nästan, efter att ha rullats fram till vår rad fler gånger än vi kan räkna. Personalen ler, vi ler tillbaka. Det finns något ärligt i stämningen, något som inte kräver status för att kännas lyxigt.
För detta är inte en vanlig hemresa.
Det är den sista.
Den sista resan som EuroBonus Diamond.
Den sista gången bubbel och smoothies flödar utan fråga.
Den sista gången den billigaste ungdomsbiljetten smidigt blir en dyr vuxenavgång med bättre avgångstid.
Den sista gången mitt namn viskar sig fram över crewmanifestet som prioriterad.
Slutet är inte dramatiskt. Det är stillsamt. Ett erkännande att en fas har nått sitt slut. Och det är okej.
---
Men så var detta i juli... mycket har förändrats sedan dess. Och mycket mer kommer att ske innan vi är framme vid idag.
SK2691 - A319
07:20 – 09:25
Vi slår oss ner på 10E och 10F. På 10D sitter en äldre dansk herre, prydligt klädd, som hämtad ur en SAS-reklam från 90-talet. Vi nickar artigt.
“Boarding completed.”
Strax därefter dyker pursern upp. Hon vänder sig till herren intill:
"Hello sir, are you the diamond onboard?"
Han ser oförstående ut.
"Were you supposed to sit on 12E?"
Han skakar på huvudet.
Hon vänder sig mot oss. Två studenter. CSN-finansierade. Vana vid snabbnudlar och micropop.
"You?"
Jag ler.
Ja visst, jag har fjorton dagar kvar på mitt EBD. Det är resterna av en annan tid, en tid av veckopendling, av hotellnätter, av en rytm jag inte längre lever i.
"Welcome back onboard, @Skogi", säger hon, och räcker mig en vattenflaska med ett leende som känns större än gesten.
Flickvännen suckar. Jag skrattar. Vi vet båda att det här är bisarrt. Vi är knappast typiska statusresenärer men just idag spelar det ingen roll.
---
Sidospår: Weekend i Venedig på studentbudget:
Venedig, i juli. 4 000 kronor per person – inklusive flyg, hotell, måltider, dryck. Det låter orimligt. Men det går, med rätt kombination av ungdomsbiljetter, kampanjpresentkort, F&F, Hotels.com med mecenatrabatt och ett strategiskt avbokande med ombokning till bättre pris.
Tillslut hamnade vi på Hampton by Hilton Venice Isola Nuova. Nymatchat Hilton kort, tidig incheckning vid 10:00 på morgonen. Nybyggt. Frukost inkluderad. Jag vet vad ni tänker, det måste kostat en förmögenhet? Nej, 1 200 kr natten under högsäsong, inte undra på att vi kände att vi hade lurat systemet.
Aperol. Cicchetti. Steg, många steg. Och mellan kanalerna: en slags reselycka som jag inte upplevt på någon av turerna till Skellefteå, Umeå, Luleå, Kiruna, Malmö. Att vara på en resa med någon man tycker om, i en stad man tycker om.
---
Venedig - Köpenhamn
SK2692 - B738
19:45 – 21:50
En besvikelse på pappret. Ett nedköp. Men i verkligheten: en uppgradering. Servicen är oklanderlig. Hjulen på dryckesvagnen glöder nästan, efter att ha rullats fram till vår rad fler gånger än vi kan räkna. Personalen ler, vi ler tillbaka. Det finns något ärligt i stämningen, något som inte kräver status för att kännas lyxigt.
För detta är inte en vanlig hemresa.
Det är den sista.
Den sista resan som EuroBonus Diamond.
Den sista gången bubbel och smoothies flödar utan fråga.
Den sista gången den billigaste ungdomsbiljetten smidigt blir en dyr vuxenavgång med bättre avgångstid.
Den sista gången mitt namn viskar sig fram över crewmanifestet som prioriterad.
Slutet är inte dramatiskt. Det är stillsamt. Ett erkännande att en fas har nått sitt slut. Och det är okej.
---
Men så var detta i juli... mycket har förändrats sedan dess. Och mycket mer kommer att ske innan vi är framme vid idag.
