Sista dansen 2025 – följ med innan bonusfesten är över

[Kris]

Om det landar en side body så gör man bäst i att inte vara ombord
Tack för att vi får följa med i din reserapport! Mycket välordnat!

Haha, Freudian slip. Dock verkar de två planen på Pearls gjort en side body.. Förmodligen en rejäl slide body också...

Vilken underbar reseskildring du ger oss, tack!

Fastnade särskilt för ovan formulering som absolut gör Grenada till ett möjligt framtida resmål (även om jag hoppas att Guadeloupe skall ge någon liten igenkänning för oss på vår nästa bokade resa).

Guadalupe låter nice! Blir helt säkert spännande. Skriv gärna en rapport.

En fest att läsa dina rapporter är det också. Fina bilder och välskrivet med nyttig information.
Mitt andra besök i Karibien, för många år sedan, var till St. Lucia. Liknande växtlighet och djurliv, som på Grenada. Regnskog och vulkannatur gjorde "bilvägarna" något slingriga. Därav vägrade hustrun åka taxi tillbaka till flygplatsen. Så det blev helikopter, från hotellets egen platta.

St Lucia och Grenada lär ha sina likheter som du säger. Vägarna är elendiga (fullt förståeligt med tanke på naturen). Glad att jag inte ens övervägde hyrbil (även vänstertrafik) då mina storstadskids dessutom lätt blir åksjuka. Kul att nu tog helikopter, alltid trevligt.

 

[Resenären]

St Lucia och Grenada lär ha sina likheter som du säger.

Ja, de ligger ju inte så långt ifrån varandra.
Själv blev jag lite nyfiken på det hotell, som vi den gången bodde på. Idag är det https://www.viceroyhotelsandresorts.com/sugar-beach
Vi bodde där under högsäsong, november-december och som test gjorde jag en provbokning för i år.
Det märks att det är speciellt gjort för amerikaner, då prisnivån lär avskräcka besökare från Europa. "Best available rate" ligger på $ 2101/natt!

 

[Kris]

Episod 11 - världens ende eller den stora strandens antipod

Jag jobbade helt klart i motvind under reseplaneringen. IHGs footprint i Karibien är milt sagt tunt. Men resmålet var spikat, så det fick bli att tänka utanför boxen. Lite halvt befriande började jag kika på ett gäng udda alternativ för de olika destinationerna som var i spel. Grenada är den destination som hittills sticker ut mest med sina djungeldraperade berg. Jag hade fastnat för att vi skulle se något annat än Grand Anse i söder (som är dit de flesta turister dras) och hittade ett litet familjeägt simpelt hotell i St Patrick's parish vid byn Sauteurs, helt uppe på norra kusten.

Sauteurs sett från ovan. Det blir många regnbågar i detta klimat.


Petite Anse - Family Chalet
Petite Anse (där namnet spelar på turistmagneten i söder - Grand Anse) är en avlägsen liten pärla där Karibiska havet dundrar in mot klipporna och verandan bjuder på både utsikt och lugn. Hotellet är personligt, avslappnat och precis lagom rustikt, med vänlig personal, hemgjord mat och känslan av att du hittat något få andra letar efter. Här går allt i ö-tempo, så det gäller att inte ha brottom.

Entré till Petite Anse - en brant nerförsbacke från huvudvägen


Det är ett litet familjeägt hotell (inga bonusprogram här inte) med ett antal fristående stugor i en brant backe ner mot stranden. Det är ett fullservice-hotell av enklare art, med pool och restaurang/bar on site högst upp. Utsikten är magnifik och man tar gärna en extra kopp kaffe till frukosten och blir hängande på terrassen med blick mot närliggande öar och Atlanten.

Restaurangen

Utsikt från restaurangen med nästa nation i blick norrut.

Nästa ö-nation norrut är St Vincent och Grenadinerna

Pool utan allt för stor konkurrens om platsen

Hälften av stugorna/rummen på ena sidan restaurangen

Stranden nedanför backen. Bäst att ha hjälm vid strandhäng...


Jag bokade direkt med hotellet över email och fick en 'deal' på deras family chalet, som i realiteten är två connecting rooms med gemensam terass. Skönt med lite extra plats där alternativet var att betala för en extrasäng och frukost till kidsen oavsett. Funkar nog med hotels.com eller likande om man bara skall ha ett vanligt rum.

Family Chalet

Enkelt men funktionellt rum

Utsikt från terrassen på rummet dagtid...

... och vid solnedgång.


Servicen var milt sagt varierande. Det svingade mellan slött och oengagerat till bästa familjestilen med stor hemma hos-känsla. Maten var lokal med rejäla portioner och god kvalitet.

Granadian breakfast med fisk och kokosbröd

Baren på Petite Anse


Byn Sauters ligger på gångavstånd. Men med rejäla backar och värme är de dryga 2km ganska långa, i synnerhet för barnben. Väldigt intressant upplevelse att promenera i byn. Man går förbi hus i varierande kvalitet, getter, höns och ankor, några enkla butiker, en splitter ny bensinmack, en busstation osv. Icke att förglömma festhörnan i byn bestående av träbänkar i etager, där det skrålade karibiska rytmer från en boom blaster och konsumerades rikligt med de lokala ölsorterna Stag och Carib från arla morgonstund.

Festhörnan i byn (bild från Google Street view, lyckades inte plåta när vi gick förbi)

Butiken i Sauteurs hade allt man behöver. På en bild fångar vi sprit, råttgift, toaletter, armaturer, sågklingor och hundmat...

Vid kassa två fanns även ett bord med äkta Kwality

Cafe i Sautuers vid stranden - hygge!

Ett av många hus på vägen. Bygglovprocessen är relativt avslappnad även här...

Dessa krabater var där riktigt många av. På en sekund försvann de ner i sina hål när man närmade sig. De största var rejält större än tennisbollar. Knipa, knips...


Vi stannade och tog en fika hos Charles dom hjärtligt tog emot oss i sin bar. Efter 30 år i Brooklyn hade han återvänt till Grenada för att bygga ett stort hus med barhäng i entréplan. En pilsner kostade 7 XCD (Eastern Caribbean Dollar) och en påse nötter 1 XCD. Prisvärt! Dessutom ingår ett gäng livshistorier på köpet. Vi blev inbjudna i Challes trädgård där han visade sina kryddodlingar och fruktträd. Han insisterade på att vi skulle ha en mogen soursop frukt (graviola) med. Gästfriheten var stor. Just det, Grenada har med sju andra ö-nationer gemensam Eastern Caribbean dollar med fast kurs på 2,7 till USD.

Charles i sin bar. Han menade att Carib är mest populär men gillade själv Stag bättre.

Under sommaren är regnskurarna korta men frekventa, naturen är frodig, och temperaturen påbjuder vattennära häng. Luftfuktigheten är stundom påträngande, I synnerhet vid något som liknar fysisk aktivitet. Vi gjorde ett försök på att promenera in till Sauteurs en av dagarna, badade lite på vägen och blev sedan fångade under några palmer i ett dramatiskt regnväder. Det kom en vänlig farbror och öppnade dörren till sin skåpbil och körde oss tillbaka. Igen, lite McCyver style. Inte för det nödvändigtvis var kallt i regnet, men i princip allt blev dyngsurt. Kul upplevelse såhär i efterhand och ett exempel på den generösa gästfriheten vi upplevde på ön.

Försökte hålla löpstegen igång på morgnarna. Total jungel! Rätt häftig upplevelse om än plågsamt jobbigt i fukt å värme.


The verdict
Efter incheckning tänkte vi först, ok det här blir nog lite långrandigt. Men när vi väl landat och anpassade oss var det några behagliga dagar i nervarvat tempo. Det trestjärniga Petit Anse får 3,5 postryttare. Tappar lite på service och engagemang. Natur och omgivningar får helt klart fem postryttare. Är nöjd med att vi tog här upp för att uppleva landsbygden och en annan sida av Grenada jämfört vad de flesta turister ser. Nu var det dags att aktivera vår eminente chaufför igen. Stay tuned for more...

 

[Kris]

Episod 12 - Re-positionering med innehåll av lantluft

Efter total avslappning i remote position norr på Grenada var det dags för en ny tur med Mr. "Säga allt två gånger". Underbart! Bokade och betalade transport via hotellet och önskade explicit samma snubbe. 100usd för transport tvärs över ön (ca 1.5h) och 34usd/h med de-tours för den som redan börjat skissa på budget inför framtida tour de Karibien. Han hade såklart inte fått reda på att vi ville göra några stopp på vägen, men han bedyrade att set var ok. Detta trots att han skulle på college graduation i huvudstaden vid lunchtid. Nåväl, business first...

Adieu Sauteurs. Delar av byns huvudgata i bild.


Första stopp blev Belmont Estate som är ett anrikt gammalt plantage där chokladens väg från kakaofrukt till färdig pralin får sin välförtjänta respekt. Vi fick en privat tur av en briljant guide som pedagogiskt anpassade sig till språkförhållandena i familjen, och samtidigt kryddade berättandet med gliringar åt Hershey och andra “fabriks-chokladsyndare”. Här rostas, jäses, krossas och rullas det, och man lämnar platsen med nyvunnen vördnad för hantverket bakom en enda chokladbit. Rätt utmanande terräng att plocka frukterna i... Fanns även banan, mango, avocado och andra läckerheter på plantaget.

Palm-allé på Belmont Estate

Nyplockad kakaofrukt...

... som vi också fick smaka. Smakar inte alls choklad/kakao i detta råa stadie.

Efter sju dagars fermentering skall det torkas

Sen sorteras innan rostning

Bankvalvet med kakaomassa

Från kakaofrukt till choklad på Belmont Estate

Färdig produkt. Fick oundvikligen shoppas några plattor med till färden. Deluxe!

Fanns även gott om andra frukter på plantagen, exempelvis bananer...

... och avokado.

Även mandlar. Bara att knäcka och mumsa i sig.


Vi tog lunchpaus i Grenville, där Belmont Estate har en lokal outlet bemannad av bestämda men hjärtliga bamba-tanter som serverade dagens rätt utan krusiduller. Staden är öns andra största och känns som en lantlig knutpunkt där folk och frakt rör sig i ett slags organiserat kaos, som en symfoni av marknadsrop och mopeder. Vi botaniserade bland kryddor och torkad frukt, och kunde konstatera att vi nog var de enda turisterna i sikte. Kändes som äkta vardags-Grenada, helt utan filter.

Kidsen har kört runt på Lufthansa-pennvässare i många år, men den sista sprack på Barbados (det skrivs å ritas mycket på resorna). Perfekt med en supplier på marknaden i Grenville.

Gatumiljö i Grenville

Leverans av Challes favorit

Lunch på Belmonts annex i byn

Mattanter i hösta hugg. Enkel men god mat!

En av många kombo-butiker på ön. Bar och wholesale i ett.

Har man hål i sulan kan man med fördel gå till Richard


Mätta, belåtna och nytankade med upplevelser och ett par souvenirer hoppade vi in i Toyotan igen för att fortsätta färden längs de evigt kringlande vägarna.

En av många dekorationer längs vägarna. Många gjordes 2024 i samband med 50 års-jubileum sen frigörelsen.


Detta blev en kort episod för att ladda inför en av resans förmodade höjdpunkter. Vad kan det månne vara...? Stay tuned for more...

 

[Kris]

Episod 13 - Six Senses Grenada - eller den nysmidda kronjuvelen

Så var vi äntligen där, en av höjdpunkterna på resan. Som väntat var det en diskret skylt som visade vägen till Six Senses La Sagesse i St. David's parish på Södra Grenada.

Diskret indikation att vi valde rätt avtagsväg


Six Senses, som numera är en integrerad del av IHG, är vad som händer när ekoturism gifter sig med lyx och får en wellness-bebis. Allt andas hållbarhet, återvunnet trä och naturlig själ, men med trådlös ljudanläggning gömd i bambuväggarna. Inga synliga varumärken, inga loggor, utan bara en känsla av att allt är skräddarsytt av naturen själv. På pappret i alla fall... Nu var det i alla fall dags att dränera IHG-kontot och få några nätter i milestone rewards-stegen.


Vi rullade in på Six Senses La Sagesse med höga förväntningar och färska minnen från Six Senses i Ninh Van Bay, där djungeln nästan klättrade in i duschen och geckosarna och aporna hade förtur till frukostbuffén. På Grenada möttes vi istället av klinisk perfektion: nyplanterade palmer, doft av nyöppnat och en svit så välkammad att den kunde ha haft passfoto. Det hela börjar med en något krystad välkomstcermoni med örter och tebjudning. Kan inte låta bli att jämföra med Ninh Van Bay, där 'cemonin' kändes genuin, men här mer forcerat och påklistrat.

Välkomstcermoni med val av örter efter behov och humör

Vidare välkomst med GM på kvällen där dåliga vanor och synder skulle skrivas ner och eldas upp. Hokus pokus!


Six Senses La Sagesse öppnade 2023 med ambitioner i världsklass, men känns fortfarande lite som en smyglansering. Servicen svajar mellan superproffsig och "oj, glömde vi er där borta?", och med få gäster i omlopp undrar man om de kämpar i motvind. Prislappen är däremot inte blyg, även den generellt höga karibiska prisnivån taget i betraktning. Grannbygget till nya Intercontinental mullrar på i bakgrunden, men vi slapp både damm och oväsen. Nästan... Hade frågat kring bygget i korrespondens innan, så fick allokerat ett rum längst bort från bygget. Det var egentligen mest visuellt som det störde om man rörde sig längre bort längs stranden.

Six Senses La Sagesse

Intercontinental La Sagesse, work in progress...

Huvudpoolen på Six Senses La Sagesse


Sviter och villor
Det finns i huvudsak tre slags boenden (suites, one bedroom villas, two bedroom villas) plus några bisarra mansions på kullens topp för dem med en hög fyrsiffrig usd-budget per natt. Alla alternativ kommer med egen pool. Sviterna är ytterst rymliga rum och differentieras med utsikt och läge. P.g.a. låg beläggning kunde jag boka 'panoramic ocean view suite' (längst upp, längst bort typ...). Hade några veckor innan ankomst en uppgradering till ocean front villa, men åkte ner igen. Hade som sagt en del e-postkorrespondens innan vi anlände. Fick (pga status?) ordnat extrasäng utan kostnad. De kommentarade resan med upp- och ned-graderingen med att det var fullbokat. Skumt, beläggningen var max 30% när vi kom. Men, det visade sig vara ett hot shot-möte ett par av dagarna där Grenadas premiärminister med prominenta gäster höll hov. De knep troligen samtliga villor, vissa vaktade med livvakter i kostym i den tropiska värmen.

'Sviten', som egentligen mest var ett rymligt rum. Men ack så bra.

Badrum med panoramavy

Perfekt att starta besöket med lite kaffe och Belmont-choklad

Förutom inneskor och flip-flops, fanns det även rejälare utrustning att låna på rummet

Alla sviter och villor har egen pool och terrass. Perfekt när det skall tas ett morgondopp.

Kidsen gick inte lottlös. Även en rejäl välkomstgåva för den yngre generationen.


Mat och fika
Maten på Six Senses håller hög klass, fräscht, vackert och hälsosamt med allt från quinoa till cashewkräm. Prislappen matchar ambitionsnivån (och överskrider den ibland), men det svider mest när de lokala råvarorna uteblir. Hur kan man inte ha mango default på frukostbordet när det är säsong på Grenada? Uppe i Sauteurs fick vi stundvis vada igenom fallfrukt längs stigarna. Frukosten glänste ändå, särskilt när köket artigt frågade hur vi ville ha våra pocherade ägg till Benedict. Lunch- och kvällsmenyn var genomtänkt och barnen fick något annat än friterade kycklingbitar. Framsteg. Frukost ingår för övrigt i rumspriset (även rewards).

Frukostbuffé

Avsaknad av lokala tropiska frukter

Men efter en försiktig fråga... så dök vår kära mango upp.

Raketbränsle till frukost. Testa en gång - aldrig mer.

Ett par exempel från kvällsmenyn - tonfisk...

... och handgjord pasta. Riktigt gott.

En av barerna pyntad i Grenadas färger

En av Six Senses signaturer är gratis glass. Mangoglass med topping av kakaobönor blev snabbt en favorit.

Poolbaren

Lokal gin - alltid trevligt!


Let's get moving - aktiviteter i överflöd
Aktiviteterna på Six Senses var en fullträff. Särskilt tack vare de sköna grabbarna i aktivitetscentret som lärde barnen biljardtrix, bågskytte och tog med oss på kajaktur med snorkling som blev en av resans oväntade höjdpunkter. Barnklubben bjöd på pyssel i sval miljö, och i Earth Lab fick familjen göra egen tvål och ljus med förkläde och full entusiasm. Poolerna? Lugna, lyxiga och helt fria från charterkaos och handduksrevir. Gymmet var närmast kliniskt perfekt, komplett med spa och snacks för den som vill lyfta vikter med stil. Här putsades de sista sviterna av fru Kris sabbade fot bort med DHL-stafett i blick när vi kommer hem. Och när benen tröttnade fanns alltid en golfbil som oftast dök upp innan man frågat efter det. Dock stundom lite inkörningsproblem där också (no pun intended...).

En smula mer putsat gym än på Bougainvillea. Allt var (av naturen) splajsans nytt. Ingen ursäkt...

Full service med snacks och drycker i gymmet. SPA och allsköns bastu en våning ner. Vem som nu behöver ångbastu i tropisk miljö...

Barnklubben där kidsen gjorde allt från fågelholkar (!) till att dekorera sina naglar

Pool vid poolen...och mer därtill. Fullspäckat med aktiviteter (pilbåge, fussball, pingis osv) för den som tröttnat på att bada.

Det bjöds på snacks och dryck vid poolen hela dagen lång.

Fullt utrustat aktivitetscenter...

... med allsköns vattensport

Ljustillverkning i 'Earth Lab'

Det cabbas upp vid regn. Råkade ut för det en gång, annars var det ner-cabbat som gällde.


Flykten till byn
Eftersom stranden vid La Sagesse Bay inte direkt skriker vykort, erbjuder Six Senses gratis turer in till Grand Anse några dagar i veckan, vilket de gör rätt i. Aktivitetskillarna rattar minibussen tryggt, fixar handdukar och vatten, och ser till att man känner sig som en VIP på utflykt. Grand Anse är utan tvekan Grenadas kronjuvel med bred, mjuk, nästan överdrivet perfekt, och påminner en del om Carlisle Bay på Barbados. Vi åt lunch på Umbrella’s Beach Bar där väntan var lång men leendena äkta. Turistträngseln uteblev och det kändes som att det mest var lokalbor på stranden trots några resorts bla Radisson. Fanns även shopping och souvenirbutiker inom räckhåll för den som, likt Kris Jr, jagar nyckelringar från världens alla hörn.

Väldigt flott strand, Grand Anse.

Även vid Grand Anse syns resterna av firandet av 50-års självständighet förra året.


Som Royal Ambassador och IHG diamond var det förutom plikttrogna artighetsfraser Six Senses val mellan massage, aktivitet eller 100USD F&B (som inte tar en särskilt långt...). Fick även en flott välkomstgåva med bla en flaska lokal boutique-rom. Hade några mindre incidenter (bla ett par 'exploderade' glasflaskor i rummet; inga plastflaskor här inte...) som sköttes snyggt med en ok kompensation för besväret.

Välkomstgåva för vuxna med ett rör lokal rom

Blick från restaurangen mot poolen. Bad eller mat? Mat eller bad?

Kvällsvy med ro i sinnet


The verdict
Om man har möjlighet att helt abstrahera prisnivån är det ett fantastiskt ställe att slappna av på. Läget är remote, men har det man behöver. Kan tänka mig att upplevelsen blir än bättre när stället är inkört, grönskan växt upp lite bättre och framför allt bygget bredvid (InterContinental) är färdigt. Det var vackert, absolut. Havet glittrade, sängen svävade, och varje träd hade ett namn (och säkert en yogautbildning). Men där Six Senses i Vietnam bjöd på rå charm och vild lyx, var det här mer stilrent kuraterat, nästan artigt. That said - svårt att ge det något annat än fem postryttare dock. Klämde en sista glass i väntan på taxi mot flygplatsen. Nu var det dags att byta växel till något helt annat. Nytt flygbolag, välkänd destination. Var är vi på väg? Stay tuned for more...

Ett sista besök på scoop café innan avfärd

 

[Kris]

Episod 14 - Med blå fågel norrut eller ö-livet snart ett minne blott
Efter en tids ö-liv var det dags att ändra växel till något helt annat. Som tidigare nämnt var det ett gediget pussel med möjligheter i excelarket under planeringsstadiet. IHG har förutom det nya Six Senses på Grenada även ett InterContinental på Dominica. Även Dominikanska republiken var med inspel med ett gäng Iberostar och ett InterContinental i huvudstaden. Då jag hittade utresan till Montego Bay med Virgin Atlantic var det bara att börja bygga därifrån. Minst ett InterContinental eller Six Senses var ett måste. Kollade vilka destinationer som hade direkt eller någorlunda humana flighter (tider och priser med flexibilitet). Med jetBlue's direktflyg från Grenada till JFK var saken biff. Inga American-flighter med byte i Miami osv.

Jag sprang in i en välkammad ung herre i receptionen på Six Senses en av dagarna. Han hade precis startat ett privat taxi/tour-företag. Fick hans nummer och bokade transport till flygplatsen för avfärd. Halva priset jfr med att boka med hotellet. Kul att stötta en ung företagare.

Toyota time med nykläckt entreprenör

En bit upp på huvudvägen finns lite 'social housing'. Enligt utsago kineser som byggt upp. Ganska flott för att vara social housing...

Lätt bisarr vy med en A330 som sticker fram ur buskaget vid approach till flygplatsen

Maurice Bishop International Airport departures


Grenada till New York JFK - jetBlue economy class
Efter en sista kurvig och hoppig bilfärd till flygplatsen på Grenadas sydvästliga spets var det dags för incheckning med JetBlue. Bolaget känns lite som Norwegian i sina glansdagar - low cost men ändå några perks. Här bjuds det på snacks och dryck, gratis Wifi och ett IFE som är enkelt men gör jobbet, och en leverans som är mer effektiv än charmig. Ingen lyx, men ett smidigt sätt att ta sig från A till B utan att känna sig som budgetfrakt.

Incheckning på Maurice Bishop. Denna gång inomhus i full aircondition.

Området precis utanför terminalen. Ganska livligt med några caféer osv.

Kö till security och den ganska manuella uppgiften att registrera samtliga avresande.


Maurice Bishop är en liten flygplats med några få butiker och ett annex på ovanvåningen med ett par caféer och flygplatsens kronjuvel - sportbaren! När man reser utanför Kastrup trygga ramar glömmer man ibland hur kaotiskt det kan vara ute i världen. Det var bl.a. ett gäng på dryga tio personer vid namn Collins som fick en "special page, special page - calling..." i högtalarsystemet på Maurice Bishop flertalet gånger. Trots bara en handfull flighter denna eftermiddag var det nästan konstant larm med lätt distorsion från högtalarna.

Trappan upp till annexet. Färgrikt som alltid.

Ett relativt intetsägande annex med fruktansvärd akustisk

Den som söker han finner - sportbaren!

Close but no cigar. En minimal lounge som vi inte använde oss av. Kikade in och det såg ut till att vara några soffor och en lite bar.

Boarding från gate 3. Vill minnas att det fanns fem gates totalt.

En udda fågel från SVG air som flyger mellan några av de mindre östkaribiska öarna

Boarding jetBlue. Bransonsk fågel i bakgrunden. Kan ju vara ett alternativ för någon hugad spekulant.


Det är cirka fem timmars flight från Grenada till New York. Ingen direkt trängsel med trafik, dock fick vi vänta över en halvtimme på plattan på ny resrutt. Nåväl, iväg kom vi tillslut. En reflektion - mängden trafik till Barbados lär vara mångdubbelt större mht antalet plan som susade förbi sydkusten på Bougainvillea (uha, känns längesen nu).

Ganska ordinär A321 economy

Adieu Grenada...

Det bjöds på lite snacks å dryck. Fanns mackor och enkel sallad att köpa.

Cirka 5h skulle det ta

Solnedgång under resan mot nordväst

Hello Long Island!


Det var en oerhört smidig ankomst till jetblue's högborg på JFK. Ankom rätt sent och fruktade det värsta med trötta barn osv. Satt med fingret på avtryckaren i MPC-appen och gick direkt fram för foto och välkommen in i landet. Men... Jr's foto vägrade att gå igenom, så vi fick en snabb runda till rummet med handbojor och kala bänkar. Dock överstökat på 30s. Tyvärr tog bagaget lång tid och den rejäla ombyggnaden på JFK hindrar Uber vid bla T5. Så det fick bli promenad till garaget och en yellow cab.


På ett helt annat tema - mobiltelefoni. Har haft 3 och dess '3 like home' sen en massa år och gillar skarpt att man bara kan köra på med telefoni och data i stora delar av världen. Men - inte i Karibien. Tänkte först köra cold turkey utan data, men hittade en förträfflig deal i Nomad e-sim. De har ett carribean package som gäller på i princip alla öarna. Köpte 10Gb för typ 30USD online hemifrån och var installerat med en knapptryckning efter landning. Rekommenderas varmt.


The verdict
jetBlue gjorde jobbet fint. Det finns alternativ 'Evenmore' med lite mer benplats osv (ingen Mint på denna rutt). Men kändes inte värt det för oss. Kidsen var väl underhållna med IFE. Saknade kanske lite fler val för käk ombord. Fanns inte så många spännande alternativ atr köpa med från flygplatsen och flygtiden var mitt över kvällsmatstid. Vi fick ett nytt flygbolag på listan och kom fram i någorlunda tid. Blir 3.5 postryttare även här. Nästa stopp är nog inte så svårgissat... Resan är ännu inte överstökad. Hoppas ni följer med in i kaklet. Stay tuned for more.

Let's go!

 

[Resenären]

Men - inte i Karibien

På den tiden jag var i Karibien, dvs inte igår..., så var det vanligt med telefonkort. Hade ett dylikt från firman där jag jobbade, som var gjort för landskod 1. Dvs USA och (i alla öar i Karibien). Men nix det funkade inte, så det blev ett vanligt betalsamtal hem till Sverige.
Tack för en utomordentligt fin rapport med sedvanligt vackra bilder. Tnx!

 

[Kris]

Episod 15 - Det stora äpplet eller Intercontinental time

Det är alltid trevligt att återse New York. Återkommer hit lite då och då för att insupa atmosfären, lyssna på jazz och jobba vidare på City Strides-projektet i NYC. Tog mig samman och sprang 2a och 3e avenyn färdigt under detta besök trots ohemul värme. Har en bit kvar till full täckning...

Försöker få en mix av sol, bad, kultur och stad på sommarsemestrarna. Hade många alternativ i tanke under planeringsfasen, med central- och Sydamerika som alternativ. Minst ett InterContinental skulle det bli. Kollade exempelvis på Colombia, Panama, Costa Rica och även återbesök i Mexico. Men - rutten tog oss istället norrut till NYC.

Som nämnt är Intercontinental (och därmed IHG) mitt primära go-to ute i världen. Efter att jag fick Royal Ambassador-status (RA) för en del år sedan har det fortsatt på den vägen. Fångad... Visst, förmånerna har urvattnats ganska rejält, men på ställen jag återkommer (hej IC Berlin) är det oftast en angenäm service. Oftast bra uppgraderingar, aldrig problem med tidig och sen check out, extra sängar till kidsen osv. Dessutom ges tillgång till Club Intercontinental, vilket generellt sett fortfarande håller fanan över zoo-nivå som lätt uppstår i en del andra hotell-lounger. En annan förmån är att man som RA slipper 'amenity fee' eller 'resort fee' på InterContinental, detta löjliga påfund för att pressa ner entry-rates. Just här är det ca 50usd/natt, så det blir ändå en slant över ett år.

En blick söderut från hörnan 48th/Lexington vid IC mot en annan av byns ikoner.


Intercontinental Barclay - Classic Suite
InterContinental Barclay är ett klassiskt New York-hotell med tjocka mattor, ljuskronor i taken och mässing i hissen. Läget vid Lexington och 48:e är klockrent, mitt i smeten men tillräckligt lugnt för att man ska höra sig själv tänka. Rummen är rymliga för att vara NYC, men minibaren har prisnivåer som om dollarn tappat all kontakt med verkligheten (tänker tillbaka på tiden då RA's hade gratis minibar). IC Barclays ligger mitt bland bankskraporna i kvarteret bredvid det anrika Waldorf Astoria som nyligen har soft opening efter många års renovering. Officiell öppning i September tror jag. Vem blir först på BC att testa?

IC Barclay har slutat uppgradera till sviter för statuskunder (för få sviter på hotellet som orsak... Nåväl...). IHG har dock 'complimentary suite upgrade' vouchers som del av deras 'Milestone rewards'. Brukar plocka ett par varje år, även om jag oftast inte får användning för dem (de flesta IC uppgraderar till svit ändå). Men, när de behövs (ex på IC Barclay) är det tyvärr onödigt meckigt att använda dem (max 14 dagar före stay, ringa in, måste finnas inventory, inte alla bokningsklasser gäller osv). Long story short - det fanns såklart ingen inventory 2v innan när jag kontaktade IHG. Hade bokat ett vanligt dubbelrum, och även om IC har ok storlek på rummen är det lite maxat för 4 pers. Hade ett email-marathon med IHG diamond support och hotellet som slutade med att jag bokade ett andra rum för poäng. Men - två dagar innan ankomst fanns det plötsligt fem sviter lediga (! lätt att bli cynisk mht inventory roulette). Vilade inte på hanen och skeppades iväg en ny förfrågan, som landade väl. Avbokade rum #2 och sparade några hundratusen IHG-poäng. Brände lite energi i onödan, men ordnade sig till slut.

IC Barclay ligger på E48th ett stenkast från Grand Central.

Waldorfs entré mot Lexington Avenue

Intercontinental Barclay

Sovrum i Classic Suite. Andra rummet har bäddsoffa, skrivbord etc. Fick dock ingen bra bild med på det.

Badrum

Har följt bygget av JP Morgan's nya koloss till huvudkontor tvärs över gatan från IC de senaste åren. Inte helt färdigt, men börjar närma sig.

Hotellet genomgick en massiv, 20 månader lång helrenovering ca 2014-16. Resultatet blev ett lyxigare och mer luftigt hotell. Baren Gin Parlour och Club Intercontinental etablerades även då, samt ett par fräsarsviter (ej testat...) som även var med i TV-serien Homeland (IC Berlin var också med i Berlin-säsongen). Har testat en del olika rum sen mitt första besök efter renoveringen (typ 2017 eller 2018), då allting var tip-topp. Det börjar bli lite slitet på sina ställen och en ny runda renovering är på gång nu med ett våningsplan i taget.

Även standard-rummen är ok rymliga. Sviterna är delade i två separata rum med något olika layout. Hög standard på sängar och badrum med bra ljudisolering ut mot gatan och allt ståhej som JP Morgans gäng nu ställer till med. En rejäl miss, som jag hoppas åtgärdas i renoveringen, är att det är pappväggar mellan rummen... zzzzzz

Lobbyn på InterContinental Barclay

Stilfullt med live jazz i lobbyn


Club Intercontinental
Det har gjorts lite försök (gissar) att strömlinjeforma utbudet i Club Intercontinental på en del av de ställen jag testat. Barclay har dock behållit sitt upplägg med bufféfrukost (ingen bordsservering), afternoon tea (amerikansk variant) och pre-theater service som är en buffé med både kalla och varma alternativ. De flesta varorna är av ok kvalitet, i alla fall sett från amerikansk hotell-standard som jag känner den. Det är lite konservativa öppettider med stängning redan kl 20.

Loungen fick en lätt renovering förra året med ljusare färger. Den är helt fri från fönster, så tidigare mörka färger gav stämningen av ett hemligt cigarr-rum. De har även satsat hårt på en maskinpark med allsköns kaffemaskiner, glassmaskin och programmerbar brödrost med HD-display. Servicen är varm och personalen igenkännande trots att jag inte springer ner dörrarna där (senaste besöket i Januari).

Den modesta ingången till Club Intercontinental

Frukosten i loungen är snarlik den som serveras i restaurangen utanför

Delar av kvällsservering...

...även lite grönt. Finns ett gäng varma smårätter också.

Det är relativt tunt på dryckesfronten, men finns lite diverse pilsner och annat i kylen också.

Man kan i alla fall få sig en Lagunitas till kvällsmelonen

En trevlig gest till Jr på hans födelsedag under vistelsen. Personalen inkl. kocken kom ut och sjöng födelsedagssång efter frukosten.

Rejäl maskinpark i loungen med cold brew...

... diverse annan kaffe...

... och kronjuvelen glassmaskinen som laddas...

... vänta en minut och ut kommer glass. Topping Finns i krukorna bredvid. Inte lika exklusivt som på Six Senses, men helt ok. (ser inte så spännande ut på bilden)


The Verdict
Förmånerna för lojala kunder har i min optik urvattnats de senaste många åren. Om jag inte haft RA-status på InterContinental hade jag nog valt ett annat hotell i NYC. Men value for money är fortfarande ok och det är för övrigt ett rackarns trevligt hotell. Ett besök i NYC kommer oftast med lite transport oavsett, så läget är ok, även om det inte sker så mycket just runt om knuten. Förutom då att det finns en Lagkagehuset (eller Ole Steen som det heter här) i hotellets fastighet. Skrev en episod om hur man effektivast tar sig dit här: Lagkagehuset till Ole Steen - vilken är snabbaste vägen?

Nåväl, blir spännande att se om det är mer än lite målarfärg vid stundande renovering. Lär nog återkomma till IC Barclay vid tillfälle. Åtminstone så länge RA-status består. Dags att ge sig ut i byn. Stay tuned for more...

Lagkagehuset nära tillhands för den med hemlängtan

 

[Kris]

Episod 16 - NYC out and about eller en Kotte vid yarden
Även om man skulle kunna tro det, var tanken med detta stopp inte enkom att få lite InterContinental vibes. Staden skulle upplevas med hela familjen och jag skulle få visa några av mina favoritställen för kidsen. Såklart, också att se några av de kända landmarks som byn bjuder. Här kommer några få samples. Let's go...

Landmark #1, här sett från västra Manhattan

Ständigt dessa klibbor


The Edge och Hudson Yards
The Edge i Hudson Yards är inget för den som lätt får svindel. Här står man bokstavligen med hela Manhattan under fötterna. Till skillnad från midtown-alternativen ger utsikten ett annat perspektiv, mer “helhetsvy” än vykort. Som obotlig skyskrapefantast kan jag stå här länge och bara kika, medan barnen fick en crash course i Manhattans gator, avenyer, downtown och uptown, med stadens rutnät som en gigantisk kartbok rakt under oss. Blev även en kort promenad på The High Line som gått från att vara en 'hidden gem' till fullskaligt turiststråk. Dock fortfarande fint att spatsera omkring.

Utsiktsplatån på the Edge med obligatoriskt glasgolv för dem utan svindel.

Vyer jag personligen aldrig blir trött på. Norrut från the Edge...

... samt vy mot mid-town...

... och söderut med Freedom Tower och Frihetsgudinnan långt bort i blick.

The Edge - med glasgolv och glasväggar, som pedagogiskt lutar utåt...

Blades terminal west sett uppifrån. Går att läsa om min senaste upplevelse där länkat i förra episoden. Rekommenderas varmt!

Nedanför vid Hudson Yards finns även the Vessel, eller Kotten som kidsen kallar den. Nu delvis öppen igen, fast med rejäla nät och avspärrningar.

Kotten interior. Cool design.


Let's celebrate!
Jr's födelsedag utspelade sig i NYC. Dagen började som nämnt med skönsång i Club Intercontinental följt av ett hemmasnickrat multiple choice-formulär som skulle guida oss igenom dagen. I utfallsrummet för aktiviteter fanns allt från dinosaurieskelett på naturhistoriska via ekorresafari i Central Park till maskiner och krigshistoria. Jr valde rätt (helt utan påverkan...) och dagen inleddes med lite crosstown traffic till 12e avenyn. Självklart nynnades på Jimi Hendrix gamla slagdänga med samma namn.

Första målet var Intrepid där man får en kavalkad av transport- och militär-historia som är svårslagen. Här samsas ett enormt hangarfartyg, en riktig Concorde och en ubåt som får barndomens minne av U3 på Tekniska museet i Malmö att kännas som en leksak i badkaret. Allt detta med Manhattans skyskrapor som kuliss gör att det nästan känns som om någon blandat en modellhobbybutik med verkligheten, i full skala. Kom gärna tidigt och besök ubåten först innan kön blivit för lång.

Mäktigt pjäs som ligger förtöjd i Hudson River

Ett perfekt tillfälle att komma nära en Concorde. Museet med den samme på Barbados var ju tyvärr stängt.

Underbar vy med allt som behövs för en lyckad födelsedag

Get me a ping, Vasily. One ping only please.


Efter båtar, flygplan, helikoptrar, ubåt, rymdfärja, crosstown-buss och tunnelbana var det dags att komplettera med lite linbana. Roosevelt Island Tram tar oss över East River med fantastisk vy mot Midtown Manhattan och Queensboro Bridge, och även om attraktionen stundtals är proppad med turister (som oss) är det fortfarande kul. Från 2nd Avenue vid 59th Street får kidsen se staden “från ovan”, och jag hann igen förklara skillnaden mellan avenyer och gator samt upp- och nedre Manhattan på ett sätt som verkligen fastnade. Turen är kort men ger ett annorlunda perspektiv på staden och passar perfekt som liten paus från marknivån. Finns dessutom schysst kaffe på campus på ön.

Dags för linbana. Betryggande med mekaniker på taket.

Vy norrut på 1st Avenue

Från Roosevelt Island tog vi båten ner till Pier 11. Gillar denna tur då man passerar trion av broar och ser Manhattan från kort avstånd. Målet var att kolla läget i downtown där gatorna är smala och husen oproportionellt höga. Även detta ett önskemål från födselaren.

Men, alla vägar går till Rom... så av någon mystisk anledning slutade dagen i the Village (en av mina favoriter). Tacos var önskat till kvällsmat ('riktiga tacos' blev en favorit hos kidsen efter vår tur till Mexiko för två år sen). W4th street är en bra utgångspunkt om man skall spisa jazz i NYC (dock inte på programmet denna dag). Jag har några favvo-ställen i området bla Tacombi (enkelt, smaskigt) på Bleecker St. Ett besök var givet och Jr mycket nöjd.

Fulton street - navet på nedre Manhattan. Var även startpunkt på Untapped subway tour som jag testat tidigare. Informativ upplevelse!

Lite landmark igen, sett från W4th

Tacombi i the Village

Var relativt stilla på stationerna (pga värmen?). Men som sig bör en och annan musikant.


I subway på kryss och tvärs över byn
Får alltid lite FOMO när jag kommer till NYC. Man vill ju gärna en sväng till Brooklyn och insupa atmosfären, Greenpoint å käka tacos, Red hook å ta en pilsner, utforska nya kvarter utanför Manhattan, kuta en ny aveny eller två osv. Även om jag gjort det många gånger förr är det ju också nice att spatsera över Brooklyn Bridge, vilket också hanns med i schemat.

Fick kryssat av 2nd och 3rd Avenue i City Strides. Var inte så mycket att se uppe vid 128th St. annars.

Muralmålning i Brooklyn

Blev ingen protein-boost på Katz (stängt under arla joggingtur). Knep dock E 1st St på köpet.

Tomat-bonanza i Brooklyn

Brooklyn Bridge - sen några år tillbaka lite mindre kaotisk, då cyklisterna flyttat ner på en av körbanorna.

Downtown från Brooklyn Bridge

Liberty!

Blev ingen ekorresafari i Central Park. Dock jazzrävar på Union Square

Nytt (?) tilltag med en del gator stängda för trafik. Anekdotiskt fler och fler sådana initiativ genom åren.

På tal om stängda gator - kvällsrace på rullskridskor på Lexington Ave.

Some love it some don't... Men en snabb titt in på Times Square fick det också bli.

The Verdict
New York City har nog lika många åsikter som besökare. Vissa tycker det är en stinkande rörig soppa andra älskar byn. Jag sållar mig till de sistnämnda, även om karaktären ändrats under de många år jag kommit hit. Kul att få visa båda kidsen byn och smittar förhoppningsvis av för framtida rese-idéer. Men, låt mig ändå säga det högt - fem postryttare till NYC! Hoppas på snart återseende igen. Nästa stopp är JFK. Stay tuned for more...

Nu äntligen har vi förstått varför det heter SKYskrapor Inte ens billionaires row är skonad från åskskurar...

Däremot JP Morgan's koloss. Där skiner alltid solen.

 

[hco]

obotlig skyskrapefantast

Enig, fantastiskt. Har bara varit i NYC en (kort) gång så uppskattar alla fina bilder!