Sydney-utflykt med jorden runt-retur [semi-live]
- Thread starter Tomas E
- Startdatum
Mr Basic
Medlem
Trevlig resa och tack för att du tar dig tid och låter oss ”följa med”. 
Underskattad finess, bara hos Aeroflot jag upplevt den.
Tomas E
Medlem
Min flight till HND landade något före tidtabell och transit security gick mycket snabbt och smidigt: ingen kö, några få personer från samma flight som jag och en modern röntgenutrustning som inte krävde att något skulle ut ur väskan. Så jag var i ANA-loungen före den officiella landningstiden och hade (trots 1h40 officiell tid mellan flighterna) gott om tid för en dusch i ett schysst och mycket fräscht duschrum (ingen kö där heller) och lite kontakt med internet och övriga omvärlden.
Planet hade Star Alliance livery:
Loungen:
På den elektroniska översiktskartan på HND såg jag bara den här ANA-loungen (ANA Suites för förstaklass-passagerare har samma ingång men får gå till höger istället för vänster) men när jag flög med SAS från HND förra året var jag i en annan, lite mindre ANA-lounge som stängde strax före SAS-flygets avgångstid. Så den måste rimligen ha varit i motsatt del av T2, och översiktskartan täckte nog bara ena halvan av terminalen.
Duschrum:
Planet hade Star Alliance livery:
Loungen:
På den elektroniska översiktskartan på HND såg jag bara den här ANA-loungen (ANA Suites för förstaklass-passagerare har samma ingång men får gå till höger istället för vänster) men när jag flög med SAS från HND förra året var jag i en annan, lite mindre ANA-lounge som stängde strax före SAS-flygets avgångstid. Så den måste rimligen ha varit i motsatt del av T2, och översiktskartan täckte nog bara ena halvan av terminalen.
Duschrum:
Tomas E
Medlem
Flighten till Sydney, NH889, påminde väldigt mycket om flighten från München, med den skillnaden att jag lyckades få en bra fönsterplats, 6K, i främre kabinen, vilket jag tyckte var en klart bättre upplevelse.
När jag bokade flighten som en bonusresa via TAP Miles&Go stod det ”operated by Air Japan”, vilket visade sig vara ANAs lågprisbolag. Inget liknande stod på kvällsavgången till Sydney, men på den fanns bara economy kvar som *A-bonusbiljett.
Jag blev lite bekymrad av att läsa att Air Japan har 787or med enbart economy, för ibland händer det ju konstiga saker med bokningklasser när de görs tillgängliga som bonusplatser via allianser. Men när jag sökte på revenuebiljetter på ANAs webbplats kunde jag konstatera att de sålde businessbiljetter till den här avgången och att länken till en seatmap visade en ”riktig” ANA 787-900 med främre och bakre businesskabin. Jag kan konstatera att jag inte märkte någon skillnad avseende kabin, meny och service ombord.
Det var tillräckligt stor skillnad mellan vilka rätter som ingick för att jag skulle ta japanska ”avsmakningsmenyn” igen, drygt 14 h efter den förra.
Efter bubbelvin i plastglas kom amuse bouche, som jag åter drack Drappier champagne till.
Sedan första serveringen:
Och den andra, där det syns att jag åter valde sake, Dassai 39, till:
Och så efterrätt, där jag nöjde mig med en, persikomousse, och så grönt te och japansk whisky. Denna gång var det Hibiki, återigen en elegant och rätt dyr virre.
Eftersom det här var en dagsflygning på drygt 9 h, och jag lyckades sova hyggligt mycket på flyget till Tokyo, bestämde jag mig för att hålla mig vaken med filmtittande hela tiden för att försöka komma in i Sydney-tid. Ett underhållande inslag i utbudet var ”Anyone but You”, en romcom med Sydney Sweeney, som till stora delar utspelar sig i Sydney, och alltså gick att beskåda på vägen till Sydney.
Som andra måltid valde jag ramen snarare än de lite ”tyngre” småmenyer som också fanns. Allt detta och lite annat ingick i ”dining on demand”-utbudet. Sådär 2,5 h före landning gick de runt och tog upp beställningar på mat utan att man behövde använda ”juiceknappen”.
Vi landade i Sydney strax före tidtabell. Totalt sett funkade allt fantastiskt bra hela vägen MUC-HND-SYD, alltså väldigt japanskt, och precis så som man hoppas att det ska vara att resa med ANA (eller för den delen JAL)!
Nu blir jag ju nyfiken på att prova ”The Room” också. Jag kan dock tänka mig att den kabinen är en större förbättring för mittsätena än för de bättre fönstersätena.
Och så finns det faktiskt två saker som ANA kunde lära sig av SAS för att bli ännu bättre: champagne i glasglas pre-departure och varma nötter!
När jag bokade flighten som en bonusresa via TAP Miles&Go stod det ”operated by Air Japan”, vilket visade sig vara ANAs lågprisbolag. Inget liknande stod på kvällsavgången till Sydney, men på den fanns bara economy kvar som *A-bonusbiljett.
Jag blev lite bekymrad av att läsa att Air Japan har 787or med enbart economy, för ibland händer det ju konstiga saker med bokningklasser när de görs tillgängliga som bonusplatser via allianser. Men när jag sökte på revenuebiljetter på ANAs webbplats kunde jag konstatera att de sålde businessbiljetter till den här avgången och att länken till en seatmap visade en ”riktig” ANA 787-900 med främre och bakre businesskabin. Jag kan konstatera att jag inte märkte någon skillnad avseende kabin, meny och service ombord.
Det var tillräckligt stor skillnad mellan vilka rätter som ingick för att jag skulle ta japanska ”avsmakningsmenyn” igen, drygt 14 h efter den förra.
Efter bubbelvin i plastglas kom amuse bouche, som jag åter drack Drappier champagne till.
Sedan första serveringen:
Och den andra, där det syns att jag åter valde sake, Dassai 39, till:
Och så efterrätt, där jag nöjde mig med en, persikomousse, och så grönt te och japansk whisky. Denna gång var det Hibiki, återigen en elegant och rätt dyr virre.
Eftersom det här var en dagsflygning på drygt 9 h, och jag lyckades sova hyggligt mycket på flyget till Tokyo, bestämde jag mig för att hålla mig vaken med filmtittande hela tiden för att försöka komma in i Sydney-tid. Ett underhållande inslag i utbudet var ”Anyone but You”, en romcom med Sydney Sweeney, som till stora delar utspelar sig i Sydney, och alltså gick att beskåda på vägen till Sydney.
Som andra måltid valde jag ramen snarare än de lite ”tyngre” småmenyer som också fanns. Allt detta och lite annat ingick i ”dining on demand”-utbudet. Sådär 2,5 h före landning gick de runt och tog upp beställningar på mat utan att man behövde använda ”juiceknappen”.
Vi landade i Sydney strax före tidtabell. Totalt sett funkade allt fantastiskt bra hela vägen MUC-HND-SYD, alltså väldigt japanskt, och precis så som man hoppas att det ska vara att resa med ANA (eller för den delen JAL)!
Nu blir jag ju nyfiken på att prova ”The Room” också. Jag kan dock tänka mig att den kabinen är en större förbättring för mittsätena än för de bättre fönstersätena.
Och så finns det faktiskt två saker som ANA kunde lära sig av SAS för att bli ännu bättre: champagne i glasglas pre-departure och varma nötter!
Tomas E
Medlem
Tänkte fokusera rapporten på flygresorna snarare än markaktiviteter utanför flygplatserna, men jag borde väl skriva några rader om Sydney med omnejd så ni inte tror att jag var ute på MR!
Några typiska Sydney-vyer. Citykvarteten, allmänt kallade CBD (central business district), sett från en park på udden bredvid.
Harbour bridge sedd från en färja.
Operahuset sett från bron.
Bondi beach.
Ett av de museer jag uppskattade var NSW Art Gallery. De hade en tavla av Dame Edna, eller Mrs Everidge som hon hette på den tiden (hon hade inte blivit Dame än när den målades).
Några andra intryck av Sydney.
- Allmänt amerikanskt utseende på staden, men mycket mindre av de ”störningsmoment” (hemlösa, påtända galningar, drivor av skräp…) som karaktäriserar de flesta amerikanska innerstäder.
- Mycket bra och säker kollektivtrafik, som jag använde genomgående, även på väg hem från sena och blöta middagar.
- Restauranger i CBD, inklusive take away-ställen, stänger förvånansvärt tidigt. Några redan 19-20. Enligt min kompis är det pga bristande återhämtning efter covid hos ställen som mest lever på lunchbesökare.
Och i sammanfattning: åk dit, om du inte redan varit där!
Några typiska Sydney-vyer. Citykvarteten, allmänt kallade CBD (central business district), sett från en park på udden bredvid.
Harbour bridge sedd från en färja.
Operahuset sett från bron.
Bondi beach.
Ett av de museer jag uppskattade var NSW Art Gallery. De hade en tavla av Dame Edna, eller Mrs Everidge som hon hette på den tiden (hon hade inte blivit Dame än när den målades).
Några andra intryck av Sydney.
- Allmänt amerikanskt utseende på staden, men mycket mindre av de ”störningsmoment” (hemlösa, påtända galningar, drivor av skräp…) som karaktäriserar de flesta amerikanska innerstäder.
- Mycket bra och säker kollektivtrafik, som jag använde genomgående, även på väg hem från sena och blöta middagar.
- Restauranger i CBD, inklusive take away-ställen, stänger förvånansvärt tidigt. Några redan 19-20. Enligt min kompis är det pga bristande återhämtning efter covid hos ställen som mest lever på lunchbesökare.
Och i sammanfattning: åk dit, om du inte redan varit där!
Last edited:
Tomas E
Medlem
Hoppsan, jag ser att jag aldrig avslutade den här rapporten från förra sommaren med att berätta om hemresan från Sydney. Jag vill ju inte föregå med dåligt exempel och bli en sådan där som lämnar folk mitt i en "cliffhanger", men sådana medlemmar har vi väl inte på BC?
Vi är alltså tillbaka i juli 2024, och jag återvände hemåt "den långa vägen" med en Star Alliance-bokning från Sydney till New York via Seoul och Taipei med Asiana och EVA, därefter en Iberia-bokning från JFK till Arlanda via Madrid. Jag försöker minnas efter bästa förmåga genom att titta på bilderna, så möjligen är jag ännu mer opålitlig än vanligt i vad jag påstår.
Flighten till Seoul (ICN) var en morgonavgång med Asiana. Jag började med frukost i Air New Zealand-loungen, en stor och mycket trevlig lounge med modernt utseende, där det så här dags var lätt att hitta plats och som hade bra utbud.
Jag fortsatte sedan med ett kortare besök i Silver Kris-loungen, som är klart mindre, men också hade ett bra utbud. Bl.a. såg vinerna ambitiösa ut för att vara en businesslounge. Med tanke på att loungen inte är så stor kan jag tänka mig att den blir helt fylld vid vissa tider.
Flygturen var med en A330.
Min fönsterplats på denna dagtur om 10,5 h (enligt tidtabell):
Pre-departure-servering - deras champagne Palmer om jag minns rätt - och därefter avsked till Sydney.
Matserveringen ombord höll en klart hög ambitionsnivå på kvalitativt och kvantitativt. Både lunch och middag var flerrätters servering på porslin. Både koreanskt och västerländskt alternativ erbjöds, och jag valde det koreanska. De tre förrätterna pilgrimsmussla, räka och pumpasoppa visade sig serveras separat efter varandra.
Bibimbap som huvudrätt skulle blandas ihop före man åt den, och om man som jag såg icke-koreansk ut fick man instruktioner om detta, förutom att de också fanns att läsa i menyn. Här nedan före och efter ihopblandning.
Som efterrätt ser jag att jag både fick den koreanska och en osttallrik från västmenyn (tror det är portvin jag dricker till), och att det därefter kom en fruktdessert till mitt te.
I slutet av flygningen serverades det som menyn kallade "Snack" men som definitivt var en riktig middag. Den började med lax, fortsatte med en av tre huvudrätter där jag valde nötkötträtten Galbajjim, och avslutades med frukt.
Här några sidor från menyn.
Det var en mycket trevlig resa där allt, och särskilt maten, höll riktigt hög klass! I servering och antal rätter var de mer ambitiösa än ANA, som jag närmast kunde jämföra med knappt två veckor innan. Dock var väl dryckesutbudet något mindre ambitiöst än hos ANA och om jag minns rätt var även filmutbudet lite mindre intressant. Kabinpersonalen var definitivt trevliga och uppmärksamma mot resenärerna, men det verkade rätt uppenbart att pursern övervakade övrig personal i kabinen med en barsk blick på ett sätt som jag sällan sett. Det gjorde att det fanns något "sammanbitet" och smått oroligt över kabinbesättningen totalt sett, som gjorde att servicen inte riktigt framstod som så avspänt professionell som vissa bolag lyckas med. Det låter kanske som att jag hakar upp mig på små detaljer som inte borde påverka intrycket så mycket, men det var en klar skillnad i intryck mot både ANA och EVA, trots den verkligt ambitiösa maten. Eftersom det är enda gången jag flugit med Asiana har jag inget att jämföra med. Det är ju ett flygbolag på väg bort, eftersom de ska slås ihop med Korean. (Tydligen är tidsplanen just nu 1 januari 2027 efter diverse förseningar relaterat till konkurrensgodkännanden.)
Ankomsten var tidig kväll med anslutning vid lunchtid nästa dag. Jag bokade in mig på ett enkelt hotell nära flygplatsen, dit jag kunde ta mig med en gratis transferbuss med bra turtäthet.
Vi är alltså tillbaka i juli 2024, och jag återvände hemåt "den långa vägen" med en Star Alliance-bokning från Sydney till New York via Seoul och Taipei med Asiana och EVA, därefter en Iberia-bokning från JFK till Arlanda via Madrid. Jag försöker minnas efter bästa förmåga genom att titta på bilderna, så möjligen är jag ännu mer opålitlig än vanligt i vad jag påstår.
Flighten till Seoul (ICN) var en morgonavgång med Asiana. Jag började med frukost i Air New Zealand-loungen, en stor och mycket trevlig lounge med modernt utseende, där det så här dags var lätt att hitta plats och som hade bra utbud.
Jag fortsatte sedan med ett kortare besök i Silver Kris-loungen, som är klart mindre, men också hade ett bra utbud. Bl.a. såg vinerna ambitiösa ut för att vara en businesslounge. Med tanke på att loungen inte är så stor kan jag tänka mig att den blir helt fylld vid vissa tider.
Flygturen var med en A330.
Min fönsterplats på denna dagtur om 10,5 h (enligt tidtabell):
Pre-departure-servering - deras champagne Palmer om jag minns rätt - och därefter avsked till Sydney.
Matserveringen ombord höll en klart hög ambitionsnivå på kvalitativt och kvantitativt.
Både lunch och middag var flerrätters servering på porslin. Både koreanskt och västerländskt alternativ erbjöds, och jag valde det koreanska. De tre förrätterna pilgrimsmussla, räka och pumpasoppa visade sig serveras separat efter varandra.Bibimbap som huvudrätt skulle blandas ihop före man åt den, och om man som jag såg icke-koreansk ut fick man instruktioner om detta, förutom att de också fanns att läsa i menyn. Här nedan före och efter ihopblandning.
Som efterrätt ser jag att jag både fick den koreanska och en osttallrik från västmenyn (tror det är portvin jag dricker till), och att det därefter kom en fruktdessert till mitt te.
I slutet av flygningen serverades det som menyn kallade "Snack" men som definitivt var en riktig middag. Den började med lax, fortsatte med en av tre huvudrätter där jag valde nötkötträtten Galbajjim, och avslutades med frukt.
Här några sidor från menyn.
Det var en mycket trevlig resa där allt, och särskilt maten, höll riktigt hög klass! I servering och antal rätter var de mer ambitiösa än ANA, som jag närmast kunde jämföra med knappt två veckor innan. Dock var väl dryckesutbudet något mindre ambitiöst än hos ANA och om jag minns rätt var även filmutbudet lite mindre intressant. Kabinpersonalen var definitivt trevliga och uppmärksamma mot resenärerna, men det verkade rätt uppenbart att pursern övervakade övrig personal i kabinen med en barsk blick på ett sätt som jag sällan sett. Det gjorde att det fanns något "sammanbitet" och smått oroligt över kabinbesättningen totalt sett, som gjorde att servicen inte riktigt framstod som så avspänt professionell som vissa bolag lyckas med. Det låter kanske som att jag hakar upp mig på små detaljer som inte borde påverka intrycket så mycket, men det var en klar skillnad i intryck mot både ANA och EVA, trots den verkligt ambitiösa maten. Eftersom det är enda gången jag flugit med Asiana har jag inget att jämföra med. Det är ju ett flygbolag på väg bort, eftersom de ska slås ihop med Korean. (Tydligen är tidsplanen just nu 1 januari 2027 efter diverse förseningar relaterat till konkurrensgodkännanden.)
Ankomsten var tidig kväll med anslutning vid lunchtid nästa dag. Jag bokade in mig på ett enkelt hotell nära flygplatsen, dit jag kunde ta mig med en gratis transferbuss med bra turtäthet.
Last edited:
hco
Medlem
Det är ett extremt hierarkiskt system som gäller för kabinpersonalen på Korean (också). Vem som säger och gör vad. Oavsett vad man tycker om det så tycker jag det är osmidigt av pursern att "arbetsledningen" blir så uppenbar att du som passagerare märker det!
Tack för intressant reserapport!