Senaste nytt

Den sista EBG-intensivkvalificeringen

Stockholm - Malmö
SK2111 - CRJ900
14:20 - 15:25


Planet går från E1, och efter tre timmar i loungen är det tacksamt att bara kunna knata ner för trappan.

Tre timmar, inte av lyx, utan av nödvändighet. För även om dagarna är "lediga" så vet vi alla att det bara betyder: arbete förskjutet i tid. Mejl skickas, intranätet går varmt, kollegorna på jobbet stöttar. Min chef höjde inte ens ögonbrynen när jag frågade om ledigt i två dagar för att ut och flyga 16 gånger.

Dem känner mig alltför väl vid det här lagret.

Hur som helst, CRJ:n väntar. Inget Wi-Fi. Men det passar mig. Det blir tid för skrivande – och såklart en liten äppelmust. Man är ju inte gjord av sten.

Malmö - Stockholm
SK2112 - CRJ
16:00 - 17:10


"Hello… again? "
"Jaha, du är tillbaka igen?"

Förvirringen i deras ögon är genuin. Jag hälsar glatt.

Och jag hoppas, innerligt, att de ser mig – inte som den där överstimulerade statusresenären som flaxar med kortet, gnäller på att vattnet inte är tillräckligt kallt, eller som – när gatepersonalen börjar ropa "boarding groups 1, 2, 3, 4" – suckar demonstrativt och utbrister:

"Jag är boardinggrupp 0."
(ping, du på Sturup.)

Nej. Jag vill inte vara den.
Jag vill vara den som bara åker med.
Som tackar och tar motgångar som det kommer – men inte låter det förstöra stämningen. Någon som vet hur allting fungerar, men ändå väljer att le.

Stockholm - Skellefteå
SK1020 - A320N
18:10 - 19:20


Jag kollar i appen. Uppdaterar. Räknar ner. Tre flyg kvar. Det är här det händer. Här knäcks de flesta.

Till och med den mest inbitne av poängjägare har respekt för just detta segment. Det när nu man börjar ifrågasätta varför i hela fridens namn man är påväg till Skellefteå för andra gången på en dag. Varför man har utsatt sig för det konstanta susandet i huvudet, är det verkligen värt det? Allt detta – för några segment till? För LTG?

Men ändå sitter jag här. För att det måste göras. För att det inte finns något annat sätt att bli fri än att först gå hela vägen in i galenskapen.
 

Attachments

  • Skärmavbild 2025-06-26 kl. 17.34.37.png
    Skärmavbild 2025-06-26 kl. 17.34.37.png
    {memory} MB · Visningar: 83
  • Skärmavbild 2025-06-26 kl. 17.35.11.png
    Skärmavbild 2025-06-26 kl. 17.35.11.png
    {memory} MB · Visningar: 70
  • Skärmavbild 2025-06-26 kl. 17.34.20.png
    Skärmavbild 2025-06-26 kl. 17.34.20.png
    {memory} MB · Visningar: 89
Skellefteå - Stockholm
SK1021 - A320N
19:50 - 21:00


Crew från gamla SAS Connect vinkar av mig:

“Bye, hope to see you soon!”

Haha – det där säger man väl bara.
Men sett till herrens ansiktsuttryck i dörren så var 20 minuter och vändande plan kanske en aning… too soon. :D

Han tittar på mig som om han just blivit utsatt för ett socialt experiment.

“Please don’t do this to me, why???”

Jag skrattar.

Vid serveringen beställer jag en lågmäld Englamust. Tänker att jag ska smälta in lite.

Men den manlige flygvärden som välkomnat mig ombord höjer på ögonbrynen:

“Really?? No snacks??”
“Here, take a sandwich. You must be hungry.”

Och han har rätt. Jag är hungrig.
Inte bara på mat – utan på någonting som inte är flygplan.

Stockholm – Malmö
SK125 - A320N
21:50–22:55

Det här är den sista. Segment nummer 24. Tre dagar, 24 resor. Två intensiva veckor – och samtidigt bara drygt hälften av vad som krävs för att behålla guldet.

Men jag vet vad som händer härnäst. Jag lutar huvudet mot fönstret. Världen utanför rör sig sakta. Jag ler.

Segmenten till Skellefteå var billiga. Intensiteten... nödvändig.

Och ändå smyger sig en ny tanke in:
Går det att göra det ännu billigare? Ännu bättre?

Jag har trots allt några riktiga resor kvar i kalendern. Sådana där det finns ett faktiskt syfte, en destination med fler namn än mitt på biljetten.

Flygresan till Malmö då? Oskiljaktig från de 10, 15, 20 tidigare. Vid det här laget blandas de ihop – ett sammelsurium av säkerhetsgenomgångar, stolsnummer och smoothies. Vi landar. Jag sätter mig i bilen, och precis lika tyst som jag kört hit kör jag hem igen. Vad som började kl. 04:00 har nu äntligen nått sitt slut kl. 23:50.

Nu återstår bara frågan, vart bär det av nästa gång?

Fortsättning följer..
 

Attachments

  • Skärmavbild 2025-06-27 kl. 22.21.10.png
    Skärmavbild 2025-06-27 kl. 22.21.10.png
    {memory} MB · Visningar: 66
  • Skärmavbild 2025-06-27 kl. 22.21.20.png
    Skärmavbild 2025-06-27 kl. 22.21.20.png
    {memory} MB · Visningar: 63
  • Skärmavbild 2025-06-27 kl. 22.21.45.png
    Skärmavbild 2025-06-27 kl. 22.21.45.png
    {memory} MB · Visningar: 62
Jag måste få veta efter all denna spänning....Hur många poäng gav det i slutändan?
Får jag, som är helt okunnig när det gäller mileage runs, vara så fräck att fråga vad du fick betala för dagens itinary och hur mycket EuroBonus poäng du fick som belöning?

Jag vill försöka förstå ekonomin i detta.
Jag har visserligen koll på hur det funkar men det hade varit intressant att få en sammanställning av @Skogi vad han betalade och vad utfallet blev i poäng.

Hör mig, kära BC:are,

Frågan har hängt i luften som jetbränsle i solnedgången:
“Hur många poäng gav det i slutändan?”

Och jag svarar er, med rak rygg och öppet hjärta:
2400 nivåpoäng.

Och jag vet vad ni tänker.
Tvåtusenfyrahundra poäng?

Det är ju nästan likvärdigt med två Vilma-abonnemang i shoppen – och då hade man till och med fått 2 PETABYTE surf.

Men det är inte det viktiga.
För detta… detta har aldrig varit en kamp om poäng.
Poäng är för de privilegierade. För de med ett svart AMEX, designmöbler i vardagsrummet och ett badkar fyllt med kontanter.

Men vi andra?
Vi som lever på CSN, på ungdomsbiljetter och snabbnudlar, vi lever för segmenten.
Bara strategi. Tålamod. Och viljan att kliva ombord – om och om igen.

Och visst, de säger att detta är kontroversiellt.
Att segment runs är oortodoxa.
Men jag vill hävda att:

Det är motstånd. I en värld byggd för de rika, nivåpoäng från biluthyrning och kreditkort med bonus – är segmenten vår revolution.

I samband med att denna tråden når sitt slut, sannolikt någon gång i augusti, så kommer jag att specificera exakta kostnader per segment för alla intresserade, men tills dess - håll ut!
 
För detta… detta har aldrig varit en kamp om poäng.
Poäng är för de privilegierade. För de med ett svart AMEX, designmöbler i vardagsrummet och ett badkar fyllt med kontanter.

Men vi andra?
Vi som lever på CSN, på ungdomsbiljetter och snabbnudlar, vi lever för segmenten.
Bara strategi. Tålamod. Och viljan att kliva ombord – om och om igen.

Och visst, de säger att detta är kontroversiellt.
Att segment runs är oortodoxa.
Men jag vill hävda att:

Det är motstånd. I en värld byggd för de rika, nivåpoäng från biluthyrning och kreditkort med bonus – är segmenten vår revolution.
Bland andra bolag kan nämnas att segment runs bör få en viss renässans hos IAG-systerbolagen BA och Iberia, efter att deras bonusprogram har gjorts om med rejält höjda, i huvudsak spenderingsbaserade krav för de olika nivåerna. Efter klagomål på den inledande utformningen av BAC infördes möjligheten att få BAC Silver (OneWorld Sapphire) med 50 segment på BA-metall. Hos Iberia gäller 40 segment IB-metall för Iberia Club Oro/Gold (OneWorld Sapphire) och 90 segment för Platino (OneWorld Emerald). Så de klassiska tier point runs hos BA(EC) är döda, och är inte längre något sätt att visa hur smart man är.

Så jag tycker att man idag kan få känna sig smart snarare än udda om man kör segment runs snarare än point runs, oavsett bolag! ;)
 
Segment runs kräver ju även att man har mycket tid, medan milagerun kan man ju fixa med en tur o retur. Själv har jag alltid kvalificerat mina EBG med poäng, men det är ju bra att det går att kvalificera på olika sätt.
 
Toppen