Vad är fel på de nya vagnarna? För att besvara det skulle jag kunna sätta in dem i ett sammanhang. Jag har sedan flera år årskort på SJ och reser bisarrt mycket framför allt mellan Stockholm och Göteborg. Jag gillar verkligen att åka tåg trots detta och är intresserad av tåg mer än bara som transportmedel och arbetsplats för resor i tjänsten.
Om vi börjar med att besvara vad som är bra med SJ? Servicepersonalen är för de mesta ett under av tålamod och vänlighet, det finns många som arbetat länge ombord och gillar sitt jobb. Att arbeta ombord på ett tåg måste i många fall vara ohyggligt prövande när det är signalfel, vagnfel eller tjuvåkande. Personalen ombord borde vara SJs stolthet men förfaller inte behandlas så av företaget. Mer om det senare.
Vagnparken då förutom X2000? Nattågen fungerar bra och är ett oöverträffat sätt att resa. Vagnarna behöver rustas men är helt ok och första klass med egen kupé, toalett och dusch är riktigt bra efter sin ålder.
De gamla loktågen dagtid, som tidigare var SJ-röda, numera egendomligt SJ-svarta, är trotjänare och bara fungerar. Inredningen i första klass är väldigt bra. En resa med ett sådant tåg med bistro tex till Oslo tar tid men är ett värdigt sätt att resa.
Regina tågen som tex går mellan Malmö och Göteborg är också ett väl fungerade tåg. Hade SJ valt i första klass 1+2 sittning istället för 2+2 hade det för det mesta varit en fullgod ersättare för många sträckor.
De dubbeldäckade regionaltågen är helt obegripliga. Att kalla en resa Göteborg-Stockholm över Örebro för regionaltåg är ett feltänk. Många reser säkert kortare sträcker men förvånansvärt många reser långt där ett Regina tåg borde vara en bättre lösning. Det finns ingen bistro och första klass är identiskt med andra klass men dyrare. SJ menar att det är lugnare men utformningen av kupéerna i hela tåget är trångt och obekvämt och detsamma i första klass. Regionaltåg reser man enbart om man måste och allra helst med bil istället.
Till X2000 och vad som är fel. De gamla tågen är verkligen end-of-use. De har i många år varit slitna men fungerat rimligt med enstaka fel. De senaste åren har dock åldrandet varit påtagligt och massivt. Om det beror på att underhållet inte hänger med eller att det börjar saknas reservdelar är oklart. De flesta förseningar skylls ofta på Trafikverket men SJ talar mindre högt om att förseningen eller inställda tåg inte sällan beror på vagnfel.
Det går idag knappt att åka med ett äldre X2000 som inte på något sätt är trasigt. Det kan vara korglutningen som lägger av, i en vagn eller hela tåget. Då behöver man stanna vid en station och starta om systemet. Det funkar ibland men inte alltid och resan får fortsätta utan korglutning. Toaletterna är ofta trasiga och försedda med oranga "stängt" skyltar. Det gäller då inte bara en vagn utan flera i rad varför alla passagerare hänvisas till ett fåtal toaletter i en ända av tåget. Man bör då ha gjort sina toalett besök innan avresa. Ofta är toaletten inte avstängd om felet är enkelt som att vattnet i handfatet inte funkar. Om man har tur finns det våtservetter som ersättning annars får man smyga in i pentryt i första klass och tvätta sig.
Dörrarna mot perrong är ofta trasiga med samma oranga skyltar som på toaletterna. Dörrarna inne i tågsetet är ibland omöjliga att öppna med touchknappen alternativt att de öppnar sig själva kontinuerligt under hela resan vid minsta skakning. Det senare är extra irriterande om det är dörrarna till nästa vagn eftersom allt buller då hamnar i kupén.
Mycket sitter numera av inredningen löst, från sätet till paneler. Bistron förefaller vara osedvanligt drabbat med allt ifrån terminalfel till att bryggaren inte funkar. Kort sagt, ett system i end-of-life. Det som förvånar är att underhållet dessutom inte verkar funka och att felen inte åtgärdas. Åker man mycket så kan man se att felen inte åtgärdas och att tågen tillåts gå trots fel över längre tid.
Förhoppningarna och förväntan på nya renoverade tåg har därför varit stor.
Som en del av förberedelserna för de nya tågen gjorde SJ en förändring av de tysta kupéerna i första och andra klass till en ny mellannivå andra klass "lugn". Exakt hur efterfrågan såg ut på denna tjänst är för mig oklar, som innehavare av årskort så fanns det ingen kundundersökning och kritiken från många har varit hård. Inledningsvis har tidigare första klass vagnar använts som andra klass "lugn" men kommer successivt bytas ut mot andra klass konfiguration. Men i mellanperioden har det fungerat att boka en plats i lugn om ordinarie första klass har varit fullbelagt och man vill sitta i första klass stolar.
Det främsta motivet för att det skulle fungera har från SJ varit att numera ska ingen hamna i tyst kupé av misstag utan kunden gör ett aktivt val för att köpa en plats i andra klass "lugn". Det stämmer inte. Efter pandemin så har resandet ökat påtagligt och tågen är ofta fullbokade. Att som tidigare med årskort kunna boka en plats innan avresa är i princip omöjligt utan man behöver boka i god tid för att vara säker på plats. Det gäller alla resenärer. Detta innebär att när alla platser är slut i första klass (vilket sker tidigt då det bara är en första klass vagn kvar och prisskillnaden mellan första och andra klass är för liten) och andra klass på samma sätt tar slut behöver man köpa en plats i andra klass "lugn" för att komma med. Då hamnar alla möjliga passagerare som inte alls har intresse av "lugn". Det kan vara arbetslag eller barnfamiljer med spädbarn. Är tåget inte fullt sker inte detta men blir uppenbart med många resande. Hur tolkningen av "lugn" ska vara är också väldigt olika. Att någon pratar i telefon är mer regel än undantag. Successivt kommer de äldre första klassvagnarna som idag är klassade som andra klass "lugn" att bytas ut och beslutet att ta bort tyst i första klass är oåterkalleligt. SJ skulle kunna återinföra tyst men då bara för andra klass i och med att vagnarna byggs om. Att tyst avdelning försvann var ett misstag av SJ, problemet med pratande passagerare var sällsynt.
Nåväl, avslutningsvis till nya X2000. Vad är bra och dåligt? Processen att få ut de nya tågen har varit obegripligt lång med mycket marknadsbuller i början och mer tyst i slutet. Att det varit ett svårt projekt har varit uppenbart och trots den extremt långa projekttiden så är det inte en färdig produkt. Att inte barnsjukdomar eller större fel är åtgärdade borde vara föremål för granskning eller varför det har tagit så lång tid. SU är ett statligt företag men med en transparens mot ägare, kunder och personal som är öststatsliknande. Det blir särskilt uppenbart när man pratar med ombordpersonalen som är främsta linjen mot kund och det som de säger om projektet, vad de får veta och hur deras synpunkter omhändertagits. En som jag pratade med konstaterade att "vi som är utbildade på de nya tågen skulle vilka säga att det är så roligt med de nya vagnarna, men jag har bara ont i magen inför varje arbetspass av alla fel".
Förvånansvärt ofta ersätts de nya tågen med äldre vagnsätt med korta varsel. Vad funkar inte? Hundratals fel som kund inte ser. Det man kan se är otroligt nog samma som i äldre X2000. Toaletterna funkar inte och läcker vatten och är ofta avstängda, rörsystemet är underdimensionerat I pentry och bistro. Den senare har en obegriplig arbetslösning där personalen delar arbetsbänk med kunderna och princip står i samma kö som passagerarna. Sortimentet är mindre än äldre tåg då serveringsytan är mindre med kortare skåp. Det sortiment som skulle tillkomma (bland annat pizza sic!) har utgått. Dörrarna mellan vagnar har samma fel som äldre tåg, öppnar sig själva kontinuerligt. Felen åtgärdas inte för att beställaren inte kommer överens med många olika leverantörer vem som bär ansvaret och hur de skall åtgärdas. Detta i slutet av en process som är år efter när det skulle vara färdiglevererat.
Korglutningen är möjligt en subjektiv känsla, men en fungerade korglutning i äldre tåg är som ett strykjärn genom kurvorna, det nya digitala är mer ryckigt och känsligt. Förhoppningsvis är det justerbart.
I första klass har man behållt 1+2 konfigurationen vilket är bra men man har ökat antalet stolar. Hur har man löst det utan att minska benutrymmet?. För att luta stolen bakåt sker det elektriskt vilken inledningsvis är ganska fräckt. Men sätet åker inte framåt för då skulle avståndet till stolen framför inte räcka utan sätet åker uppåt i framkant. Då får man in flera stolar med bibehållet avstånd. Men lösningen innebär att sätet inte längre stödjer hela låret utan blir kortare och det blir ganska obekvämt att sträcka ut sig. Inredningen är elegant men har mycket sämre komfort än äldre stolar genom den tekniska lösningen.
Sammantaget, lägger man ihop Trafikverkets oförmåga att upprätthålla en fungerande järnväg med SJs X2000 nya och gamla vagnar så har vi i dagsläget inte ett fungerade tågsystem mellan landets två stora städer. Många års försyndelser i underhållet och en oförmåga från SJ sida som beställare gör tåget mer och mer oattraktivt trots min kärlek till järnvägen. Lägger jag till SJs kundvård om sina årskort kunder (vilket jag återkommer till vid tillfälle) är det mindre sannolikt att jag köper ett nytt årskort utan får titta på MTRX eller flyga vilket jag absolut inte vill.