masaba
Medlem
Så var det då dags att summera reseåret 2019. Överlag ett ganska tråkigt reseår med framförallt reser inom Europa med tillhörande häng i diverse businesslounger.
En resa sticker dock ut, och den tänkte jag kort berätta om här. Lång text, men förhoppningsvis uppskattar någon den.
Det hela började under våren 2019. I brist på bättre sätt att spendera poäng så köpte jag poängbiljetter till Paris för hela familjen när SAS-körde 40%-poängrabatt, och med lite Fly Premium på det så blev det ok värde trots allt för att få iväg familjen till Paris för en weekend första helgen i Maj med avresa onsdag första maj i SAS Plus. Trevligt med en weekend i Paris med frun och barnen på 5, 5, och 8 år.
När resan så närmade sig så hade så klart SAS-piloterna fått för sig att strejka. Jag följde så klart utvecklingen aktivt här på forumet och det hela kändes tämligen lugnt, jag hade koll på vettiga flygalternativ och när det skulle vara dags att ringa kundservice för ombokning. Mycket riktigt så ställdes till slut även vårt flyg in runt lunchtid tisdag 30:e April. Kastade mig snabbt på telefonen och fick bra hjälp av en trevlig kille i SAS kundtjänst.
Fick som sagt fin hjälp av killen i SAS kundtjänst som letade runt och diverse alternativ föreslogs, men att flyga via Istanbul eller Malaga eller att offra en halvdag i Paris och komma fram sent på kvällen när man reser med 3 barn kändes inte helt hundra. Blev till slut en tidig morgon flight till Wien med Austrian för att sedan flyga vidare till Paris med ankomst en bit in på eftermiddagen.
Mycket nöjd med det hela och att det även bokades in som Austrian business class med framförallt seat block som perk jag uppskattade. Planet skulle gå tidigare på morgonen 6.35 i stället för runt 10.30 vilket ändå kändes ok givet omständigheterna.
Allt var frid och fröjd - Direktflyget inställt, men fick ett bra ersättningsflyg. Mycket nöjd.
Framåt kvällen var det dags att lägga barnen och få ihop det sista av packningen, min fru påminer också om passen vilka jag hämtar fram. När passen väl kommer fram kastar jag ett öga på dem, och inser att de slutade gälla bara ett par dagar tidigare.
Vi har inga giltiga pass till barnen!!!
Klockan är då runt 20.50 och alla möjliga tankar börjar flyga runt i skallen - Det är ju inom Schengen, så det är ju fri rörelserätt. Men man behöver ju kunna legitimera sig, framförallt på hotell och flygplatser. Men gäller det även barn? Sannolikt!
Efter en snabb googling inser vi att det kan bli struligt om vi chansar att åka utan pass, särskilt till Frankrike som i perioder varit nogrannare med passkontroller. Vi konstaterar att då vi hellre blir fast på Arlanda och får ta resan en senare gång än få strul i Paris med 3 mindre barn i släptåg, och att vi behöver provisoriska pass om resan ska bli av. Klockan är vid det laget ca 21.15 och det finns ingen chans att vi ska hinna från Huddinge med 3 barn till Arlanda för att fixa provisoriska pass innan polisen stänger kl 22.00.
Vad gör man? Vi konstaterar att vi måste försöka fixa passen. Jag googlar runt och hittar lite lyckahistorier och reseberättelser där provisoriska pass behövts, och vi bestämmer oss för att göra vad som går.
Efter en kort natt med allt för lite sömn tar vi oss till slut ut till Arlanda. Planet har 6.35 som avgångstid. Polisen och passexpeditionen öppnar 6.00 och ligger en dryg kilometer från terminalen. Det här kommer bli tight!
Vi börjar med att gå till businessdisken för att lämna väskor. Vi frågar om det finns någon möjlighet att varsko gate att vi är på väg men att vi behöver fixa pass, killen bakom disken tittar lite skeptiskt på oss och konstaterar att de bara får checka in oss om vi vet att vi kommer hinna med planet, varpå jag blixtsnabbt med glimten i ögat konstaterar att jag redan checkat online och bara behöver droppa väskorna. Lyckligtvis fattar han galoppen och hjälper oss med väskorna och ger oss tips om hur vi kommer till polisen.
Vi är ute i god tid och promenerar därför bort till polisen, är där ca 5.35. Medans vi väntar pratar vi lite med ett par från Gävle som är rejält stressade, men vars plan går först runt 7.30. Gävleparet lugnar sig när vi berättar att vårt plan går 6.35 och att vi behöver 3 pass och inte bara 1.
6.00 öppnar då till slut dörrarna till pass. Vid det laget har redan taxin jag beställt till 6.15 för att ta oss till terminalen hunnit komma dit. Glad gubbe som helt klart hade gjort resan från polisen till terminalerna med stresade passresenärer förr.
Vi rusar upp till passexpeditionen och får strävsam hjälp av två till synes morgontrötta passhandläggare. Vi börjar fylla i formulären som nog aldrig känts så långa som just då. Medans vi håller på med andra eller tredje formuläret och fotograferingen plingar mobilen om att det är dags att boarda. Och vi är en kilometer bort, det här kan bli tight.
6.18 är sista formuläret och fotograferingen avklarad, jag skickar ned fru och tre barn till taxin för att spänna fast alla medans jag väntar in sista passet.
6.22 rusar jag så till slut ut och kastar mig in i taxin och ber honom gasa till terminalen.
6.27 rullar vi till slut fram vid terminal 5. Planet går från Gate 8 (tror jag) så jag ber taxin köra så nära säkerhetskontrollen vid Sky City som möjligt då jag tänker att det nog går snabbare att springa den vägen än om man ska genom stora "Tax Free"-butiken närmast F-piren. Vi har fast track och trängen oss fram till banden med en stressad ursäkt och undrande medresenärer runt om - "Our plane is leaving..." förstår de flesta.
6.32 - Barnen och frugan kommer snabbt igenom säkerhetskontrollen men självklart piper det för mig - Slumpkontroll. Jag skickar iväg frugan och barnen mot planet då jag springer snabbare. Denna gång görs kontrollen av någon som verkar vara lite ovan och kanske ny på det hela, det känns som om kontrollen är ovanligt grundlig. Nåväl, en minut senare är den i alla fall avklarad och jag kan springa vidare.
En snabb sprint senare kommer jag ikapp familjen och vi kommer fram till gaten precis innan den ska stänga. Klockan är nu runt 6.35.
Vi lyckades!!!
Och som alla här vet så är det en speciell men på ett konstigt sätt härlig känsla att sätta sig ned i en flygstol andfådd med pulsen igång efter att ha stressat för att hinna med ett plan.
Resten av resan blev toppen. Personalen på Austrians flygning var kanon. Ungarna uppskattade hänget i Loungen i Wien.
Vår weekend i Paris blev toppen och vårt val att packa ned barnens kick-bikes gjorde att vi kunde röra oss smidigt runt stan, mestadels till fots och jag kan varmt rekommendera folk att ta med kick-bikes för att kunna njuta av en storstadsweekend med barn.
Hemresan med SAS blev odramatisk även om maten i Plus som vanligt lämnade lite att önska.
Så för att sammanfatta - Det går att hinna fixa 3 provisoriska pass en kilometer från terminalen och hinna med sitt plan på 35 minuter. Allt går om man vill!
Gott nytt år! Mitt löfte till nästa år är att kolla pass och andra självklarheter i tid.
Ps. Ursäkta bristen på bra bilder att komplettera denna berättelse med. Fokus var på pass och barn denna gång, men lovar bättre bilder till nästa gång. Ds.
En resa sticker dock ut, och den tänkte jag kort berätta om här. Lång text, men förhoppningsvis uppskattar någon den.
Det hela började under våren 2019. I brist på bättre sätt att spendera poäng så köpte jag poängbiljetter till Paris för hela familjen när SAS-körde 40%-poängrabatt, och med lite Fly Premium på det så blev det ok värde trots allt för att få iväg familjen till Paris för en weekend första helgen i Maj med avresa onsdag första maj i SAS Plus. Trevligt med en weekend i Paris med frun och barnen på 5, 5, och 8 år.
När resan så närmade sig så hade så klart SAS-piloterna fått för sig att strejka. Jag följde så klart utvecklingen aktivt här på forumet och det hela kändes tämligen lugnt, jag hade koll på vettiga flygalternativ och när det skulle vara dags att ringa kundservice för ombokning. Mycket riktigt så ställdes till slut även vårt flyg in runt lunchtid tisdag 30:e April. Kastade mig snabbt på telefonen och fick bra hjälp av en trevlig kille i SAS kundtjänst.
Fick som sagt fin hjälp av killen i SAS kundtjänst som letade runt och diverse alternativ föreslogs, men att flyga via Istanbul eller Malaga eller att offra en halvdag i Paris och komma fram sent på kvällen när man reser med 3 barn kändes inte helt hundra. Blev till slut en tidig morgon flight till Wien med Austrian för att sedan flyga vidare till Paris med ankomst en bit in på eftermiddagen.
Mycket nöjd med det hela och att det även bokades in som Austrian business class med framförallt seat block som perk jag uppskattade. Planet skulle gå tidigare på morgonen 6.35 i stället för runt 10.30 vilket ändå kändes ok givet omständigheterna.
Allt var frid och fröjd - Direktflyget inställt, men fick ett bra ersättningsflyg. Mycket nöjd.
Framåt kvällen var det dags att lägga barnen och få ihop det sista av packningen, min fru påminer också om passen vilka jag hämtar fram. När passen väl kommer fram kastar jag ett öga på dem, och inser att de slutade gälla bara ett par dagar tidigare.
Vi har inga giltiga pass till barnen!!!
Klockan är då runt 20.50 och alla möjliga tankar börjar flyga runt i skallen - Det är ju inom Schengen, så det är ju fri rörelserätt. Men man behöver ju kunna legitimera sig, framförallt på hotell och flygplatser. Men gäller det även barn? Sannolikt!
Efter en snabb googling inser vi att det kan bli struligt om vi chansar att åka utan pass, särskilt till Frankrike som i perioder varit nogrannare med passkontroller. Vi konstaterar att då vi hellre blir fast på Arlanda och får ta resan en senare gång än få strul i Paris med 3 mindre barn i släptåg, och att vi behöver provisoriska pass om resan ska bli av. Klockan är vid det laget ca 21.15 och det finns ingen chans att vi ska hinna från Huddinge med 3 barn till Arlanda för att fixa provisoriska pass innan polisen stänger kl 22.00.
Vad gör man? Vi konstaterar att vi måste försöka fixa passen. Jag googlar runt och hittar lite lyckahistorier och reseberättelser där provisoriska pass behövts, och vi bestämmer oss för att göra vad som går.
Efter en kort natt med allt för lite sömn tar vi oss till slut ut till Arlanda. Planet har 6.35 som avgångstid. Polisen och passexpeditionen öppnar 6.00 och ligger en dryg kilometer från terminalen. Det här kommer bli tight!
Vi börjar med att gå till businessdisken för att lämna väskor. Vi frågar om det finns någon möjlighet att varsko gate att vi är på väg men att vi behöver fixa pass, killen bakom disken tittar lite skeptiskt på oss och konstaterar att de bara får checka in oss om vi vet att vi kommer hinna med planet, varpå jag blixtsnabbt med glimten i ögat konstaterar att jag redan checkat online och bara behöver droppa väskorna. Lyckligtvis fattar han galoppen och hjälper oss med väskorna och ger oss tips om hur vi kommer till polisen.
Vi är ute i god tid och promenerar därför bort till polisen, är där ca 5.35. Medans vi väntar pratar vi lite med ett par från Gävle som är rejält stressade, men vars plan går först runt 7.30. Gävleparet lugnar sig när vi berättar att vårt plan går 6.35 och att vi behöver 3 pass och inte bara 1.
6.00 öppnar då till slut dörrarna till pass. Vid det laget har redan taxin jag beställt till 6.15 för att ta oss till terminalen hunnit komma dit. Glad gubbe som helt klart hade gjort resan från polisen till terminalerna med stresade passresenärer förr.
Vi rusar upp till passexpeditionen och får strävsam hjälp av två till synes morgontrötta passhandläggare. Vi börjar fylla i formulären som nog aldrig känts så långa som just då. Medans vi håller på med andra eller tredje formuläret och fotograferingen plingar mobilen om att det är dags att boarda. Och vi är en kilometer bort, det här kan bli tight.
6.18 är sista formuläret och fotograferingen avklarad, jag skickar ned fru och tre barn till taxin för att spänna fast alla medans jag väntar in sista passet.
6.22 rusar jag så till slut ut och kastar mig in i taxin och ber honom gasa till terminalen.
6.27 rullar vi till slut fram vid terminal 5. Planet går från Gate 8 (tror jag) så jag ber taxin köra så nära säkerhetskontrollen vid Sky City som möjligt då jag tänker att det nog går snabbare att springa den vägen än om man ska genom stora "Tax Free"-butiken närmast F-piren. Vi har fast track och trängen oss fram till banden med en stressad ursäkt och undrande medresenärer runt om - "Our plane is leaving..." förstår de flesta.
6.32 - Barnen och frugan kommer snabbt igenom säkerhetskontrollen men självklart piper det för mig - Slumpkontroll. Jag skickar iväg frugan och barnen mot planet då jag springer snabbare. Denna gång görs kontrollen av någon som verkar vara lite ovan och kanske ny på det hela, det känns som om kontrollen är ovanligt grundlig. Nåväl, en minut senare är den i alla fall avklarad och jag kan springa vidare.
En snabb sprint senare kommer jag ikapp familjen och vi kommer fram till gaten precis innan den ska stänga. Klockan är nu runt 6.35.
Vi lyckades!!!
Och som alla här vet så är det en speciell men på ett konstigt sätt härlig känsla att sätta sig ned i en flygstol andfådd med pulsen igång efter att ha stressat för att hinna med ett plan.
Resten av resan blev toppen. Personalen på Austrians flygning var kanon. Ungarna uppskattade hänget i Loungen i Wien.
Vår weekend i Paris blev toppen och vårt val att packa ned barnens kick-bikes gjorde att vi kunde röra oss smidigt runt stan, mestadels till fots och jag kan varmt rekommendera folk att ta med kick-bikes för att kunna njuta av en storstadsweekend med barn.
Hemresan med SAS blev odramatisk även om maten i Plus som vanligt lämnade lite att önska.
Så för att sammanfatta - Det går att hinna fixa 3 provisoriska pass en kilometer från terminalen och hinna med sitt plan på 35 minuter. Allt går om man vill!
Gott nytt år! Mitt löfte till nästa år är att kolla pass och andra självklarheter i tid.
Ps. Ursäkta bristen på bra bilder att komplettera denna berättelse med. Fokus var på pass och barn denna gång, men lovar bättre bilder till nästa gång.
Ds. 
