Samtidigt som den sista dagen i Vancouver har grytt, så skriver jag det följande avsnittet av mitt reportage. Dessutom så ser det nu ut att bli G-CIVU från april 1998 tillbaka till London i kväll (tidigt på tisdagen svensk tid). Igår skulle jag fått G-CIVA som är den näst äldsta 747-400 som BA ännu flyger med - mars 1993. G-BNLY med Landor-färgsättningen är ca. en månad äldre och där med den äldsta. Båda kvarvarande 747-400 från 1993 är av typ 74S. Tyvärr ingen Landor eller Negus för mig på YVR den här resan, även om de är 74S. Av de planen med BA 100 år -jubileumsfärgsättningarna, så BOAC är ju en 74J. Nå, åtminstone G-CIVU har Panasonic eX3 som IFE, men utan .air -uppkopplingstjänsten (läs: Wi-Fi med dyra datapaket).
Tillbaka till BA85 och "lunchen"...
Det blev inte att se färdigt Tolkien före min huvudmåltid, eftersom flera andra ombord lärde ha problem med sin IFE, så CSM (för de som inte känner till BA-begräppet CSM: cabin service manager, d.v.s. pursern som ansvarar för kabinpersonalen och agerar som chef) beslöt att nollställa hela IFE-systemet ombord planet. Där med mörklagdes även min skärm. Kom ihåg att planet var med Thales äldre system, så kanske det kan förstås att driftproblem är inte så överraskande. Enligt den flygvärdinnan (Eun Sun, född i Sydkorea) som betjänade mig i 1A, så brukar det bli strul med det här systemet, medan Panasonic eX3 (den nya som ännu har monterats även ombord 747-400 och som även G-CIVU har) har mindre problem.
Eftersom jag satt i 1A, så hade jag alla fem förrätter till mitt förfogande. Jag valde att köra kräftpasta.
Charcoal tortelloni with crab, shellfish bisque
Förrätten var lyckad. Kan inte klaga över smaken eller dylikt.
BA serverar tre olika skumviner i First. Förutom LPGS, så finns det Lanson, brut och rosé, och engelskt skumvin - Hattingley Valley, brut och blanc de noirs. Jag var troligen den enda
connaisseur'n i First ombord detta flyg, vad angår bubbeldrycket, eller så var de övriga inte intresserade att experimentera. Det blev två ploppar i galleyn p.g.a. mina dryckbeställningar - en från Hattingley Valley -flaskan och en från Lanson-flaskan.
På bilden med förrätten har jag ett glas med Hattingley Valley. Om jag jämför drycken med champagne, så var drycken trevligare i smak än t.ex. Castelnau. Inte lika smidig att dricka som mina favoritchampagner eller t.ex. cavan på Set de Born på Barcelonaträffen, men smaken var bättre än i t.ex. många proseccon jag har druckit. Lik alla åsikter om sprit, så min bästa rekommendation är att var och en bör själv prova produkten för att skapa en egen åsikt.
Med min huvudrätt bestämde jag mig för att provköra Lanson, rosé, även om jag visste att det inte lönar sig att ha stora förväntningar angående den. Lanson är helt okej som champagne, men rätt så medelmåttigt. Lite billigare än t.ex. Moët & Chandon bland de stora märkena/bulkmärkena. Har inte druckit denna roséchampagne tidigare. Smaken är okej, men lite stram att dricka i jämförelse med många andra roséer.
Huvudrätten hade jag förbeställt på nätet och det fanns sammanlagt fyra olika alternativ.
Min huvudrätt:
Seared fillet of Hereford beef
peppercorn sauce, smoked salt beef croquette
Jag vet att det är en aning riskabelt att beställa biff på flyg, även om det är i första klassen. Har dock personligen varit positivt överraskad t.ex. i Flagship Business hos AA, när det har serverats en biff. Kritiska resenärer har skrivit gott om biffarna ombord i t.ex. första klassen hos JL (Japan Airlines), men nu så talar vi ju inte om världens delikataste mat i den kabinklassen, utan British Airways och deras First. Där med var jag till en viss grad skeptiskt hur stor risk löper jag att bli serverad en gammal skosula på mitt flyg. Men jag tänkte att det är avgång från LHR och där med DO & CO kanske, hoppeligen levererar något jag kan äta, så beslöt att ta en kalkylerad risk och beställde biffen.
Nå, hur smakade min biff? Måste medge att jag blev positivt överraskad! Skulle bedömma prestationen som en 4/5. Texturen var bra och biffen var inte säg. Det frågades inte hur jag vill ha mitt kött, men den var väl typ well done. Kvaliteten på köttet var inget att klaga på. Jag hade väntat mig något sämre, så där med var mina förväntningar inte stora.
De övriga alternativen var:
Pan-fried fillet of stone bass
caramelised cauliflower purée, sautéed girolles, savoy cabbage
Roasted breast of corn-fed chicken
creamed pumpkin, rosemary jus, crispy sage
Winter vegetable hash
chestnut truffle, sage velouté, poached Burford Browns' egg
All huvudrätterna hade samma alternativ till tillbehör/sidorätter:
Fondant potato with truffle salt, fennel and honey roasted carrots, buttered kale
Mina tillbehör synns på bilden i skålen ovanför min huvudrättstallrik. Som det kanske synns, så var jag fräck och bad om att få pröva alla tre.
Så blev det dags att beställa en efterrätt. Jag är ju hederligt talat inte någon ostätare och min efterrättssmak är mera typ glass eller en kakbit. Det fanns fyra olika alternativ som ost till efterrätt, men dessutom fyra andra desserter. Vid det här laget hade jag skapat ett gott och vännskapligt förhållande till flygvärdinnan, så snacket fortskred flytande. Jag misstänkte åt henne att glassen eventuellt inte skulle vara ett gott val, eftersom de har ju ingen frys ombord. Så jag sa att jag tar det säkrare alternativet som var äppeltårta. Hon angav dock att jag kunde nog pröva båda två, så jag var en riktig jäkel och beställde två olika efterrätter.
Där med blev det att äta två olika First-efterrätter:
Apple tarte Tatin
Vanilla bean ice cream
caramel sauce, raspberries
Äppeltårtan var överraskande god för att vara ombord ett flygplan. Glassen var mindre överraskande mindre lyckad som efterrätt, vilket berodde ju naturligtvis inte på själva produkten, utan omständigheterna och glassen hade hunnit vara flera timmar ombord planet i det här skedet. Måste medge att glassen var sämre som helhet än American Airlines sundaeutbud i Flagship Business och inrikes-First (troligen är det även likaså i Flagship First).
Efter att jag fullbordat min måltid, så blev det att se på filmen Tolkien i några timmar, var efter jag beslöt mig för att ta mig en promenad genom hela flygplanet. Eftersom jag satt i First, så ansåg jag att vara berättigad till att besöka alla kabiner av lägre klass.
Tidigare i Club World ombord 747-400 har jag endast promenerat genom nästan alla kabiner, men inte i First, eftersom jag har inte kännt mig behörig.
Vid det här laget hade serveringen i alla kabiner tagit slut och passagerarna tittade på film eller slumrade/sov. Det var då en god tidpunkt för att plåta lite bilder, även om det var lite mörkt. Jag fotade bilderna i omvänd ordning på vägen tillbaka från galleyn längst borta i planet. Personalens viloutrymme ligger bakom den bakersta galleyn ombord 747-400:n.
Ni kan skapa en helhetsbild av planet och vart mina bilder är anknutna, genom att se på t.ex. säteskartan från
The BA Source. Kabinerna för World Traveller och World Traveller Plus är ombord 747-400-flottan från år 2000, medan Club World -kabinerna är från 2006. First är där med den fräschaste från år 2010.
Den stora World Traveller -kabinen bakerst i flygplanet med raderna 40-53:
Den främre World Traveller -kabinen som är framför den stora och innefattar raderna 28-37:
Jag måste medge att jag tycker de rondellformade taklamporna i Club World ser alltid lika korkade ut. De bara helt enkelt inte sitter in i en flygplansmiljö enligt mitt tycke.
Bilden är från Club World -kabinen på huvuddäcket. Under min promenad gick jag inte på övre däcket.
World Traveller Plus -kabinen är rätt överraskande lockande i jämförelse med Club World med åtta i rad, även om WTP är en ca. 19 år gammalt på detta plan. Observera att PE (WTP) är mellan First och Club World ombord alla BA 747-400 med konfigurationen 74S, medan 74J ("hi-J") har WTP bakom alla Club World -kabinerna. Det här förklarar varför kabinordningen på min promenad kan kännas avvikande från det som brukar vara ordningen ombord dagens långfärdsflygplan.
Tillbaka i första klassen:
Så blev det att lite läsa och dåsa, eftersom jag var inte speciellt trött under hela flyget. Som en nattvakare var tidpunkten för flyget optimal på tanke med vad klockan hemma i Europa var.
Tyvärr så mitt reportage skulle i vanliga förhållanden inneburit till följande bilder och detaljer om teserveringen (d.v.s. den mindre måltiden under långflyg med BA), men efter att jag skulle sluta slumra och börja piggna upp, så började strulet... Nej, det blev inga bilder på mitt "nattvardste", utan jag blev sist och slutligen tvungen att sitta i 62B - ja, Club World på övre däcket. "Men vad hände då?!?", frågar ni nu bestört.
Mitt First-säte slutade sammarbeta med mig en 2,5-2 timmar före vår ankomst till YVR. Jag fick där med tre olika första klassens problem - min första värld, First-värld och första First blev bortblåsta. Det som skedde var att något gick snett med styrelektroniken. Sätesryggen blev i en 35-45° lutning bakåt, vilket inte går att använda för att käka, för att inte tala om att sitta vid landningen.
Efter att jag spenderat en 5-10 min på att själv försöka lösa problemet, måste jag gå till galleyn och berätta vad situationen är. Efter alla omvändningar så båda flygvärdarna/-värdinnorna från First och CSM höll på med att försöka fixa mitt säte i 1A. Hela kabinen vaknade som tur nog inte p.g.a. det. Den dålda mekaniska justeringen för bänken hjälpte inte, utan sätet förblev orättad.
Vad var efterföljden? Eftersom första klassens alla övriga 13 platser var upptagna, så det enda alternativet var att fortsätta min resa i en lägre kabinklass...
Min tur i oturen var att Club World var inte fullt, för då skulle det ha blivit WT eller WTP...
Det skulle ha varit ironiskt att hamna tiotalsrader bakåt från 1A till typ 50A. CSM gav mig alla alternativ som var lediga. Jag föredrog att sitta på övre däcket, som skulle normalt vara mitt läge ombord 747-400:n, resande i Club World. Där med valde jag att sitta i 62B, som var den enda lediga platsen på övre däcket.
Nå, jag kom att bli serverad First-serveringen även på övre däcket och även samma flygvärdinna (Eun Sun) skulle se efter mig, så servicemässigt var ju BA strålande på det här flyget. Både hon, CSM och den övriga kabinpersonalen var riktigt trevliga.
Det blev nog en minnesvärd första First för mig i ett positivt skyfte, även om slutet blev lite pladask utan att få landa, sittande i nosen och med alla vyer ovanför Vancouver.
När jag migrerade till 62B så var övre däcket mörklagt, så det blev inga bilder på min personliga och exceptionella "Club First" -upplevelse. (Jag hade en helt egen kabinklass!
) Det blev att ha "nattvardste" och en G&T under min ~1,5 timme på övre däcket. Jag fick min G&T med Gordons, enligt mitt önskemål, som inte är standardutbud i First. (Hade fått ett löfte om Gordons redan i 1A, så det berodde inte på min situation.) Ingen tycktes lägga märke till på övre däcket att jag sitter och stoppar i mig First-proviant. Teserveringen är ju ändå med en finare servis i First.
Om något annat var speciellt med mitt flyg, så det blev att göra min personliga premiär som BAEC Gold -statuskund som ger en Golden Ticket till en från kabinpersonalen som ett tack. Jag gav flygvärdinnan en guldbiljett för hennes attityd och service var lysande.
Även om det blev strul med min första First p.g.a. bänken, så var jag på gott humör under resten av flyget och när jag lämnade planet. Jag gjorde det klart både för henne och CSM att jag har inte tidigare gett en guldbiljett och jag ger inte en sådan på svaga grunder, utan resonemanget måste vara starkt för saken. Hon blev rysligt tacksam, vilket jag kan förståd som s.k. mixed fleet -personal och på tanke med hennes årliga utvecklingssamtal.
Väntar med intresse vad BA kommer att föreslå till mig som kompensation, efter att CSM gjorde en rapport med sin iPad.
Fortsätter med reportaget i något skede, senast när jag är tillbaka hemma. Det blir i följande avsnittet några valda bitar från mitt resemål.
