FRA-PEK - Lufthansa 747-8 - First
Äntligen dags för första First den här resan! Full kabin men det gjorde inte något, jag höll till på plats 1A längst fram i nosen på 747:an. Helt klart nöjd med mitt val av säte men alla säten såg faktiskt väldigt trevliga ut. Fördelen med rad 1 är att ingen rör sig vid dig eller framför dig.
Fantastisk personal ombord och alla kom fram och hälsade på mig. Nu har jag hunnit få i mig en stor mängd fika så minnet kanske inte är det bästa men jag tror att pursern kom fram 2-3 gånger och hälsade på mig som att det vore första gången varje gång. När jag tänker efter så låter det inte rimligt. För mycket fika helt enkelt.
Det dröjde inte länge innan jag blev erbjuden något att dricka vilket jag tackade ja till. Glaset fylldes på 2 gånger på marken.
Serveringen drog igång så fort vi kommit upp i luften och först ut var caviar. Jag fick, enligt mig, en generös mängd caviar. Så pass mycket att jag inte frågade om mer men jag tror inte att det hade varit något problem. Allt låg i en stor skål som var fylld hela vägen upp. Tror nästan att det hade räckt till både First och Business. Eller ok, så mycket var det nog inte.
Till varmrätt blev det
”Tomato and Pine Nut crusted Tenderloin of Beef, Jus, Potato and Leek Mash”. Ingen höjdare, tyvärr. Jag tycker oftast att det är just varmrätten som inte levererar uppe i luften (i en premiumkabin). Kanske är för att jag envisas med att ta en köttbit av något slag som alltid känns lite för välstekt och/eller torr. Jag ger den 2,5 av 5. Jag åt trots allt upp den.
Full och proppmätt bestämmer jag mig för att sova. Jag byter om till pyjamasen, kryper ner under täcket och somnar på max 5 min. Efter ca 4 timmars sömn väcks jag av en flygvärdinna som frågar vad jag vill ha till frukost. ”Sängen” är ok för att vara på ett flygplan och jag vaknade inte upp en enda gång. Men kroppen.. Vaknar med en kraftig huvudvärk och ont i kroppen på lite olika ställen. Dricker några glas smoothie, tar en kopp kaffe och försöker få i mig några tuggor scrambled eggs med bacon. Jag skulle nog behövt lite längre sömn..
Går av planet och möts av en man som håller upp en skylt med mitt namn. Skönt, tänker jag. Då slipper jag virra omkring på flygplatsen. Har läst på lite om transit-reglerna och ungefär hur jag ska röra mig men ändå skönt med någon som visar vägen. Vi går några hundra meter och kommer fram till en maskin som scannar passet och tar fingeravtryck. Mannen som leder mig pekar på maskinen men säger inget. Han kunde inte många ord på engelska men äh, det ska väl gå bra tänker jag. Maskinen vägrar ta mina fingeravtryck på höger hand. Efter ett antal försök så suckar mannen, trycker på avbryt på maskinen och visar med sitt kroppsspråk att vi skiter i det här. Jaha, ok? Aja jag följer efter.
Han skickar in mig i en kö till en passkontroll och säger något i stil med att han inte kan gå samma väg men möter mig på andra sidan. Jag kommer fram på några minuter men där tar det stopp. Här var det också tufft med språket.. Jag säger ”transit” och personen suckar och säger att jag står i fel kö. Jag försöker fråga vad han menar men han pekar bara bort från kön. Mannen som mötte mig vid planet står precis bakom och ser mig försvinna ut ur kön igen.. Han kommer springandes och jag förklarar att det är en mellanlandning och att jag ska resa vidare. Jag tror att han förstår för han börjar röra sig. Jag följer efter igen och nu kommer vi till en säkerhetskontroll. Här hinner jag uppfatta var vi är och nu ser det rätt ut. Han säger återigen att vi möts på andra sidan. Han dök aldrig upp. Nu var jag iaf rätt och kunde röra mig vidare mot loungen. Snurrig situation. Men man kan väl anta att personalen har koll på att jag ska vidare när man möter upp mig personligen, för att leda mig genom flygplatsen?