Bonaire - ett paradis
Skribent:
Traveller
Bilder:
Sembl, Traveller, Senator
Planerna för Bonaire var helt klara redan då planet hyrdes. Alla var rätt relaxade och med på noterna.
Travellers tanke från början var ju att vi skulle hinna med att åka genom "The National park" som är en riktigt trevlig tur. Men, då
Traveller ringt alla hyrbilsföretag stod det klart att det inte fanns några bilar att hyra - det var därför
Traveller beställde en taxi, nummer 33 med
Jamie som chaufför.
Utanför Flamingo airport på Bonaire (BON) stod
Jamie och väntade på oss. Ett ordentligt handslag från oss alla och in i bilen.
Jamie han hade känsla för högerfoten och lät inte den vila för lätt.
Traveller instruerade
Jamie noga för att få till den rätta turen. Vi for från flygplatsen och tog vänster i första korsningen, den vägen som följer kusten hela vägen. Vägen var kantad av gula stenar med kanske 400-500 meters mellanrum. På dessa gula stenar stod det olika namn.
Traveller berättade att Bonaire är världens bästa "shore diving" för dykare och att varje enskild sten är en dyksite. Vid nästan varje sten såg vi jeepar och små lätta lastbilar med dykare som antingen förberedde sig eller kommit upp. Dom har märkliga namn som t.ex Wilma hooker, Margerets reef och mycket annat.
Vårt första stop gjorde vi vid Bonaires saltproduktion.
Traveller berättade att man producerat salt här länge och att piren där skeppen hämtar saltet är en väldigt populär dyksite.
Utsikten över bergen av salt är helt otrolig. Ser ut som toppar av snö helt enkelt. Nästa anhalt var "The Red slave". En plats med små rödmålade hus.
Traveller berättade att dessa hus tidigare var hus som slavarna bodde i. Jamie tillade att det var slut med slaveriet 1878 på Bonaire. I var och ett av de här små husen bodde det 4 personer. Inte ens en råtta till får ju plats ju.
Nu är alla är helt tagna av Bonaire som plats och det vi sett här långt. Vi fortsätter att åka längst den Södra kusten,
Traveller berättar om saltbassänger och Flamingos och där står dom, dessa rosa skapelser mitt i vattnet. Flamingos är fantastiskt vackra fåglar. Vi glider vidare på vägen som bara kan hantera en bil i taget, möte innebär att man får köra av vägen - le och vinka och tacka för hjälpen att komma fram. Vi kommer fram till ett T-kors där
Traveller säger till
Jamie att svänga höger. Vi kommer till en parkering med några bilar, trästaket och lite skyltar. Väl på andra sidan visar det sig att
Traveller tagit oss till det sanna paradiset. Wow, här vindsurfas det i stora lass, vinden är perfekt och sanden är len som sammet mot våra fötter. Platsen heter Sorobon (LacBay) och är enligt sägen världens bästa windsurfing ställe. Barerna ligger i vattenbrynet och ölen är kall.
Traveller tar oss på en promenad i vattenbrynet och strax har vi en iskall öl i handen bara tre meter från vattenbrynet - otroligt häftigt och en plats som ger en "hit skall jag igen känsla". Vi uppdaterar våra Facebook, dricker tre iskalla öl och fortsätter turen.
Traveller och
Sembi skulle ju köpa sina Masker för dyk/snorkling.
Traveller säger till
Jamie att köra till DiviDivis dykshop, dom stänger fem så det är lite bråttom. Väl där träffar vi
Sergio, Dykcentrets ägare som
Traveller är väl bekant med - han till och med pratar om att han vill köpa stället. Mycket snack och köp av två masker tar oss till slut vidare till bilen. Men innan vi kommer dit säger
Traveller till
Sergio att vi behöver 4 handdukar,
Traveller har nämligen något han planerat.
Sergio fixar handdukarna och "off we go".
Traveller instruerar nu Jamie att åka till något som heter "The thousand steps". Då vi kommer dit förstår vi varför. En gul sten med namnet "Thousand steps" markerar en av öns 63 dyksiter. En lång stentrappa tar oss ned till havet, säkert 80+90 steg minst och
Traveller berättar att namnet kommer sig av att då man dykt känns det som 1000 steg att gå upp med all dykarutrustning på sig.
Med handdukar och badbyxor(två i alla fall, två hoppade i näck) tar vi oss ett välbehövt bad.
Traveller har, med sin nya mask, hunnit i före oss och hinner direkt se en sköldpadda som flyr oss.
Sembi har spänt på sitta nya ögon han också men missar paddan. Ljuvligt, turkost vatten omringar våra kroppar och livet är på topp.
Men, nu säger
Traveller att tiden rinner ut, vi har lite bråttom. Vi skall nämligen till en plats - den enda i världen - där man gör Kaktuslikör - Caduchi. Handukarna används, det byts tillbaka till shorts och vidare far vi till Caduchistället som tyvärr visar sig vara stängt då vi kommer dit.
Traveller ringer till ägaren som visar sig vara på en Jazzfestival och inte kan komma, dom känner visst varandra lite. Vi far tillbaka till DiviDivi för att äta middag innan vi skall hem.
Men på vägen säger
Traveller till
Jamie att svänga av vägen och åka ned mot vattnet. Det är nu vi får vandra på det som är det riktiga Bonaire, stelnad lava. Bonaire är nämligen en vulkanö i Karibien. En ö täckt av kaktusar och vilda växter men utan några farliga djur eller liknande.
Nu åker vi vidare till vår middag (jo vi hamnade i baren innan) som blir en buffé med tilltugg. Efter maten bär det av till (BON) =Flamingo airport igen för att möta våra fantastiska piloter som väntar snällt för att få flyga oss tillbaka.
