Förvånad över?
Agehalls galna äventyr sommaren 2013
- Thread starter agehall
- Startdatum
Förvånad över?
agehall
Medlem
"Nisson" är förvillande likt "nilsson" som finns här på forumet och även umgås med mig utanför forumet.
Jo sant. Givetvis heter jag Nilsson men var många år sen jag tog detta nick i forum då Nilsson nästan jämt är upptaget. Inte meningen att förvirra
agehall
Medlem
Lördag eftermiddag, EZE incheckning till boarding
De yttre glasdörrarna glider upp och jag går in i luftslussen till EZE. Det visar sig att det inre dörrparet inte fungerar utan jag får gå till det andra dörrparet i slussen. Precis som jag kommer igenom möts jag av en kompakt samling resenärer som är på väg ut. Hade jag tagit 2 sekunder till på mig hade det säkert tagit fem minuter att komma in.
Väl inne i den ganska fräscha terminalen, börjar jag titta mig omkring för att reda ut var Lufthansa har sin incheckning (japp, booooring LH även på returen!). Som så ofta på LH's outstations, är deras F-incheckning öppen för F-pax men inte för andra. Efter en liten stund ser jag den gula skylten och börjar gå ditåt. En familj som försökt få checka in (uppenbarligen inte i F) är på väg därifrån och ser lite uppgivna ut. Jag känner igen den känslan - har själv stått på JNB och blivit nekad incheckning tidigt, men idag är det inget som stoppar mig. Glad i hågen går jag nerför gången och fiskar upp passet ur vänster innerficka på kavajen. Lagom tills jag kommer fram till disken sträcker jag ut handen så att agenten kan ta det.
Lufthansa First incheckning är öppen - för oss i F.
Agenten tar emot passet men istället för att som vanligt titta i det eller dra det genom datorn så utbrister han "Mr Agehall?". Jag blir lite ställd men finner mig och svarar "Yes!". Nu blir jag ännu mer förvånad då agenten direkt sträcker fram ett boardingkort. Här ska man inte behöva vänta på att något skrivs ut inte - allt är redan klart.
Jag får en snabb förklaring om var loungen ligger och tackar. De frågar om också om jag inte vill ha en bättre plats än 3D FRA-ARN. Det har tydligen öppnat sig platser som jag inte fick välja själv. Lite frenetiskt knappande senare har jag 1D istället.
Till sist blir jag tillfrågad ifall jag önskar bli upphämtad från loungen så att jag kan borda först. Givetvis vill man det! I FRA fick man ju gå ombord nästan sist så då kan man ju prova den andra varianten nu. Jag tackar killen och beger mig upp för rulltrappan till säkerhetskontrollen.
Öppen och trevlig incheckningsarea.
Varför döpa om ARN!? R.W. hedras ju redan med en staty på EZE!
Säkerhetskontrollen var ett kapitel för sig - i positiv bemärkelse. Det var i princip ingen kö utan jag kom fram direkt. Det saknades lådor att lägga saker i, så jag frågade hur man skulle göra med tex sin dator. De bara tittade konstigt på mig och bad mig lägga upp väskan. Jag insåg att jag glömt kasta min vattenflaska och det saknas papperskorgar. Jag tittar på flaskan och sedan på vakten. Han tittar fortfarande på mig som jag vore en idiot, så jag lägger lite tvekande flaskan på bandet och han bara knuffar in den i röntgenapparaten. Vätskebegränsningar - nejdå!
Till sist går jag igenom metalldetektorn. På andra sidan står fyra vakter och ser inte alls så skräckinjagande ut som de kan göra ibland. När jag tar mina prylar så råkar jag stöta in i en av dem. Hade detta skett i USA hade man väl blivit åttalad, här ber vakten om ursäkt! WTF! Så här ska det ju inte vara!? Jag har helt förvirrad - trevlig säkerhetspersonal i vanlig säkerhetskontroll? Något är galet.
Väl igenom säkerhetskontrollen kommer jag in i passkontrollen. Det är ingen kö här heller, men betydligt mer snitslad bana att ta sig igenom. Väl framme har jag typ 5 bås med uttråkade passkontrollanter att välja på - det är uppenbart att det är väldigt lungt här just nu. Jag går fram till den närmaste agenten och lämnar fram mitt pass. Han börjar bläddra igenom det för att hitta inresestämpeln. Jag ser hur han stannar till på en sida och sedan fortsätter. När passet tar slut börjar han om och kommer tillbaka till sidan där han behöll ett finger. Han utbrister "Sir, this must be error, this is yesterday!" Uppenbarligen är han inte van vid folk som reser från EU till Argentina i ett dygn.
Jag förklarar var jag gjort där och att det bara var semester. "So for business?" *SUCK* Drar hela förklaringen en gång till och nu verkar han fatta att jag är så galen som min historia låter. Han skrattar lite, slår sedan sin stämpel i passet och räcker över det till mig.
Äntligen kan jag ta mig vidare mot loungen. Precis som många andra flygplatser (tex ARN!) tvingas man på EZE löpa gatlopp genom taxfreebutiken. Jag håller också på att bli kidnappad av en dam från BA som verkar övertygad om att jag ska med BA's flight till LHR. Ignorerar hennes tappra försök att övertyga mig att jag genast måste gå till boarding och går vidare bort mot gate 10 där loungen ligger.
Mellan gate 9 och 10 finns en trappa och en hiss upp till övervåningen där LAN har en OW lounge och i andra ändan av en korridor finns en *A lounge. Det såg ut att finnas en AA lounge också, iaf av mattan att dömma.
*A loungen är ganska ny och väldigt fräsch. Designen är modern och inredningen känns väldigt skandinavisk. Mitt första intryck är faktiskt "lyxig fjällstuga". Det är mycket trevliga stolar i, vad jag antar är valnöt eller liknande. En del större läderfåtöljer finns i en lite dunklare del av loungen - perfekt om man vill slappa lite, det enda som saknas är cigarren...
Trappan upp till loungerna.
Enligt skylten finns en LAN och en *A lounge.
Arbetsyta i *A-loungen.
Stora sittområdet i *A loungen.
Skinnfåtöljer vid fönstret. Mycket avställningsytor.
Lite enklare stolar finns också.
Den lite dunklare delen.
De stora läderfåtöljerna.
Dusch finns!
Köket.
Utbudet av mat och dryck är inte något att hoppa jämfota över men det är absolut inte dåligt för att vara en out station. Enligt skylten jag hittade finns det även dusch i loungen, vilket kan vara bra att veta. Idag är jag dock inte så intresserad av att maximera loungeupplevelsen utan bara vila lite inför flighten.
När jag häller upp en Sprite åt mig, hör jag en man prata med kvinnan i receptionen om FFP. Han har tydligen inget FFP inom *A och ska nu flyga LH511 till FRA. Kvinnan i loungen förklarar att han kan gå med i Miles & More och han tackar henne. Nu kan jag inte riktigt låta bli utan jag går fram och börjar prata lite med honom. Det visar sig att han är en Delta-människa (stackars honom) men nu tvingats ta en LH flight för att komma till BOM i tid för sitt nästa möte.
Jag ger honom en snabblektion i *A FFP och rekommenderar honom att signa upp för A3 innan flighten avgår. Flyger han C på LH dit bör han nå A3 gold utan problem.
Resten av tiden i loungen är ganska händelselös. Jag slötittar lite på CNN och surfar lite. Funderar på vad jag ska skriva om härnäst och hur jag ska lägga upp flighten.
Kaffe och varma drycker finns.
Enklare snacks serverades till att börja med. Lite mer mat kom senare.
Chips och jordnötter - allt man behöver!
Dryckesbuffé.
Tyvärr serveras Pepsi-sortimentet och inte riktigt Coca-Cola.
Kyl med öl.
Ett par sorters rödvin finns.
En sorts vitt vin.
Ca 5 minuter före utsatt boardingtid kommer killen som checkat in mig fram till mig och säger att det är dags att gå. Jag slår ihop datorn och vi går mot gaten. Under den relativt korta promenaden ber han om ursäkt för att loungen är "så dålig" här jämfört med FRA. Jag kan väl hålla med om att loungen inte är i klass med FCT, men den är absolut inte dålig! Jag skulle säga att den inte är speciellt långt efter SAS Scandinavian Lounge eller LH Senator lounge. LH har tydligen försökt få bygga en egen lounge i EZE, men de har inte fått tillstånd till det. Jag ser dock ingen större anledning till att de skulle göra det, den här är bra nog. Killen förklarar även att de har en konstant kamp med flygplatsen för att få gater nära loungen. Idag hade de iaf lyckats, för gaten låg precis utanför hissen.
Ett mindre hav av passagerare står där och ser sådär lagom roade ut att behöva kliva in i en metall tub och sitta där i 12h. Jag å andra sidan kan inte låta bli att le hela vägen. Vi kliver ner i jetway och min ledsagare föreslår att vi tar den bakre gången, trots att F/C är skyltat via den främre. Fördelen med den bakre gången är att den kommer in precis vid trappan till upper deck och det är ju dit jag ska. När man bordar först är den alltså smidigare att använda. Sagt och gjort.
Folkhav - undrar vart de ska...
Det visar sig att man redan pre-boardat en äldre man, så tekniskt sett är jag nr 2 ombord, men det kan jag leva med. Jag möts av en leende purser som hälsar mig välkommen ombord och lovar komma upp och prata mer med mig senare. Min ledsagare tackar för sig och jag klättrar upp för trappan med mitt pick och pack.
Fågeln som ska flyga mig hem.
Väl uppe möts jag av en äldre kvinna som är strålande glad. Hon förklarar att jag kan ta vilken plats jag vill för jag blir ensam idag! Jag protesterar lite och förklarar att 83C minsann var upptagen vid incheckning. Nåja, två pax i F kan bli en rätt trevlig resa. Jag packar upp lite kameror och annat jag vill ha under flighten och lägger sakerna på sängen. Flygvärdinnan kommer fram och frågar om jag inte vill ha lite champange, vilket jag aldrig tackar nej till. En helt ny flaska öppnas och ett välfyllt glas serveras ihop med lite nötter.
Damen fortsätter nu med att uppskatta min storlek lite snabbt och frågar om det räcker med en XL-pyamas. Jag förklarar att det blev bra på utresan, så det ska nog räcka nu också. Eftersom jag vill få lite souvenirer till min fru stoppar jag henne från att snabbt springa iväg och frågar ifall hon istället kan ge mig ett dam-kit i medium. Hon skrattar lätt "Sir, how would that look!?". "Nähe" tänker jag, "det var värt ett försök iaf.."
Inte långt senare är hon tillbaka med hela famnen full. "Sir, here is an XL kit for you and a medium for your wife!". Varför välja - det är ju F och de har extra över... Nu kommer tidningarna fram och jag erbjuds lite olika engelska tidningar. Tar en USA Today Weekend edition och följer sedan med till galley för att se ifall de har något magasin jag vill läsa. Det visar sig att jag läst både Times och National Geographics som de har ombord, så istället blir vi stående i galley och småpratar. (Alla vet ju att de coola kidsen hänger i köket på festen, right!?)
Plötsligt hörs "boarding completed" över PA-systemet. "Jasså" tänker jag " - det ska ju komma en snubbe till!?" men så var det visst inte. Jag har inte heller sett eller hört något av alla de människor som stod och väntade i gaten när jag boardade, så jag antar att de skulle med någon annan flight och bara var lite tidiga till gaten. Konstigt.
Jag slår mig ner i stolen och börjar stuva ner allt löst plock i lådan under sängen. En av mina värdinnor (jag har tre personer som i omgångar servar mig!) fyller på mitt champangeglas och jag ser till att både det och nötskålen är tomma tills vi kommer mot början av runway.
Nosen svänger runt och motorerna varvar upp. När vi accelererar längs runway känner jag att det här kommer att bli en bra flight...
Nästa del: Natten lördag-söndag, IN THE CANDY STORE!
De yttre glasdörrarna glider upp och jag går in i luftslussen till EZE. Det visar sig att det inre dörrparet inte fungerar utan jag får gå till det andra dörrparet i slussen. Precis som jag kommer igenom möts jag av en kompakt samling resenärer som är på väg ut. Hade jag tagit 2 sekunder till på mig hade det säkert tagit fem minuter att komma in.
Väl inne i den ganska fräscha terminalen, börjar jag titta mig omkring för att reda ut var Lufthansa har sin incheckning (japp, booooring LH även på returen!). Som så ofta på LH's outstations, är deras F-incheckning öppen för F-pax men inte för andra. Efter en liten stund ser jag den gula skylten och börjar gå ditåt. En familj som försökt få checka in (uppenbarligen inte i F) är på väg därifrån och ser lite uppgivna ut. Jag känner igen den känslan - har själv stått på JNB och blivit nekad incheckning tidigt, men idag är det inget som stoppar mig. Glad i hågen går jag nerför gången och fiskar upp passet ur vänster innerficka på kavajen. Lagom tills jag kommer fram till disken sträcker jag ut handen så att agenten kan ta det.
Lufthansa First incheckning är öppen - för oss i F.
Agenten tar emot passet men istället för att som vanligt titta i det eller dra det genom datorn så utbrister han "Mr Agehall?". Jag blir lite ställd men finner mig och svarar "Yes!". Nu blir jag ännu mer förvånad då agenten direkt sträcker fram ett boardingkort. Här ska man inte behöva vänta på att något skrivs ut inte - allt är redan klart.
Jag får en snabb förklaring om var loungen ligger och tackar. De frågar om också om jag inte vill ha en bättre plats än 3D FRA-ARN. Det har tydligen öppnat sig platser som jag inte fick välja själv. Lite frenetiskt knappande senare har jag 1D istället.
Till sist blir jag tillfrågad ifall jag önskar bli upphämtad från loungen så att jag kan borda först. Givetvis vill man det! I FRA fick man ju gå ombord nästan sist så då kan man ju prova den andra varianten nu. Jag tackar killen och beger mig upp för rulltrappan till säkerhetskontrollen.
Öppen och trevlig incheckningsarea.
Varför döpa om ARN!? R.W. hedras ju redan med en staty på EZE!
Säkerhetskontrollen var ett kapitel för sig - i positiv bemärkelse. Det var i princip ingen kö utan jag kom fram direkt. Det saknades lådor att lägga saker i, så jag frågade hur man skulle göra med tex sin dator. De bara tittade konstigt på mig och bad mig lägga upp väskan. Jag insåg att jag glömt kasta min vattenflaska och det saknas papperskorgar. Jag tittar på flaskan och sedan på vakten. Han tittar fortfarande på mig som jag vore en idiot, så jag lägger lite tvekande flaskan på bandet och han bara knuffar in den i röntgenapparaten. Vätskebegränsningar - nejdå!
Till sist går jag igenom metalldetektorn. På andra sidan står fyra vakter och ser inte alls så skräckinjagande ut som de kan göra ibland. När jag tar mina prylar så råkar jag stöta in i en av dem. Hade detta skett i USA hade man väl blivit åttalad, här ber vakten om ursäkt! WTF! Så här ska det ju inte vara!? Jag har helt förvirrad - trevlig säkerhetspersonal i vanlig säkerhetskontroll? Något är galet.
Väl igenom säkerhetskontrollen kommer jag in i passkontrollen. Det är ingen kö här heller, men betydligt mer snitslad bana att ta sig igenom. Väl framme har jag typ 5 bås med uttråkade passkontrollanter att välja på - det är uppenbart att det är väldigt lungt här just nu. Jag går fram till den närmaste agenten och lämnar fram mitt pass. Han börjar bläddra igenom det för att hitta inresestämpeln. Jag ser hur han stannar till på en sida och sedan fortsätter. När passet tar slut börjar han om och kommer tillbaka till sidan där han behöll ett finger. Han utbrister "Sir, this must be error, this is yesterday!" Uppenbarligen är han inte van vid folk som reser från EU till Argentina i ett dygn.
Jag förklarar var jag gjort där och att det bara var semester. "So for business?" *SUCK* Drar hela förklaringen en gång till och nu verkar han fatta att jag är så galen som min historia låter. Han skrattar lite, slår sedan sin stämpel i passet och räcker över det till mig.
Äntligen kan jag ta mig vidare mot loungen. Precis som många andra flygplatser (tex ARN!) tvingas man på EZE löpa gatlopp genom taxfreebutiken. Jag håller också på att bli kidnappad av en dam från BA som verkar övertygad om att jag ska med BA's flight till LHR. Ignorerar hennes tappra försök att övertyga mig att jag genast måste gå till boarding och går vidare bort mot gate 10 där loungen ligger.
Mellan gate 9 och 10 finns en trappa och en hiss upp till övervåningen där LAN har en OW lounge och i andra ändan av en korridor finns en *A lounge. Det såg ut att finnas en AA lounge också, iaf av mattan att dömma.
*A loungen är ganska ny och väldigt fräsch. Designen är modern och inredningen känns väldigt skandinavisk. Mitt första intryck är faktiskt "lyxig fjällstuga". Det är mycket trevliga stolar i, vad jag antar är valnöt eller liknande. En del större läderfåtöljer finns i en lite dunklare del av loungen - perfekt om man vill slappa lite, det enda som saknas är cigarren...
Trappan upp till loungerna.
Enligt skylten finns en LAN och en *A lounge.
Arbetsyta i *A-loungen.
Stora sittområdet i *A loungen.
Skinnfåtöljer vid fönstret. Mycket avställningsytor.
Lite enklare stolar finns också.
Den lite dunklare delen.
De stora läderfåtöljerna.
Dusch finns!
Köket.
Utbudet av mat och dryck är inte något att hoppa jämfota över men det är absolut inte dåligt för att vara en out station. Enligt skylten jag hittade finns det även dusch i loungen, vilket kan vara bra att veta. Idag är jag dock inte så intresserad av att maximera loungeupplevelsen utan bara vila lite inför flighten.
När jag häller upp en Sprite åt mig, hör jag en man prata med kvinnan i receptionen om FFP. Han har tydligen inget FFP inom *A och ska nu flyga LH511 till FRA. Kvinnan i loungen förklarar att han kan gå med i Miles & More och han tackar henne. Nu kan jag inte riktigt låta bli utan jag går fram och börjar prata lite med honom. Det visar sig att han är en Delta-människa (stackars honom) men nu tvingats ta en LH flight för att komma till BOM i tid för sitt nästa möte.
Jag ger honom en snabblektion i *A FFP och rekommenderar honom att signa upp för A3 innan flighten avgår. Flyger han C på LH dit bör han nå A3 gold utan problem.
Resten av tiden i loungen är ganska händelselös. Jag slötittar lite på CNN och surfar lite. Funderar på vad jag ska skriva om härnäst och hur jag ska lägga upp flighten.
Kaffe och varma drycker finns.
Enklare snacks serverades till att börja med. Lite mer mat kom senare.
Chips och jordnötter - allt man behöver!
Dryckesbuffé.
Tyvärr serveras Pepsi-sortimentet och inte riktigt Coca-Cola.
Kyl med öl.
Ett par sorters rödvin finns.
En sorts vitt vin.
Ca 5 minuter före utsatt boardingtid kommer killen som checkat in mig fram till mig och säger att det är dags att gå. Jag slår ihop datorn och vi går mot gaten. Under den relativt korta promenaden ber han om ursäkt för att loungen är "så dålig" här jämfört med FRA. Jag kan väl hålla med om att loungen inte är i klass med FCT, men den är absolut inte dålig! Jag skulle säga att den inte är speciellt långt efter SAS Scandinavian Lounge eller LH Senator lounge. LH har tydligen försökt få bygga en egen lounge i EZE, men de har inte fått tillstånd till det. Jag ser dock ingen större anledning till att de skulle göra det, den här är bra nog. Killen förklarar även att de har en konstant kamp med flygplatsen för att få gater nära loungen. Idag hade de iaf lyckats, för gaten låg precis utanför hissen.
Ett mindre hav av passagerare står där och ser sådär lagom roade ut att behöva kliva in i en metall tub och sitta där i 12h. Jag å andra sidan kan inte låta bli att le hela vägen. Vi kliver ner i jetway och min ledsagare föreslår att vi tar den bakre gången, trots att F/C är skyltat via den främre. Fördelen med den bakre gången är att den kommer in precis vid trappan till upper deck och det är ju dit jag ska. När man bordar först är den alltså smidigare att använda. Sagt och gjort.
Folkhav - undrar vart de ska...
Det visar sig att man redan pre-boardat en äldre man, så tekniskt sett är jag nr 2 ombord, men det kan jag leva med. Jag möts av en leende purser som hälsar mig välkommen ombord och lovar komma upp och prata mer med mig senare. Min ledsagare tackar för sig och jag klättrar upp för trappan med mitt pick och pack.
Fågeln som ska flyga mig hem.
Väl uppe möts jag av en äldre kvinna som är strålande glad. Hon förklarar att jag kan ta vilken plats jag vill för jag blir ensam idag! Jag protesterar lite och förklarar att 83C minsann var upptagen vid incheckning. Nåja, två pax i F kan bli en rätt trevlig resa. Jag packar upp lite kameror och annat jag vill ha under flighten och lägger sakerna på sängen. Flygvärdinnan kommer fram och frågar om jag inte vill ha lite champange, vilket jag aldrig tackar nej till. En helt ny flaska öppnas och ett välfyllt glas serveras ihop med lite nötter.
Damen fortsätter nu med att uppskatta min storlek lite snabbt och frågar om det räcker med en XL-pyamas. Jag förklarar att det blev bra på utresan, så det ska nog räcka nu också. Eftersom jag vill få lite souvenirer till min fru stoppar jag henne från att snabbt springa iväg och frågar ifall hon istället kan ge mig ett dam-kit i medium. Hon skrattar lätt "Sir, how would that look!?". "Nähe" tänker jag, "det var värt ett försök iaf.."
Inte långt senare är hon tillbaka med hela famnen full. "Sir, here is an XL kit for you and a medium for your wife!". Varför välja - det är ju F och de har extra över...
Nu kommer tidningarna fram och jag erbjuds lite olika engelska tidningar. Tar en USA Today Weekend edition och följer sedan med till galley för att se ifall de har något magasin jag vill läsa. Det visar sig att jag läst både Times och National Geographics som de har ombord, så istället blir vi stående i galley och småpratar. (Alla vet ju att de coola kidsen hänger i köket på festen, right!?)Plötsligt hörs "boarding completed" över PA-systemet. "Jasså" tänker jag " - det ska ju komma en snubbe till!?" men så var det visst inte. Jag har inte heller sett eller hört något av alla de människor som stod och väntade i gaten när jag boardade, så jag antar att de skulle med någon annan flight och bara var lite tidiga till gaten. Konstigt.
Jag slår mig ner i stolen och börjar stuva ner allt löst plock i lådan under sängen. En av mina värdinnor (jag har tre personer som i omgångar servar mig!) fyller på mitt champangeglas och jag ser till att både det och nötskålen är tomma tills vi kommer mot början av runway.
Nosen svänger runt och motorerna varvar upp. När vi accelererar längs runway känner jag att det här kommer att bli en bra flight...
Nästa del: Natten lördag-söndag, IN THE CANDY STORE!
Last edited:
adhoc76
Medlem
Känns det inte lite udda att vara HELT ensam i F-kabinen....? Har aldrig åkt F, men visst... En halvtom business-kabin har klara fördelar jämfört med en helt full dito... Men helt ensam får mig att undra om det inte blir lite dystert? Eller så ger det utrymme att fullkomligt njuta av upplevelsen?
Randy Marsh
Medlem
Ensam i LH:s nya F på 747-400...Mer privatjet-känsla går väl nästan inte att få på en reguljär flight!
agehall
Medlem
Natten lördag-söndag, IN THE CANDY STORE!
Motorerna dundrar på och suset från skrovet börjar höras. Till sist tippar mosen uppåt och hjulen lättar från marken. Vi stiger ganska brant och helt plötsligt gör vi en skarp sväng till vänster. Jag vet inte riktigt varför de var tvungna att göra så, men snart var vi iaf uppe på masschhöjd och fasten seatbelt-lampan släktes.
Ganska omgående börjar servicen. I F får man ju vanligen välja själv hur man vill att servicen ska skötas men när man är ensam blir det ännu mer uttalat. Jag får ett glas champange till och strax därefter dyker pursern upp. Han hälsar mig återigen välkommen ombord och frågar om allt är till belåtenhet - vad ska man svara på det!? "Nej, jag tycker flygtiden är lite för kort!"? Jag kommer inte på något klyftigt just då, så jag tackar honom och säger att allt är så bra det kan vara. Han överlämnar kvällens vinlista och meny och önskar mig en trevlig flight. Därefter försvinner han tillbaka till main deck. 30 sekunder efter att pursern försvunnit står en av mina värdinnor vid min sida och undrar ifall hon ska lufta något rött vin åt mig inför kvällens servering.
Efter lite överläggningar om vad som kommer att serveras samt vilka viner som passar till det så landar mitt val på ett vin från Chile. Flaskan öppnas omedelbart för luftning och vi fortsätter planera kvällen. Jag ber att få middagen serverad drygt en timme senare och därefter försvinner mina värdinnor in i galley och börjar förbereda.
Under tiden tar jag och börjar plåta kabinen. Att ha hela F-kabinen för sig själv hör ju inte till vanligheterna, så jag vill maximera tillfället. Blir både film och foton. Passar även på att dra igång FlyNet och logga in på BC.
När det är dags för middag, så har jag lite tråkigt, så jag börjar bläddra runt i IFE:n. Jag slås över hur fruktansvärt dåligt utbudet är. Och det verkar vara exakt samma på denna flight som på utresan! Nåja, jag slår på "GI Joe: The Revenge" och slötittar lite. Märker dock att besättningen direkt blir mycket mer försiktiga med att tilltala mig, så jag förklarar att jag bara slötittar för att fördriva tiden och att de jättegärna får komma och prata med mig.
Först ut serveras en liten räk- och löksalad. Det är bara en liten bit, i storlek som ett Ballerinakex. Därefter är det dags för Kaviar igen. Flygvärdinnan kommenterar att hon hört att LH är det sista bolag som serverar det men jag påpekar att även SU gör det. Om man läser denna tråd inser man att det är ganska många bolag som har kvar Kaviar, iaf i F. Det blev två tallrikar, säkert en halv burk för mig denna kväll. Undrar vad de gör med resterna...
Till förrätt valde jag sedan att ta dels roasted sirloin (tror jag - måste dubbelkolla menyn) och lite räkor på en bädd av sallad. Jag såg även till att ladda upp med ordentligt med vitlöksbröd.
Huvudrätt bestod av en bit stek som serverades med något jag inte riktigt vet vad det heter - men gott var det! Det Chillenska vinet jag valt var dessutom ett mycket bra kompliment till köttet. Till efterrätt blev det lite chokladkaka med apelsinsås då såsen faktiskt var på sidan och därmed kunde undvikas.
När jag ätit upp efterrätten passar jag på att smita in på toaletten och byta om. Där inne får jag slåss lite med vattenkranen, som har ett minst sagt hetskt temprament. Bara något rör sig där inne så sprutar den vatten. Efter lite övning så lyckas jag hantera den utan att blöta ner allt i hela världen. Väl ombytt återvänder jag till min plats lagom i tid för att vagnen med aperitifer kommer fram. Det är ju nu man måste vara lite försiktig för att inte få alkoholförgiftning. Så mycket gott och så (relativt) lite man kan klara av att dricka. Till min förvåning ser jag att singlemalt saknas så jag frågar lite försiktigt om hon har några bra på lager. "Aber natürlich!" Hon försvinner iväg till galley och kommer till baka med en Bushmill och en Aberfeldy - min nya favorit!
Jag ber att få ett litet glas aberfeldy, lite congac samt en bailys on the rocks. Jag vet inte varför men jag har lärt mig uppskatta bailys som avslutning på maten innan man ska sova.
Slötittar lite mer på min film och en av flygvärdinnorna kommer fram och pratar lite med mig. Det visar sig att hon är lite fotointresserad, så jag drar fram datorn och visar lite fina bilder som jag själv lyckats ta genom åren. Vi pratar i säkert bortåt en timme innan hon ursäktar sig och förklarar att hon inte vill störa mig för mycket. Det är ju så fin balans när det bara är en passagerare...
Det blir lite mer film och dator innan det är dags att flytta över i sängen. Min ena värdinna kommer fram och undrar om jag vill bli väckt imorgon. Då vi ska landa runt 11 tycker jag att väckning runt 09 låter lagom och släcker lampan ovanför min kudde. Jag tänkte att det kunde vara trevligt att titta lite på natthimlen, så jag lämnade en gardin uppe. Snart somnade jag till det lungnande suset från luften kring oss.
Behöver jag säga att jag sov som en stock? Mätt och belåten med lagom mycket sprit i kroppen kan jag sova var som helst. (Nilsson kan intyga detta!) I en egen säng på FL350 är det därför en barnlek att sova. Natten gick fortare än jag kunnat tänka mig och det kändes som att jag inte somnat innan jag blev väckt.
Det var nu dags att följa upp nattens BC-inlägg samt äta lite enklare frukost. Då jag inte är så mycket för frukost, blev det bara en kopp kaffe och en macka. Jag planerade istället att äta lunch på FRA. Under min enklare frukost kommer vår Purser upp igen. Han ber om ursäkt för att han stör mitt i frukosten. Han undrar givetvis hur natten varit men han ber mig också, om jag vill, att fylla i en utvärdering. Givetvis vill jag det så jag får ett kuvert och en penna och sätter igång. Det märks att den inte direkt är utformad för F-pax då det är svårt att ge annat än toppbetyg på samtliga punkter. Nåja.
Tiden går skrämmande fort i LH F. Innan jag visste ordet av tändes skylten med säkerhetsbältet och det var dags för landning. Jag satt fortfarande i pyamas, så jag fick lite bråttom in på toaletten för att byta om igen. Som tur är så är det inte lika mycket stress att få F-pax att sitta ner som i de andra kabinerna, så det var inga som helst problem att fixa ombytet innan jag satte mig ner för landning.
Väl nere på marken taxade vi till vår gate vid B-piren och när skylten med säkerhetsbältet släktes började jag packa ihop mina prylar. Problemet var ju bara det att mitt handbagage är rätt fullt från början, nu hade jag dessutom fått två F-ammenity kits till som skulle hem! Jag började försöka pressa ner saker men insåg rätt snabbt att det inte skulle gå så jag gick bak till gally och frågar om de möjligen har en plastpåse. Besättningen lyckas skaka fram två påsar och ger dem till mig. Utan dem vet jag inte hur jag skulle ha fått med mig prylarna.
Nu kommer nästa komplikation - den andra värdinnan kommer fram till mig och säger "Mr Agehall, we have sooo many roses and it's such a shame to let them go to waste. Would you like to bring them home to your wife?" Tja, vad säger man - SJÄLVKLART. De skakar fram en plastpåse till rosorna och jag får alltihopa med mig. Till min förvåning kommer det nu upp tre pax från main deck - uppenbarligen måste det vara turister som fått komma ombord för att titta på F-kabinen - jag har ju varit helt ensam ombord tills nu!!
Jag beger mig nerför trappan och möts återigen av pursern. Jag stannar till som hastigast och tackar för en trevlig flight innan jag fortsätter upp på jetway och in i FRA.
Nästa del: Söndag, FRA FCT och hemresa
Motorerna dundrar på och suset från skrovet börjar höras. Till sist tippar mosen uppåt och hjulen lättar från marken. Vi stiger ganska brant och helt plötsligt gör vi en skarp sväng till vänster. Jag vet inte riktigt varför de var tvungna att göra så, men snart var vi iaf uppe på masschhöjd och fasten seatbelt-lampan släktes.
Ganska omgående börjar servicen. I F får man ju vanligen välja själv hur man vill att servicen ska skötas men när man är ensam blir det ännu mer uttalat. Jag får ett glas champange till och strax därefter dyker pursern upp. Han hälsar mig återigen välkommen ombord och frågar om allt är till belåtenhet - vad ska man svara på det!? "Nej, jag tycker flygtiden är lite för kort!"? Jag kommer inte på något klyftigt just då, så jag tackar honom och säger att allt är så bra det kan vara. Han överlämnar kvällens vinlista och meny och önskar mig en trevlig flight. Därefter försvinner han tillbaka till main deck. 30 sekunder efter att pursern försvunnit står en av mina värdinnor vid min sida och undrar ifall hon ska lufta något rött vin åt mig inför kvällens servering.
Efter lite överläggningar om vad som kommer att serveras samt vilka viner som passar till det så landar mitt val på ett vin från Chile. Flaskan öppnas omedelbart för luftning och vi fortsätter planera kvällen. Jag ber att få middagen serverad drygt en timme senare och därefter försvinner mina värdinnor in i galley och börjar förbereda.
Under tiden tar jag och börjar plåta kabinen. Att ha hela F-kabinen för sig själv hör ju inte till vanligheterna, så jag vill maximera tillfället. Blir både film och foton. Passar även på att dra igång FlyNet och logga in på BC.
När det är dags för middag, så har jag lite tråkigt, så jag börjar bläddra runt i IFE:n. Jag slås över hur fruktansvärt dåligt utbudet är. Och det verkar vara exakt samma på denna flight som på utresan! Nåja, jag slår på "GI Joe: The Revenge" och slötittar lite. Märker dock att besättningen direkt blir mycket mer försiktiga med att tilltala mig, så jag förklarar att jag bara slötittar för att fördriva tiden och att de jättegärna får komma och prata med mig.
Först ut serveras en liten räk- och löksalad. Det är bara en liten bit, i storlek som ett Ballerinakex. Därefter är det dags för Kaviar igen. Flygvärdinnan kommenterar att hon hört att LH är det sista bolag som serverar det men jag påpekar att även SU gör det. Om man läser denna tråd inser man att det är ganska många bolag som har kvar Kaviar, iaf i F. Det blev två tallrikar, säkert en halv burk för mig denna kväll. Undrar vad de gör med resterna...
Till förrätt valde jag sedan att ta dels roasted sirloin (tror jag - måste dubbelkolla menyn) och lite räkor på en bädd av sallad. Jag såg även till att ladda upp med ordentligt med vitlöksbröd.
Huvudrätt bestod av en bit stek som serverades med något jag inte riktigt vet vad det heter - men gott var det! Det Chillenska vinet jag valt var dessutom ett mycket bra kompliment till köttet. Till efterrätt blev det lite chokladkaka med apelsinsås då såsen faktiskt var på sidan och därmed kunde undvikas.
När jag ätit upp efterrätten passar jag på att smita in på toaletten och byta om. Där inne får jag slåss lite med vattenkranen, som har ett minst sagt hetskt temprament. Bara något rör sig där inne så sprutar den vatten. Efter lite övning så lyckas jag hantera den utan att blöta ner allt i hela världen. Väl ombytt återvänder jag till min plats lagom i tid för att vagnen med aperitifer kommer fram. Det är ju nu man måste vara lite försiktig för att inte få alkoholförgiftning. Så mycket gott och så (relativt) lite man kan klara av att dricka. Till min förvåning ser jag att singlemalt saknas så jag frågar lite försiktigt om hon har några bra på lager. "Aber natürlich!" Hon försvinner iväg till galley och kommer till baka med en Bushmill och en Aberfeldy - min nya favorit!
Jag ber att få ett litet glas aberfeldy, lite congac samt en bailys on the rocks. Jag vet inte varför men jag har lärt mig uppskatta bailys som avslutning på maten innan man ska sova.
Slötittar lite mer på min film och en av flygvärdinnorna kommer fram och pratar lite med mig. Det visar sig att hon är lite fotointresserad, så jag drar fram datorn och visar lite fina bilder som jag själv lyckats ta genom åren. Vi pratar i säkert bortåt en timme innan hon ursäktar sig och förklarar att hon inte vill störa mig för mycket. Det är ju så fin balans när det bara är en passagerare...
Det blir lite mer film och dator innan det är dags att flytta över i sängen. Min ena värdinna kommer fram och undrar om jag vill bli väckt imorgon. Då vi ska landa runt 11 tycker jag att väckning runt 09 låter lagom och släcker lampan ovanför min kudde. Jag tänkte att det kunde vara trevligt att titta lite på natthimlen, så jag lämnade en gardin uppe. Snart somnade jag till det lungnande suset från luften kring oss.
Behöver jag säga att jag sov som en stock? Mätt och belåten med lagom mycket sprit i kroppen kan jag sova var som helst. (Nilsson kan intyga detta!) I en egen säng på FL350 är det därför en barnlek att sova. Natten gick fortare än jag kunnat tänka mig och det kändes som att jag inte somnat innan jag blev väckt.
Det var nu dags att följa upp nattens BC-inlägg samt äta lite enklare frukost. Då jag inte är så mycket för frukost, blev det bara en kopp kaffe och en macka. Jag planerade istället att äta lunch på FRA. Under min enklare frukost kommer vår Purser upp igen. Han ber om ursäkt för att han stör mitt i frukosten. Han undrar givetvis hur natten varit men han ber mig också, om jag vill, att fylla i en utvärdering. Givetvis vill jag det så jag får ett kuvert och en penna och sätter igång. Det märks att den inte direkt är utformad för F-pax då det är svårt att ge annat än toppbetyg på samtliga punkter. Nåja.
Tiden går skrämmande fort i LH F. Innan jag visste ordet av tändes skylten med säkerhetsbältet och det var dags för landning. Jag satt fortfarande i pyamas, så jag fick lite bråttom in på toaletten för att byta om igen. Som tur är så är det inte lika mycket stress att få F-pax att sitta ner som i de andra kabinerna, så det var inga som helst problem att fixa ombytet innan jag satte mig ner för landning.
Väl nere på marken taxade vi till vår gate vid B-piren och när skylten med säkerhetsbältet släktes började jag packa ihop mina prylar. Problemet var ju bara det att mitt handbagage är rätt fullt från början, nu hade jag dessutom fått två F-ammenity kits till som skulle hem! Jag började försöka pressa ner saker men insåg rätt snabbt att det inte skulle gå så jag gick bak till gally och frågar om de möjligen har en plastpåse. Besättningen lyckas skaka fram två påsar och ger dem till mig. Utan dem vet jag inte hur jag skulle ha fått med mig prylarna.
Nu kommer nästa komplikation - den andra värdinnan kommer fram till mig och säger "Mr Agehall, we have sooo many roses and it's such a shame to let them go to waste. Would you like to bring them home to your wife?" Tja, vad säger man - SJÄLVKLART. De skakar fram en plastpåse till rosorna och jag får alltihopa med mig. Till min förvåning kommer det nu upp tre pax från main deck - uppenbarligen måste det vara turister som fått komma ombord för att titta på F-kabinen - jag har ju varit helt ensam ombord tills nu!!
Jag beger mig nerför trappan och möts återigen av pursern. Jag stannar till som hastigast och tackar för en trevlig flight innan jag fortsätter upp på jetway och in i FRA.
Nästa del: Söndag, FRA FCT och hemresa
Last edited:
