Nu blir det lite OT här.
Jag har själv extremt svårt att somna sittandes upp i en stol, det går bara inte. Hittills har jag varit väldigt avundsjuk på alla som bara kan somna så där direkt. Tills nu i förra veckan, i en frukostmatsal på hotell i Oslo.
Det sitter en kille i 20-årsåldern vid bordet bredvid, han har somnat med näsan mot tangentbordet på sin laptop. Jag tänker att det blev nog både sent och blött kvällen innan. Då vaknar han upp, äter lite av sin gröt och somnar sedan direkt igen, nu med ansiktet i gröttallriken. En ur serveringspersonalen skyndar sig fram och frågar hur han mår, han svarar "Tack, bra". En minut senare sover han igen och nu håller tallriken på att glida ner i hans knä så jag springer fram och fångar den. Han tackar för hjälpen, ber om ursäkt och förklarar att han lider av narkolepsi. När jag reser mig och går sover han igen.
Vilken enormt jobbig sjukdom, livslång utan något botemedel såvitt jag känner till.