Weekend Sydamerika med Lufthansa F – med väska på vift

Av: hendberg Ger mig på en första recension från vår nyss avslutade weekend i Montevideo och Buenos Aires. Kan direkt tillägga att jag inte är en berättare av rang, men hoppas ändå att det kan vara givande. Denna text blev extremt lång ;-) Fick själv väldigt mycket inspiration och uppslag från detta forum och även andra. Det känns som att det finns och alltid funnits ett stort intresse för just Buenos Aires och Montevideo. Hade under ett par månader bevakat Buenos Aires med Lufthansa F, men det var nästan omöjligt att hitta något. Under hela våren och i början av sommaren så fanns det hyfsad tillgänglighet FRA-EZE, men sen kändes det som det tog stopp efter sommaren. Det gjorde att jag och min vän började titta på alternativa resmål med lättare tillgänglighet, typ Sydost-Asien, Australien eller Japan. Det byggdes både plan B och C. Men så en vecka innan vårt planerade fönster så hittade jag helt plötsligt FRA-BOG, som började köras med F. Detta då med en A340-600 och det gjorde ju absolut inget. Så då högg jag två platser och lade dom på två olika bokningar, eftersom vi ville likvidera varsin 2-4-1 voucher. Hade en perfekt routing nästan klar. Vi hade då

-FRA-BOG-PTY-MVD // EZE-FRA-ARN. Stopp med middag och helkväll i Bogota, vilket vi var riktigt taggade på. När jag väl tittade på måndag morgon igen så var BOG-PTY-MVD slut på awardplatser och vårt fulländade schema föll ihop... Eftersom vi hade ett fönster med flera dagar att leka med så hittade vi ytterligare lediga F-platser för FRA-BOG på annat datum, och sedan en direkt-flight två timmar senare till MVD med Avianca. Inget party i Bogota, men vi blev rätt nöjda ändå. Denna bokning gjordes några dagar innan de nya poängtabellerna för Star Alliance olyckligt landade. Gjorde en sista justering den 30 oktober eftersom jag hittade Lufthansa F hem EZE-FRA. Senare på kvällen/natten så gjordes ju ändringen och vi skulle åka kvällen 31 oktober. Så jag hann precis innan det blev dyrare. Så den finala routingen blev

Skatterna landade på

och enligt tidigare poängtabell

. Bogota-flighten från Frankfurt går ju strax efter lunch och planen var att hoppa dit från Arlanda tidig morgon, men det fanns absolut noll tillgänglighet. Så vi tog ett flyg kvällen innan för att kunna vara fräscha och utvilade morgonen efter. Vi stannade på Hilton på flygplatsen och det var ett fräscht typiskt transfer/business-hotell. Vi fick apron på flighten ner och fick åka mini-buss den korta biten till terminalen, eftersom vi var 5-6 pers.

Det finns ju en uppsjö av recensioner av FCT på olika forum och själv har jag läst många av dem för att få en heads-up på vad man kan förvänta sig. Därför blir detta en kort avhandling i ämnet. Väl på plats så blev vi varmt välkomnade av vår ledsagare som tog hand om våra pass och boardingkort som skrevs ut på Arlanda. Säkerhetskontrollen var över på en halvminut eftersom ca 7-8 personer tog hand om oss två. Väl igenom så fick vi den korta touren eftersom vi gärna ville börja njuta. Vi bestämde oss för att börja med frukost och champagne för att landa lite. Vi slappade i några timmar till och sedan klev vi in på en lättare lunch, trots att vi inte var speciellt hungriga. Ankan kom fram samtidigt som de nya boardingkorten presenterades för oss. Sammantaget är denna upplevelse riktigt bra, servicen är fantastisk och maten håller yppersta kvalitét.

Nu hade vi ungefär en timme kvar innan boarding. Försiktigt så frågade jag om ett par ankor till så barnen kunde få varsin och det gick bra, vilket var väldigt vänligt, men det märktes att de gärna höll hårt i dessa. Hon nämnde något om sociala medier och svart marknad...

Vi testade givetvis den extremt välfyllda baren och jag provade en av mina gamla favoriter, Glenfarclas 21 yo. Magnifik.

När det var dags att lämna FCT så blev det Porsche Cayenne denna gång med en tredje passagerare. Smidig boarding. Såg inte röken av andra passagerare.

Första intrycket var att det är en väldigt rymlig kabin, trots att man sett otaliga vidvinkelbilder på den tidigare. Bra förvaring, i alla fall mer än tillräcklig för mig. Vi var totalt 5 i kabinen. Vi hade 2D & 2G, dvs mittensätena ”längst bak”. Perfekta säten om man är två för att kunna ha lite kul och snacka under resan. Champagnen, i form av Grand Siècle, kom fram direkt.

Servicen var strålande och alla i crew kunde våra namn. Pursern var en riktigt sucker för god smak, och rekommenderade rätt viner ända in i kaklet och skickade med en riktigt bra maltwhiskey (Aultmore 21yo) redan till skumpan. Tyska Rieslingen från Robert Weil är galet krispig och Chateux Laroze 2008 är en kompakt bra Saint Emelion. Vinerna rakt igenom höll väldigt hög klass. Matserveringen kom igång väldigt snabbt med en amuse direkt. Efter det kom naturligtvis caviaren som var riktigt bra, och efter det de tre förrätterna som också var mycket goda. Sen kom soppan och vidare huvudnumret, köttet. Efter det så tackade jag nej till desserterna men accepterade mer än gärna ostvagnens delikatesser. Som alla förstår så var det löjligt mycket mat och man fick lätt koma. Ändå tog serveringen drygt 2 timmar...

När hela serveringen var klar ca 3 timmar in på flygningen så börjades det släckas ner, vilket jag tyckte var synd eftersom klockan bara var eftermiddag. Jag tog ett par avec och körde film. IFE:n helt ok men förvånansvärt dåligt utbud av nya filmer. Och Internet var riktigt dåligt rakt igenom. Inte hela världen dock... Hann också gå igenom natt-maten. Ett par riktigt bra sliders, samt schnitzeln.

Vi stod ju inför en elva-timmars och efter ca 8 timmar så lyckades jag få några timmars sömn. Sängen var riktigt bekväm, men jag gjorde junior-misstaget att inte byta om till den härliga pyjamasen. Det blev för varmt med vanliga kläder. Det misstaget noterade jag till ett senare tillfälle. Innan landning klassisk äggröra och diverse grejer. Vi landade i Bogota ca 19.00 och var fortfarande proppmätta. Vi gick till loungen, Sala VIP Avianca, som var den vi blev hänvisade till. Inte mycket att skriva om, en stor öppen yta på ovanvåningen och var relativt full, med mat och dryck i stil med SAS lounger. Vi hann med en timme ungefär innan boarding mot Montevideo.

Inget favoritplan givet storleken, men hyfsat bra säten i C. Lite jobbigt dock att spendera sex och en halv timme här nästan direkt på en elvatimmars. Och planet var smockfullt. Serveringen är inte mycket att skriva om. Lyckades fånga nån timmes sömn till. Ganska odramatisk flygning till Montevideo, men inflygningen var brutalt vacker. Lyckades fånga den på film. De gjorde en sväng över hela stan, vidare utöver havet och sen in igen, vilket gjorde att man fick en trevlig försmak på staden.

Vi kliver av i Montevideo och man märker direkt att det är en ny terminal, riktigt fräsch och modern. Väldig snabb och smidig entry. Vi tar våra väskor, dvs ett varsitt handbagage och resväska och kliver ut i en riktigt varm och fräsch morgon. Vi hittar snabbt en taxistolpe och en busskur. Vi väljer buss för att få den där härliga lokala känslan. Finns även Uber vilket blir aktuellt snart... Vid busshållplatsen så frågar jag ett medelålders par om vilken buss vi borde ta givet att vi ska till Radisson på Plaza Independencia. Han pekar på en buss som är på ingående och jag tackar för hjälpen. Vi kliver på glada men lite småtrötta. Efter ca 10 minuter på landsvägen mot stan, så märker jag att min Messenger Bag inte är med på bussen. Den där jobbiga känslan infinner sig, ni vet... Snabb konferens med min vän och vi beslutar oss för att att han åker vidare till hotellet och att jag hoppar av vid nästa stopp för att försöka ta mig tillbaka till flygplatsen och särskilt busshållplatsen där jag vet att väskan låg. Hoppar av bussen mitt i ingenstans och styr upp en Uber. Fem minuter senare så kommer en Uber till min lite märkliga position mitt längs en huvudled. Han frågar ”Mathias?” och jag säger ”Aeropuerto”. Vi åker snabbt tillbaka till MVD och busshållplatsen, men när vi närmar oss så ser jag rätt snabbt att väskan är borta. Väskan innehåller ett gäng ankor från FCT, en Go Pro samt Karma Grip, en extra iPhone, en DJI-grip för iPhone och massa annat smått och gott. Känner när jag hoppar av taxin att det här var ingen bra början. Går till Infon på flygplatsen men de har inte fått in något. De hänvisar mig till flygplatspolisen som inte kan ett ord engelska. Det blir totalt ca 1 timme där jag pendlar mellan infon och polisen. Ingen framgång så jag hoppar på nästa buss till Montevideo. Åker till en polisstation närmare hotellet och gör en polisanmälan, för att säkra eventuellt tjafs hemma igen. Försöker förtrycka känslan av dålig start på weekend-trippen och beger mig till Radisson för att checka in. Efter det så går vi ut i Gamla Stan och äter frukost, som var grymt bra (Sin Pretensiones).

Jag sitter samtidigt och försöker summera allt som var i väskan. Blev en del så jag försöker förbereda samtalet till försäkringsbolaget i Sverige. Bara bita ihop...

Vi tar en taxi upp till området runt Playa Malvin för lunch på en ytterligare fullträff, Salmuera. Fantastisk atmosfär, familjärt och enormt goda empanadas. Här stöter vi dock på patrull när vi ska betala, då vi inte hunnit förbi någon ATM ännu. De tar bara VISA. Vi visste ju innan att MC och Amex var halvt opålitliga. ”Det är lugnt, kom förbi senare eller imorgon och betala”, säger personalen. Helt otroligt. Eftersom vi skall vidare dagen efter så beger jag mig ut på jakt efter en pengamaskin. Det är otroligt varierande med vilka kort butiker och restauranger accepterar. Ibland fungerar Mastercard och Amex också, men VISA fungerar till 100%. Senare hamnar vi i hamnen vid Mercado del Puerto och tar en kall öl. Riktigt trevligt ställe. Vi beslutar oss för att gå hit i kväll för middag. Väl på hotellet så sitter jag efter duschen placerad i lobbyn med en G&T Hendricks ovetandes av vilket mirakel som nu kommer ske. Min vän ligger och tar en tupplur på rummet och textar helt plötsligt:

Går till receptionen, där en mycket hjälpfull tjej talar med min välgörare. Det visar sig att mannen jag pratade med på busshållplatsen tog hand om väskan direkt när han såg att jag glömde få med mig den på bussen. Han jobbar som läkare och hade sovit nu på dagen, men skulle försöka spåra mig så snart han kunde. Eftersom jag nämnde att vi skulle till Radisson så var det rätt enkelt för honom att efterlysa oss. Vi stämde träff på stora bussterminalen Tres Cruces tidig morgon dagen efter. Med den goda nyheten blev det en bra kväll. Just denna dag var det Alla själars dag vilket gjorde att mycket var stängt och det var relativt lite folk ute i de centrala delarna. Puerto Mercado var igenbommat så efter ett tips från en vän så begav vi oss till La Perdiz som är en Parilla/Steakhouse. Här var det väldigt mycket folk, men vi fick bord efter en Pisco Control i baren. Riktigt bra restaurang med magiskt kött. Och bra utbud av Tannat-viner. Rekommenderas verkligen.

Efter middagen tog vi en taxi till korsningen Canelones/Jackson där det finns en uppsjö av bra barer. Vi hamnade på La Puta Madre som är en skön cocktailbar. Bra drinkar för väldigt lite pengar. Tidigt morgonen efter så begav jag mig till buss-terminalen och mötte den vänlige mannen som tagit hand om min väska. Han skulle iväg på fisketur norröver. Vi pratade en kort stund genom min knaggliga spanska och önskade varandra trevlig helg. Han önskade absolut ingenting för besväret, utan hoppades att han skulle få samma hjälp om han hamnade i samma sits i ett främmande land. Man får ju hopp om mänskligheten ibland.

Nu hade vi en förmiddag att bocka av resten av Montevideo innan vår resa fortsatte. Vi åkte till Montevideo-skylten och tog den nödvändiga bilden som alla gör. Sommarlikt väder och blå himmel gjorde att det blev en bra förmiddag. Passade på att ta en ordentlig promenad på Ramblan som går längs med havet.

Vid lunch så satte vi kurs mot Tres Cruces i centrala Montevideo, där vår buss mot Colonia del Sacramento avgick. Vi hade köpt en biljett via Buquebus som inkluderade buss och färja. Direktfärjan från Montevideo till Buenos Aires passade inte in i vårt tighta schema, så det blev en liten omväg, men tidsmässigt ingen skillnad.

Priset för paketet blev ca 800 kr per person i Business. Business betydde bara att man fick sitta i en lite lugnare del av färjan och att man fick lite cava. Dock ingen större prisskillnad från ekonomi. Så fort man lämnar Montevideo bilburen så blir landet väldigt platt och grönt. Händelselös resa i ca 2 timmar med helt ok säten. Går att flyga MVD-AEP, andra flygplatsen i Buenos Aires, men efter att ha läst lite om bolaget och rutten så höll vi oss till ursprungsplanen.

Väskan som vi ”checkade in” på bussen packas om direkt till färjan när man anländer den riktigt fina och moderna färjeterminalen. Öl och halvtråkiga empanadas blev förströelsen i en halvtimme. Båten kändes som en gammal sliten Ålandsfärja man åkte med när man var liten. Färjan från Colonia tar ungefär en timme och vi ankommer mitt i centrala Buenos Aires. Kort diskussion med taxichaufför där vi blandar lite Euro och Dollars, så kommer vi smidigt fram till vårt hotell mitt på Avenida 9 de Julio. Hotellet heter Panamericano och ligger en järn-femma från Obelisken. Vi finner en helt fantastisk avdelning längst upp på hotellet som innehåller Spa, en stor pool och bar med utsikt över hela Buenos Aires. Min vän gjorde ett grymt bra val.

Vi är framme tidig kväll precis innan solen går ner och hinner se den magnifika solnedgången över stan. Första middagen blir på Cabana Las Lilas nere vid hamnen, ungefär där färjan lade till. Helt fantastisk bra restaurang med kött som huvudtema. En av de bästa köttbitarna jag ätit. Ligger i trevligt område med folk i rörelse på kvällen.

Efter middagen tar vi en taxi mot centrala delarna av Palermo för lite drinkar. Skönt område runt torget Plazoleta Julio Cortazar (ävet känt som Serrano) och vi hamnar på Bad Toro.

Nästa dag har vi en heldag i stan och vi åker på morgonen till Boca. Eftersom vi är där väldigt tidigt så är vi nästintill ensamma på gatorna vilket var enormt trevligt. Riktigt varmt denna dag. Vi hamnar snart på La Bombonera som vi egentligen bara tänkt fota från utsidan, men får reda på att de öppnar inom kort för första guidade turen, och vi signar givetvis upp oss på den. Vi hade försökt få tag på biljetter till matchen kvällen innan, där Boca slog La Tigre med 4-1, men det var helt omöjligt.

Vandringen genom museét och den guidade turen var riktigt bra, mycket tack vare guiden som pratade extremt tydlig och långsam spanska, vilket gjorde att både vi och de övriga i vår lilla grupp som var från Brasilien, förstod alldeles utmärkt. Arenan är verkligen speciell och har en fantastisk historia. Kul också med klubbens svenska anknytning vilket roade guiden en del givet vår närvaro. Rolig vinkling med bortalagets omklädningsrum som ligger rakt under Bocas Ultras sektion. De har en benägenhet att vara på matchen 3-4 timmar innan matchstart, så det är nog ingen rolig historia att sitta därunder innan match. Brukar hoppas i några timmar innan avspark. Kan också tilläggas att Maradona lyfts upp extremt mycket, trots sin relativt korta sejour i klubben.

Ett besök i Boca är ett måste, men se till att vara där tidigt, för framåt lunch är det väldigt mycket folk i kvarteren. Finns riktigt bra empanadas i dessa kvarter. Och kall Quilmes.

Denna kväll, vår sista på marken, har vi lyckats få till en bokning på La Cabrera med hjälp av SAS Concierge Quintessentially eftersom det var knökfullt. Det visar sig att restaurangen egentligen är två. En på vardera sida om gatan. När vi kommer dit så väntar folk redan på gatan. Vi får vårt bord och vår servitör tar våra ordrar. Köttet som kommer in är riktigt bra, men de sjabblar lite med tillbehören. Min vän hade beställt ett tillbehör som var slut och vi fick ingen info om det, utan köket skickade ut något helt annat utan att fråga först. Lite oproffsigt. Servicen var lite halvmekanisk generellt och hela upplägget kändes regisserat.

I slutet av middagen så kommer det in försäljare som springer runt borden, vilket känns ovärdigt för en restaurang av denna kaliber. Maten var bra, inget tvivel, men med tanke på utbudet av restauranger i staden så ångrar vi oss i efterhand att vi gick hit. Stod i valet mellan denna och Don Julio som ligger i närheten. Med en svår köttkoma återvänder vi till samma torg som kvällen innan för ett par drinkar.

Denna sista dag så vaknar vi som vanligt väldigt tidigt och beger oss ut för en sista titt på staden. Vi siktar på området San Telmo halvvägs till Boca. Vi besöker Café Tortoni som är en institution. Härlig atmosfär och bra kaffe. Och de tar Amex. Fullträff på alla sätt.

När vi efter ett par timmar nått San Telmo så är det dags att åka tillbaka för att checka ut. Vi spenderar ett par timmar vid poolen på taket där det finns bra möjligheter till dusch och ombyte.

Vi hinner också med en grym lunch på det närbelegna Santos Manjares.

Taxi till flygplatsen tar ca 40 minuter och incheckningen går väldigt snabbt. Vi hinner en kall Quilmes i Star Alliance-loungen. Fräsch lounge till utseende, men rätt tråkigt utbud av mat och dylikt. Vi får sedan eskort fram till gaten där de inte börjar boarda förrän vi och några till som flyger F klivit på. Vi är fem i F även denna gång.

Denna gång så är det en 747-8i som ska ta oss tillbaka till Frankfurt. Denna kabin känns inte lika luftig som A340-600 som vi flög med till Bogota. Pyjamas åker på direkt och första glaset champagne är på plats när jag återvänder från ombytet. En reflektion är att toaletterna är ovanligt små. Om man jämför med t.ex Asianas C på A380 som är otroligt stora.

Denna gång så kommer maten i ganska rask takt eftersom det är en nattflygning. Efter ca 2 timmar är allt serverat, och kabinen släcks ner. Eftersom vi även denna gång sitter på mittensätena D & G, så bäddar de åt oss på sidosätena som är lediga. Denna gång sover jag ca 5-6 timmar och min vän ännu längre. Sov enormt bra. Frukost en och halv timme innan landning.

Vi har ca 2 timmars väntan på vårt flyg till Arlanda och vi hinner med en dryg timme i FCL.

Vårt plan är på apron även denna gång så det blir Porsche igen. Sista benet blir i ekonomi för min del men det gjorde knappast något. Fanns bara en plats i C och den fick min långa vän knipa.

När jag själv innan resan läste på lite om frågorna som rör kort, valuta, ta ut pengar eller inte, samt Uber, så kan jag konstatera följande: Att ta med sig 100-dollars sedlar (ovikta) för en kort sejour som vi gjorde är överflödigt. Då måste man gå ut på gatan och hitta ställen eller folk som växlar. OK, man kanske tjänar något på det, men att bara kunna gå till en ATM på hotellet är rätt skönt. På ett fåtal ställen råkade vi ut för ställen som bara accepterade VISA. Bra då att ha antingen ett sådant eller lite cash helt enkelt. Uber kopplat till kort fungerar inte i Buenos Aires. De hatar kort. Och taxi-chaufförer avskyr Uber som pesten. Det pågår regelbundna demonstrationer mot bolaget. Om man nu verkligen vill åka Uber så måste man ändra betalnings-sätt i appen. Testade aldrig själv, eftersom taxi var lika billigt och fanns precis överallt dygnet runt. I Montevideo fungerar Uber som vanligt. Och det var löjligt billigt. Rätt daterade bilar dock. Det har varit en fantastiskt galen och intensiv weekend. Enormt roligt att få till två av de städer som jag alltid velat besöka. Och detta tillsammans med en vän som är likasinnad, trots att han reser långt varannan vecka. Kul också att få testa två olika F-kabiner på min första F. Tycker nog att första vändan var bäst, dvs A340-600. Både kabinen och allt annat. Det var verkligen toppklass. Hemresan var också bra, men kändes lite frånvarande i service, förmodligen för att det var en nattflight. Nu blir det planerande inför nästa långweekend, men den får vänta minst ett halvår. Tack för mig!