Av: Brandten
Klockan visar 06:45 när jag vaknar, och den välbekanta känslan av förväntan inför en långresa gör sig påmind. Är det nervositet eller bara ren och skär resglädje som får magen att pirra? Oavsett vilket, är jag redo för en dag fylld av lyx och upplevelser.
Äventyret börjar nu!
Efter en 40-minuters taxifärd till Arlanda möts jag av långa köer, men tack vare mitt Eurobonus Gold-medlemskap glider jag snabbt förbi via First-incheckningen. Boardingkortet är dock förvånansvärt diskret – ingen hint om den exklusiva resan som väntar.
SAS Gold Lounge är fylld till bristningsgränsen denna morgon, och utbudet av frukost är ganska begränsat.
@SNIFF ansluter och vi njuter av en kopp kaffe innan vi beger oss till gate 8 för LH801.
Vi kliver ombord på D-AIDM, en Airbus A321 från 2011. Avresan blir något försenad, men med sex timmars väntetid i Frankfurt är det ingen stress.
Totalt 179 passagerare ombord – en reste med en påse fylld av eltandborstar, vilket väckte viss nyfikenhet.
Hittills känns det som vilken affärsresa som helst (förutom avspärrningen i stolen). Noterar att en resenär framför oss har det eleganta Lufthansa First Class-omslaget till sitt boardingkort – varför fick inte vi det, @SNIFF?
Arlanda vinkas av genom flygplansfönstret!
Jag tröttnar aldrig på att betrakta molnen från ovan.
Frukosten ombord överträffar förväntningarna med fräscha råvaror och genomtänkt presentation.
Fick dessutom lära mig att servettens lilla hål är till för att fästa den i skjortknappen – smart detalj!
Efter frukost passade jag på att fråga kabinpersonalen om vi skulle få gate eller buss vid ankomst, men deras system låg nere. Spänningen höll i sig tills vi landade i Frankfurt, där vi tilldelades gate A26. Vi landade före tidtabell och fick vänta tolv minuter på att gaten blev ledig. Kunde nästan lika gärna ha parkerat på plattan…
På vägen mot First Class Terminal blev jag törstig och stannade till för en fika i First Class Lounge.
Det är något speciellt med att njuta av en drink med utsikt över flygplatsen.
Promenaden mellan loungen och terminalen tog cirka tio minuter. En Lufthansa-anställd i ankomsthallen kunde tyvärr inte engelska, men visade mig till en kollega som hjälpte mig vidare.
Det är anmärkningsvärt att inte alla flygplatsanställda talar engelska på en av Europas största hubbar.
Väl framme i terminalen blev jag varmt välkomnad av en leende värdinna som tog hand om mitt pass och boardingkort. Efter en smidig säkerhetskontroll fick jag en personlig rundtur i byggnaden. Bagaget lämnades och jag slog mig ner framför TV:n där fotboll snart skulle börja.
En servitör kom snabbt förbi och erbjöd mig en läskande mynta-lemonad.
Kort därefter återvände värdinnan med ett fräscht First Class-boardingkort samt den klassiska Lufthansa-ankan.
Hon berättade att hennes arbetspass snart var slut, men att hennes efterträdare skulle ta över om 45 minuter.
Imponerande nog kom hon tillbaka efter just 43 minuter för att presentera sin kollega.
Fick ett roat ögonkast från en annan gäst när jag fotograferade inne på toaletten – ibland får man bjuda på det.
Lunchen bestod av en klassisk Wiener Schnitzel och en "utmärkt tysk pilsner", enligt servitören. Betydligt mer exklusivt än mina vanliga vardagsluncher.
Menyn erbjöd mycket gott, men jag nöjde mig med schnitzeln och en dessert med färska jordgubbar och grädde.
Tog en sväng till "Fanhansa" för att se vilka bilar som väntade för transfern – valet stod mellan Porsche Cayenne, Mercedes S-klass och Mercedes V-klass.
Efter en lång dag med mycket intryck var det underbart att koppla av med ett bad och ett glas champagne.
Dock hade det varit praktiskt om duschen och toaletten bytt plats, så man slapp gå genom hela rummet blöt efter badet.
Skärmdumpen från en video får illustrera – min Samsung levererar fortfarande utmärkta bilder!
Boarding till flyget närmar sig, så det var dags att samla ihop mina saker och förbereda mig på exklusiv biltransfer till planet. Sex timmar i loungen flög förbi och jag är verkligen glad att jag bokade om till LH801 för att få denna upplevelse!
Idag blev det Mercedes S-klass för transfern – en verkligt elegant bil.
Chauffören lotsade mig smidigt förbi övriga resenärer direkt till planet. Att stiga ombord medan andra tittar på känns lite speciellt. Plats 1A väntade. Skärmen sitter dock långt fram, så vi får se hur filmupplevelsen blir.
Champagne och kallpressade nötter serverades direkt vid ombordstigning.
En lyxig pyjamas och Bogner amenity kit låg redo vid sätet.
Kaptenen hälsade oss välkomna personligen. Vi är fem passagerare i First denna gång. Nästa rapport från Tokyo!
Hälsningar från D-ABYF, en Boeing 747-8 från 2012. Vi flyger på 32 000 fot och rutten bjuder på en hel del turbulens. Kabinen börjar visa spår av användning, men komforten är fortfarande på topp.
Det är fascinerande att höra noshjulet dra in efter start.
Jag bytte till plats 2K då underhållningssystemet på 1A hade tekniska problem. Flyttar dock tillbaka imorgon för bästa utsikt över Tokyo vid inflygning.
Tattinger-champagne fylls på generöst under hela flygningen.
Måltiden ombord håller högsta klass (menyn kommer i separat rapport).
Philips-hörlurarna passade inte perfekt, men mina Bose fungerade utmärkt till IFE.
Ett stycke choklad och en kopp kaffe innan några timmars arbete. Sedan väntar vila!
Turbulensen gör att dryckerna nästan flyger ur glasen – lyckades fånga ett riktigt "skumpaögonblick" på bild.
Ombord finns snabbt och stabilt WiFi – obegränsad surf under 24 timmar för 17 euro. Perfekt för att hinna jobba effektivt.
De elektriska fönsterskydden fungerar exemplariskt – betydligt bättre än på Dreamliner-modellen.
Vänster = mörklagt
Mitten = halvljus
Höger = fullt ljus
Sov fyra timmar innan ankomst och frukostservering. Tack för alla kommentarer och god natt!
God morgon! Väcktes av kabinpersonalen som vänligt men bestämt påminde om att det var dags för frukost, 1,5 timme kvar till landning.
Ett glas kallpressad apelsinjuice serverades omedelbart.
Det verkar som att en av flygvärdarna var under upplärning, då en kollega övervakade diskret under hela serveringen.
Passade på att sträcka på benen.
Flyttade från sängläge på 1A till frukostbordet vid 2K.
Turbulensen tvingade personalen att snabbt plocka bort tekoppen och kannan – det skvätte rejält.
Frukosten var ganska ordinär; den jag åt i business på LH801 mellan ARN-FRA var faktiskt bättre.
Landade på Haneda tidigare än planerat. Efter 15 minuters taxi till gaten fick jag snabbt ut väskan som nummer tio, tack vare prioritetstaggen.
Glömde passet på toaletten, men en hjälpsam säkerhetsvakt såg till att jag snabbt fick tillbaka det via informationsdisken.
Efter en timmes bilresa anlände jag till Shonan Crystal Hotel i Fujisawa och installerade mig i mitt rum.
Det blir tyst från mig till hemresan med ANA First på onsdag.
Snart är det dags för kundbesök. Ikväll väntar middag på New York Lounge och imorgon har värdarna arrangerat en privat sightseeing i Tokyo innan kvällens möte och fest klockan 18:00.
Klockan är 02:34 och jag är precis tillbaka på hotellet efter en lång kväll med kundmöte och middag. Flyget hem går 11:50 och taxi var bokad till 08:30. Eftersom resan till Haneda tar ungefär en timme tyckte jag det blev för tajt, så jag bokade om till 06:30 för att hinna njuta av loungen och rapportera om ANA First-upplevelsen.
11:50 lokal tid lyfter planet mot London Heathrow, följt av 19:05 till ARN.
Sitter nu i taxin. Avgången är punktlig (såklart) och bilresan till Haneda tar 1 timme och 20 minuter. Priset ligger kring 16 000 yen.
Edit: Taxametern tickar vidare
