AV JonW Här kommer första (?) reserapporten från en Airbus A350 i longhaul. Jag har försökt fokusera på nymodigheterna, det blir inte så mycket ”En prioritetstag fästes på väskan”-beskrivningar i denna ska jag redan nu varna.
Boarding, första intryck:
10 pax i kön till Economy-gaten, 70 till Business… Men med känd asiatisk disciplin avvisades alla obehöriga promt till rätt gate. C var som ofta fullsatt, hur många som på vanligt AY-maner var op up-ade fick jag inget grepp om dock. En kille på jump seat i främre galleyt hela resan vittnar dock om att det var kraftigt överbokat, eller så var det nån kompislösning. Själva kabinen gav inget wow-intryck. AY har ju länge kört med mycket ljusa färger, förra kabinen gick ju mest i ljusblått. Nu har man gått ytterligare ett steg längre, i princip allt är off white, dock med lite lister etc i grått. Det är förstås en smaksak, men personligen tror jag man är helt fel i tiden, trenden verkar ju nu vända mot mörkare och mer ombonade miljöer än dessa sterila tandläkarmottagningar. Jag kan mycket väl tänka mig att pax kommer att börja gnälla rätt snart om att det känns omodernt, dessutom syns ju varenda lite repa eller skoskrap direkt. Sen är det absolut luftigt utan hylla i mitten, men den omtalade ljusshowen kom aldrig till sitt rätt i dagsljus i vart fall (Framgår även av bilden) Märkligt nog var den dessutom släckt större delen av denna dagflygning.
Vid stolen väntade som vanligt meny och drinklista, denna gång dock samlade i en liten mapp tillsammans med nån pre order shoppinglista. Prydligt, men innan take off bedömdes dock den tunna foldern vara en sådan säkerhetsrisk som måste stuvas undan. Enda naturliga stället var magasinsfickan på sidan om stolen. Döm om min förvåning när foldern visade sig vara ca 2 cm för bred för att passa in i denna, och måste knölas in… Jag har sagt det förr, ett av AY:s problem verkar vara att olika avdelningar inte kommunicerar med varandra. Och detta var ett klart exempel på detta, om än ett marginellt problem.
Stolen:
Första intrycket var att den kändes rätt obekväm i take off mode, med kortare sittdyna än vad jag mindes från 330/340. Men när man väl fick ner den i lounge mode var den rätt OK. Flera har saknat fotstöd, men jag hade inga som helst problem med detta. De två avsatserna i ”sovhyllan” fungerade perfekt att vila fötterna på, kan ju iofs ha att göra med passagerarens längd.
Flera rapporter har dock påtalat att den nedre avsatsen (plastbiten) redan spruckit, och min var inget undantag. Den är försedd med en skylt att den bara tål 1,1 kg belastning, och många pax är tydligen mer blyfotade än så. Min gissning är att detta kommer att kräva en uppgradering från Zodiac inom inte allt för kort.
Själva sätet glappade oväntat mycket, det är ju inget ovanligt med ett litet glapp i längsled. Men här glappade det flera centimeter och det i tilt-led, alltså lite gungstol över det hela. Detta var faktiskt rätt irriterande speciellt i take off mode. När det gäller utrymme är de nya stolarna ett klart nedköp jämfört med tronstolarna i 330/340. Även dessas vanliga C-säten erbjuder mer plats, speciellt i sidled. Flera har ju reagerat på att man inte kan hitta någon bra sittställning för måltider iom att bordet i stort sett inte går att justera alls, och stolen hamnar fel när man meckar med den istället. Men här måste jag säga att det inte var riktigt så illa som jag läst, mycket meck krävdes dock med stolen, och rent allmänt kändes det irriterande att inte kunna skjuta bordet. Och mer storvuxna kanske upplever det än värre. Sen var det en mindre störning att vänstra armstödet/sidokonsolen hamnade lite för högt. På plussidan är att det nu var lättare att ta sig ur och in i stolen med bordet aktiverat. Ett annat irritationsmoment var att det lilla cocktailbordet mot mittgången å andra sidan var åt helsike för lågt placerat, gick inte alls att få det att fungera som avlastning för drinkar, snacks etc, man hade t o m i helt nyktert tillstånd riskerat att välta ut dom med armbågen. Detta fick till följd att även tomma glas etc placerades på det lilla insidesbordet, medföljande att FA:s närmast måste gå tutte-mot-tutte på paxet för att kunna rensa undan längst in. (Om detta kan anses vara en nackdel eller inte varierar naturligtvis från fall till fall… ;-) ) Nästa märklighet var armstödet mot mittgången. Detta hamnade åtminstone för oss normalväxta alldeles för långt bort från stolen för att kunna fylla någon funktion över huvud taget. Dessutom kom FA:n efter en stund på att det måste vara helt nerfällt vid start/landning av någon outgrundlig anledning, jag tyckte omöjligt det kunde vara mer i vägen för evakuering än ett vanligt Y-armstöd. Jag satt i ett A-säte, och reagerade rätt snart på ett märkligt litet fack långt ner på utsidan av mittsätenas stolar. Det enda jag kunde gissa på var att man skulle kunna göra sig av med tomma grogglas där, just om man ville slippa intimt umgänge med FA:s. Facket var dock försett med två indikationslampor. Den ena kunde jag räkna ut att den markerade grönt när stolsryggen var helt uppfälld för landning. Den kunde även ha en blå färg som jag aldrig lyckades reda ut vad den betydde, inte heller vad den undre lampan betydde. (Jag lämnar därför dessa mysterier öppna till andra resenärer att klarlägga.) Till slut gav jag upp och frågade en FA om själva facket, förklaringen var att det helt enkelt var ett fotsteg för att hjälpa kortväxta (asiater?) att nå upp till baggagehyllan (som ju alltså saknades just för de mittsäten som jag förbryllat stirrat på...) !
Sovmässigt var det ungefär som i 330/340, hårt men rättvist, någon slags madrass borde vara obligatorisk. Till sist så har många grymtat över att AY till skillnad från andra Zodiackunder valt en lösning utan skofack under framförvarandes stol. Efter att ha sett det hela kan jag bara hålla med om att det verkar obegripligt. Man har bara satt en bit täckplast utanpå detta utrymme. Och jag kan inte för mitt liv begripa vad AY skulle behöva ha därinnanför som inte Qatar Airways och VN behöver… Sammanfattningsvis är det rätt förbluffande att man kan introducera en stol med så många brister 2015. Problemet förstärks dessutom av att AY frestats att snåla rejält med utrymmet genom att försöka överutnyttja A350:n större bredd.. Själva principen med V-ställda stolar har ju funnits i en hel del år sen, minns jag rätt var det Qathay som först introducerade den, och de fick idel lovord. Sedan dess har det ju funnits gott om tid att förfina stolarna ytterligare, men här verkar man ha gått i helt fel riktning. Kan nämna att jag hade en flight med IB för knappt 1,5 år sedan med samma stolskoncept, och det var en himmelsvid skillnad. Som exempel kan nämnas att min resekamrat lyckades sätta sig på fotpallen, och vi kunde faktiskt äta dessert där tillsammans mitt emot varandra. (Riktigt trevlig känsla av nästan F…) Här hade det inte gått att få in ens en bebis på fotpallen….
WC:
Själva inredningen kändes ljus och fräsch, även här är dock frågan hur länge det håller. Mest positivt var att man nu lagt en slät matta på golvet, kändes mycket skönare för mig som gillar att tassa omkring i strumplästen. Städningen lämnade dock mycket i övrigt att önska, rejält med ingrodd lort runt socklar etc.
Och tro det eller ej, dörren är försedd med en tydligt markerad askkopp! Detta trots flera tydliga rökförbudsskyltar. Kändes ju inte direkt som en inredning från 2015, men min gissning är att man hellre kör med dessa dubbla budskap än riskerar att smygrökare askar i papperskorgen.
WC:n hade mycket sparsmakat med toalettartiklar, så jag var tvungen att ta en titt på den omtalade ”Dam WC:n” också. Var mest nyfiken på hur man hade markerat den som Dam, men samtidigt markerat att även herrar var välkomna, vilket man ju poängterat i media. Svaret var att man hade inte markerat den alls! Känns något konstigt när man nu bemödat sig om en sådan facilitet, gissar att de flesta damer inte kommer att ha en aning…
För intresserade fanns dock denna vid dörr 2R, vilken ju även saknar fönster. Damer är ju iofs ofta bekymrade över insynsrisken när de pysslar med personliga angelägenheter, men annars hade det ju känts rimligare att skämma bort damerna vid dörr 1 WC:na, som ju har fönster… Och det som gör det ännu märkligare är att WC:na vid dörr 1 faktiskt har helkroppsspeglar, medan dam WC:n vid dörr 2 saknar detta!
Teknik:
Jag behövde få iväg några e-mail redan efter boarding, hittade dock inte startsidan med wifi-coden så jag frågade om det var möjligt att koppla upp sig redan på marken, fick ett negativt svar. Både centrala skärmen och små displayer ovan varje stol kändes mycket moderna. De senare hade även klocka, men så långt som till automatisk tidszonuppdatering av denna har tekniken tydligen inte gått. Den visade (trodde jag först) konstant finsk nattetid trots att vi kom iväg närmare lunch från BKK. (Vid närmare kontroll var det faktiskt inte finsk tid som visades, utan märkligt nog brittisk trots att maskinen strävat troget på HEL-BKK ett tag.)
Även kameran var nu bättre, det enda som funkar är uppenbarligen en snedställd kamera uppe på tail fin, och den gav en utmärkt vy över take off. Efter en stund började jag dock tröttna på denna, och ville gå över till annan underhållning. Det visade sig dock omöjligt, trots att det nu skryts om att IFE ska gå att använda hela tiden ombord. Till slut återstod bara att konsultera en FA, som med ett igenkännande leende tryckte på skärmens vänstra övre hörn, som nollställde apparaturen. Tydligen ett välkänt problem… Efter en stunds filmtittande ville jag pausa, men ingen knapp för detta fanns varken på skärm eller remote. Insprierad av FA:n började jag då att leta efter fler dolda funktioner på skärmen, och till slut upptäckte jag att paus erhölls genom att trycka på skärmens nedre vänstra hörn. Snabbspolning saknades också, men nu trodde jag att jag knäckt elektronikingenjörernas kurragömmalek med oss dödliga, det måste förstås finnas i de högra hörnen! Men icke, de hade nu tydligen tagit leken till en högre nivå… Även den nya flygschemafunktionen, som ska tala om för oss när vi ska äta respektive shoppa, titta på film, sova osv, hängde upp sig i flera timmar. Spelen, som tidigare utgjorde ett hyfsat tidsfördriv, är nu helt borta… Mer positivt är att även de pysande luftventilerna i taket nu är ett minne blott, istället sitter inte mindre än fem stora ventilationsgaller för frånluft runt fötterna, samt längsgående tilluftsdon strax under baggageluckorna runt hela kabinen. Luftväxlingen ska nu vara på en helt annan nivå, men trots detta kändes inte minsta drag från dessa, imponerande! Känslan var direkt att luften kändes naturligare. (Frånluften vid golvet gör dessutom att de odörer som tyvärr uppstår pga uppsvällda tarmar i lågt lufttryck tas omhand mycket effektivt!)
Ljudnivån ska också nu vara betydligt tystare, men bortsett från avsaknaden av pysljudet ovan var det inte direkt någon wow-faktor kring den saken. Fönstren är ju en bra bit större, trots detta tog det en bra stund innan jag öht reflekterade över saken. Snart kom jag på förklaringen, med de gamla fönstersätena hade jag ca 3 fönster till min plats, nu hade jag ca 1,25, dessutom placerade för långt fram för att jag skulle kunna se ut… Förklaringen är förstås de nya sätena, som dels vinklar bakomvarandes fotkonsol på fönstersidan istället för rakt fram. Och dels att AY med hjälp av den nya bredare kabinen valt att vinkla de snedställda sätena rätt hårt för att klämma in fler stolar. (AY har faktiskt flest säten i C av de fyra bolag som fått A350 hittills med hela 46 st, och många frågar sig om detta verkligen var nödvändigt dels med tanke på att stor del ändå går till op ups. Och även rent allmänt kan man fråga sig varför AY skulle behöva fler C-platser än t ex Qatar Airways?) Förvånande var också att fönsterjalusierna var av helt vanlig manuell modell, jag trodde att alla a350 hade elektronisk manövrering iaf i C. Nu dags för ny kamp mot elektronikingenjörerna, när jag väl fått upp startsidan med internetkoden ville det likväl inte fungera. Förklaringen var att det inte fungerar över indiskt luftrum, vilket vi nu kränkte. Något överraskande, att Kina tillämpar internetcensur är ju allmänt känt, men Indien?? När väl Indien efter evigheter väl var avverkat gick jag entusiastiskt åter till att prova internet. Det visade sig dock rätt bökigt, i min stilla tro gissade jag att det var som på hotellet kvällen innan, in med rätt password och saken var klar. Men icke, här skulle man minsann registrera sig. Sånt händer ju iofs i syfte att man vill bombardera den stackars gratissurfaren med allsköns reklam i decennier framåt. Men här var det inte bara det, förutom det password som visades på skärmen behövde man också registrera sig med ett personligt password med både gemener, versaler, siffror och också specialtecken! När inte ens min bank kräver sådant har jag lite svårt att förstå varför i hela friden detta ska vara nödvändigt för nån timmes ombordsurf. (Men vad vet väl jag, det kanske annars går att hacka sig in bakvägen i planets kommunikationssystem och fjärrstyra ner det i den sibiriska tundran??) Åter till det praktiska; internet fungerade som väntat ganska segt o med en hel del blackouts, men hjälpligt. Skulle jag betalat hundratals kronor för tjänsten hade jag dock säkert muttrat mer. Resulterat då dessa tekniska landvinningar i form av tystare kabin, högre lufttryck och luftfuktighet i mindre jetlag? Juryn är nog fortfarande ute ang. detta. Det kändes möjligen lite bättre vid ankomst, men det är ju i regel lättare att flyga västerut än österut. Dessutom så kan nog individuella faktorer som sömn natten innan, hur mycket man utnyttjar den flytande servicen etc påverka minst lika mycket. Min gissning är dock att grundproblemet med snabbt korsande av stort antal tidszoner påverkar mer än själva flygmiljön. Jag har en kvällsflygning i andra riktningen om en vecka, efter den kanske jag kan bedöma bättre.
Service:
Jag gjorde mig inga stora förhoppningar på maten, kyckling var den enda animaliska lunchvarmrätt som erbjöds för oss som inte äter fisk, och från outstations i tredje världen brukar det ju knappast vara kulinariskt minnesvärt oavsett. Men faktum var att både förrätten, kalkon, och varmrätten var över förväntan. Det visade sig sen att två av tre alternativ till andramåltid också bestod av kyckling. Med risken att det skulle börja växa dun på mig efter denna orgie i fjäderfä, valde jag där nudlar med kött. (AY är ju kända för att kunna låta två varmrättsalternativ bestå av renkött, men här måste det nog vara ett svårslaget rekord att låta fyra av sex animaliska rätter på en flight bestå av fågel!)
Ett annat irritationsmoment är att det utmärkta vitlöksbrödet är borta sen i höstas. Jag frågade redan då om detta, och förklaringen var att det bedömts inte passa till den nya menyn. Rent bullshit, eftersom nya menyn samtidigt innehöll skaldjurssoppa, som ju vitlöksbröd passar förnämligt till! Nu la jag märke till att även croissanterna var borta (minns jag rätt brukade man få sådana t o m i Y på TG…) De få bröd som återstod var dessutom stenhårda och totalt smaklösa! Det fantastiska Sirocco-teet förekommer nu tyvärr bara som fruktté, och FA:n glömde totalt bort min önskan om en Calvados… Till hennes försvar kan möjligen sägas att även hennes kollega helt missade min Sauternes-beställning till glassen… Och till bådas försvar ska sägas att AY kör ett system där cabin crew för C även alternerar i Y. På sitt sätt förståeligt, men de flesta andra bolag har mer dedikerad personal till C, och då blir det ju lättare att hålla uppe nivån där. Men AY har ju sedan många år haft något man benämner som en ”self service bar” i galley:t runt dörr 2, med lite drycker, frukt och snacks. I min jakt på damtoaletten(!) passerade jag detta galley, men utan att se en tillstymmelse till nåt som gick att hjälpa sig själv till. När det började suga för mycket i godistarmen återvände jag till galley:t för att fråga efter lite chips o choklad. Svaret blev ”It´s now in the first galley, Sir!” varpå jag vandrade i andra riktningen I hopp om att faciliteten var flyttad till den spetsiga änden. Men icke, lika kargt där. På förfrågan hittade dock FA:n till slut lite chips i en låda. Åter rätt märkligt att self service baren tydligen är droppad på A350 trots att AY fortsätter reklamera denna. Rent generellt är mitt tips till AY C-resenärer att inte vara blyga för att ta för sig, och begära lite saker. Den finska mentaliteten är, kanske i än högre grad än den svenska, att man ska låta folk vara i fred och inte störa dem med för mycket ”fjäsk”. Men om man väl visar att man faktiskt uppskattar lite personlig service och speciella önskemål, tycker de ofta det är jätteroligt med sådana passagerare. Men man måste som framgått vara beredd att pusha på dem lite ibland.
Sammanfattning:
Ett tekniskt intressant flygplan, om än inte revolutionerande, som dock skulle vunnit på en annan stolsleverantör samt en mindre komprimerad C-kabin. Och trots närmare 4 månaders tjänst, känns det även som det fortfarande finns en del inkörningsproblem hos AY.
Hur kommer jag att välja framöver?
Framtida val mellan de bättre tronstolarna i 330/340 och denna nya teknik kommer definitivt att bli svåra. Men just nu känns det som jag kommer att föredra de gamla trotjänarna.
To fly, to serve. That is the tagline of the UK’s main carrier British Airways. It takes pride in offering reliable and friendly service...
Read more
COMO The Halkin is widely regarded as the “mother” of London's ever-expanding offering of amazing boutique hotels. It was opened in 1991 by...
Read more
Nearly 400 million people around the world enjoying skiing.Whether you’re an expert skier chasing thrilling descents or a non-skiing guest...
Read more