Lufthansa Premium Economy till Atlanta

10. May 2019
by BusinessClass

Hej alla BC:are.

Det finns ju väldigt många recensioner rörande alla F och C-kabiner på olika bolag, och det är ju bra. Men något som det inte gödslats med i reserapports-forumet är en genomgång av Lufthansa Premium Economy på Long Haul, då jag fick chansen att testa på denna produkt i veckan är det väl utmärkt med en liten rapport!

AV: Kimmen00 Jag skulle till USA (Atlanta) i veckan med SAS Plus (till EWR sen United economy till ATL), men den berömda strejken satte P för detta. Redan innan strejken bröt ut såg jag till att resebyrån säkrade upp genom att boka en Lufthansa premium economy biljett till mig. Tyvärr var det slutsålt på utvägen direkt FRA-ATL, så bokningen fick bli via Chicago. När sedan strejken var ett faktum bokade resebyrån av SAS Plus-biljetten. Både SAS och Lufthansa-biljetterna var full flex-återbetalningsbara, dock var lufthansa-biljetten cirka 5000 billigare (15k mot 20k). Tyvärr betyder ombokningen och strejken att jag skulle komma fram 5 timmar senare pga resrutten.

Arlanda

Jag har nog aldrig sett SAS-diskarna så öde. Ingen kö överhuvudtaget. Därmot var det innan man kommer in i SAS-delen av terminalen fullständig kaos då SAS hade satt upp fållor och tog hand om alla passagerare ungefär mitt mot pressbyrån.

Tomt vid diskarna

Vimsig tjej som checkade in, glömde både priority tag på bagaget samt lägga in EuroBonus-numret på biljetten vilket fick lite konsekvenser senare på resan. Efter en tom säkerhetskontroll styrdes kosan mot Pontus.

Pontus in the Air

Jag hade inte varit där sedan de gjort om och jag gick runt och tittade in i Centuriondelen. Smakfullt och fint. Snabb och effektiv servering, beställde lammkorven som jag tyckte var riktigt bra! Några glas rosé gick ner också. Loungen var halvfull, några amerikaner samt några par. Efter någon timme var det dags att boarda.

God lammkorv!

Godis

Arlanda – Frankfurt LH803

En premium economy biljett med Lufthansa betyder ju Economy inom Europa så det var bara att slå sig ner på 10D. Ekonomiresor i EU är inte mycket att skriva hem om. Kärran var en A320neo och fräsch, benutrymmet var väl varken bättre eller sämre än hos någon annan carrier. Men på Lufthansa får man iaf en smörgås (som var riktigt god) och fika. Mer än man kan säga om SAS. Dessutom glad och trevlig CC.

Frankfurt Senatorlounge Z50 Non-Schengen

En smidig passkontroll senare så var jag inne I Senatorloungen (efter lite diskussion med loungedraken då mitt EBD ej låg inne på biljetten, de fick manuellt lägga till det). Idag serverades Pumpasoppa, chicken nuggets med grön sås, nudelwok samt en vegetarisk rödcurry-gryta. Dessutom hade de belgiska våfflor! Som vanligt ett stort utbud av diverse snack, godis, pretzels samt massor av fika. Det var en del folk i loungens matdel men gick man längre in var den i princip helt tom. Ingen kö på porsche-simulatorerna heller. Kul att köra.

Belgiska våfflor, mums!

Menyn

Frankfurt – Chicago LH432

När resebyrån bokade biljetten kunde de inte seata mig på denna flight. Anledningen var att Premium Economy var överbokad, ”det löser sig på plats” sa agenten. Ett futtigt hopp om att man skulle bli knuffad upp till C glimrade till ibland men sånt är bara önskedrömmar och mycket riktigt, vid gaten hade de lyckats seata mig på plats 23G i PE-delen. Flighten var för övrigt helt full. Planet var en 747-8i och här är premium economy-delen placerad rätt underligt, mitt i ekonomi. Först har man C-sätena, sen ett antal rader med ekonomi fram till nödutgången. Där tar PE över i 5 rader för att sedan bli ekonomi igen. Det är 2-4-2 i PE på en 747:a och jag satt på andra raden, gångplats på mitt-4:an. Det finns ingen avskärmning eller så mellan economy och premium economy.

Sätet:

Stolen är väldigt lik SAS Plus, samma bred och pitch. Dock har denna stol bättre förvaring med en hållare för vattenflaskan samt en bra förvaringsficka nere vid armstödet. Sen finns vanliga stolsfickan också. Stolen går att fälla bakåt 7 inch (samma som SAS Plus) men jag tycker det känns som man kan fälla dem väldigt mycket! Det är ju skönt MEN om snubben framför gör detta så måste man själv fälla bakåt stolen annars får man IFE-skärmen 1 mm från näsan. De som satt på rad 22 (längst fram i PE) hade suveränt benutrymme då det var tomt framför dem pga nödutgången. Platserna 22a,c och h,k är överlägset bäst så de skall man knipa om man kan. På vissa SAS Plus stolar kan de finnas lådor under sätet (ife-låder eller vad det nu är?) som tar upp en del av utrymmet för fötterna, något sådant finns inte på lufthansas PE. Liksom på SAS finns det ett nedfällbart benstöd.

Stolen

Man fick ett amenity kit som innehöll absolut basic: tandborste, sovmask, strumpor och öronpropp. Den var formad som ett runt frisbee-fodral eller liknande, ganska snygg. Det låg hörlurar i sätet, inga noise canceling eller sådant utan såg snarare ut som gamla freestyle-hörlurar, men det var iaf ljusår bättre än SASs patetiska blåa in-ear-lurar som man får i SAS Plus. Själv kopplade jag bort allt surr runt mig med mina obligatoriska Bose-lurar.

Amenitykit i Premium Economy

En annan stor fördel med Lufthansas stolar var att matbordet som man fäller ut ur armstödet är i ”ett stycke”. SAS Plus har ju den delad och man viker upp den, vilket baske mig alltid resulterar i att brickan man får ligger gungar runt på den då. Här var det stabil stor tjock skiva som man fick brickan på, och flera glas fika fick även plats, klart större och bättre ”bord” än SAS Plus. Jag gillar 747orna, högt i tak och stora (gigantiska) hatthyllor som försvinner upp i taket. Känns öppet och luftigt. Mycket fräscht flyg och även ekonomi-toaletterna var OK.

Service och Mat:

Innan take off kom de med en ”pre departure drink” som var apelsinjuice med mynta i. Helt OK. När vi hade lyft så började servicen. Efter ungefär en timme efter avfärd kom de ut varm handduk samt med drinkvagn där man fick välja fördrink (bloody mary för mig) samt fick mini-pretzels.

"Menyn" Nästan en helt timme senare det var det dags för mat. På menu-bladet man fick stod det kyckling eller vegge-pasta men pursern ropade ut att det blivit fel och det skulle bli strimlad biff i sås med spätzle istället för kycklingen. Jag valde biffen och i samband med middagen kom de även med dryck till detta. Biffen såg kanske inte så mycket ut för världen men smakade riktigt gått! När alla fått mat och dricka kom en CC gående med en röd och en vit flaska och ropade ”påfyllning”. Här är det verkligen något som SAS kunde lära sig av, hur svårt var det att göra? En sådan enkel sak och alla blev nöjda. Att beställa allt på en gång och fylla upp stolsfickan existerade inte här utan de var ute med vagnen 2 gånger samt han promenerade med vinflaskorna 2 gånger. Stort fail av SAS att köra på sitt sätt.

God biff med spätzle!

Efterrätten var chokladpudding, gott. Dessutom kom de ut med kaffe/te på vagn med tillhörande drycker (baileys, whiskey, konjak etc). Matmässigt var det ungefär samma kvalité som på SAS, det är ju ekonomimat men upplagt på porslin och glasglas men servicemässigt sopade Lufthansa PE banan med SAS Plus. Jag tog tid några gånger efter att jag tryckt på knappen och efter ungefär en minut infann sig en CC och tog beställning och kom tillbaka med fika inom någon minut. På SAS får man vara glad om de kommer alls samt om man ens får det man beställt. Man ska ju helst gå till Galley och tigga. Second serving inföll när det var 1h45min kvar. Det var tyvärr inte mycket, lite kallskuren kalv och en brownie. Nej det var underkänt! Fick bli lite mer fika istället.

Inte så mycket och inte så gott

Kabinbesättningen på denna flight var trevlig och korrekt, snabba med beställningar och inga sarkastiska kommentarer eller dylikt. Klart godkänt.

IFE:

Det är en 12tums touch-HD skärm, samma storlek som SAS Plus. Den är däremot monterad mycket bättre i stolarna och kan vridas uppåt väldigt mycket, vilket underlättar när stolen framför fälls ner. USB-laddare finns i skärmen. Underhållningsmässigt är det väl ingen hemlighet att jag tycker Lufthansas utbud är ljusår bättre än SAS. Så var det även denna gång med hundratals filmer och massor av hela säsonger av tex Vänner. Idag är knappast hårddiskutrymme något problem men ändå kör SAS ett avsnitt per serie till exempel samt byter filmer alldeles för sällan. De som sitter längst fram i Lufthansa PE har en mindre skärm, 9 tum såg det ut som, med andra ord likadant som i SAS Plus på deras främre säten.

Chicago O’Hare

Vi landade på tid kl 19 och det tog knappt 5 minuter att komma genom Immigration. Tyvärr så hade jag ju ingen priotagg på bagaget och jag tror jag fick vänta 40 min innan mitt bagage till slut bland de sista trillade ut. Efter re-check av bagaget kom man ut i ankomsthallen och möttes av: KAOS! O’Hare renoverar sitt Air-Train och har ersatt det med bussar mellan terminalerna. I hela ankomsthallen ringlade sig gigantiska köer som det bara var att ställa sig i. Det tog väl en 30 minuter innan man kom till ett stort tält utomhus som var som ett slags uppsamlingsområde innan man slussades in på bussarna vilket tog ytterligare 30 minuter. Sedan skulle bussen åka runt halva Chicago (kändes det som) innan vi nådde Terminal 2. Stresspåslaget var ganska högt nu då det var knappt 15 minuter tills boarding och jag skulle genom securityn vilket kan ta tid. Men som tur var (igen) var det inga alls i kö utan jag gled igenom på bara någon minut,. Sen var det bara att direkt skynda sig till gaten och gå på då de redan hade börjat boarda. Renoveringen av tågen skall vara klara ”hösten 2019” och jag tror jag undviker O’hare till dess. Det var ingen rolig upplevelse med långa köer och fullknökade bussar.

Chicago – Atlanta UA5980

Detta var en E-175 som flögs av United Express. Drygt 20 rader i 2-2 seating. Litet och trångt med minimala hatthyllor. Fullt plan och alla jänkare släpar ju med halva bohaget som handbagage vilket resulterade i smärre kaos och väskor överallt. Pretzels och soft drinks serverades på denna två-timmars flight. Landade 0015 på en öde flygplats, Hartsfield hade i princip stängt och vi var väl bland de sista flighterna i för idag. På bagagebandet dök inte min väska upp och ”last bag on belt” tändes. Tänkte precis gå till bagageservice när en sista väska ramlade ut, min! Uff!

Här var det tajt

Hämtade snabbt ut hyrbilen och befann mig tillslut 0120 lokal tid på hotellet. Dryg resa i 18 timmar!

Atlanta Flygplats

Efter några dagars jobb var det dags att åka hem. Lämnade bilen på Hertz och begav mig till incheckningen. Atlanta är ju inte en Star Alliance-flygplats direkt då det är Deltas hemma-hub och det resulterar i endast 2 ynka lounger för oss A*. I Terminal T, som United använder ligger en United Club och i andra ändan av flygplatsen (20-30 min underjordisk promenad) på Internationella Terminalen (Concourse F) ligger ”The Club at ATL” som används av Lufthansa och Turkish samt är en Priority Pass-lounge. Det blev till att besöka The Club och se hur den var.

När man kommer in genom securityn åker man rulltrappan upp, där ligger loungen

The Club at ATL

Loungen var indelad i ”två” områden, ett avgränsat område med ett rep som hakades för där premium passagerarna från Turkish/Lufthansa hade en egen buffé och fick hämta mat, sedan fanns resten av Loungen för de andra. Maten i buffén var enklare ”USA-loungemat” dvs snacks, grönsaker och wraps. Lämnade man sitt "premiumområde" och gick in i loungen fanns en bemannad bar med många öl på flaska, drinklista samt lite olika viner. I den "öppna" delen av loungen fanns en mindre buffé med ännu enklare snacks än inne i lufthansa/turkish-delen. Det var en riktigt bra bar med goda drinkar! Loungen var ganska så full och det var svårt att få sittplats. Båda delarna av loungen var ganska fulla.

Buffén för oss i "premium"-delen

Utsikten från Loungen, vägen runt Flygplatsen

Snacks plus Fika

Andra delen av loungen

Baren

Drinklistan

Summa summarum så var det väl en OK lounge att slå bort några timmar om man vill pröva sig genom drinklistan. ”Maten” var ju inget direkt speciellt och det går ju inte direkt att ersätta lunch/middag med detta men väl som ett fylligt mellanmål.

Atlanta – Frankfurt LH445

Här hade jag kunnat seata mig på lufthansa.com så jag snodde 15C, gångsäte längst fram i PE. Utmärkt för en nattflygning tänkte jag. Planet var en A330-300 och här är PE placerad bakom Business-kabinen. Planet kändes väldigt fräsch och nytt. Rad 15 har en vägg mot C som är en bit bort och man kan sträcka ut sig helt, dock var det ännu mer plats på motsvarande platser på 747:an då de inte hade någon vägg i vägen. Stolen såg ut likadan som beskrivet på förra flighten. Skillnaden är att rad 15 har en utfällbar IFE som är 9 tum (medan de andra raderna bakom har 12 tum).

Stolen rad 15

Amenity-kitet denna gång var en Cerruti 1881-väska med enkel tandborste/tandkräm, strumpor, proppar och mask. Inget speciellt med andra ord men duger.

Även denna gång blev det ”pre departure drink” (mangojuice), efter 1 timme kom de med drinkvagnen och en timme efter det kom maten (med tillhörande öl/vin). Även denna gång gick de runt med vinflaskor och fyllde på samt vid kaffet kom även avec (de hade ingen konjak utan dålig spritig brandy). Min stolsgranne körde på booze hela tiden och skippade maten, därmot bad han om glas efter glas av whiskey så till slut gick flygvärdinnan in i C-kabinen och hämtade småflaskor av Glenlivet och Johnny Walker Black och gav honom.

Mangojuicen

Maten var inget att hänga i julgranen direkt, smakade som mikrad Dafgårds men det är väl ungefär vad som brukar vara i economy. Servicen på denna flygning uppfattade jag som mindre personlig, mer stel och ”lufthansa-korrekt”.

Nja, denna mat var väl sådär

Precis som på förra flighten tyckte jag att Lufthansas stolar gick att fälla brutalt mycket bakåt, jag låg i ett skönt loungeläge och somnade in till Justice League, sov till och med över frukosten, ovanligt!

Frankfurt – Air Canadas Marple Leaf Lounge

När vi landat och gått av så var själva ”connecting-flight gången” som man brukar slussas in i avstängd med rep, alla stod och glodde lite vid gaten innan folk började strosa rakt in i B-terminalen, lustigt men detta gjorde ju att jag kunde gå direkt till Air Canadas lounge för frukost! Jag gillar verkligen deras lounge och tyckte frukosten var hög klass; äggröra, bacon, bönor, flingor+fil, stort bord med kallskuret, donut-ställ och såklart fullt utbud av Fika. Lugnt i loungen och utsikt över plattan. Efter någon timme begav jag mig mot A vilket innebar en väldans massa knallande i trappor, security och tunnel-gången.

Frukostbuffén i Air Canadas lounge

"Donötter" och andra bakverk

Kallskuret och yoghurt/fil

Frukost

Flyget hem från Frankfurt var så händelselös att jag inte ids ta upp den. En sak att notera är att när vi landade på Arlanda märktes det att det var strejk ty bagagelastarna inte nog inte mycket jobb för bagaget hade redan börjat anlända på bandet när jag kom ner till det, måste varit rekord!

SUMMERING:

SAS Plus eller Lufthansa PE? Jag tycker efter dessa två resor att Lufthansa Premium Economy slår (eller är lika ”bra” som) SAS PLUS på i stort sett alla punkter. Stolen är i princip lika men har bättre bord samt skärm. IFE:n på Lufthansa slår SAS varje dag. Serveringen utklassar SAS med frekvent påfyllning av Fika, snabb service och inga sura kommentarer. Dessutom förekommer ingen diskussion om vad som ingår eller ej; gott o blandat?, choklad?, chips? Här under flighten bad jag om lite snacks, CC kom med crackers och pretzels. Dessutom vid drinkserveringen bad jag om en till påse pretzels och ett ”selbsklar” fick jag till svar. Hos SAS får man ju höra: ”nej tyvärr då räcker det inte”. Det är ju som de flesta vet här på BC att det är den mjuka delen som fallerar i SAS Plus. Lufthansas nackdelar är ju att det kan ta längre tid att flyga då man måste mellanlanda i FRA/MUC (vilket inte behöver vara en nackdel här på BC). Annars är det ju för många smidigt med direktflyg till tex EWR, LAX och MIA med SAS. Dessutom är ju poängintjäningen viktig och som EBD/EBG ger ju de där 25%-extra poängen stort värde för många. Dock så ger Lufthansa-bokningsklass E 150% till EuroBonus så det blir ingen skillnad direkt, tvärtom kan lufthansa-flygningar ge mer poäng till EuroBonus än med SAS till samma destination (även inräknat 25% EBG), men väljer man bokningsklass N (100% till EuroBonus) så får man ut mer poäng med SAS. Den största vinsten att flyga SAS Plus är ju som EBD då man håller tummarna hårt för CU. Det har jag fått ett antal gånger, både själv, med frugan samt hela familjen en gång. Sådant är ju värt mycket! Dessutom är Plusgrade från Plus till C billigare än Lufthansas budning från PE till C. På denna flight var lägsta bud 590 Euro för PE-> C. Motsvarande plusgrade på de inställda flighterna

ARN

-EWR och ORD-ARN var 2500 sek lägsta bud per leg. Man skall heller inte underskatta F&F som ger SAS Plus-resor för ~6000 t/r till USA/Asien. Men oas var denna flygning (premium economy flex) 5000 billigare än motsvarande SAS Plus resa. Som dagflygning fungerar PE utmärkt! Men på en nattflygning får man inte ofta inte så bra sömn, men det gäller ju allt utom business fully flat generellt. Skall man till något ställe i USA där SAS inte flyger direkt och man ändå måste byta inrikes i USA medan om åker man med Lufthansa så slipper man det, tex Denver, Houston, Dallas, San Diego etc så är att flyga Lufthansa PE helt klart något jag kan tänkas göra i framtiden. Det var roligt att jämföra dessa produkter och nu vet iallafall jag att man inte behöver tveka för Lufthansa PE om man måste ta det istället för SAS Plus. Tack alla som läste!

More from BusinessClass.com
British Airways image
Airline Review
Review of British Airways Business Class

To fly, to serve. That is the tagline of the UK’s main carrier British Airways. It takes pride in offering reliable and friendly service...

Read more

COMO The Halkin image
Hotel Review
Review of COMO the Halkin

COMO The Halkin is widely regarded as the “mother” of London's ever-expanding offering of amazing boutique hotels. It was opened in 1991 by...

Read more

8 Best Luxury Ski Resorts in the World image
BusinessClass.com - Finest Selection
8 Best Luxury Ski Resorts in the World

Nearly 400 million people around the world enjoying skiing.Whether you’re an expert skier chasing thrilling descents or a non-skiing guest...

Read more