Har klarat tidens tand

Det känns inte som om det var särskilt länge sedan Singapore Airlines introducerade arvtagaren till den revolutionerande Space Bed som inte skulle matcha dagens krav, men var likväl ett framsteg. Sätet har sedan dess blivit ersatt med en produkt som ger större avskildhet och har ett antal smarta funktioner. Fortsatt unik Singapore Airlines affärsklassprodukt från 2006 står sig fortfarande bra och är en attraktiv produkt. Ett exceptionellt brett säte och gott om utrymme och som kan självklart fällas ut helt till en riktig säng. Produkten är enligt oss fortsatt konkurrenskraftig. Enligt vår mening är produkten fortfarande mycket konkurrenskraftig jämfört med flera av konkurrenterna. Även utan erfarenhet av servicen ombord. Snart över för superjumbon Det blev nyligen känt att Airbus slutar tillverka superjumbon. 2021 kommer den sista A380 lämna fabriken i Toulouse. På sätt och vis är det vemodigt, men det visar även på hur snabbt förändringar sker i flygindustrin. Nu är det mindre maskiner som gäller på långa sträckor. Vi flög nyligen med Singapore Airlines mellan Singapore och New York, en rutt som kan ta 18 timmar och 45 minuter, men som ofta är en timma kortare. Den och andra långflygningar görs med den senaste generationen flygplan Airbus A350-900 LR (Long Range) eller Boeing 787-9/10. Bägge är kapabla att flyga sträckor som man bara kunde drömma om för 20 år sedan, i alla fall med tvåmotoriga flygplan. Men, världen står inte still för det – i ständig ökande tempo och med hjälp av ny teknologi banas vägen för mer kostnadseffektiva flygplan som även tillgodoser passagerarna med en optimal komfort. Snabb hantering När jag testade världens längsta flygrutt, mellan Singapore och New York, flög jag "hem" till Europa igen och Frankfurt med Singapore Airlines Airbus A380 från JFK utanför New York.

  Med avgång 20:15 och en biltur som startade på Manhattan strax före 16:00, innebar det gott om tid för lite kontemplation både på vägen ut ur stadskärnan och inte minst i den trevliga Swiss-loungen innan avgång. Den kvällen var det många resenärer på plats, vilket innebar långa köer i säkerhet i säkerhetskontrollen. Otroligt nog så behövde ingenting plockas ur handbagaget som exempelvis elektroniken. Skor och bälte kunde vara kvar och kamerautrustningen kunde också vara kvar i väskan. Kön var lång men själva skanningen gick på nolltid. Frysbox? Fyrtio minuter innan avgång gick jag med rask, men lugn, takt mot gaten och var den förste att stiga ombord. Beläggningen den här kvällen var låg, men ändå så gick det ovanligt fort. På JFK är det två gångbroar som leder till var sitt däck på maskinen. Jag gick direkt till det övre och svängde akterut mot mitt förvalda säte, 96A. Just detta säte har fått lite hat-kärlek då det kallas för ’frysboxen’. För den som föredrar svalare sovrum så är det detta säte man ska välja. I och med att jag hör till dem, för att avslöja en hemlighet, som älskar just detta säte så var det därför jag valde just det för denna flygning.

Ett annat viktigt skäl att välja säten p årad 96 är att de är belägna vid ett skott (bulkhead). Nåja, p åsätt och vis. Nördutgången är framför och är dold av en hög vägg. Toaletten ligger två meter bakåt, men det visade sig inte vara något att irritera sig över då beläggningen var låg på den här flygningen, men det kan vara bra att känna till detta faktum. Och, som alltid med Singpore Airlines (bulk head seats) så får man full bredd på utrymmet till fötterna, ingen trång grotta för tassarna som också gör vändningar i sömnen mer eller mindre omöjliga. I och med att vi var få ombord så blev jag tillfrågad om jag hade något emot att kabinbelysningen släcktes ned helt. Självklart var det ok för mig och det blev om något ännu trevligare och mer privat. Det var endast belysningen från nödutgångarna som var på och lyste upp kabinen.

Före avgång bjöds det på juice eller vatten, ingen champagne eftersom den amerikanska lagstiftningen inte tillåter det. Inga problem, efter takeoff från bana 13R klättrade vi snabbt upp till marschhöjd och in i natten österut. Inom några minuter var både champagne och varma nötter på plats.

  Lite kuriosa: efter en halvtimma blev jag erbjuden lite bubbel i glaset av det som serveras i förstaklass (i manifestet stod det säkert något om att passageraren på plats 96A är mer flygintresserad än genomsnittet). Bubblet smakade bra, men enligt min mening så är det som serveras i affärsklass inte långt efter. Höjdarbiff I och med att detta var en nattflyging så fick sömnen prioritet. Efter en förrätt, huvudrätt och en välsmakande dessert var det dags att maximera sömnen. Jag bad om att inte bli störd om det inte var tvunget. Av en flygning på 6 timmar och 41 minuter ville jag försöka klämma ut tre och en halv, fyra, timmars sömn. Ofta är det turbulent på flygningar österut på grund av jordens rotation och vindarna. Nu var det en del skakningar men inte värre än att de hjälpe mig att falla i sömn.

Middagsrätten jag valde var U.S Grilled Prime Beef Fillet. En trevlig upplevelse och den bästa biff jag ätit ombord ett flygplan. Denna hade jag bokat i förväg med Singapore Airlines eminenta tjänst Book the Cook.

  Bred,bekväm och tyst Sätet är fälls ut helt på dagens affärsklassprodukt, men ombord A380 är det också extra brett, och det faktum att det bara finns fyra platser i bredd gör att det faktiskt går att sitta sitta två bredvid varandra. På våningen under sitter de 10 på bredden ...

Airbus A380 är och förblir att bli ett bekvämt flygplan. Det är tyst, och som andra moderna Airbus-maskiner är sorlet från medpassagerarna faktiskt mer irriterande än bullret från motorerna. På detta flyg med få passagerare var det väldigt tyst och inte svårt att lullas till sömns med det svaga men ständigt närvarande motormullret. Och ja, det förekommer turbulens, men för en A380 dämpas flygrörelserna om man kan använda en sådan term. Det är en smidig tur.

Trots att Airbus inte kommer tillverka fler A380 om ett par så kommer det vara möjligt att flyga med denna ikoniska superjumbo under många år framöver.