Det var nu dags att fortsätta vår intensiva USA-resa. Efter en snabb vändning med ett halft dygn i Budapest ringde väckarklockan tidigt för vår resa nummer 2 till USA.
Text och bilder:
.
Ett av resans mål: att återigen flyga med propellerplanet Embraer 120 Brasilia
DL8503 21OCT (fluget av Air France)
Budapest-Paris, BUD-CDG
0710-0930
Airbus 319
Vi hade förbokat en delad taxi för att ta oss till flygplatsen. De envisades med att de ville hämta oss klockan 0430 vilket vi tyckte var på tok för tidigt. Lyckligtvis gick de med på att hämta 0500 istället, något som skulle visa sig vara mer än tillräckligt för oss och vi fick en förhållandevis lång väntan på flygplatsen. Trots att vi gett vår immigrationsdata både vid bokning och online check-in var vi ändå tvungna att ge samma data igen vid disken, tecken på ett icke fungerande system.
Våra boardingkort märktes med en klisterlapp så vi kunde använda gräddfilen för säkerhetskontrollen, en amerikan (igenkänd på dennes vita gympaskor och senare pass) trängde sig av okänd anledning före oss, inte av brådska utan för att han verkade tycka han hade företräde. Vi hade rätt gott om tid i loungen eftersom vi var tidiga på flygplatsen. Loungen bjöd tyvärr inte mycket mer än torra kakor och lite yoghurt. Boarding vid gaten hade en vanlig kö och de med status ombads komma längst fram och smyga sig framför resten av kön. Jag hatar det här systemet eftersom jag som passagerare dels måste tränga mig fram för att nå disken och dels tror de flesta i vanliga kön att jag faktiskt tränger mig! Två köer är enligt min åsikt det enda rätta (att kalla vissa passagerare först räcker inte eftersom många med icke-status ändå brukar ha samlats runt gaten).
Väl ombord på det fulla planet hade jag mittensäte, ett av de mest obekväma jag suttit i. Vi satt långt fram i planet så vår rad kunde konverteras till affärsklass, mitt säte förvandlas då till bord. På grund av detta var de två sätena bredvid mig bredare än normalt och mitt mittensäte märkbart smalare. Jag sitter normalt bekvämt och med utrymme på båda sidor om mig i ett ekonomisäte, men här var det omöjligt att stoppa handen i sidofickan utan att resa sig! För att göra det hela ännu värre hade jag ett infällt bord i mitt ryggstöd, som således blev riktigt hårt – tänk stadsbuss. Ombordservering var en intetsägande croissant och vatten/kaffe/te. Urusel komfort ombord.
Det var till och med trängre än det ser ut, jämför med sätet bredvid där en bredare granne satt!
Frukosten var inte minnesvärd
DL8496 21OCT (fluget av Air France)
Paris-Washington, CDG-IAD
1040-1300
Airbus 388
Paris var det vanliga kaoset som kan få vem som helst att bli flygrädd. Vi märkte dock några förbättringar jämfört med för ett år sedan: vi blev automatiskt visade till säkerhetskontrollens prio-kö och när vi vid ett tillfälle i Paris virrvarr gick åt fel håll upptäckte deras maskiner det och vi blev visade rätt. Vårt plan från Budapest var framme i tid, vi var snabbt av och gick hela tiden med rask takt, hade status att använda prioköer och var som erfarna flygare snabbt igenom diverse kontroller. Allt detta till trots tog det fortfarande 40 minuter att nå vår gate, så att ha gott om tid i Paris är (som nog de flesta vet) verkligen A och O.
Då vi frågade fick vi veta att vårt flyg var överbokat och de behövde frivilliga att ta ett senare flyg. Jag kan inte franska men vad jag förstod av konversationen vid gaten var det ett par som mot sin vilja skulle bli nekade ombordstigning om inte vi själva erbjudit oss som frivilliga. Varför inget utrop i högtalarna trots att flygbolag är skyldiga att aktivt söka frivilliga enligt EU-passagerarrättigheterna? Vi hade nödutgång på ovanvåningen förbokat sedan länge men gav nu upp detta mot 300 Euro var i resecheckar samt premium ekonomi på nästa flyg. Vår väntan vid gaten blev lång, dels för att flyget var försenat 80 minuter men också för att vi nu var tvungna att gå på först när alla andra var på planet. I slutändan kom vi ändå med flyget men på sämre säten, fortfarande en bra affär dock! Även om vi nu gick på planen som absolut sista passagerare fanns det utan problem plats för våra väskor i hatthyllan, mycket bra. Våra nya säten var mitt och fönster på nedervåningen, mitt över vingen. Jag har flugit A380 ett par gånger tidigare (till och med på dess premiärtur för att testa passagerartrafik!) och att se den enorma vingen utanför fönstret är mycket imponerande. Jag satt i mittensätet och även om amerikanen bredvid mig inte var lika enorm så bredde han ut sig desto mer med armbågar och knän.
Jag tycker om att flyga med Air France på långsträckor, så länge som man väl kommit i luften brukar det vara bra standard på underhållning och servering. Komforten i ekonomiklass på deras Airbus 380 var mycket bra. Sätet var bekvämt med sidosupport för ryggen och underhållningssystemet bättre än i resten av deras flotta, dessutom med usb-laddning. Som vanligt höll filten man fick bra kvalitet, bättre än den som KLM gav ut. Sämre intryck var bland annat att vissa högtalarutrop endast gjordes på franska. Precis som när vi flugit med KLM tidigare kom högtalarutropen mycket högt i våra egna hörlurar, om än inte lika öronförstörande som på KLM. Flyget gick fint och jag var glad att vi hade lång bytestid i Washington, det fanns ett tidigare flyg som jag låtit bli att boka av oro för just förseningar.
Vi hade väntat oss problem i immigrationen den här gången, eftersom vi just lämnat USA och nu kom tillbaka efter bara två dagar. Dessutom satt vi nu långt bak i planet så vi skulle ha 400 passagerare framför oss i kön. Till vår förvåning var det dock nästan ingen kö när vi nådde immigrationshallen och vi fick snabbt en stämpel i passet utan många frågor! Jag tror aldrig jag varit igenom USA-immigration så snabbt förut.
Dags att flyga finlandsbåt, härlig förväntan
En massivt imponerande vinge, sicken utsikt!
Endast på Air France: Schweppes Agrum - gott och finns inte Sverige tyvärr (?)
God middag på Air France, förvisso ingen sallad men mättande nog
Mellanmål innan landning, brukar vara samma på alla Air France flyg och brödet är alltid lika torrt
DL1206 21OCT
Washington-Atlanta, IAD-ATL
1633-1826
Airbus 319
Det var kul att vara tillbaka i USA igen efter en endagsutflykt till Budapest. Vi var båda hungriga och inledde med goda hamburgare i väntan på vårt flyg. Deltas säkerhetsvideo har en helt onaturligt fotomodellsaktig flygvärdinna som pratar, hon ser förskräckligt plastikopererad och retuscherad ut och jag hade hoppats kunna fota henne för det här reportaget. Tyvärr hade vi inte flugit på något Delta-flyg med tv och på detta vår sista chans fanns inte heller några tv-apparater, fotot får komma alltså komma nästa gång istället.
DL1413 21OCT
Atlanta-Little Rock, ATL-LIT
1937-2027
McDonnell Douglas MD-88
Vi kom (mot reglerna) in i loungen i Atlanta och kunde ta en avkopplande öl. Den ursprungliga planen var att vi skulle träffa en vän till David i Little Rock och ta några öl med honom. Men när vi nu varit vakna i 23 timmar var det skönt att vännen flyttat till en annan stad och vi skulle kunna ta det lugnare. Ombord på planet var bältet mitt felvänt så att haspen alltid kom mot mig, det var dock rätt lätt att koppla loss bältet från stolen och vända rätt. Väl gjort sov jag från det att vi lämnade gaten tills vi landade i Little Rock.
Vi bodde på Holiday Inn Express där det pågick en förfärlig karaoke, vi var glada att vi inte hade rum som vette inåt mot kråksången. Middag blev det på en närbelägen restaurang, dit hotellet absolut ville köra oss men vi gick lika fint på mindre än fem minuter. En sak jag inte tänkt på tidigare är att det i menyerna i USA sällan står vad alkoholen kostar (förutom vin), är det någon som vet anledningen till det här? Är det lag eller försäljningsknep? Jobbigt i mitt tycke.
DL 972 22OCT
Little Rock-Memphis, LIT-MEM
0740-0841
McDonnell Douglas MD-88
Det kan ha varit samma flygplan som vi nu flög vidare med, på planet fanns längst fram vad som såg ut som ett avdankat rockband. Någon som vet vem som spelat i Little Rock det här datumet? Passageraren i raden framför mig luktade mycket starkt parfym, så till den grad att jag fann det störande. Lyckligtvis tog det här flyget endast 27 minuter i luften men jag undrar ändå varför man dränker sig i lukt när man ska sitta nära andra människor?
DL5370 22OCT
Memphis-San Antonio, MEM-SAT
1023-1226
Canadair Jet 200
Memphis som flygplats är rätt deprimerande. Det är lågt i tak och mörka väggar, fast jag har hört att man kan äta bra här. Lyckligtvis kom vi in i loungen då agenten gav upp att försöka hitta mitt kort i databasen, egentligen hade vi inte rätt att komma in eftersom vi var utan internationellt flyg. Det blev några drinkar, klockan är ju ändå after-work någonstans i världen? ;-)
Vid gaten snackade vi lite med den trevlige piloten som skulle flyga oss till Texas. Han var nyfiken på var vi gjorde och hade hört talas om liknande saker förut, han gav till och med några exempel på vad han hört folk göra. På planet ingick ett meddelande om att rökfri tobak inte var tillåtet ombord, betyder detta att man inte får snusa och i så fall, varför?
DL4618 22OCT
San Antonio-Salt Lake City, SAT-SLC
1421-1618
Canadair Jet 700
Vi var lite villrådiga vart vi skulle gå för att äta men den trevlige piloten fångade oss och rekommenderade bästa stället där vi fick god tex-mex mat. Väl på planet satt vi som vanligt förhållandevis bekvämt vid nödutgången, men den här modellen har ingen gardin i den raden vilket kan vara irriterande.
Min standard på flygen: bok, tilltugg och Ginger Ale
DL7803 22OCT
Salt Lake City-Twin Falls, SLC-TWF
1700-1805
Embraer 120
Salt Lake City har en handfull destinationer som flygs med turbo-prop (propellerplan) och alla dessa avgår från samma lilla område på flygplatsen. Här finns ett smart system för högtalarutropen: agenten talar som vanligt in i mikrofonen men meddelandet spelas upp först när agenten har talat färdigt. På så sätt kontrolleras att inga meddelanden från angränsande gater spelas upp samtidigt, utan köas då istället. Väldigt bra och gör det lättare för passagerarna.
Vårt blänkande plan var mycket snyggt i solljuset, att inte ha ett vanligt målat plan ger resan en mer gedigen upplevelse. På planet var flygvärdinnans område längst bak istället för fram och vår nödutgång hade inga bord – inte ens i armstödet! Våra glas och jordnötter fick alltså stå på golvet istället. Som på tidigare flyg märks destinationen bland passagerarna; jag såg flera med riktiga boots och cowboy-hattar.
Tre avgångar samtidgt men det fungerar fint ändå tack vare ett bra system, jämför med samma grej i New York JFK...
Skinande maskin som väntar på oss
Så platt det kan bli i Twin Falls
DL7803 22OCT
Twin Falls-Salt Lake City, TWF-SLC
1820-1925
Embraer 120
Precis som när vi gjorde en snabb vändning i Fort Dodge behövde vi även nu kalla på den enda agenten för att få boardingkort och kunna gå igenom säkerhetskontrollen på nytt. Alla på flygplatsen var mycket trevliga och hjälpsamma, ingen misstänksamhet. Vad jag ofta uppskattat när jag reser inrikes i USA är att flygvärdinnorna är mer avslappnande, de ger ibland en egen version av säkerhetsföreskrifterna eller andra personliga uttalanden i högtalarna. Det ger variation och framför allt personlighet på något som annars är rutin. Men jag märker allt färre och färre sådana personligheter de senaste åren, någon annan som tycker samma?
Bra benutrymme men varken armstöd eller bord
DL 971 22OCT
Salt Lake City-Phoenix, SLC-PHX
2005-2051
McDonnell Douglas MD-90
Även om det som jag nyss skrev är trevligt med personlighet och en avslappnad stämning på inrikesflyg i USA så kan det ibland bli för mycket. Exempelvis på detta flyget hade en av flygvärdinnorna jeans och egen tröja på sig, enda sättet att känna igen henne som flygvärdinna var en nål i tröjan. Kan det här påverka säkerheten om vi kraschar exempelvis?
Jag hittade tre lediga säten och sov där hela flyget. Vanligtvis brukar jag inte känna av det men för första gången hade jag nu ont i min snuviga näsa. Många vänner har tidigare klagat på det här men jag har sluppit, kanske blir jag äldre? Fler som inte brukar drabbas av det här? Vår övernattning på Radisson var intetsägande.
DL4578 23OCT
Phoenix-Los Angeles, PHX-LAX
0630-0757
Canadair jet 700
På flygplatsen försökte vi som vanligt checka in i automaten men det ville sig inte, antagligen eftersom vi hade anslutningsflyg på både Alaska Air och Air France. Som vanligt fick vi inte prio-märkning på första boardingkortet utan endast på andra, mycket märkligt. Över Los Angeles låg en tät dimma, som såg riktigt häftig ut från luften med uppstickande skyskrapor. Dimman gick lågt och tornet på flygplatsen kunde exempelvis inte se startbanorna men trots detta flöt trafiken normalt.
Bitar av Los Angeles ovan molnen
DL7668 23OCT
Los Angeles-Seattle, LAX-SEA
1010-1250
Boeing 738
Så var det dags att flyga med Bobbans flygbolag (något jag har retat David för ända sedan han misstog Alaska Airlines eskimo-stjärtfigur för Bob Marley!). Vi behövde byta terminal och som vanligt på amerikanska flygplatser var det dåligt skyltat och jag hade svårt att hitta en enda klocka på väggarna. Gaten var underdimensionerad så det var ståplats som gällde för de flesta. I Seattle skulle vi bara ha en timme att byta flyg och vi hade inte fått våra boardingkort för det men Alaska Airlines kunde inte skriva ut vår anslutning. Ombordstigning skedde per radnummer och ombord var service lik de flesta andra amerikanska bolag: dricka och nötter.
Bobban, är det du?
När X stolar i gaten är mindre än Y passagerare är komforten lika med dålig, den här bilden togs långt innan boarding
Väl på planet blev livet bättre; gin & tonic, Ginger Ale och film
DL8401 23OCT (fluget av Air France)
Seattle-Paris, SEA-CDG
1350-0835+1
Airbus 332
På Seattles flygplats behövde vi ta tre (!) olika tåg för att byta terminal men det gick snabbt och vi var i tid vid gaten. Detta var dock mer än vad man kunde säga om Air France som visade på två timmars försening, det inkommande planet hade inte landat än. Eftersom vi kom senare än andra var det ingen kö vid gaten och vi blev direkt ombokade med nästa anslutning från Paris till Köpenhamn. De gick inte med på att boka om mig direkt till Helsingfors från Paris men jag hade inte heller räknat med det. Vi fick nu lite tid i den ombyggda loungen där det blev drinkar och snacks.
På planet satt vi längst fram vid väggen (bulkhead). Fördelen är att det inte är någon som lutar sin stol mot dig men å andra sidan går det inte att sträcka benen (eller korsa dem). Stolen jag satt på hade en hård knöl under gumpen, efter att ha lyft på kudden såg jag att det var stolen som helt enkelt var mycket ojämnt formad och en kudde som inte klarade av att kompensera. För att ytterligare bidra till en sämre upplevelse satt fjärrkontrollen i stolen inte fast i sitt fäste utan man kom hela tiden emot dem med diverse oönskade knapptryckningar som resultat. Den fick istället ligga helt utdragen på golvet resten av flyget.
Nåja, jag hade tänkt sova och alla flyg kan inte vara perfekta. Air France fortsatte dock att besvika: i mina hörlurar kunde jag svagt höra min sätesgrannes tv-ljud. Min tv var dessutom trasig; något fel med färgdjupet vilket gjorde att det var som att titta på film på en Commodore 64. Inte gick det att dränka sorgerna heller: mitt önskemål om en gin & tonic gick inte att uppfylla då det inte fanns tonic på flyget! När jag istället bad om en romdrink fick jag veta att rom fanns det inte heller. (och nej, jag var verkligen inte berusad). Lustigt. Jag gav upp att försöka titta på tv:n och stängde av den, dess karta fungerade inte heller. Efter en stunds bokläsning var det dags att sova men tyvärr fick jag aldrig upp värmen i den kalla kabinen. Kanske har Air France skurit ner på filtarnas tjocklek?
Det blev en del sömn i alla fall den hårda, kalla stolen till trots. Strax innan landning kom meddelanden på allas skärmar att anslutningsinformation visas inom kort, självklart visades den inte. Jag brukar gilla Air France i luften på långsträckeflyg men det här var definitivt ett av de sämsta jag tagit med dem. Är gräset grönare på andra sidan månntro?
Redo för en natt över Atlanten
Klaustrofobiskt benutrymme eller luftigt skönt? Något mitt emellan skulle jag säga
Icke fungerande karta hela flyget igenom
En Harrison Ford i åtta färger
Helt ok frukost strax innan Paris
En mycket ovanlig syn i Paris immigrationsavdelning: ingen kö!
DL8608 24OCT
Paris-Köpenhamn, CDG-CPH
0950-1140
Airbus 318
bokat men flög
AF1050 24OCT
Paris-Köpenhamn, CDG-CPH
1530-1720
Airbus 318
Vi hade redan missat får egentliga anslutning 0950 och blivit ombokade till 1235-avgången istället. I transferdisken fick vi veta att flyget var överbokat och blev erbjudna €100 (eller €75, minns inte) för att ta ett senare flyg. Det var för liten ersättning tyckte vi men förhandlade upp det till €150 + måltid istället. Förvisso ville jag bara komma hem, men när dagen ändå var ”förstörd” kan jag ta lite extra tid i loungen. Tyvärr gick de varken med på att uppgradera oss eller boka om mig till Helsingfors som tack.
Vi gick till loungen och fick båda fri massage där. Det var konstigt att ligga under öppet tak i en stressig terminal med bar överkropp och bli masserad. Massören bad mig också ta av skorna, något jag lät bli med hänvisning till bådas komfort. Wifin i loungen var mycket dålig och jag fick prova tre platser innan jag hittade en där jag kunde surfa normalt.
Vårt nya plan var också en A318 med ny (läs sämre) konfiguration. Stolarna var tunna och gick inte att fälla. Allt grannen gjorde kunde jag känna i ryggen och det gick inte att sträcka benen. Fastän jag var riktigt trött gick det inte att sova eftersom jag inte kunde luta stolen och den inte hade något speciellt nackstöd, min uppblåsbara kudde hjälpte föga. Uruselt av Air France att ha en sådan här konfiguration ombord, jag trodde jag lät bli att flyga med lågkostnadsbolag för att slippa sådan icke existerande komfort?
Förskräckliga stolar att sitta i
KF 652 24OCT
Köpenhamn-Helsingfors, CPH-HEL
1415-1650
Boeing 717
bokat men flög
SK 714 24OCT
Köpenhamn-Helsingfors, CPH-HEL
2005-2245
McDonnell Douglas MD-82
Jag hade ändrat min ombokningsbara biljett redan i Seattle till ett senare flyg och hade nu 2,5 timmar att vänta i Köpenhamn. Först fick jag gå till transferdisken för att checka in och möttes där av en agent med jobbigt humör. Jag var själv trött men ansträngde mig för att vara klar och tydlig, det verkade som att hon inte ville förstå. Varför finns det ingen automat för SAS check-in här trots att de andra flygbolagen har? Tidigare fanns det en SAS-automat också inom säkerhetsområdet om än inte vid transferdisken.
Nödutgång igen men min stol var nedsutten och obekväm. Det är dock skönt att ”komma hem” till SAS när man flugit med andra flygbolag. SAS är verkligen inte någon favorit men som skandinav är det skönt att flyga med landsmän.
Sammanfattning
BIS (Butt In Seat)-miles
: 32794
Pris för flyg och hotell per person
: omkring €1200
Vouchers vid resans slut
: ~€700
Flyg
: 31
Dagar
: 9
Flygbolag
: 7
Flest förseningar
: 3 av de 4 långsträckeflygen med KLM och Air France var försenade med mer än en timme, tumme ner.
Största besvikelser
: Varje Air France-flyg hade minst en besvikelse: Dålig komfort (BUD-CDG, CDG-CPH) och/eller långa förseningar (CDG-IAD, SEA-CDG). Seattle-Paris var en besvikelse på alla punkter: tid, komfort, service och underhållning. KLM bjöd på troligtvis långsammast service jag varit med om i affärsklass inom Europa.
Största överraskning
: Förvånande bra service på American Airlines där jag inte har någon status.
Det blev alltså ingen uppgradering på långsträckorna, min förbannelse håller i sig. Resan i övrigt var mycket rolig och jag hoppas på att kunna fortsätta min nästan årliga tradition men sådana här resor. Jag var orolig att 31 flyg skulle vara för mycket men med facit i hand är det inte omöjligt med bibehållen trivsel.
Tack för att du läst ända hit, lämna gärna en kommentar!
Fashionable design is a point of pride for the Nordic carrier, which delivers Finnish finesse on its long-haul flights from takeoff to...
Read more
If you are looking for a discreet, private bolthole when visiting Rome rather than one of the larger grand dame properties, then take a...
Read more
If you're in Australia and are looking for excellent flight offers to Europe (via Istanbul) and Singapore - look no further than Turkish...
Read more