Medlemesrecension: Asiana First A380 ICN-FRA samt bagageförsening

Av: WarrenBuffet   Med kvällstidningarnas ”SÅ MAXAR DU SEMESTERÅRET 2018”-artiklar färskt i minnet lyckades jag och min bättre hälft boka en award-resa med *A under jul och nyår 2018/2019. Tack till alla här på BC för inspiration, tips och tricks. Denna resa bokades med hjälp av Uniteds sökmotor och senare några samtal till Tallinn där också en AmEx 2-4-1 kupong löstes in. Slutdestinationen var Filippinerna och routingen var följande:

-FRA-ICN-CEB. Detta var min första resa i 1a klass, vilket troligen kommer återspeglas för er mer erfarna rävar som läser min berättelse nedan.

Vad jag har läst finns det 2-3 tidigare reserapporter på denna flight här på BC, men förhoppningsvis kan jag bidra med någon ny syn- eller bild-vinkel som någon tycker är intressant ändå. Så! Nu kör vi! - - - - - - - - - - - - - - - - - - Vi insåg snabbt att Lounge-tiden i FRA skulle bli begränsad, då vi blev försenade redan på ARN. Tillslut blev vi så försenade att hela vår planerade 1h 50min layover åts upp. Väl på FRA, blev vi lite besvikna över att det inte var någon form av First-service som mötte oss och tog oss till vårt nästa plan när vi hade en så tight transfer. Borde inte det gå att ordna en liten bil av Asiana kanske (en sådan som kör inomhus alltså, ingen audi på tarmacen)? Nåväl, vi fullkomligt älgar genom FRA, brottar oss igenom en passkontroll och anländer exakt 12 minuter senare i gaten för FRA-ICN. ”How is it possible?” var kommentaren vi fick av personalen i gaten när de insåg hur snabbt vi kom dit. (Vid detta laget insåg vi ju att bagaget antagligen skulle bli ännu mer försenat, mer om det sen…)

Mittenplatser är bra om man är två!

"Stjärnhimmel" i taket när de släckte ner

Har man ingen fönsterplats är det rätt trevligt med någon form av koll på vad som händer där ute ändå.

Rymlig toalett i first, med fönster! Själva toalettsitsen är under en av kuddarna nedanför fönstret.

Kontrollpanel för hela "suiten", tv, ljus, service etc (gick att ta loss från väggstativet)

Det gick att ringa andra "suiter", vilket jag antar är ganska användbart då man inte direkt sitter brevid varandra (om man nu inte har två mittenplatser). Tråkigt om någon busringer när man sover dock...

Necessären innehöll handkräm, lip balm, någon återfuktande spray, parfym, body lotion, strumpor och ögonmask.

Första intrycket var fantastiskt, med ”båsen” och dörrarna som går att stänga om sig. En helt annan nivå av privacy än samtliga mina tidigare flygerfarenheter. Nu reste vi två personer, så därför blev det mittenplatser för oss. Själva stolen var bred och rymlig, även om färgvalen kanske inte var så pigga i min mening. Stor TV-skärm (även om filmutbudet var lite skralt). Lie-flat som var tillräckligt lång även för mig (186cm). I dörren fanns utrymme för kavaj. Amanity-kit som innehöll det mesta, snygg necessär också. Första klass var bara bokat till hälften, så vi fick (för att uttrycka det milt) bra service direkt från start. Ingen champagne fick serveras innan avfärd, oklart varför (vet att det har skrivits om detta i andra trådar här på forumet). Personalen fanns alltid tillgänglig och smög förbi då och då för att kika till en. Det krävdes inte mer än att man började fundera på att gå och lägga sig, innan de kom fram och erbjöd sig att bädda sängen.

Gällande maten, så var den otroligt god och kom i sju olika rätter. Förrätterna var helt fantastiska, även i jämförelse med huvudrätten och efterrätten. Hade jag flygit igen hade jag nästan skippat huvudrätten helt och bett om en extra förrätt om jag ska vara ärlig.

Efter efterrätten tänkte jag att jag skulle utmana kabinpersonalen lite, och beställde en Whisky Sour som fanns uppradat i deras drinks-meny. Resultatet var totalt odrickbart, smakade ren sprit och ja – ni ser själva på bilden. Ändå lite skönt att inte allt är bättre i 1a klass J Man ska hålla sig till färdigblandat! Allt som allt, var det väldigt häftigt att få flyga 1a klass och en grym känsla att kunna stänga omkring sig. Maten var fantastisk och servicen var utmärkt (detta kan förstås ha berott på att det endast var halvbokat). Väl framme i ICN, så hade vi nästan 9h layover. Vi valde att skippa flygplatsens egna tourer (de var dock väldigt enkla att hitta och omöjliga att missa). Istället tog vi AREX-tåget in till stan (ca 75 kr enkelväg, tog strax under 1h) och promenerade runt lite själva istället.

Vi kom fram till CEB ca 01.00 på natten, självklart mycket skeptiska till att bagaget skulle ha hunnit dit (trots lång layover i ICN) och förberedde oss på att behöva jaga flygplatspersonal in i gryningen. Därför blev vi positivt överraskade av att en Asiana-medarbetare aktivt sökte upp oss vid karusellen och berättade att våra väskor var försenade, att de skulle komma med nästa flyg (24h senare) och att vi skulle följa med henne för att fylla i pappersarbetet. Skönt, de har koll på grejjerna!

(bild från ICN, men kul och informativ ändå) När vi fyllt i alla papper, fick vi kopior av våra PIR-rapporter. De saknade dock PIR-nummer, vilket jag av erfarenhet vet är bland det absolut viktigaste för alla kort- och försäkringsbolag. Vi försökte förgäves få dem att ge oss ett sådant, men det var omöjligt. För att skapa ett PIR-nummer, så var en ”Attorney” tvungen att ”notarize” vår rapport – och någon sådan jobbade såklart inte mitt i natten två dagar innan julafton. Efter en lång tids diskussion, så gav vi upp och fick helt enkelt sätta vår tilltro i Asiana-medarbetarna på plats. Vi semestrade för fullt på dagarna, men iaf en timme varje morgon och kväll försökte vi förgäves få tag i någon på Asiana för att ge oss en status på våra väskor (eller för den delen ett PIR-nummer). Det visade sig att Asiana inte har världens bästa kundtjänst, vilket vi även hittade många andra som tyckte när vi googlande efter något vettigt nummer att ringa eller maila. Sedan kom julafton/juldagen, vilket såklart inte gjorde det enklare att hitta personal att ringa (för att inte tala om ”attorneys” som var sugna att ”notarize” våra PIR-rapporter). Därefter (nu ca 4-5 dagar efter ankomst) får vi ett märkligt mail från en Asiana-medarbetare (skickat från hennes personliga mail dessutom) där hon beklagade att vi inte fått väskorna, och samtidigt förklarade att hennes mor hade gått bort så hon hade blivit beviljad ”emergency leave” och lämnat över väskorna till någon annans ansvar. Sorgligt såklart, men också väldigt märklig sak att kommunicera.

(bild från hotellreceptionens mobiltelefon, sms från leverantören) Tillslut, 7 dygn efter att vi landat, kom faktiskt väskorna levererade till oss. Helt intakta och utan att något saknades. Det blir spännande att se vad AmEx säger om de handskrivna kvitton som vi samlat på oss över nödvändiga inköp. På den ort vi var på fanns inte en endaste ATM, och inga butiker som tog betalkort (än mindre AmEx).