Är en resa med Qatar Airways på business class medicinen mot flygskräck? Recension av Qatar Airways Business Class, Oslo-Doha-Singapore t/r
NB! Till glädje för nya läsare!
först publicerad 2016
Bakgrund: Att vara rädd för att flyga är inte kul. All sund förnuft liksom bara försvinner och man kallsvettas redan när man beställer flygbiljetten. Före avresa väntar sömnlösa nätter, och en kväljande oroskänsla som kräver mycket viljestyrka att övervinna under själva take-offen från jorden. Så är det för mig varje gång jag ska ut och resa, men jag låter det inte stoppa mig. Jag VILL ut, jag vill uppleva det som mina vänner och familjen också upplever. "Va är du rädd för att flyga, du som reser så mycket!" hör jag ofta. Men som sagt handlar det om ren viljestyrka, annars kom jag ingenstans. Därför fanns det inte på kartan att jag inte skulle resa till Singapore för att besöka en vän och hans familj som hade flyttat dit för nio månader sedan. En helt ny del av världen för mig och ett ställe som jag kanske aldrig annars skulle besöka - klart jag skulle åka dit! Jag letade efter min flygbiljett i mer än två veckor, och till sist var min dator så trött på mitt letande att den visade den reklam den nog visste jag behövde: "Fantastiska erbjudanden med Qatar Airways till Singapore". Jag hittade snabbt biljetter i turistklass men också business class-biljetter som var överraskande billiga. Priset var inom ramarna för min budget på 10.000:-. Why not? Så jag beställde mina biljetter på business class: Oslo - Doha - Singapore med avresa 5 mars 2016, returresa elva dagar senare. Pulsen steg redan när jag beställde på nätet - och jag ångrade mig redan... På flygplatsen: Jag ankom till flygplatsen med trygga NSB och gick över till Qatars incheckningsdisk. Deras område ligger helt på andra sidan från var tågen kör ute på Gardermoen, så det var några ganska tunga meter att gå. Ja alltså inte fysiskt men mentalt!
Framför business-checkinområdet hade Qatar rullat ut en bordeauxfärgad matta och en leende medarbetare bakom disken hälsade mig välkommen. Det gick väldigt fort att checka in, och de boarding-kort jag hade skrivit ut hemma byttes elegant ut med nya, lagda i ett förstås även det bordeauxfärgat kuvert. Mannen bakom disken förklarade dessutom för mig att fast track-maskinen i säkerhetskontrollen inte alltid kunde läsa hemmagjorda boardingkort ordentligt. Det skulle senare visa sig att det bordeauxfärgade kuvertet också var det som skilde oss på business från "dom andra". Säkerhetskontrollen gick snabbt och bra - jag hade ju fast track. Att få kontrollen avklarad snabbt är viktigt för mig. Ja det är klart att säkerheten är viktig och den ska man ta seriöst, men för mig är den också ett litet stressmoment. Man står och väntar, ofta tillsammans med andra mer eller mindre småsura eller smånervösa resande som helst också skulle slippa kontrollen. Stämningen kan kännas lite stressig, men nu flög jeg genom fast track på några få minuter och det var ingen kö alls. Jag gillar verkligen andra människor, men när flygskräcken sätter klorna i mig är större människomängder en av de saker jag tycker är obehagligt. Jag gick raka vägen bort mot OSL Lounge för att slippa bort från myllret av människor i avgångshallen. På dom kurser jag har varit på som handlar om att förminska och kunna hantera sin flygskräck har man berättat för mig att lördagar ofta är de lugnaste dagarna att flyga med minst folk på flygplatsen - men så var det ikke denna lördag. Loungen var dock en avslappnande upplevelse. Jag gjorde inte mycket annat än att sitta i en behaglig stol i ett hörn, jag varken åt eller drack något, men det var just precis det jag behövde: en lugn stund här ungefär en timme före avgång. Ombord: Snart var det dags att börja gå mot gaten, som hade ett av de nya F-numren. Först genom passkontrollen och så igen via en egen passage. Det var inga andra än jag som skulle ut genom gaten till business när jag passerade forbi. Vägen ut till flyget gick på tunga ben, men jag blev mött av leende kabinpersonal - det lyfte humöret.
Det kändes ovant att gå till vänster och inte till höger när jag kom in i flyget. En vänlig purser visade mig min plats, säte 4A. Han trodde först jag skulle till Perth i Australien men kunde snabbt konstatera att jag ju skulle till Singapore. Champagne blev serverat nästan omedelbart. Business-kabinen var bara halvfull i den ganska nya (ett och ett halvt år gamla) Boeing 787-maskinen, men jag kunde se att det var nästan helt fullt nere på ekonomiklass. Det gick fort at få alla passagerare ombord, och tio minuter före planerad avgångstid blev det annonserat "Customers all aboard"genom högtalarna. Men vi blev i alla fall ungefär en kvart försenade på grund av "flight slot" till sist.
Stol, komfort och underhållning: Det var inte förrän efter vi hade lyft från marken att jag började utforska mina omgivningar. Där var nerverna lite mindre på helspänn, och resan hade börjat. Stolarna på Dreamliner-flygen är verkligen komfortabla! Vi satt i något som kan beskrivas som stora "ägg" där sätet kan fällas ner till helt plant läge till en säng. Det var möjligt att ställa in stolen så jag kunde sitta med benen helt utsträckta i luften eller mera normalt nedåt, och det fanns bra förvaringsutrymmen bakom diverse luckor. Menyerna för mat och vin låg också klara för läsning.
En ganska stor skärm (15 tummars?) visade en massa olika filmtitlar och spel. Jag kunde exempelvis välja att se senaste Bond-filmen "Spectre" och en massa andra nya filmer. Det fanns också en stort kartotek med "gamla" klassiker som Star Wars och Harry Potter. Mycket att välja på! En del spel fanns det också, och allt kunde styras via en liten modul som mest påminde om en mobiltelefon.
I systemet fanns också en del kartor man kunde följa med på. (En intressant detalj när vi prator om kartor var att när vi flög från Doha till Singapore, hade Airbus 350-flyget en kamera längst bak som filmade både framåt, rakt ner och bakåt).
Brusreducerande hörlurar var en del av stolens utrustning, sådana som täcker hela örat. Det första paret jag testade fungerade inte, men min purser trollade fram ett nytt par på några minuter.
Vid stolen låg också en liten toalettväska med ögonmask, ett par strumpor, aftershave av märket Aqua de Gio och en after shave balm (damerna fick en annan version av toalettväskan).
Många har nog läst om hur man kan reglera kabinljuset inne i Dreamlinerkabinen, och det blev använt under hela resan. Det är också ett ganska tyst flyg generellt, så resan kändes....behaglig! Jag har aldrig trott att jag skulle skriva det om en flygresa. Men bara det faktum att jag kunde lägga mig ner och sträcka ut mig var ett stort plus.
Personalen var ytterst vänlig och uppmärksam. A la carte-maten blev serverad när jag själv ville, och jag fick lite extra uppmärksamhet när vi var inne i turbulens. Det var omtänksamt. Personalen visste precis vad de skulle göra hela tiden, och allt gick som smort.
Eftersom vi inte var så många på business verkade det till och med som om de visste exakt när toaletterna hade blivit använda. Efter varje toalettbesök gick en från personalen in och fräschade upp det till nästa gäst. Toaletterna var dessutom ganska stora, med tanke på att det ju var en toalett på ett flyg. Det fanns till och med ett fönster, och man kunde förse sig med tandborstar och rakattiraljer.
Jag sov inte under resan, men det var ju också en dagsresa. Allt gick bra också för att det fanns så många filmer och TV-serier att välja mellan. Urvalet av filmer innehöll både filmer från Hollywood, Bollywood och arabiska filmer, och det fanns både nya och gamla. Lounge under mellanlandingen Business-passagerarna erbjöds en egen buss från där vårt flyg hade parkerat. Bussen var bara halvfull när vi skulle åka, och två stressade passagerare från Australien från turistklass försökte åka med, men blev vänligt ombedda att vänta på sin egen buss.
Business-loungen i Doha var luftig och lugn. Den ligger på andra våningen över shoppingområdet och var ett bra alternativ till den hektiska kommersen under för mig. Det var inga utrop av flygavgångar i loungen, men det fanns strategiskt placerade skärmar lite varstans. Cafét låg bakom en vägg av glas, och det var bra eftersom ljudnivån verkade vara högre där. Man kunde beställa sallader och smörgåsar och det man önskade att dricka, med eller utan alkohol. Maten blev serverad vid bordet. I loungen fanns det också ett rum för den som ville be, ett rum för den som ville lägga sig ner och vila och dessutom plats för den som ville arbeta. En sak som borde nämnas: Toaletterna i loungen var en upplevelse i sig själva. Här var det nämligen speciella värdar som hälsade välkommen och visade vägen till närmaste lediga toalett. Värden gick först in och tvättade av sätet mens jag tittade på, och så var allt klart till att användas. Efter jag hade tvättat händerna kom värden med en hoprullad frottehandduk. Jag tackade och bockade, och det gjorde värden också. Från Doha till Singapore Doha är en flygplats som är lätt att hitta i. När vi skulle flyga vidare till Singapore kunde man märka att det var en mycket större rutt än rutten från Oslo, för nu skulle vi flyga med en (proppfull) Airbus 350-900. Min plats var precis vid huvudingången, där alla passagerare skulle forbi. Det gjorde mig inte så mycket i starten att alla skulle forbi min plats 7A, men jag märkte på mig själv att det gjorde mig lite irriterad och stressad till sist. Därför försökte jag få en annan plats lite längre fram i kabinen än just denna på hemresan från Singapore, men det gick inte eftersom planet var helt utsålt till sista plats. Men det gick i alla fall bra, nu var jag liksom förberedd på det.
Vi blev erbjudna en pyjamas i tillägg till allt det vi redan hade fått ombord på Dreamlinerflyget. Pyjamasen blev jag uppmanad att ta med mig hem. Det blev en fin upplevelse att flyga på business med Qatar. Den lugna atmosfären är nog en stor del av det, och personalen var professionell och mycket vänlig. Att man flyger med nya flygplan tror jag också var en del av min positiva upplevelse - faktiskt var det plan jag flög med från Oslo till Doha det äldsta på hela resan.
Slutsats Hur ska jag nånsin kunna resa på ekonomiklass igen? Det var nog den tanke jag hade när jag landade i Oslo efter min semester i Singapore. Resan hem liknade resan ut väldigt mycket, så jag har bara positiva saker att säga om Qatar Airways. Två dagar efter jag kom hem flög jag till London på ekonomiklass med Norwegian. (Norwegian Air International, inte den norska delen). Jag hade inte alls samma ro i själen som under Singapore-resan, nej jag var faktiskt stressad och kände av min flygskräck igen. Business class kanske är medicinen? En ganska dyr medicin? Eigil Kittang Ramstad, business-resande med flygskräck
