Kricka
Medlem
Avslutar imorgon min TP-run med BA/AA från Bukarest till Phoenix, Arizona
med att göra hela returresan i ett sträck dvs. Phoenix(PHX)-Los Angeles(LAX)-
New York(JFK)-London(LHR)-Bukarest(OTP). Första sträckan PHX-LAX är
i First då planet bara har två klasser och resterande är i Business med AA
förutom sista sträckan som är med BA.
Med några dagars stopp i Phoenix mitt i sommaren med temperaturer på
111-112 F (ca. 43 C) måste man ju hitta på något att göra. Jag hade bokat
en hyrbil via Auto Europe, vilket var lite billigare än att hyra av de stora bil-
uthyrarna direkt (men ger då inga poäng). Denna gång blev det Alamo som
levererade bil.
I god tid innan resan hade jag kikat på The Pima Air & Space Museum i
Tucson som förutom ett bra museum, har bussturer till/genom The Bone-
Yard. Området ligger inom en mycket aktiv flygbas (Davis Monthan AFB)
vilket gör att man behöver ansöka om en Security Clearence senast två
veckor innan planerat besök (man bokar biljett till turen och ansöker om
clearence via muséets hemsida). Den enda avstigning av bussen man gör
är vid id-kontrollen vid gaten.
The Boneyard är uppdelad i två delar där den ena är där US Defence,
men även del andra statliga myndigheter, ställer sina flygplan/helikoptrar i
"malpåse" och den andra delen är där man plockar reservdelar för att så
småningom skrota det som blir kvar. Det är ett jättelikt område med 4-5000
flygplan/helikoptrar med i stort sett allt militärt flyg som använts sedan
1950-talet. Något som är lite speciellt är att The Boneyard är en stor del
av START-avtalet mellan (dåvarande) Sovjetunionen och USA. Man kom
i avtalet överens om att (för amerikansk del) skrota en del av sin stora
flotta av bombplanet B-52 mot att Sovjet skrotade andra kärnvapenbärare.
Skrotningen sker/skedde på The Boneyard där man sedan lät delarna vara
kvar för att ryssarna både på platsen och även via satellit skulle kunna se
och verifiera att avtalet följs.
De maskiner som ställs i "malpåse" töms på ordinarie olja och fylls istället
med en tunnare, typ symaskinsolja. Maskinen görs ordentligt ren och sen
plastförseglas alla öppningar med två olika plastmaterial, som motstår både
den starka solen och den höga värmen. Vitsen med just Tucson är den mycket
låga luftfuktigheten och den speciella jorden, vilken gör att man parkerar
planen direkt på gräset istället för på asfalt/betong.
Pima-muséet kändes inte så stort men det beror mest på att de flesta av de
ca. 300 planen står ute. Med en temperatur på strax över 40 grader och ett
gassande solsken var det en utmaning gå runt ute och därför gjorde jag en
kortare tur. Om man är mer välplanerad (än vad jag var) så finns det en tur
som kör runt utomhusdelen i öppna vagnar - dock ej sommartid på grund
av värmen.
På vägen tillbaka mot Phoenix (via Interstate 10) såg jag på långt håll vad
som såg ut som en storflygplats. När man kom lite närmare fanns det en
avfart som heter Pinal AirPark (heter även Marana Airport). Svängde snabbt
av för att se vad detta kunde vara. På samma sätt som The Boneyard så är
Pinal AirPark en förvarings- och skrotningsplats för civila flygplan. Man delar
tre landningsbanor med någon del försvaret så man får se upp så man inte
kör "för långt". Här finns massor av 747 men även andra, mindre kärror, i
olika tillstånd. Överallt var det skyltar om Restricted Area så jag höll mig på
vägen. När jag i efterhand läser på om Pinal så kan man få en guidad tur
efter överenskommelse. Kanske ett tips om man åker några stycken ?!
Sammanfattningsvis en bra resa men man bör välja att resa antingen före
eller efter sommaren.
med att göra hela returresan i ett sträck dvs. Phoenix(PHX)-Los Angeles(LAX)-
New York(JFK)-London(LHR)-Bukarest(OTP). Första sträckan PHX-LAX är
i First då planet bara har två klasser och resterande är i Business med AA
förutom sista sträckan som är med BA.
Med några dagars stopp i Phoenix mitt i sommaren med temperaturer på
111-112 F (ca. 43 C) måste man ju hitta på något att göra. Jag hade bokat
en hyrbil via Auto Europe, vilket var lite billigare än att hyra av de stora bil-
uthyrarna direkt (men ger då inga poäng). Denna gång blev det Alamo som
levererade bil.
I god tid innan resan hade jag kikat på The Pima Air & Space Museum i
Tucson som förutom ett bra museum, har bussturer till/genom The Bone-
Yard. Området ligger inom en mycket aktiv flygbas (Davis Monthan AFB)
vilket gör att man behöver ansöka om en Security Clearence senast två
veckor innan planerat besök (man bokar biljett till turen och ansöker om
clearence via muséets hemsida). Den enda avstigning av bussen man gör
är vid id-kontrollen vid gaten.
The Boneyard är uppdelad i två delar där den ena är där US Defence,
men även del andra statliga myndigheter, ställer sina flygplan/helikoptrar i
"malpåse" och den andra delen är där man plockar reservdelar för att så
småningom skrota det som blir kvar. Det är ett jättelikt område med 4-5000
flygplan/helikoptrar med i stort sett allt militärt flyg som använts sedan
1950-talet. Något som är lite speciellt är att The Boneyard är en stor del
av START-avtalet mellan (dåvarande) Sovjetunionen och USA. Man kom
i avtalet överens om att (för amerikansk del) skrota en del av sin stora
flotta av bombplanet B-52 mot att Sovjet skrotade andra kärnvapenbärare.
Skrotningen sker/skedde på The Boneyard där man sedan lät delarna vara
kvar för att ryssarna både på platsen och även via satellit skulle kunna se
och verifiera att avtalet följs.
De maskiner som ställs i "malpåse" töms på ordinarie olja och fylls istället
med en tunnare, typ symaskinsolja. Maskinen görs ordentligt ren och sen
plastförseglas alla öppningar med två olika plastmaterial, som motstår både
den starka solen och den höga värmen. Vitsen med just Tucson är den mycket
låga luftfuktigheten och den speciella jorden, vilken gör att man parkerar
planen direkt på gräset istället för på asfalt/betong.
Pima-muséet kändes inte så stort men det beror mest på att de flesta av de
ca. 300 planen står ute. Med en temperatur på strax över 40 grader och ett
gassande solsken var det en utmaning gå runt ute och därför gjorde jag en
kortare tur. Om man är mer välplanerad (än vad jag var) så finns det en tur
som kör runt utomhusdelen i öppna vagnar - dock ej sommartid på grund
av värmen.
På vägen tillbaka mot Phoenix (via Interstate 10) såg jag på långt håll vad
som såg ut som en storflygplats. När man kom lite närmare fanns det en
avfart som heter Pinal AirPark (heter även Marana Airport). Svängde snabbt
av för att se vad detta kunde vara. På samma sätt som The Boneyard så är
Pinal AirPark en förvarings- och skrotningsplats för civila flygplan. Man delar
tre landningsbanor med någon del försvaret så man får se upp så man inte
kör "för långt". Här finns massor av 747 men även andra, mindre kärror, i
olika tillstånd. Överallt var det skyltar om Restricted Area så jag höll mig på
vägen. När jag i efterhand läser på om Pinal så kan man få en guidad tur
efter överenskommelse. Kanske ett tips om man åker några stycken ?!
Sammanfattningsvis en bra resa men man bör välja att resa antingen före
eller efter sommaren.