Kanske ngn tycker jag är off-topic i följande inlägg. Är riktigt imponerad av hur du själsligt verkar hantera situationen och framförallt ditt syfte med resan att låta din far få flygupplevelsen, som ju också nåddes. Minns den sista flygresan med min far för fyra år sen (han gick sedan bort 2016) när jag tog med honom och morsan över till Chicago. På ditresan blev det economy men när jag åkte hem med dem fick jag däremot igenom optiontown.
Det var ett rörande ögonblick att se sin pappa, arbetargrabb med uppväxt under enkla förhållanden och där ett liv med inslag av guldkant inte funnits på det sätt vi här har haft möjlighet att unna oss, sitta i sas business och försiktigt luta sig över till mig och fråga om han verkligen kunde få ett andra glas champagne utan att det kostade extra. Det närmsta han kommit var att på 70-talet försiktigt försöka smyga sig upp för andra-våningstrappan på sas jumbo för att få en blick hur "de andra" hade det, men snabbt blivit stoppad. Minns också hans härliga fascination över att från min lägenhet i norra Chicago under veckan kunna se de två parallella inflygningsbanorna till O'Hare varje eftermiddag/kväll. Så allt gott till dig som gav din far detta. Och det var väl Robban Broberg som sjöng att "målet är ingenting, vägen är allt". Så sant i ditt fall.