flybob
Medlem
Dags för långledigt och därmed ett utmärkt tillfälle att prova Qantas(JetConnect) Trans-Tasman service i Business Class mellan Melbourne och Wellington. Målet är att besöka Aro 91 - Garage Projects tap room. Kommer att jämföra lite med Qantas Domestic Business.
Är ingen större fan av Melbourne International Airport. Dåligt skyltat, rörigt och långa konstiga vägar för att nå lounger och gater. Lägg till det faktum att långfredag är en populär dag att resa på och humöret när man når loungen är något mulet.
Efter ett par short mac's (älskar att Qantas har made-to-order-kaffe i loungerna) och lite bircher muesli är det dags för boarding från gate 5. Ute ur loungen märker vi att de bytt gate till gate 2 och planet saknas. Crew sitter och väntar vid en av de trängre gater jag sett på en internationell flight.
Vi tar en tur runt terminalen i väntan på boarding som startar 20 minuter sent.
Business Class på QF171 består av 3 rader i 2-2 config. Vi slår oss ner och så småningom serveras vi pre-departure drink. Qantas har nyligen återintroducerat champagne på flygningar till och från Nya Zeeland och vi får varsitt glas Duval-Leroy, vilket är en trevlig champagne. Ah, semester, champage, humöret åter på topp! En uppsida jämför med domestic.
Stolen är väldigt rymlig men saknar IFE i stolsryggen framför.
Istället får man fälla upp IFE ur armstödet vilket innebär att man får vänta tills efter take-off innan man kan spana in utbudet. Economy har däremot infällda skärmar. På domestic får man iPads i Economy och i business har man stora, fina skärmar.
Stolen går att luta något och har även ett fotstöd man kan fälla ut. Ok för en såpass kort dagflygning även om jag föredrar Qantas lie flat i nya Domestic Business.
Kort efter vi fått vår champagne är det dags för take-off (25 min sena) och de stjäl tillbaka våra halvfulla glas.
5 minuter efter take-off slocknar säkerhetsbältslampan och vi får dagens lunch-meny. Menyn är i paritet med vad som serveras inrikes på längre sträckor.
Arrival cards samt varma tygstycken (handduk vore en överdrift) delas ut.
Spanar in IFEn i väntan på lunch och konstaterar att utbudet är väldigt begränsat. Ungefär en tredjedel av vad som erbjuds på t.ex.Melbourne-Perth.
Qantas är väldigt dåliga på att uppdatera utbudet (utbudet har i princip varit statistiskt sedan årsskiftet), så om man är en relativt frekvent resenär så bör man ha med sig egen underhållning.
FA kommer och tar dryckesbeställning samt delar påsar med nötter och kringlor. Namnet (Brazil nuts) till trots innehåller min påse två paranötter.
På domestic flighter får man ett nötter serverade på porslin. Jag ber även om ytterligare ett glas champagne.
Efter en dryg timme i luften serveras förrätten från vagn.
Ber honom rekommendera dryck till soppan och han föreslår ett glas chardonnay. Soppan smakar bra men vinet är ingen höjdare.
En stund senare kommer FA tillbaka och frågar vad som önskas till varmrätt.
Valet faller på anka med ris. Slut. Han beklagar och berättar att han själv hade hoppats på att få käka lite anka. Får bli köttgryta med potatis istället. Han försvinner in i galley och återvänder omedelbart med varmrätten. Till det rekommenderar han ett glas Shiraz. Maten är okej och vinet väldigt gott.
Avstår glass, kaffe och ost.
Resten av resan är ointressant transport.
Vi landar 16.02, bara två minuter sena.
Överlag en trevlig flygning. Servicen känns lite klumpig och långsam men samtidigt trevlig. Qantas Domestic Business (nya) är bättre på samtliga punkter utom dryck, men detta är inte på något sätt dåligt.
Väl i Wellington visar det sig att Garage Project är stängt och att alkohol-lagarna över påsk är gravt retarderade. Man måste handla en varmrätt varannan timme för att få dricka öl.
En bild för att illustrera detta:
Ursäkta för en bitter och något oinspirerad rapport - men den reflekterar verkligheten. Den är dessutom skapad uteslutande på mobilen så eventuella formateringsstrul osv. skylle jag på det.
Nästa del hoppas jag blir bättre.
Är ingen större fan av Melbourne International Airport. Dåligt skyltat, rörigt och långa konstiga vägar för att nå lounger och gater. Lägg till det faktum att långfredag är en populär dag att resa på och humöret när man når loungen är något mulet.
Efter ett par short mac's (älskar att Qantas har made-to-order-kaffe i loungerna) och lite bircher muesli är det dags för boarding från gate 5. Ute ur loungen märker vi att de bytt gate till gate 2 och planet saknas. Crew sitter och väntar vid en av de trängre gater jag sett på en internationell flight.
Vi tar en tur runt terminalen i väntan på boarding som startar 20 minuter sent.
Business Class på QF171 består av 3 rader i 2-2 config. Vi slår oss ner och så småningom serveras vi pre-departure drink. Qantas har nyligen återintroducerat champagne på flygningar till och från Nya Zeeland och vi får varsitt glas Duval-Leroy, vilket är en trevlig champagne. Ah, semester, champage, humöret åter på topp! En uppsida jämför med domestic.
Stolen är väldigt rymlig men saknar IFE i stolsryggen framför.
Istället får man fälla upp IFE ur armstödet vilket innebär att man får vänta tills efter take-off innan man kan spana in utbudet. Economy har däremot infällda skärmar. På domestic får man iPads i Economy och i business har man stora, fina skärmar.
Stolen går att luta något och har även ett fotstöd man kan fälla ut. Ok för en såpass kort dagflygning även om jag föredrar Qantas lie flat i nya Domestic Business.
Kort efter vi fått vår champagne är det dags för take-off (25 min sena) och de stjäl tillbaka våra halvfulla glas.
5 minuter efter take-off slocknar säkerhetsbältslampan och vi får dagens lunch-meny. Menyn är i paritet med vad som serveras inrikes på längre sträckor.
Arrival cards samt varma tygstycken (handduk vore en överdrift) delas ut.
Spanar in IFEn i väntan på lunch och konstaterar att utbudet är väldigt begränsat. Ungefär en tredjedel av vad som erbjuds på t.ex.Melbourne-Perth.
Qantas är väldigt dåliga på att uppdatera utbudet (utbudet har i princip varit statistiskt sedan årsskiftet), så om man är en relativt frekvent resenär så bör man ha med sig egen underhållning.
FA kommer och tar dryckesbeställning samt delar påsar med nötter och kringlor. Namnet (Brazil nuts) till trots innehåller min påse två paranötter.
På domestic flighter får man ett nötter serverade på porslin. Jag ber även om ytterligare ett glas champagne.
Efter en dryg timme i luften serveras förrätten från vagn.
Ber honom rekommendera dryck till soppan och han föreslår ett glas chardonnay. Soppan smakar bra men vinet är ingen höjdare.
En stund senare kommer FA tillbaka och frågar vad som önskas till varmrätt.
Valet faller på anka med ris. Slut. Han beklagar och berättar att han själv hade hoppats på att få käka lite anka. Får bli köttgryta med potatis istället. Han försvinner in i galley och återvänder omedelbart med varmrätten. Till det rekommenderar han ett glas Shiraz. Maten är okej och vinet väldigt gott.
Avstår glass, kaffe och ost.
Resten av resan är ointressant transport.
Vi landar 16.02, bara två minuter sena.
Överlag en trevlig flygning. Servicen känns lite klumpig och långsam men samtidigt trevlig. Qantas Domestic Business (nya) är bättre på samtliga punkter utom dryck, men detta är inte på något sätt dåligt.
Väl i Wellington visar det sig att Garage Project är stängt och att alkohol-lagarna över påsk är gravt retarderade. Man måste handla en varmrätt varannan timme för att få dricka öl.
En bild för att illustrera detta:
Ursäkta för en bitter och något oinspirerad rapport - men den reflekterar verkligheten. Den är dessutom skapad uteslutande på mobilen så eventuella formateringsstrul osv. skylle jag på det.
Nästa del hoppas jag blir bättre.