[Live] Jorden runt på fyra dagar

  • Thread starter Thread starter doc
  • Start date Start date
D

doc

Guest
Efter en relativt blöt semester så långt funderade jag på vad jag skulle göra sista veckan. Utsikterna för bra väder var inte de bästa och jag övervägde därför att återgå till arbetet. Så fick jag för mig att kolla hur det såg ut med bonusbiljetter för att bränna lite EuroBonus-poäng samt AmEx-vouchers som ändå skulle gå ut om några månader. Då hittade jag ANA First Class på sträckan Chicago till Tokyo Handa, varpå tankarna började snurra. Efter en del pysslande hade jag hittat en resa jorden runt. Visserligen hade jag gärna varit borta längre, men en middagsbjudning på torsdag den 10 augusti hägrade. Därför fick jordenruntresan bli fyra dagar lång. Jag ringde till SAS som inte lyckades se förstaklassplatsen på ANA-flyget. Efter en del funderande beslutade jag mig för att ändå boka resan, men i business class istället. Så 25 timmar innan avgång från Arlanda och fyra samtal till SAS senare fick jag mejlet från SAS med biljetten.



Klockan 07:00 satt jag på flygbussen ut till Arlanda. Jag hade fått ett tråkigt SMS som informerade mig om att det på grund av personalbrist förväntades vara långa väntetider i passkontrollen på Arlanda och jag skulle vara där i extra god tid. Handbagaget låg på bussens bagagehylla, men boardingkortet var jag tvungen att hämta i SAS manuella incheckningsdisk.





vaska-jpg.144644





Resan ut till Arlanda gick snabbt, men incheckningen tog 30 minuter i business class-kön. Den trevliga kvinnan som checkade in mig ursäktade sig för att det tog tid i mitt fall, så jag hade så väldigt många anslutande flyg hon skulle bedöma. Efter ett tag hade jag boardingkort i handen och begav mig mot säkerhetskontrollen. Den nya säkerhetskontrollen på Arlanda vägde dock upp den långsamma incheckningen. Trots säkert 10 personer före i den öppna FastTrack-kön gick processen på mindre än 5 minuter för min del. Det var väldigt skönt att bara lägga hela väskan och bältet i en korg och så var allt klart.



Efter en snabb kontroll av köerna i passkontrollen konstaterade jag att jag skulle hinna med frukost i AmEx-loungen. Efter lite yoghurt, en macka och lite te så var jag redo för passkontrollen.




jordenrunt-frukost-jpg.144645





Snart är det boarding på första flyget SK 945 från Stockholm Arlanda till Chicago O'Hare.
 
Ser fram emot att följa det här! 
 
Det verkar bli en bra sista vecka på semestern även för oss på backen! Go' tur, ser fram emot att få följa med!
 
Tack för inspirationen! Det fick mig att få "tummen ur" nu och jag bokade en egen tur för kommande vecka.. dock långt ifrån lika äventyrlig 

Ser fram emot att läsa resten av din berättelse..
 
Hoppas på lite Irrops för spänningens skull  Men mest för att kanske få till lite andra bolag att flyga 
 
Passkontrollen tog cirka 15 minuter att gå igenom och det var ingen kö till gate F62. När mitt boardingkort skulle skannas pep det till och lös rött. Både kvinnan och mannen vid disken reagerade, varpå mannen sa: ”Shit! Vilken lång resa! Du är ju nästan bara i luften! Ska du på möten, eller? Hur kunde du boka alla flyg i en och samma bokning?” Jag tyckte på axlarna och sa att jag själv var förvånad att jag lyckades boka allt i samma bokning. Anledningen till den röda lampan och pipet visade sig vara att jag angett en vistelseadress i bokningen, det vill säga hotellet i Chicago. Det var fel eftersom jag stannar mindre än 24 timmar skulle jag ange att jag var i internationell transit. Kvinnan i gaten ändrade det, varpå jag kunde passera och sätta mig i gatens väntfålla.




jordenrunt-arngate-jpg.144671





När boardingen skulle börja ropades ut att business class-passagerare var välkomna att gå ombord och att man inte var tvungen att visa boardingkort eller pass för ombordstigningen. Eftersom ingen kontroll skedde av vilka som reste i business class utbröt kaos. Hela planet tyckte visst att de skulle åka business class och trängde sig därför för att gå ombord först. Trots att jag satt väldigt nära dörren till bryggan blev jag undanskuffad och kom ombord efter en del köande.




jordenrunt-boardingkaos-jpg.144672







När jag gick på planet var det ingen som kollade boardingkort heller. Flygvärdinnorna i planets dörr pratade mest med varandra och var allmänt ointresserad av att hälsa mig välkommen ombord, så jag gick förbi dem mot min plats. Jag tvingades dock vända ingången och gå tillbaka för att släppa av teknisk personal.



När jag tillslut så nådde jag plats 1 H kände jag mig inte särskild lugn eller välkommen ombord. Jag fick dock ett glas bubbel att dricka i väntan på att den andra halvan av planets alla business class passagerare skulle hitta sina platser.




jordenrunt-sasstol-jpg.144673





Efter punktlig push-back taxade vi ut till bana 19 och strax därefter var vi uppe bland molnen. Menyer delades ut följt av varma handdukar. Jag tyckte handdukarna hade en konstig oljig lukt som inte var särskilt angenäm.



Plats 1 H har lite extra förvaring längst fram, men annars tyckte jag möjligheten till förvaring i stolen var ganska dålig. Luftmadrassen pumpade upp sig i tid och otid under flygningen, så det var tur att det inte var en nattflygning. En annan nackdel var att bordet inte gick att skjuta undan under måltid, vilket innebar att man var inlåst till dess det var avdukat. För att sova funderade stolen utmärkt med extra bra benutrymme på första raden. Dock var Hästens-filten man fick lite kort för mina 183 cm.



Vid stolen fanns också en liten necessär innehållandes sockar, tandkräm, tandborde, ansiktsmask, ansiktskräm och läppbalsam.




jordenrunt-sasamenity-jpg.144678





Väl på marschhöjd serverades fördrink och nötter följt av lunch.




jordenrunt-sasdrink-jpg.144674





Efter en liten stund följde lunchen enligt nedan:




jordenrunt-saslunch1-jpg.144675





Coppa med potatissallad, blomkålspuré, inlagda rädisor och gurkor




jordenrunt-saslunch2-jpg.144676





BBQ-biff med rösti




jordenrunt-saslunch3-jpg.144677





Gnalling och kittost samt rabarber- och jordgubbsbavarois



Köttet var torrt, men allt smakade bra på det stora hela. Servicen var vänlig och pursern gav mig tipps på vad jag kunde göra under min korta vistelse i Chicago. Det var en av hennes favoritdestinationer.



Lite knappt två timmar innan landning serverades en räkmacka, som smakade bra.




jordenrunt-sasmacka-jpg.144679





Vi landade på bana 10C och på minuten punktligt parkerade vi vid terminal 5. Efter passkontrollen begav jag mig till flygplatshotellet och checkade in.



Nu väntar en snabb vända in till stan innan nästa flyg imorgon.
 
Efter en skön natts sömn vaknade jag vid fem tiden och beslutade mig för att ta ett simpass i flygplatshotellets pool. Det var jag och hotellets elektriker som simmade ett bra antal längder innan det blev dags att stiga upp. Efter en simtur och en liten hotellfrukost begav jag mig till incheckningen på Chicago O’Hare terminal 1. ANA delar incheckningsdiskar med Lufthansa i ett litet hörn av terminalen. Ineckningen tog lite tid, men jag fick därefter ut boardingkort för alla de flighter jag har kvar att flyga, vilket var praktiskt.



När jag sedan skulle gå genom säkerhetskontrollen blev jag bortschasad från Gold Track. Det skulle stängas på grund av att väntetiderna var för långa. Ett intressant grepp. Alla blev istället hänvisade till att göra säkerhetskontrollen i terminal två för att sedan gå tillbaka igen till terminal 1. Sagt och gjort. När jag väl var genom säkerhetskontrollen promenerade jag bort till satellit C där United Polaris lounge fanns. Jag blev välkomnad och informerad om att allt var som det ska i loungen, men att köket inte funderade, så a la carte-restaurangen var stängd. Buffématen var dock framdukad. Loungen har en modern och fräsch känsla. Utsikten var fin, så jag fick trösta mig en fin bild av den 777:a från ANA som skulle ta mig till Tokyo. Ett glas bubbel gjorde också susen.







img_2122-jpg.144711




img_2123-jpg.144712





Tiden för boarding närmade sig snabbt, så jag begav mig tillbaka till gate B17, där man var i full fart att organisera upp allting. I sedvanlig japansk anda gick personalen runt med skyltar och styrde upp köer så att alla hamnade i rätt kö i förhållande till den boardinggrupp man hade. Passagerare i förstaklass och de som behövde assistans bordade först och därefter business class passagerare. Jag gick ombord genom för 1L och fann snabbt mitt säte i den lilla främre kabinen. Tyvärr var alla bra fönstersäten redan bokade, så jag fick nöja mig med ett säte där stolen är närmare gången. Jag förfärades lite av att ett litet barn, som måste ha varit knappt ett år delade stol med sin mamma snett bakom mig. Pursern kom och presenterade sig vartefter jag bjöds på champagne i plastglas. Exakt 22 minuter efter att boardingen hade påbörjats var den avslutad och bryggorna drogs tillbaka från planet. Proceduren var försmak av den japanska ordningen jag uppskattar så mycket. Pushback skedde såklart på minuten och vi taxade ut mot rullbanan.



Knappt en timme senare påbörjades serveringen. Först serverades fördrink och en aptitretare. Jag övade min taffliga japanska på besättningen som tog det hela med ro, men verkade förstå att jag önskade det japanska alternativet till lunch.




img_2125-jpg.144713





Det hela smakade mycket bra. Till och med tofun, som jag i vanliga fall inte alls är förtjust i smakade gott. Till maten provade jag en sake, som nog inte riktigt var något för mig.




img_2126-jpg.144714






img_2128-jpg.144715






img_2131-jpg.144716






img_2129-jpg.144717





Jag passade på att dricka lite hojicha efter maten och därefter kikade jag igenom underhållningssystemet. Det kändes ålderdomligt och hade inte så mycket spännande att välja på. Jag satsade därför på den underhållning jag själv hade med mig och att använda kartvyn istället.



Även om sätet känns väldigt strikt och stramt och kabinen ganska trång, var det gott om plats och bra med förvaringsutrymme. Bordet gick att skjuta fram om man vill resa på sig under måltiden, något som alltid är ett plus. Benutrymmet för fötterna var gott och den extra madrassen man fick för att sova på gjorde det hela ännu bättre. När mina ögon blev trötta valde jag att sova en stund. Det märktes dock hur mycket mer en 777:a bullrar om man jämför med de mer moderna maskinerna.




img_2124-jpg.144718







Cirka 2 timmar innan ankomst tändes kabinen upp och en lättare måltid serverades. Även här valde jag det japanska alternativet, som var mycket uppskattat.




img_2132-jpg.144719





Innan landning gav flygvärdinnorna mig ett litet kort där de tackade mig för min första ANA-flygning och att de fick prata japanska med mig. Vi ankom till bryggan på minuten punktligt.



Genom att jag fyllt i ankomstinformation och tulldeklaration i förväg på https://www.vjw.digital.go.jp/ gick passkontroll och tullpassagen snabbt och smidigt. En ny funktion sedan i vintras är att man nu även kan skapa en QR-kod man kan använda för att handla skattefritt i Japan. Det gör att man slipper släpa med sig passet alla butiker. En brasklapp är dock att butiken måste kunna hantera dessa QR-koder.



Tidigare gånger, när jag ankommit Haneda, har jag tagit flygbussen limousinebus.co.jp direkt till Hilton Shinjuku och det har varit väldigt smidigt. Därför valde jag att göra det igen. Bussturen tog cirka 2 timmar och såhär i efter hand kanske jag skulle valt tåget Narita Express till Shinjuku tågstation istället, men jag kom fram tillslut.



Här väntar nu en natt och därefter fortsätter resan. Tack för att ni läste!
 
Trevligt skrivit, fina bilder, frustrerande att behöva byta terminal vid säkerhetskontrollen.

Ha en fortsatt trevlig resa.
 
Tack för en mycket trevlig resa hittills! Nu hoppas jag verkligen att ditt sista longhaul leg går på rätt sida norra jordaxeln, så det verkligen blir rtw och inte en ToR 
 
Efter en kort med trevlig vistelse på Hilton Tokyo (Shinjuku) var det dags att ge sig av. Morgonen började även denna gång med några längder bröstsim i hotellets pool. Jag lyckades av misstag hitta en oskyltad dörr i herrarnas omklädningsrum som ledde in till en avdelning med japanska tvagningsplatser och en ”varm källa”. Efter simturerna ägnade jag en stund och meditativt tvagande och ett dopp i källan. Kändes som ett perfekt sätt att säga avsluta vistelsen i Japan. Frukosten intogs i hotellets lounge på 37 våningen. Personalen hade skvallrat över radion om att jag kunde några ord japanska, så nu skulle alla utmana mig. Jag lyckades i alla fall beställa Eggs Benedict.




img_2137-jpg.144725





Efter frukost tog jag mig till Shinjuku tågstation och tog Narita Express ut till flygplatsen. Det var något bekvämare än bussen och jag sparade cirka 20 minuter. Priset var ungefär detsamma. Boardingkortet hade jag redan fått i Chicago, så jag gick direkt genom Gold Track Security och passkontrollen. Cirka 30 minuter efter tågets ankomst var jag i ANA Lounge vid gate 51. Där fanns ett okej utbud av mat och dryck. Utsikten över plattan var dock bra och jag lyckades även denna gång fånga min nästa kärra på bild.






img_2139-jpg.144723







Jag var vid gate 15 minuter före utsatt tid för boarding. Man ursäktade sig att boardingen skulle bli försenad på grund av sent ankommande flyg. Vad jag kunde se landade dock planet i tid. Man separerade business class passagerare och ekonomipassagerare i två olika köer och kontrollerade köerna innan boardingen startade. Jag var först ombord och blev välkomnad av pursern i dörren och visad till min plats. Jag blev erbjuden en drink i form av vatten, champagne eller citron- och honungsdricka. Jag var nyfiken på det sistämnda, varför jag beställde det. Det var mycket läskande i värmen.




img_2143-jpg.144726





Boardingen tog längre tid än när ANA bordade sin 777:a, men cirka en kvart efter utsatt tid lämnade vi gaten. Beställning av mat togs upp före avfärd. Personalen sprang runt med en meny i papper och erbjöd japanskt, kinesiskt eller västerländskt att äta. Det lustiga är att menyerna finns i IFE-systemet, men det kommer man inte åt under boarding eftersom det spelar en film om hur fantastiskt EVA Air är. Det hade väl varit smidigt om man kunde komma åt menyn och beställa där medan man väntade på avfärd? Jag visste knappt vad jag beställde, men valde det kinesiska alternativet denna gång.




img_2150-jpg.144727






img_2151-jpg.144728







Stolen är i princip densamma som SAS har, men utförandet känns något mer premium utan att jag kan förklara riktigt varför. Dock har den samma för- och nackdelar.




img_2141-jpg.144729





Personalen var trevlig, men något stressad. Maten smakade mycket bra. Tofun var dock lite tveksam i mitt tycke. Den jag åt på ANA var betydligt trevligare. Jag är tveksam till asiatiska efterrätter, men det jag serverades smakade helt okej. Lite oklart exakt vad det var för fyllning i bullen dock.




img_2149-jpg.144730






img_2152-jpg.144731





Efter maten ställde jag stolen i sängläge och somnade på studs. Alla dessa tidszonsbyten började kanske ta ut sin rätt. Jag vaknade när piloten ropade ut att det var dags för landning om 30 minuter.



På det hela taget gillar jag EVA Air. Det känns lite som Cathay Pacific light på något sätt. Tänk att få sådan service med varm mat i flera serveringar och en så bra stol på en tre timmars flygning i Europa?



Nu väntar nästa flygning intra-asien innan jag tillslut tar ett längre skutt mot Europa.
 
doc skrev:Stolen är i princip densamma som SAS har, men utförandet känns något mer premium utan att jag kan förklara riktigt varför. Dock har den samma för- och nackdelar.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Kan det var nyhetens behag? EVA's stolar är ju nyare än SAS. Kan det vara den eleganta spegeln i det lilla skåpet till vänster i bild som gör att det känns mer premium?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top