Kommande reserapport Göteborg - Söderhavet T/R
- Thread starter impendill
- Start date
Jag inser att jag ligger en del efter i rapporteringen av vår resa som jag hade tänkt skulle bli mer eller mindre en "liverapport".
Det visade sig lite omständigt att skriva allt på en iPhone och ladda upp bilder med dåliga anslutningar runt om.
Jag ska försöka att färdigställa rapporten i veckan. Då är jag åter på svensk mark.
Det visade sig lite omständigt att skriva allt på en iPhone och ladda upp bilder med dåliga anslutningar runt om.
Jag ska försöka att färdigställa rapporten i veckan. Då är jag åter på svensk mark.
På morgonen då vi vaknat i den hittills skönaste sängen på vår roadtrip genom Nya Zeeland tog vi oss ner till frukostmatsalen och blev förvånade då vi fick veta att frukosten ingick. Det kanske det alltid gör på Novotel ?, men det stod ingenting om det i bokningen jag gjorde genom pointshound vilket det brukar. Hur som helst så var frukosten väldigt bra och erbjöd mycket vegetariskt. (Jag har nästan förätit mig på ostar genom hela resan men det är ju så gott).
Väl i bilen satte vi kurs norrut och hade för avsikt att ta oss till den nordligaste punkten på Nya Zeeland. Strax innan Auckland tog vi av för att göra en vad vi trodde kort vandring i genom skogen som skulle leda till ett vattenfall där vi skulle kunna bada.
Efter att ha promenerat i en halvtimme mötte vi några och frågade hur långt det var till fallet och om man kunde bada. Kvinnan skrattade åt oss och sa att det inte var mycket till varken bad eller vattenfall. Detta är nog den enda gången vi blivit "lurade" av appen Campermate. Istället för att fortsätta promenaden så gick vi tillbaka till bilen för att inte förlora för mycket tid på den långa resan norrut.
Vi körde i några timmar och kom efter stund fram till en liten stad vid namn Orewa. Staden låg vid kusten och det fanns en lång och fin strand. Vi intog vår lunch här och tänkte sedan gå ner till stranden för ett dopp. Inte heller här kunde vi bada då vågorna var alldeles för stora så istället fortsatte färden tills nästa stopp några mil efter Orewa. Av en slump svängde vi in till ett Winery, ett mindre sådant. Vi hade tidigare tänkt att besöka vingårdarna som tipsats om i en annan tråd men då vi inte haft tid med det så blev vi glada över att ha kommit till en.
Väl inne på vingården möttes vi av en otroligt trevlig kvinna som verkligen brann för viner och service. Efter en lång konversation med kvinnan bakom disken sa jag något i stil med "undrar om jag kan ta ett glas och sen köra" till min sambo. Då sken hon upp ännu mer och det visade sig att hon också var från Sverige  Hon var sedan 13 år gift med en Nya Zeeländare, till och med en Mauri. Häftigt!!
Hon visade oss runt och förklarade hur allt fungerade och hur vinet framställdes. Hennes man var sjöman liksom jag. När vi hade njutit av vårt vin köpte vi några flaskor och fick en ordentligt saftig rabatt! Hela 50% och då ingick emballage för att packa flaskorna i resväskan.
Vingården hette Ramson. Fråga efter Helena om ni har vägarna förbi. En riktigt trevlig Göteborgstös!
Härligt väder och jätte fin utsikt över fälten.
Bilfärden fortsatte sedan mot staden Whangarei där vi hade bokat en natt på hotell.
På vägen dit hittade vi äntligen till vårt vattenfall! Det är min kära sambo som är så förtjust i att bada därav allt sökande efter vattenkällor
En kort promenad från bilen ledde oss till en otroligt vacker liten oas mitt i skogen. Vi delade bassängen med några andra glada Nya Zeeländare som var där med sina barn och badade.
In i bilen igen för att avverka de sista milen för dagen och för att ta in på ett lite mindre standardhotell som funkade för natten men inte mer.
Kostanden var den samma som på Novotel i Hamilton...
Vi hade nog tur flera gången då vi bokade hotell som vi ofta gjorde samma dag eftersom att vi inte visste vart eller hur långt vi skulle hinna under dagen. Städerna var nämligen mer eller mindre fullbokade.
Efter en god natts sömn var det återigen dags att bekanta sig med vår Corolla. Det blev många mil den dagen då vi ville upp till "Cape Reingha" som låg på den allra nordligaste spetsen av Nya Zeeland. En fyr jag sett många bilder på framförallt på Facebook där jag följer flödet på "Earth Porn". De vackraste av vackra bilder läggs upp där och visst ville jag också dit som den sjöman jag är för att se det Tasmanska havet och Stilla Oceanen mötas. Jag imponeras inte av fyrar så värst mycket nu för tiden, antagligen för att man blir mätt på det i jobbet och får se så mycket vackra vyer ute till sjöss men detta måste jag säga var den vackraste "fyrplatsen" jag sett. Vinga fyr och båk i all ära men detta slår både Evert Taubes barndomshem och grenen vid Skagen med hästlängder!!
Kolla här!
Här möts de två haven
OK, fyren i sig kanske inte är så tjusig men omgivningen och platsen den står på gör det hela mäktigt.
Och kan man som Göteborgsposten gjorde för några år sedan när de röstade fram Åbro-motet till Göteborgs vackraste "Mot" ( hur man nu kan tycka att en trafikplats kan vara vacker) så kan man också rösta fram detta till en av de vackraste fyrar/fyrplatserna jag sett.
Efter en stunds beundran av platsen och landet som aldrig tycks verka sluta att imponera med sina makalösa uppvisningar och skiftningar i naturen så tog vi en kort fikapaus med lite tapas vi köpt med oss på vägen.
Här var det läge för en kall pilsner när jag inte längre behövde vara chauffören.
Efter en kort tripp tillbaka söderut stannade vi till vid nästa sevärdhet.
En sandöken mitt i ingenstans som bara dök upp! Helt otroligt att det ändrar sig så fort i naturen i detta land!
Vi passade givetvis på att köra lite "sandboarding".
Det var väldigt jobbigt att vandra upp för sandbergen i stekhet sol och i nästan lodrät riktning. Två åk och mycket sand innanför tröjan blev det sen orkade vi inte mer.
Fortsättning följer..
Väl i bilen satte vi kurs norrut och hade för avsikt att ta oss till den nordligaste punkten på Nya Zeeland. Strax innan Auckland tog vi av för att göra en vad vi trodde kort vandring i genom skogen som skulle leda till ett vattenfall där vi skulle kunna bada.
Efter att ha promenerat i en halvtimme mötte vi några och frågade hur långt det var till fallet och om man kunde bada. Kvinnan skrattade åt oss och sa att det inte var mycket till varken bad eller vattenfall. Detta är nog den enda gången vi blivit "lurade" av appen Campermate. Istället för att fortsätta promenaden så gick vi tillbaka till bilen för att inte förlora för mycket tid på den långa resan norrut.
Vi körde i några timmar och kom efter stund fram till en liten stad vid namn Orewa. Staden låg vid kusten och det fanns en lång och fin strand. Vi intog vår lunch här och tänkte sedan gå ner till stranden för ett dopp. Inte heller här kunde vi bada då vågorna var alldeles för stora så istället fortsatte färden tills nästa stopp några mil efter Orewa. Av en slump svängde vi in till ett Winery, ett mindre sådant. Vi hade tidigare tänkt att besöka vingårdarna som tipsats om i en annan tråd men då vi inte haft tid med det så blev vi glada över att ha kommit till en.
Väl inne på vingården möttes vi av en otroligt trevlig kvinna som verkligen brann för viner och service. Efter en lång konversation med kvinnan bakom disken sa jag något i stil med "undrar om jag kan ta ett glas och sen köra" till min sambo. Då sken hon upp ännu mer och det visade sig att hon också var från Sverige  Hon var sedan 13 år gift med en Nya Zeeländare, till och med en Mauri. Häftigt!!
Hon visade oss runt och förklarade hur allt fungerade och hur vinet framställdes. Hennes man var sjöman liksom jag. När vi hade njutit av vårt vin köpte vi några flaskor och fick en ordentligt saftig rabatt! Hela 50% och då ingick emballage för att packa flaskorna i resväskan.
Vingården hette Ramson. Fråga efter Helena om ni har vägarna förbi. En riktigt trevlig Göteborgstös!
Härligt väder och jätte fin utsikt över fälten.
Bilfärden fortsatte sedan mot staden Whangarei där vi hade bokat en natt på hotell.
På vägen dit hittade vi äntligen till vårt vattenfall! Det är min kära sambo som är så förtjust i att bada därav allt sökande efter vattenkällor
En kort promenad från bilen ledde oss till en otroligt vacker liten oas mitt i skogen. Vi delade bassängen med några andra glada Nya Zeeländare som var där med sina barn och badade.
In i bilen igen för att avverka de sista milen för dagen och för att ta in på ett lite mindre standardhotell som funkade för natten men inte mer.
Kostanden var den samma som på Novotel i Hamilton...
Vi hade nog tur flera gången då vi bokade hotell som vi ofta gjorde samma dag eftersom att vi inte visste vart eller hur långt vi skulle hinna under dagen. Städerna var nämligen mer eller mindre fullbokade.
Efter en god natts sömn var det återigen dags att bekanta sig med vår Corolla. Det blev många mil den dagen då vi ville upp till "Cape Reingha" som låg på den allra nordligaste spetsen av Nya Zeeland. En fyr jag sett många bilder på framförallt på Facebook där jag följer flödet på "Earth Porn". De vackraste av vackra bilder läggs upp där och visst ville jag också dit som den sjöman jag är för att se det Tasmanska havet och Stilla Oceanen mötas. Jag imponeras inte av fyrar så värst mycket nu för tiden, antagligen för att man blir mätt på det i jobbet och får se så mycket vackra vyer ute till sjöss men detta måste jag säga var den vackraste "fyrplatsen" jag sett. Vinga fyr och båk i all ära men detta slår både Evert Taubes barndomshem och grenen vid Skagen med hästlängder!!
Kolla här!
Här möts de två haven
OK, fyren i sig kanske inte är så tjusig men omgivningen och platsen den står på gör det hela mäktigt.
Och kan man som Göteborgsposten gjorde för några år sedan när de röstade fram Åbro-motet till Göteborgs vackraste "Mot" ( hur man nu kan tycka att en trafikplats kan vara vacker) så kan man också rösta fram detta till en av de vackraste fyrar/fyrplatserna jag sett.
Efter en stunds beundran av platsen och landet som aldrig tycks verka sluta att imponera med sina makalösa uppvisningar och skiftningar i naturen så tog vi en kort fikapaus med lite tapas vi köpt med oss på vägen.
Här var det läge för en kall pilsner när jag inte längre behövde vara chauffören.
Efter en kort tripp tillbaka söderut stannade vi till vid nästa sevärdhet.
En sandöken mitt i ingenstans som bara dök upp! Helt otroligt att det ändrar sig så fort i naturen i detta land!
Vi passade givetvis på att köra lite "sandboarding".
Det var väldigt jobbigt att vandra upp för sandbergen i stekhet sol och i nästan lodrät riktning. Två åk och mycket sand innanför tröjan blev det sen orkade vi inte mer.
Fortsättning följer..
Efter vårt stopp i sandöknen tog vi oss tillbaka den låååånga vägen till Auckland där vi skulle spendera näst sista natten innan det var dags att fortsätta resan. Det blev non-stop körning och det tog sin stund. Första gången vi hade mörkerkörning och det var lite läskigt att köra i 100 km/h på vänster sida av vägen med mötande trafik utan mitträcke och bilar i baken som hela tiden ville köra om.
Väl framme i Auckland tog vi in på The Langham och eftersom att vi kom sent på kvällen var det direkt till rummet som gällde efter att ha parkerat bilen gratis ute på gatan.
Ett mycket trevligt hotell med en fin brittisk stil.
Det blev så klart en iskall öl och ett glas vin innan läggdags.
Jag har aldrig varit i San Fransisco, men jag misstänker att städerna har sina likheter i backlutning
På morgonen tog vi oss er till hamnen för att parkera bilen och äta lite frukost. Det blev bara några timmar i Auckland. Vi hade räknat med att tillbringa mer tid här men på bekostnad av vad landet i övrigt hade att erbjuda kändes det som att vi planerat vår tid rätt.
Vi promenerade lite längs med kajerna och tog sedan en liten sväng i shoppingcentret nere vid hamnen.
Och givetvis ett kort besök nere vid den marina miljön  Kul att man har containerterminalen alldeles i centrum. Måste vara en dröm för sjömännen som seglar på Auckland att ha krypavstånd hem från barrundan!
Ett litet hak mitt utanför köpcentrumet där vi satt i solen med vars ett glas.
Vi körde sedan upp mot Mount Eden för att ta med oss lunchen vi hade köpt och avnjuta utsikten över staden. Dessvärre kom vi inte hela vägen upp utan stannade till i en park nedanför där vi åt vår lunch. Sedan besökte vi en liten vinbutik på vägen för att köpa nyårs-skumpan.
Så borde det se ut i Sverige, DVS kylda alkoholhaltiga drycker.
Nu var det dags att ta oss tillbaka till Aucklands flygplats för att lämna bilen och ta sista natten på Novotel i direkt anslutning till flygplatsen.
1 vecka blev det och 200 mil bakom ratten. En mycket mycket trevlig bilhyra som gjorde det möjligt för oss att utforska ön på vårt egna vis!
Bilen som också var helt ny var mycket behaglig att köra och passade perfekt för oss som bara var 2 personer. Hade man varit fler så hade man behövt en större bil med större bagage, det var precis så våra ryggsäckar fick plats där bak.
Lite bilder från hotellet och givetvis bad jag om ett rum högt upp med utsikt mot start och landningsbanan!
Väl framme i Auckland tog vi in på The Langham och eftersom att vi kom sent på kvällen var det direkt till rummet som gällde efter att ha parkerat bilen gratis ute på gatan.
Ett mycket trevligt hotell med en fin brittisk stil.
Det blev så klart en iskall öl och ett glas vin innan läggdags.
Jag har aldrig varit i San Fransisco, men jag misstänker att städerna har sina likheter i backlutning
På morgonen tog vi oss er till hamnen för att parkera bilen och äta lite frukost. Det blev bara några timmar i Auckland. Vi hade räknat med att tillbringa mer tid här men på bekostnad av vad landet i övrigt hade att erbjuda kändes det som att vi planerat vår tid rätt.
Vi promenerade lite längs med kajerna och tog sedan en liten sväng i shoppingcentret nere vid hamnen.
Och givetvis ett kort besök nere vid den marina miljön  Kul att man har containerterminalen alldeles i centrum. Måste vara en dröm för sjömännen som seglar på Auckland att ha krypavstånd hem från barrundan!
Ett litet hak mitt utanför köpcentrumet där vi satt i solen med vars ett glas.
Vi körde sedan upp mot Mount Eden för att ta med oss lunchen vi hade köpt och avnjuta utsikten över staden. Dessvärre kom vi inte hela vägen upp utan stannade till i en park nedanför där vi åt vår lunch. Sedan besökte vi en liten vinbutik på vägen för att köpa nyårs-skumpan.
Så borde det se ut i Sverige, DVS kylda alkoholhaltiga drycker.
Nu var det dags att ta oss tillbaka till Aucklands flygplats för att lämna bilen och ta sista natten på Novotel i direkt anslutning till flygplatsen.
1 vecka blev det och 200 mil bakom ratten. En mycket mycket trevlig bilhyra som gjorde det möjligt för oss att utforska ön på vårt egna vis!
Bilen som också var helt ny var mycket behaglig att köra och passade perfekt för oss som bara var 2 personer. Hade man varit fler så hade man behövt en större bil med större bagage, det var precis så våra ryggsäckar fick plats där bak.
Lite bilder från hotellet och givetvis bad jag om ett rum högt upp med utsikt mot start och landningsbanan!
Tackar tackar! Kul att ni också stannade till där! Hoppas ni fick en trevlig vistelse trots att ni inte träffade henne.
När vi var där träffade vi ett annat svenskt par som jag först tänkte att det kanske var ni. Det stämde med reslängd osv, men de hyrde husbil.
Vart bär det av nu?
Då var det dags för flyg nr 7 i ordningen som skulle avgå 08:50.
Det tog oss ca 10 min från att vi checkade ut på hotellet till att vi hade checkat in på flygplatsen.
Vid incheckning passade jag på att fråga på ren chans om det fanns möjlighet att bli uppgraderad som NZ guld och fick då nej till svar.
2 minuter senare när hon skrev ut boardingkorten sa hon "Sir, you have been upgraded". 
Min första complimentary upgrade från Economy till Premium Economy och lyckan var total!
Vi tog ett kort besök i loungen för lite frukost innan vi gick och boardade planet.
Det var mycket bekväma säten med stöd för fötter och ben som man kunde fälla upp. Bra lutning och stora stolar.
Just det, jag höll nästan på att glömma; Vi firade nyår på Novotel och flög sedan till Cook-öarna den 1/1-16. Landade igen den 31/12-15. Visst är det häftigt! 
Inflygningen till RAR blev lite hoppig då det blåste mycket. Det var coolt att se söderhavsatollen dyka upp på styrbord sida när vi gjorde sista giren innan landning! Precis som på bild och vykorten!
Välkomstkommittén:
Vi kom igenom passkontrollen och fick våra prio-taggade väskor superfort! Vi tog oss ut ur terminalen och hittade vår transfer. Dessvärre fick vi vänta i 45 min på ytterligare passagerare som skulle med till samma resort. När de inte dykt upp efter 45 minuter körde transfern iväg oss ändå. Lite segt att vänta på ingen men men.
Fickparkering av en B777-200
En bilresa på ungefär 20 minuter tog oss fram till vårt hem kommande 7 dagarna "Nautilus resort". Vi hade med omsorg valt ett helt nytt resort som hade fått mycket bra omdöme och innehav av 4.5 stjärnor. Vi hade höga förväntningar inte minst för att vi aldrig varit på Cook-öarna och hört så gott om resmålet men givetvis också för att det var här vi skulle gifta oss på en vit strand med kristallklart vatten.
Vi var 3 familjer som skulle checka in och när vi kom fram så fanns det ingen som tog emot oss utan vi fick sitta och vänta en stund innan vi fick hjälp. Helt ok för mig, skönt att pusta ut lite. Vi blev tilldelade vår Wifi-voucher och visade till vår bungalow. Allt såg mycket bra ut och det var som sagt en fräsch och helt ny resort med stora bungalows på 120 kvm och samtliga hade en egen plunge-pool på soldäcket. En stor terass med utomhusdusch och solbäddar samt bord och stolar på altanen.
Tyvärr börjar här en rad av missöden och besvikelser för vår vistelse på resorten:
Vår bungalow var en så kallad familjebungalow som satt ihop med en annan. Det fanns två dörrar som skilde rummen åt. Jag har bott på liknande sätt innan och vet att det kan vara lyhört men detta tog priset! I nederkant var det ett glapp på 5 cm och i överkant av dörrarna likaså. Jag frågade tjejen som visade oss till rummet om varför vi fått ett familjerum när vi är där på bröllopsresa som ungt par. Hon svarade att det var avskiljt med två dörrar vilket gjorde att det blev privat och att de dessutom var låsta.
Jag tog i handtaget och fick upp dörren som var olåst. Hon kontrade då med att den andra dörren var låst. Jag tog i den med och den öppnades. Där inne stod ett frågade par i medelåldern. Det visade sig att hotellet hade tappat bort nycklarna vilket gjorde att dörrarna inte gick att låsa. Det kändes sådär att veta att paret intill kunde komma in till oss eller vice versa. Att man sedan hörde precis allt från rummet intill och då menar jag verkligen allt gjorde inte saken bättre. Man hörde toabesök som att man var i badrummet hos grannen, tv, viskande, prasslande osv, samt "kärleksmys".
Vi blev jättebesvikna och bad om att få byta rum. Svaret blev: Det går inte, vi har fullt! Vi hade betalt nästan 2500 kr per natt och hade förväntat oss mer än så här. Efter att ha pratat med managern som själva var där på semester från Australien skulle hon se vad de kunde göra.
Svaret blev: nej, tyvärr föst om 2 dagar. Vi accepterade inte svaret och var frustrerade.
En städerska kom in till oss och beklagade sig för situationen. Vi fick kontakt direkt då det visade sig att hon var en mycket trevlig kvinna och väldigt bra att ha att göra med.
Hon sa: jag förstår inte varför de inte låter er byta rum, vi har ju ett ledigt på beachfront. Där visade det sig att managerns bror med familj bodde. Städerskan tog saken i egna händer och pratade med managern som efter 10 minuter kom till oss och talade om att vi fick byta rum redan samma dag! Mycket bra och handlingskraftigt gjort av vår städerska Tima som hon hette.
Wi-fi skulle vara gratis enligt bokningssidorna med hotellet tog ut en avgift på nästan 300 SEK för 500 MB. Den första vouchern var gratis. Vi fick efter att ha påpekat det också gratis internet hela vistelsen. Vi sa att de borde ta bort den texten om att det är gratis när man bokar och då svarade de att de påpekat det åtskilliga gånger men att de inte ändrat i texten på bokningssajterna. Jag skrev ett kort mail till Hotels.com och dagen efter var det borttaget så jag undrar om de verkligen kontaktat dem sa de sa.
Nu några bilder innan klagospalten fortsätter:
Det här går inte att klaga på:
Det var så dåligt organiserat från hotellets sida.
Efter att vi fått byta rum där vi skulle bo i 2 nätter innan det kom ett nytt par som skulle ha den bungalowen skulle vi flytta tillbaka till vårt första rum. Vi blev då lovade att ingen skulle bo i rummet intill under resten av vår vistelse. Det första som händer när vi flyttar tillbaka är att det bor ett par i rummet intill. Återigen fick vi prata med managern som inte hållit vad de lovat och de fick lösa problemet till slut.
Det är inte kul att vara den som klagar och speciellt inte när man är på bröllopsresa men de kunde ju faktiskt ha styrt upp allt bättre.
Senare visar det sig att servicen är dålig och hotellet tar betalt för frukost som det står klart och tydligt att det skulle ingå. Man skyller ifrån sig på att personalen är ny och jobbar över sina skift. Att man har problem att få personal till resorten och att man aldrig tidigare fått mottagit klagomål för liknande händelser. Samma sekund som managern förklarar/skyller ifrån sig så kommer det en familj fram till oss och ber om att få prata med managern. De beskriver exakt samma händelse som vi med familjerummet och ber omedelbart om att få ett nytt rum! Mannen i familjen är rasande och nästan skriker att det inte var så de hade bokat. De fick tyvärr inget nytt rum som vi fick.
Okej jag ska försöka hålla mig till rapporten som planerat men kände att jag ville skriva detta om någon annan får för sig att bo på samma ställe.
Jag förstår att det i de enskilda fallen skiljer sig från de generella men vi fick ingen bra känsla.
Vilka som däremot utmärkte sig och hade en otroligt trevlig attityd, bemötande och servicekänsla på resorten var personalen som kom från Fiji! Vilket underbart folk! De kunde det där med hur man skulle få gästerna att känna sig både uppskattade och speciella! De hälsade varje dag med "Kia Orana" som betyder ungefär hej och välkommen. Vi svarade dem med "Bula" som betyder samma sak fast på Fiji. Det uppskattade de och hädanefter var det "Bula" som gällde oss emellan 
Vi blev så fäst vid vår städerska Tima för hennes underbara sätt och hennes vänlighet att vi frågade henne om inte hon ville vara ett av våra vittnen vid vigseln. Hon blev jätteglad och ville gärna!  Vi blev lika glada då vi insåg att det var den ena managern som skulle vara vårt vittne tillsammans med en annan kvinna ur personalen som inte varit jätte trevlig.
Managern tog dock till sig av tidigare nämnda kritik och talade med sin personal och gjorde sedan vad de kunde för att räta upp slagsidan.
Kommande dagar var de riktigt trevliga mot oss, men återigen utmärkte sig de 4 Fijianerna. Morgonen efter satte vi oss vid frukostbordet trötta och lite ledsna över att det börjat så dåligt och då skiner det upp en kvinna till med ett underbart leende och en härlig framtoning. Också hon från Fiji givetvis!! Lelani hette hon och vi klickade jätte enkelt! Detta kändes som räddningen på vår vistelse.
Vi berättade att vi skulle gifta oss och frågade Lelani om hon också ville vara vårt vittne tillsammans med Tima. JA!!! svarade hon
Vi kunde inte tänka oss några bättre vittnen.
Den andra sista solnedgången för året
Vi var väldigt trötta på nyårsafton men tog oss ner på stranden och hamnade på en nyårsfest. 00:30 var vi tillbaka igen och låg i sängen.
Vi hyrde en moppe som vi åkte runt med och tog oss in till marknaden med på lördagsmorgon. Det var en stor aktivitet för folket på ön och det var kul att gå och kika runt på allt det sålde. Ett köp blev det; kokosolja. Kan vara bra att ha. Lite som försvarets hudsalva fast med en trevligare doft.
Kommande dagar spenderade vi på andra stränder och hotell eftersom att det blåste väldigt mycket där vi bodde.
Vi snorklade lite och besökte djurkliniken på ön för att träffa alla söta små djur och donera en liten gåva.
Som ni förstått älskar vi djur och hade vi kunnat adoptera dem allihop hade vi gjort det! Ytterst tacksamma för volontärerna som arbetar på djurklinikerna som verkligen gör allt det kan för de stackars små. Det värmer också av att veta att byborna adopterar från dem och kommer in med skadade djur. Det är fint att det finns människor som bryr sig.
Fortsättning inom kort...
Det tog oss ca 10 min från att vi checkade ut på hotellet till att vi hade checkat in på flygplatsen.
Vid incheckning passade jag på att fråga på ren chans om det fanns möjlighet att bli uppgraderad som NZ guld och fick då nej till svar.
2 minuter senare när hon skrev ut boardingkorten sa hon "Sir, you have been upgraded". 
Min första complimentary upgrade från Economy till Premium Economy och lyckan var total!
Vi tog ett kort besök i loungen för lite frukost innan vi gick och boardade planet.
Det var mycket bekväma säten med stöd för fötter och ben som man kunde fälla upp. Bra lutning och stora stolar.
Just det, jag höll nästan på att glömma; Vi firade nyår på Novotel och flög sedan till Cook-öarna den 1/1-16. Landade igen den 31/12-15. Visst är det häftigt! 
Inflygningen till RAR blev lite hoppig då det blåste mycket. Det var coolt att se söderhavsatollen dyka upp på styrbord sida när vi gjorde sista giren innan landning! Precis som på bild och vykorten!
Välkomstkommittén:
Vi kom igenom passkontrollen och fick våra prio-taggade väskor superfort! Vi tog oss ut ur terminalen och hittade vår transfer. Dessvärre fick vi vänta i 45 min på ytterligare passagerare som skulle med till samma resort. När de inte dykt upp efter 45 minuter körde transfern iväg oss ändå. Lite segt att vänta på ingen men men.
Fickparkering av en B777-200
En bilresa på ungefär 20 minuter tog oss fram till vårt hem kommande 7 dagarna "Nautilus resort". Vi hade med omsorg valt ett helt nytt resort som hade fått mycket bra omdöme och innehav av 4.5 stjärnor. Vi hade höga förväntningar inte minst för att vi aldrig varit på Cook-öarna och hört så gott om resmålet men givetvis också för att det var här vi skulle gifta oss på en vit strand med kristallklart vatten.
Vi var 3 familjer som skulle checka in och när vi kom fram så fanns det ingen som tog emot oss utan vi fick sitta och vänta en stund innan vi fick hjälp. Helt ok för mig, skönt att pusta ut lite. Vi blev tilldelade vår Wifi-voucher och visade till vår bungalow. Allt såg mycket bra ut och det var som sagt en fräsch och helt ny resort med stora bungalows på 120 kvm och samtliga hade en egen plunge-pool på soldäcket. En stor terass med utomhusdusch och solbäddar samt bord och stolar på altanen.
Tyvärr börjar här en rad av missöden och besvikelser för vår vistelse på resorten:
Vår bungalow var en så kallad familjebungalow som satt ihop med en annan. Det fanns två dörrar som skilde rummen åt. Jag har bott på liknande sätt innan och vet att det kan vara lyhört men detta tog priset! I nederkant var det ett glapp på 5 cm och i överkant av dörrarna likaså. Jag frågade tjejen som visade oss till rummet om varför vi fått ett familjerum när vi är där på bröllopsresa som ungt par. Hon svarade att det var avskiljt med två dörrar vilket gjorde att det blev privat och att de dessutom var låsta.
Jag tog i handtaget och fick upp dörren som var olåst. Hon kontrade då med att den andra dörren var låst. Jag tog i den med och den öppnades. Där inne stod ett frågade par i medelåldern. Det visade sig att hotellet hade tappat bort nycklarna vilket gjorde att dörrarna inte gick att låsa. Det kändes sådär att veta att paret intill kunde komma in till oss eller vice versa. Att man sedan hörde precis allt från rummet intill och då menar jag verkligen allt gjorde inte saken bättre. Man hörde toabesök som att man var i badrummet hos grannen, tv, viskande, prasslande osv, samt "kärleksmys".
Vi blev jättebesvikna och bad om att få byta rum. Svaret blev: Det går inte, vi har fullt! Vi hade betalt nästan 2500 kr per natt och hade förväntat oss mer än så här. Efter att ha pratat med managern som själva var där på semester från Australien skulle hon se vad de kunde göra.
Svaret blev: nej, tyvärr föst om 2 dagar. Vi accepterade inte svaret och var frustrerade.
En städerska kom in till oss och beklagade sig för situationen. Vi fick kontakt direkt då det visade sig att hon var en mycket trevlig kvinna och väldigt bra att ha att göra med.
Hon sa: jag förstår inte varför de inte låter er byta rum, vi har ju ett ledigt på beachfront. Där visade det sig att managerns bror med familj bodde. Städerskan tog saken i egna händer och pratade med managern som efter 10 minuter kom till oss och talade om att vi fick byta rum redan samma dag! Mycket bra och handlingskraftigt gjort av vår städerska Tima som hon hette.
Wi-fi skulle vara gratis enligt bokningssidorna med hotellet tog ut en avgift på nästan 300 SEK för 500 MB. Den första vouchern var gratis. Vi fick efter att ha påpekat det också gratis internet hela vistelsen. Vi sa att de borde ta bort den texten om att det är gratis när man bokar och då svarade de att de påpekat det åtskilliga gånger men att de inte ändrat i texten på bokningssajterna. Jag skrev ett kort mail till Hotels.com och dagen efter var det borttaget så jag undrar om de verkligen kontaktat dem sa de sa.
Nu några bilder innan klagospalten fortsätter:
Det här går inte att klaga på:
Det var så dåligt organiserat från hotellets sida.
Efter att vi fått byta rum där vi skulle bo i 2 nätter innan det kom ett nytt par som skulle ha den bungalowen skulle vi flytta tillbaka till vårt första rum. Vi blev då lovade att ingen skulle bo i rummet intill under resten av vår vistelse. Det första som händer när vi flyttar tillbaka är att det bor ett par i rummet intill. Återigen fick vi prata med managern som inte hållit vad de lovat och de fick lösa problemet till slut.
Det är inte kul att vara den som klagar och speciellt inte när man är på bröllopsresa men de kunde ju faktiskt ha styrt upp allt bättre.
Senare visar det sig att servicen är dålig och hotellet tar betalt för frukost som det står klart och tydligt att det skulle ingå. Man skyller ifrån sig på att personalen är ny och jobbar över sina skift. Att man har problem att få personal till resorten och att man aldrig tidigare fått mottagit klagomål för liknande händelser. Samma sekund som managern förklarar/skyller ifrån sig så kommer det en familj fram till oss och ber om att få prata med managern. De beskriver exakt samma händelse som vi med familjerummet och ber omedelbart om att få ett nytt rum! Mannen i familjen är rasande och nästan skriker att det inte var så de hade bokat. De fick tyvärr inget nytt rum som vi fick.
Okej jag ska försöka hålla mig till rapporten som planerat men kände att jag ville skriva detta om någon annan får för sig att bo på samma ställe.
Jag förstår att det i de enskilda fallen skiljer sig från de generella men vi fick ingen bra känsla.
Vilka som däremot utmärkte sig och hade en otroligt trevlig attityd, bemötande och servicekänsla på resorten var personalen som kom från Fiji! Vilket underbart folk! De kunde det där med hur man skulle få gästerna att känna sig både uppskattade och speciella! De hälsade varje dag med "Kia Orana" som betyder ungefär hej och välkommen. Vi svarade dem med "Bula" som betyder samma sak fast på Fiji. Det uppskattade de och hädanefter var det "Bula" som gällde oss emellan 
Vi blev så fäst vid vår städerska Tima för hennes underbara sätt och hennes vänlighet att vi frågade henne om inte hon ville vara ett av våra vittnen vid vigseln. Hon blev jätteglad och ville gärna!  Vi blev lika glada då vi insåg att det var den ena managern som skulle vara vårt vittne tillsammans med en annan kvinna ur personalen som inte varit jätte trevlig.
Managern tog dock till sig av tidigare nämnda kritik och talade med sin personal och gjorde sedan vad de kunde för att räta upp slagsidan.
Kommande dagar var de riktigt trevliga mot oss, men återigen utmärkte sig de 4 Fijianerna. Morgonen efter satte vi oss vid frukostbordet trötta och lite ledsna över att det börjat så dåligt och då skiner det upp en kvinna till med ett underbart leende och en härlig framtoning. Också hon från Fiji givetvis!! Lelani hette hon och vi klickade jätte enkelt! Detta kändes som räddningen på vår vistelse.
Vi berättade att vi skulle gifta oss och frågade Lelani om hon också ville vara vårt vittne tillsammans med Tima. JA!!! svarade hon
Vi kunde inte tänka oss några bättre vittnen.
Den andra sista solnedgången för året
Vi var väldigt trötta på nyårsafton men tog oss ner på stranden och hamnade på en nyårsfest. 00:30 var vi tillbaka igen och låg i sängen.
Vi hyrde en moppe som vi åkte runt med och tog oss in till marknaden med på lördagsmorgon. Det var en stor aktivitet för folket på ön och det var kul att gå och kika runt på allt det sålde. Ett köp blev det; kokosolja. Kan vara bra att ha. Lite som försvarets hudsalva fast med en trevligare doft.
Kommande dagar spenderade vi på andra stränder och hotell eftersom att det blåste väldigt mycket där vi bodde.
Vi snorklade lite och besökte djurkliniken på ön för att träffa alla söta små djur och donera en liten gåva.
Som ni förstått älskar vi djur och hade vi kunnat adoptera dem allihop hade vi gjort det! Ytterst tacksamma för volontärerna som arbetar på djurklinikerna som verkligen gör allt det kan för de stackars små. Det värmer också av att veta att byborna adopterar från dem och kommer in med skadade djur. Det är fint att det finns människor som bryr sig.
Fortsättning inom kort...