rsimon
Medlem
Efter en del turer med grusade planer i början av 2022 pga post-pandemins inresetillståndstidsutdräkt, omplanering, hitta bra program och flygresa så kunde jag äntligen resa till Tokyo för första gången nu i februari 2025. Många forummedlemmar har skrivit om mycket annat att hitta på så jag skriver lite från mitt perspektiv.
Flygresan bokades i mars 2024 (Star Alliance Award med Eurobonuspoäng), då hade de flesta konsertprogram varit presenterade ett tag så jag visste när det var som mest intressant att åka. Jag var på plats i sex dagar, två av dessa med konserter inbokade.
Tokyo har i vart fall fyra fullstora symfoniska orkestrar, den förnämsta anses vara NHK:s symfoniorkester, dvs. Japanska radions orkester. Den andra i rang lär vara Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra, dvs. den kommunala(!) symfoniorkestern. Första konserten var med just denna orkester och vid detta tillfälle spelade de i Tokyo Bunka Kaikans konsertsal som ligger vid Ueno Park vid Ueno Station. Detta är ett kulturkomplex från 60-talet och en av de legendariska konsertsalarna i Tokyo. "Alla" har spelat här.
Programmet bestod av Rachmaninovs tondikt "Dödens ö" och Sjostakovitjs symfoni nr. 13 "Babij jar". Ett mörkt men väldigt bra program för oss Sjostakovitjälskare. Dirigent var legendariske Eliahu Inbal som bl.a. spelat in alla Sjostakovitjs symfonier med Wiens symfoniker i början av 90-talet. Estlands nationella manskör utgjorde herrkören som krävs i detta verk. Det var en strålande konsert på alla sätt. Min plats på bakre parkett kostade 6500 JPY (cirka 450 SEK) vilket är vad en liknande biljett kostar här hemma.
På konserten mötte jag en japan som hade en tygkasse med Bruckner-motiv - han hade köpt den när han besökte Anton Bruckners födelseort Ansfelden utanför Linz i Österrike. Världen är liten ibland.
Den andra konserten bestod av ett gästspel från Tyskland i form av Gürzenich-Orchester Köln och dirigent Sakari Oramo. Programmet var Mozarts pianokonsert nr. 23 med solist Mao Fujita och efter paus Mahlers symfoni nr. 5. Som jag skrev i tråden "Dagens bild" så är denna symfoni orkesterns "signaturmelodi" då de fick äran att ta hand om uruppförandet 1902. Orkestern har sin hemmaplan på Kölns opera men ger även symfoniska konserter.
Konsertsalen denna gång var den spektakulära Tokyo Opera City Concert Hall (cirka 20 år gammal) som ligger inte så långt ifrån Shinjuku Station. Konsertsalen ligger i ett komplex som är blandat med kontor, galleria, konstmuseum och restauranger. Mitt i den fula gallerian går man in i en ordinär foajé, men innanför dörrarna så tronar en synnerligen egenartad sal klädd i trä upp sig, tänk stavkyrka. Jag som bodde vid Shibuya Station rekommenderades att ta stadsbussen till konsertsalen vilket fungerade utmärkt.
Den turnerande orkestern lät lite trött, men godkänt får de. Biljetten på bakre parkett kostade 14000 JPY (ca 950 SEK) och var lite mer pga. ett exotiskt gästspel från Europa. Det är dock bara en bråkdel av vad biljetterna till Wienfilharmonikernas gästspel i Japan kostar, där man får betala omkring det sjudubbla.
Det var relativt lätt att köpa biljetter till konserterna via internet tack vare att tjänsterna lätt kan översättas i webbläsaren. Den första konsertbiljetten väntade i en lucka i konserthuset (visa upp passet). Den andra hämtades i Family Mart.
På min resa ingick även besök i skivaffärer. Jag la fokus på Diskunion som har två specialbutiker för klassisk musik i Tokyo. Den större i Shinjuku och den andra i Ochanomizu närmare Chiyoda. Vilket sortiment (både nytt och begagnat), vilken ordning och reda, vilken service! Tillbehör, skivvård, reservdelsaskar... ett paradis för nörden! Förutom att det är lätt att leta så får man titta på skivorna vid köp för att avgöra om personalens bedömning av gradering på skivorna är korrekt. Jag köpte ett par boxar, bland annat piratinspelad Mahler på den italienska etiketten Memories, Inbals kompletta Sjostakovitj (kul souvenir att jag hittade den just här) och lite annat godis som bara getts ut för japanska marknaden. Bra priser även på rariteter, inget ocker (typisk japansk artighet?).
På lager hade de ett finfint ex inne av Teldecs monsterbox Bach 2000, bra pris faktiskt men funkade inte att ta i handbagaget.
Jag är så nöjd med resan och kommer definitivt återkomma i framtiden för att gå på fler konserter och köpa fler skivor!
Flygresan bokades i mars 2024 (Star Alliance Award med Eurobonuspoäng), då hade de flesta konsertprogram varit presenterade ett tag så jag visste när det var som mest intressant att åka. Jag var på plats i sex dagar, två av dessa med konserter inbokade.
Tokyo har i vart fall fyra fullstora symfoniska orkestrar, den förnämsta anses vara NHK:s symfoniorkester, dvs. Japanska radions orkester. Den andra i rang lär vara Tokyo Metropolitan Symphony Orchestra, dvs. den kommunala(!) symfoniorkestern. Första konserten var med just denna orkester och vid detta tillfälle spelade de i Tokyo Bunka Kaikans konsertsal som ligger vid Ueno Park vid Ueno Station. Detta är ett kulturkomplex från 60-talet och en av de legendariska konsertsalarna i Tokyo. "Alla" har spelat här.
Programmet bestod av Rachmaninovs tondikt "Dödens ö" och Sjostakovitjs symfoni nr. 13 "Babij jar". Ett mörkt men väldigt bra program för oss Sjostakovitjälskare. Dirigent var legendariske Eliahu Inbal som bl.a. spelat in alla Sjostakovitjs symfonier med Wiens symfoniker i början av 90-talet. Estlands nationella manskör utgjorde herrkören som krävs i detta verk. Det var en strålande konsert på alla sätt. Min plats på bakre parkett kostade 6500 JPY (cirka 450 SEK) vilket är vad en liknande biljett kostar här hemma.
På konserten mötte jag en japan som hade en tygkasse med Bruckner-motiv - han hade köpt den när han besökte Anton Bruckners födelseort Ansfelden utanför Linz i Österrike. Världen är liten ibland.
Den andra konserten bestod av ett gästspel från Tyskland i form av Gürzenich-Orchester Köln och dirigent Sakari Oramo. Programmet var Mozarts pianokonsert nr. 23 med solist Mao Fujita och efter paus Mahlers symfoni nr. 5. Som jag skrev i tråden "Dagens bild" så är denna symfoni orkesterns "signaturmelodi" då de fick äran att ta hand om uruppförandet 1902. Orkestern har sin hemmaplan på Kölns opera men ger även symfoniska konserter.
Konsertsalen denna gång var den spektakulära Tokyo Opera City Concert Hall (cirka 20 år gammal) som ligger inte så långt ifrån Shinjuku Station. Konsertsalen ligger i ett komplex som är blandat med kontor, galleria, konstmuseum och restauranger. Mitt i den fula gallerian går man in i en ordinär foajé, men innanför dörrarna så tronar en synnerligen egenartad sal klädd i trä upp sig, tänk stavkyrka. Jag som bodde vid Shibuya Station rekommenderades att ta stadsbussen till konsertsalen vilket fungerade utmärkt.
Den turnerande orkestern lät lite trött, men godkänt får de. Biljetten på bakre parkett kostade 14000 JPY (ca 950 SEK) och var lite mer pga. ett exotiskt gästspel från Europa. Det är dock bara en bråkdel av vad biljetterna till Wienfilharmonikernas gästspel i Japan kostar, där man får betala omkring det sjudubbla.
Det var relativt lätt att köpa biljetter till konserterna via internet tack vare att tjänsterna lätt kan översättas i webbläsaren. Den första konsertbiljetten väntade i en lucka i konserthuset (visa upp passet). Den andra hämtades i Family Mart.
På min resa ingick även besök i skivaffärer. Jag la fokus på Diskunion som har två specialbutiker för klassisk musik i Tokyo. Den större i Shinjuku och den andra i Ochanomizu närmare Chiyoda. Vilket sortiment (både nytt och begagnat), vilken ordning och reda, vilken service! Tillbehör, skivvård, reservdelsaskar... ett paradis för nörden! Förutom att det är lätt att leta så får man titta på skivorna vid köp för att avgöra om personalens bedömning av gradering på skivorna är korrekt. Jag köpte ett par boxar, bland annat piratinspelad Mahler på den italienska etiketten Memories, Inbals kompletta Sjostakovitj (kul souvenir att jag hittade den just här) och lite annat godis som bara getts ut för japanska marknaden. Bra priser även på rariteter, inget ocker (typisk japansk artighet?).
På lager hade de ett finfint ex inne av Teldecs monsterbox Bach 2000, bra pris faktiskt men funkade inte att ta i handbagaget.
Jag är så nöjd med resan och kommer definitivt återkomma i framtiden för att gå på fler konserter och köpa fler skivor!
