Innan det är dags för hemresan i business klass behöver jag avverka ett par legs med China Eastern: TPE-PVG-ICN.
Metro från Taipei main station till TPE. Väldigt smidigt.
Incheckning på TPE.
Plaza premium lounge. En av de bättre loungerna jag besökt under resan.
Det finns en hel korridor med separata vilorum. Finns även duschar.
Till synes var maten ännu mer imponerande än vad den såg ut. Köttbullar? Nix. Vid närmare inspektion visade sig tre av fyra alternativ av den varma maten vara vegetariska, varav två var ultraprocessad ”Beyond meat”. Det fjärde alternativet var kryddstark kyckling.
Det blev att fokusera på nudelstationen istället.
A330:an som ska ta oss till Shanghai.
Byggnation av terminal 3 på TPE. Beräknas vara klar mitten av 2025. Det går undan i Asien…
En liten omväg. Förbjudet luftområde pga kinesiska militären? Det var en likande omväg i samma region på vägen söderut för ett par veckor sedan.
Fräscht plan. Ser nästan helt nytt ut trots att det är sex år gammalt.
Ankomst till PVG. En tågtur för att komma till immigration. Informativt att veta att man är vid den ovala punkten till vänster utan namn.
Jag har bara ca 19 timmar i Shanghai så jag beslutade mig för att bo nära flygplatsen och ta mig in till staden med taxi under kvällen. Immigration på PVG gick snabbt. Inga kommentarer om att detta var mitt 3:e entry i landet senaste 11 dagarna.
Hotellet, Joyful Yard Pudong. Fullt dugligt.
Det är tydligt att detta är en stad med internationell prägel till skillnad från Xiamen och Guangzhou. De flesta jag möter pratar engelska och är väldigt vänliga istället för att behandla en som ett ufo.
Det var kallt med en temperatur runt nollan och jag var knappast vinterklädd. Det blev ett par snabba besök på några ”måste-ställen” enligt Google.
Mycket ståtligt. Men när det var dags för middag var jag inte supersugen på att sätta mig på en finkrog i det här läget, utsvulten och frusen. Jag hade spanat in några hak i närheten av hotellet i Pudong som jag tror skulle passa bättre. Taxi tillbaka. Lammspett på ett kinesiskt sunkhak.
Morgon därpå blev det en Didi till PVG. Hotell-shuttlen avgick bara varje timme. Klaffade inte riktigt, så att pynta upp 45kr ur egen ficka för att sova 40 minuter längre var en no-brainer.
China Eastern har en tjusig incheckning vid ett avskilt område på PVG för business, first och SkyPriority. EB silver och First-resenärer med samma förmån alltså.
Flygningen PVG-ICN blir den sista i ekonomi på det här äventyret. Undra hur många gånger jag skrivit i den här rapporten om att jag fått exit row seat? Det var möjligt att få kostnadsfritt även på China Eastern vid incheckning för den här flighten.
China Easten loungen på PVG var helt ok. Fanns ett par att välja på och jag besökte den som låg bäst till. Såg helt ok ut. Detta var mitt i natten svensk tid, så det blev ingen mat för mig.
Nöjde mig med lite lyxvatten.
China Eastern är bra. Riktigt bra. Servicen är lika polerad som de bästa bolagen jag rest med. Jag har avböjt mat på de båda flygen då det varit för tidigt för mig att äta enligt min svenska kroppsklocka, men maten som medpassagerarna fått har sett trevligt ut. Jag flög med dom i business CDG-PVG-BKK för några år sedan och även då var mitt intryck positivt.
Upplevelsen på flygplatsen och ombord är en sak, men det visade sig dessvärre omöjligt att få kontakt med bolaget inför resan. Jag försökte maila tre gånger för att lägga in mitt EB-nummer utan framgång och alla deras telefonnummer var tröstlöst att försöka med. Jag spenderar gärna mina poäng på resor med China Eastern i framtiden om det blir möjligt, men jag skulle inte våga köpa en business revenue-biljett av anledningen att bolaget nästan är omöjliga att få kontakt med.
Ankomst på ICN. Nu förstår jag vad kineserna på PVG försökte kopiera med deras ovala symbol ”You are here”- utan namn. Humor.
Väl på ICN blev det shuttle bus till hotellet Golden Tulip. Hotellet kanske känns igen från Kexxcreams rapport. Ingen slump, utan vi har en 39-sidor lång konversation där vi delat tips med varandra sedan utmaningen annonserades i Oktober. Bland annat har Airalo, Didi och Alipay har varit guld värt för mig under resan och dessa är tips jag fått från Kexxcream.
Jag gillade Golden Tulip. Prisvärt. Jag var ganska sliten vid det här laget och att ge mig ut i 0-gradigt blåsigt väder var jag inte sugen på. Synd att inte se Seoul kanske, men faktum är att jag inte led i Incheon. Jag kände att jag kunde för en bra känsla för landet även i den här orten. Det fanns restauranger överallt och enligt rutin föll valet på en köttbuffé.
Otroligt mört och fint kött. Obegränsat short ribs och ryggbiff för 200kr är väldigt prisvärt. Dock åker man som ensamätare på en avgift på 100kr. Fullt förståeligt och fortfarande bra värde.