D
doc
Guest
Från Bryssel till Honolulu med British Airways och American Airlines i business
eller
"Tier point-run med farfar"
eller
"Hur man får fler tier points än man tänkt sig för 18 tkr"
eller
"När vi gräver guld på Oahu"
Denna resa tar mig och min farfar till andra sidan av jordklotet under en dryg veckas tid. Vi åker ”business bussen” BA001 från London City till New York, provar American Airlines trans-kontintentalt i USA och flyger oväntat i BA First hem. Jag har dragit länge på denna reserapport och publicerar den därför i delar, vilket har blivit någon av en trend på sidan. Trevlig läsning!
Avfärd och positionering till Bryssel
Medan några av bc-medlemmarna började samlas på Monks för en pubkväll hade jag begett mig ut till Bromma flygplats med min farfar. Jag bestämde mig under årets början att jag ville göra en resa till påsk. En tanke, som var svår att släppa, var att försöka bli BAEC guld på köpet. Jag hade nämligen redan samlat ihop en ansenlig mängd Tier Points, BA:s nivågrundande poäng.
På forumet hade det publicerats en deal från Bryssel till Honolulu för cirka 18 tkr och där man kunde maximera intjäningen av Tier Points. Då jag inte riktigt kände för att åka själv ringde jag min farfar för att höra om han ville göra mig sällskap på en resa till andra sidan jordklotet. Till min förvåning och glädje tackande han ja och nu satt vi där, med varsitt handbagage, i vänthallen på Bromma flygplats och väntade på att få gå ombord på Brussels Airlines flyg SN 2308 till Bryssel. Resan var bokad i b.light, vilket motsvarar ekonomiklass.
Stockholm Bromma till Bryssel
Flight: SN2308
Avgång: 20:05
Kabin: Ekonomi
Maskin: RJ1H
Reg: OO-DWL
Plats: 18A
Antal TP: 0
Ombordstigning började punktligt och vi gick in genom bakre dörren på planet, en Avrojet RJ100. Till skillnad mot Malmö Aviation använder Brussels Airlines en 2 + 3 konfiguration i sina maskiner. Stolarna kändes dock ganska slita. I ekonomiklass var ingenting gratis, men pulverkaffe, te och snacks fanns att köpa. Flygningen bjöd utöver på en fin utsikt över Stockholm inte på något anmärkningsvärt. Efter landning tog vi lokaltåget in till Bryssel Nord och promenerade 10 minuter till Hilton där natten spenderades. I egenskap av guldmedlemmar fick vi ett bättre rum, men då flyget skulle gå 6.45 nästa dag var det inte tid till annat än sömn.
Alla tåg går inte till Bryssels flygplats
Jag hade redan kontrollerat tågtider i förväg och klockan 5 skulle vårt tåg gå från Bryssel Nord till flygplatsen. I god tid checkade vi ut från hotellet och gick till tågstationen. På stora tavlan i hallen stod att vårt tåg skulle gå från spår 8, men väl på spår 8 stod ingenting om något tåg till flygplatsen. Perrongen var mörk och några uteliggare låg på en bänk. Något lätt oroade vände vi tillbaka till centralhallen för att ta en ny titt på stora tavlan. Till vår förskräckelse hade vårt tåg nu försvunnit från stora tavlan, trots att det fortfarande var 10 minuter kvar till avgång. Det var tveksamt om vi skulle hinna med flighten om vi tog nästa tåg och det skulle ställa till det en hel del. Pulsen ökade sakta och säkert. Jag vankade av och an mellan spåren och svettades allt mer. Två minuter innan avgång dök dock tillslut vårt tåg upp på skyltarna vid spår åtta. Vi klev på och tog oss ut till flygplatsen.
På väg mot London
Jag hade redan kontrollerat tågtider i förväg och klockan 5 skulle vårt tåg gå från Bryssel Nord till flygplatsen. I god tid checkade vi ut från hotellet och gick till tågstationen. På stora tavlan i hallen stod att vårt tåg skulle gå från spår 8, men väl på spår 8 stod ingenting om något tåg till flygplatsen. Perrongen var mörk och några uteliggare låg på en bänk. Något lätt oroade vände vi tillbaka till centralhallen för att ta en ny titt på stora tavlan. Till vår förskräckelse hade vårt tåg nu försvunnit från stora tavlan, trots att det fortfarande var 10 minuter kvar till avgång. Det var tveksamt om vi skulle hinna med flighten om vi tog nästa tåg och det skulle ställa till det en hel del. Pulsen ökade sakta och säkert. Jag vankade av och an mellan spåren och svettades allt mer. Två minuter innan avgång dök dock tillslut vårt tåg upp på skyltarna vid spår åtta. Vi klev på och tog oss ut till flygplatsen.
Väl ute var där inte mycket folk och därför ingen kö till säkerhetskontrollen som avklarades snabbt och effektivt. Det var inte tid att besöka BA:s egen Galleries lounge utan boaringen började ganska omgånende efter att vi tagit oss fram till gaten. Det fanns ett FastTrack för statuspassagerare och de som reser i Club Europe, BA:s affärsklass inom Europa så vi var snabbt ombord.
Bryssel till London Heathrow
Flight: BA389
Avgång: 06:45
Kabin: Club Europe
Maskin: A319
Reg: G-EUPE
Plats: 4A
Antal TP: 40
När vi kom ombord hälsades vi välkomna, men det var det ingen som tog hand om kavaj eller jackor vid planet, vilket är brukligt när man flyger från Arlanda. Flighten var nästan full i både ekonomi och business. Push-back gjordes enligt tidtabell, vi taxade upp till startbanan och lyfte snabbt. Ett platt belgiskt landskap bredde ut sig under oss.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/bru-flight-jpg.18116/
Då denna flight är mycket kort startade frukost-serveringen ganska omgående. Jag valde en klassisk engelsk frukost.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/frukost-bru-jpg.18112/
Servicen var mycket snabb, men något stressad. Det var kanske inte så konstigt med stressen när man serverar varm frukost och har en flygtid på 45 minuter. Jag hann precis äta färdigt innan vi skulle landa i London. Efter en punktlig landning i London åkte vi in till stan för lite turistande med farfar innan vi begav oss ut till London City Airport.
Det är inte bra att heta samma men ändå olika
Cirka en timma innan avgång anlände vi med DLR till London City Airport. På flygplatsen finns en särskild incheckningsdisk för BA001 och 003 till JFK. Vi hade visserligen checkat in online, men gick ändå till incheckningsdisken, där en dam direkt vinkade fram oss med ett leende och frågade om vi skulle till New York. Jag lämnade fram våra pass och sa att vi inte tänkte checka in bagage. Damen knappade frenetiskt i datorn och drog mitt pass genom läsaren. Efter lite mer knappande skrev hon ut min farfars boardingkort. När hon sedan plockade fram min farfars pass rynkade hon på pannan och konstaterade att vi båda hade samma förnamn. Jag upplyste henne om att jag har fått ärva min farfars tilltalsnamn som förstanamn, dock är mitt eget tilltalsnamn ett annat. Hon knappade frenetiskt och drog mitt pass flera gånger, slet sitt hår och fick djupa veck i pannan. Damen berättade att datorn plockade fram min farfars biljett när hon läste av mitt pass. Kön efter oss började växa sig lång och folk började hänga över våra axlar. Tillslut kom ett stort leende och hon sträckte upp armarna i luften och utbrast glatt ett "Yes!", följt av ett "I thought I would go crazy for a while". Vi fick våra boardingkort utskrivna och vi begav oss till säkerhetskontrollen. Jag undrade för mig själv om hon verkligen gjort rätt och om vi skulle få problem vid gränskontrollen på grund av detta.
Säkerhetskontrollen på London City Airport var som alltid effektiv och vänlig. Det tog inte mer än 10 minuter för oss att passera. Vi begav oss iväg till Gate 24 som är både lounge och gate för New York-flyget. Denna gate är ganska liten och vi hittade ingen plats att sitta bredvid varandra utan fick sitta snett mittemot varandra istället. Det fanns ett buffébord med smörgåsar, ostar, frukt, chips och kakor. Personal gick runt och frågade vad man önskade och serverade från buffén, så man behövde egentligen inte resa sig ur stolen. Ett bra utbud av drinkar samt kaffe eller te. När vi njöt av våra mackor meddelades det i högtalarna att andrepiloten satt fast i tågtrafiken vid Paddington, varför ombordstigningen skulle bli 30 minuter försenad. Dock skulle förseningen inte påverka vår ankomst till New York.
London City till New York JFK
Flight: BA001
Avgång: 12:50 (försenad till 13:20)
Kabin: Club World London City
Maskin: A318
Reg: G-EUNA
Plats: 4A
Antal TP: 210
Ombordstigningen påbörjades 30 minuter sent och när alla var ombord meddelande piloten att han pratat med andrepiloten på mobilen och att han var 5 minuter från planet. Det hängde galgar märkta med stolsnummer vid varje stol, så jag hängde av mig rocken på den. Besättningen samlade snabbt in alla kläder och hängde in dem i garderoben. Tillslut kom så andrepiloten rusande över plattan med mössan i handen och dörrarna stängdes. Säkerhetsgenomgången avverkades snabbt och vi taxade ut och lyfte därefter från bana 9.
Strax efter start delades menyer ut och fördrink serverades. Det imponerade på mig att det fanns hela fem olika huvudrätter att välja mellan.
Det fanns tre olika champagne att välja mellan, varav en var rosé (Castelnau Brut Rosé NV). Jag valde Boizel Grand Vintage 2004, som jag tyckte smakade gott, då den var både torr och ganska fruktig. Förrätten serverades på samma porslin som BA First och besättningen använde en silverbricka vid serveringen. Jag hade valt pilgrimsmusslor och de smakade bra, även om förrätten kanske serverades lite för kall för att smakerna skulle komma till sin rätt. Pilgrimsmusslorna hade en god grillad smak som gav en bra kontrast till den syrliga salladen.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/snn-starter-jpg.18114/
När förrätten dukats av tog besättningen upp beställningar på huvudrätten, som skulle serveras efter stoppen på Shannon. Tilltalet var väldigt vänligt och nästan familjärt, trots att jag inte tilltalades vid namn.
Stolen var skön att sitta i, men nackstödet sitter alldeles för lågt om man är min längd (183 cm). Det går tyvärr inte att justera i höjdled, vilket gjorde att det var lite svårt att hitta ett bra läge för nacken.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/lcy-chair-jpg.18113/
Plötsligt varvade motorerna ned och vi började nedstigningen mot Shannon. Piloten meddelade att vi hade 20 minuter till landning. Flygningen hade bitvis lite turbulent och nu satte det till att skaka ganska ordentligt. När man tittade ut gick det mycket vågor på havet. Efter en kamp för att parera kastvindarna så gjorde vi en ganska hård landning på Shannon och taxade snabbt in till gaten. Vi ombads ta med alla tillhörigheter, då den amerikanska tullen skulle genomsöka planet och beslagta allt som lämnades kvar.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/snn-stop-jpg.18115/
Stoppet på Shannon
Vi gick av planet och raka vägen till US Pre-clearence. De som hade checkat in väskor ombads vänta några minuter medan deras bagage kontrollerades. Härpå följde en enkel kontroll där handbagaget och skorna röntgades. Dator och vätskor behövde inte plockas ut. Tre av stationerna vid gränskontrollen var bemannade, så vi blev direkt framvinkade av en glad kvinnlig officerare. Jag var lite nervös med tanke på svårigheterna vid incheckningen. Hon frågade de vanliga frågorna och tyckte att resan lät väldigt trevlig. Jag lämnade mina fingeravtryck, men farfar undslapp detta och våra pass stämplades. Hela proceduren tog 10 minuter och tjänstemannen hade lämnat ett glatt avtryck i sinnet. Tänk om det alltid fungerade såhär när man reste till USA! Vi fick vänta cirka 10 minuter till vid gaten innan det var dags att gå ombord igen. Gratis internet fanns att tillgå på flygplatsen, så tiden bara flög iväg och stoppet kändes nästan lite kort.
I nästa del reser vi vidare till New York JFK och hela vägen till Los Angeles, stay tuned.
eller
"Tier point-run med farfar"
eller
"Hur man får fler tier points än man tänkt sig för 18 tkr"
eller
"När vi gräver guld på Oahu"
Denna resa tar mig och min farfar till andra sidan av jordklotet under en dryg veckas tid. Vi åker ”business bussen” BA001 från London City till New York, provar American Airlines trans-kontintentalt i USA och flyger oväntat i BA First hem. Jag har dragit länge på denna reserapport och publicerar den därför i delar, vilket har blivit någon av en trend på sidan. Trevlig läsning!
Avfärd och positionering till Bryssel
Medan några av bc-medlemmarna började samlas på Monks för en pubkväll hade jag begett mig ut till Bromma flygplats med min farfar. Jag bestämde mig under årets början att jag ville göra en resa till påsk. En tanke, som var svår att släppa, var att försöka bli BAEC guld på köpet. Jag hade nämligen redan samlat ihop en ansenlig mängd Tier Points, BA:s nivågrundande poäng.
På forumet hade det publicerats en deal från Bryssel till Honolulu för cirka 18 tkr och där man kunde maximera intjäningen av Tier Points. Då jag inte riktigt kände för att åka själv ringde jag min farfar för att höra om han ville göra mig sällskap på en resa till andra sidan jordklotet. Till min förvåning och glädje tackande han ja och nu satt vi där, med varsitt handbagage, i vänthallen på Bromma flygplats och väntade på att få gå ombord på Brussels Airlines flyg SN 2308 till Bryssel. Resan var bokad i b.light, vilket motsvarar ekonomiklass.
Stockholm Bromma till Bryssel
Flight: SN2308
Avgång: 20:05
Kabin: Ekonomi
Maskin: RJ1H
Reg: OO-DWL
Plats: 18A
Antal TP: 0
Ombordstigning började punktligt och vi gick in genom bakre dörren på planet, en Avrojet RJ100. Till skillnad mot Malmö Aviation använder Brussels Airlines en 2 + 3 konfiguration i sina maskiner. Stolarna kändes dock ganska slita. I ekonomiklass var ingenting gratis, men pulverkaffe, te och snacks fanns att köpa. Flygningen bjöd utöver på en fin utsikt över Stockholm inte på något anmärkningsvärt. Efter landning tog vi lokaltåget in till Bryssel Nord och promenerade 10 minuter till Hilton där natten spenderades. I egenskap av guldmedlemmar fick vi ett bättre rum, men då flyget skulle gå 6.45 nästa dag var det inte tid till annat än sömn.
Alla tåg går inte till Bryssels flygplats
Jag hade redan kontrollerat tågtider i förväg och klockan 5 skulle vårt tåg gå från Bryssel Nord till flygplatsen. I god tid checkade vi ut från hotellet och gick till tågstationen. På stora tavlan i hallen stod att vårt tåg skulle gå från spår 8, men väl på spår 8 stod ingenting om något tåg till flygplatsen. Perrongen var mörk och några uteliggare låg på en bänk. Något lätt oroade vände vi tillbaka till centralhallen för att ta en ny titt på stora tavlan. Till vår förskräckelse hade vårt tåg nu försvunnit från stora tavlan, trots att det fortfarande var 10 minuter kvar till avgång. Det var tveksamt om vi skulle hinna med flighten om vi tog nästa tåg och det skulle ställa till det en hel del. Pulsen ökade sakta och säkert. Jag vankade av och an mellan spåren och svettades allt mer. Två minuter innan avgång dök dock tillslut vårt tåg upp på skyltarna vid spår åtta. Vi klev på och tog oss ut till flygplatsen.
På väg mot London
Jag hade redan kontrollerat tågtider i förväg och klockan 5 skulle vårt tåg gå från Bryssel Nord till flygplatsen. I god tid checkade vi ut från hotellet och gick till tågstationen. På stora tavlan i hallen stod att vårt tåg skulle gå från spår 8, men väl på spår 8 stod ingenting om något tåg till flygplatsen. Perrongen var mörk och några uteliggare låg på en bänk. Något lätt oroade vände vi tillbaka till centralhallen för att ta en ny titt på stora tavlan. Till vår förskräckelse hade vårt tåg nu försvunnit från stora tavlan, trots att det fortfarande var 10 minuter kvar till avgång. Det var tveksamt om vi skulle hinna med flighten om vi tog nästa tåg och det skulle ställa till det en hel del. Pulsen ökade sakta och säkert. Jag vankade av och an mellan spåren och svettades allt mer. Två minuter innan avgång dök dock tillslut vårt tåg upp på skyltarna vid spår åtta. Vi klev på och tog oss ut till flygplatsen.
Väl ute var där inte mycket folk och därför ingen kö till säkerhetskontrollen som avklarades snabbt och effektivt. Det var inte tid att besöka BA:s egen Galleries lounge utan boaringen började ganska omgånende efter att vi tagit oss fram till gaten. Det fanns ett FastTrack för statuspassagerare och de som reser i Club Europe, BA:s affärsklass inom Europa så vi var snabbt ombord.
Bryssel till London Heathrow
Flight: BA389
Avgång: 06:45
Kabin: Club Europe
Maskin: A319
Reg: G-EUPE
Plats: 4A
Antal TP: 40
När vi kom ombord hälsades vi välkomna, men det var det ingen som tog hand om kavaj eller jackor vid planet, vilket är brukligt när man flyger från Arlanda. Flighten var nästan full i både ekonomi och business. Push-back gjordes enligt tidtabell, vi taxade upp till startbanan och lyfte snabbt. Ett platt belgiskt landskap bredde ut sig under oss.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/bru-flight-jpg.18116/
Då denna flight är mycket kort startade frukost-serveringen ganska omgående. Jag valde en klassisk engelsk frukost.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/frukost-bru-jpg.18112/
Servicen var mycket snabb, men något stressad. Det var kanske inte så konstigt med stressen när man serverar varm frukost och har en flygtid på 45 minuter. Jag hann precis äta färdigt innan vi skulle landa i London. Efter en punktlig landning i London åkte vi in till stan för lite turistande med farfar innan vi begav oss ut till London City Airport.
Det är inte bra att heta samma men ändå olika
Cirka en timma innan avgång anlände vi med DLR till London City Airport. På flygplatsen finns en särskild incheckningsdisk för BA001 och 003 till JFK. Vi hade visserligen checkat in online, men gick ändå till incheckningsdisken, där en dam direkt vinkade fram oss med ett leende och frågade om vi skulle till New York. Jag lämnade fram våra pass och sa att vi inte tänkte checka in bagage. Damen knappade frenetiskt i datorn och drog mitt pass genom läsaren. Efter lite mer knappande skrev hon ut min farfars boardingkort. När hon sedan plockade fram min farfars pass rynkade hon på pannan och konstaterade att vi båda hade samma förnamn. Jag upplyste henne om att jag har fått ärva min farfars tilltalsnamn som förstanamn, dock är mitt eget tilltalsnamn ett annat. Hon knappade frenetiskt och drog mitt pass flera gånger, slet sitt hår och fick djupa veck i pannan. Damen berättade att datorn plockade fram min farfars biljett när hon läste av mitt pass. Kön efter oss började växa sig lång och folk började hänga över våra axlar. Tillslut kom ett stort leende och hon sträckte upp armarna i luften och utbrast glatt ett "Yes!", följt av ett "I thought I would go crazy for a while". Vi fick våra boardingkort utskrivna och vi begav oss till säkerhetskontrollen. Jag undrade för mig själv om hon verkligen gjort rätt och om vi skulle få problem vid gränskontrollen på grund av detta.
Säkerhetskontrollen på London City Airport var som alltid effektiv och vänlig. Det tog inte mer än 10 minuter för oss att passera. Vi begav oss iväg till Gate 24 som är både lounge och gate för New York-flyget. Denna gate är ganska liten och vi hittade ingen plats att sitta bredvid varandra utan fick sitta snett mittemot varandra istället. Det fanns ett buffébord med smörgåsar, ostar, frukt, chips och kakor. Personal gick runt och frågade vad man önskade och serverade från buffén, så man behövde egentligen inte resa sig ur stolen. Ett bra utbud av drinkar samt kaffe eller te. När vi njöt av våra mackor meddelades det i högtalarna att andrepiloten satt fast i tågtrafiken vid Paddington, varför ombordstigningen skulle bli 30 minuter försenad. Dock skulle förseningen inte påverka vår ankomst till New York.
London City till New York JFK
Flight: BA001
Avgång: 12:50 (försenad till 13:20)
Kabin: Club World London City
Maskin: A318
Reg: G-EUNA
Plats: 4A
Antal TP: 210
Ombordstigningen påbörjades 30 minuter sent och när alla var ombord meddelande piloten att han pratat med andrepiloten på mobilen och att han var 5 minuter från planet. Det hängde galgar märkta med stolsnummer vid varje stol, så jag hängde av mig rocken på den. Besättningen samlade snabbt in alla kläder och hängde in dem i garderoben. Tillslut kom så andrepiloten rusande över plattan med mössan i handen och dörrarna stängdes. Säkerhetsgenomgången avverkades snabbt och vi taxade ut och lyfte därefter från bana 9.
Strax efter start delades menyer ut och fördrink serverades. Det imponerade på mig att det fanns hela fem olika huvudrätter att välja mellan.
Det fanns tre olika champagne att välja mellan, varav en var rosé (Castelnau Brut Rosé NV). Jag valde Boizel Grand Vintage 2004, som jag tyckte smakade gott, då den var både torr och ganska fruktig. Förrätten serverades på samma porslin som BA First och besättningen använde en silverbricka vid serveringen. Jag hade valt pilgrimsmusslor och de smakade bra, även om förrätten kanske serverades lite för kall för att smakerna skulle komma till sin rätt. Pilgrimsmusslorna hade en god grillad smak som gav en bra kontrast till den syrliga salladen.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/snn-starter-jpg.18114/
När förrätten dukats av tog besättningen upp beställningar på huvudrätten, som skulle serveras efter stoppen på Shannon. Tilltalet var väldigt vänligt och nästan familjärt, trots att jag inte tilltalades vid namn.
Stolen var skön att sitta i, men nackstödet sitter alldeles för lågt om man är min längd (183 cm). Det går tyvärr inte att justera i höjdled, vilket gjorde att det var lite svårt att hitta ett bra läge för nacken.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/lcy-chair-jpg.18113/
Plötsligt varvade motorerna ned och vi började nedstigningen mot Shannon. Piloten meddelade att vi hade 20 minuter till landning. Flygningen hade bitvis lite turbulent och nu satte det till att skaka ganska ordentligt. När man tittade ut gick det mycket vågor på havet. Efter en kamp för att parera kastvindarna så gjorde vi en ganska hård landning på Shannon och taxade snabbt in till gaten. Vi ombads ta med alla tillhörigheter, då den amerikanska tullen skulle genomsöka planet och beslagta allt som lämnades kvar.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/snn-stop-jpg.18115/
Stoppet på Shannon
Vi gick av planet och raka vägen till US Pre-clearence. De som hade checkat in väskor ombads vänta några minuter medan deras bagage kontrollerades. Härpå följde en enkel kontroll där handbagaget och skorna röntgades. Dator och vätskor behövde inte plockas ut. Tre av stationerna vid gränskontrollen var bemannade, så vi blev direkt framvinkade av en glad kvinnlig officerare. Jag var lite nervös med tanke på svårigheterna vid incheckningen. Hon frågade de vanliga frågorna och tyckte att resan lät väldigt trevlig. Jag lämnade mina fingeravtryck, men farfar undslapp detta och våra pass stämplades. Hela proceduren tog 10 minuter och tjänstemannen hade lämnat ett glatt avtryck i sinnet. Tänk om det alltid fungerade såhär när man reste till USA! Vi fick vänta cirka 10 minuter till vid gaten innan det var dags att gå ombord igen. Gratis internet fanns att tillgå på flygplatsen, så tiden bara flög iväg och stoppet kändes nästan lite kort.
I nästa del reser vi vidare till New York JFK och hela vägen till Los Angeles, stay tuned.