Senaste nytt

Enoteca Pinchiorri, från vinbar till tre stjärnig restaurang

Jason BusinessClass

Team BusinessClass
Att besöka restauranger i toppskiktet av de bästa i världen är en upplevelse. Då vi har blivit besvikna av en- och tvåstjärniga, så levererar nästan alltid de allra Bästa. Den här gången återvänder vi till  Enoteca Pinchiorri. Senast vi besökte denna bastion i Florens blev vi förbluffade över att alla av de sexton rätterna infriade…
 
  • Gilla
Reactions: fcx

MTheC

Medlem
Intressant artikel! Jag har inte besökt Enoteca Pinchiorri men låter oneklige lockande.

Jag har dock inte alls samma klockrena upplevelser av alla de trestjärniga restaurangerna utan har haft flera som verkligen inte levererat. Vissa har bara varit besvikelser (mer värda en stjärna om ens det) såsom Ultraviolet, L’Atelier Robuchon och L’osier medan t ex L’Assiette Champenoise var så dåligt så det nästan blev komiskt (om man bortsåg från att man betalade bra för det). Sen har vissa levererat toppkvalitet också som Eleven Madison Park, Alinea, Quintessence, Ishikawa, the Fat Duck, the French Laundry och Frantzén.
 

Tjaeng

Medlem
Intressant artikel! Jag har inte besökt Enoteca Pinchiorri men låter oneklige lockande.

Jag har dock inte alls samma klockrena upplevelser av alla de trestjärniga restaurangerna utan har haft flera som verkligen inte levererat. Vissa har bara varit besvikelser (mer värda en stjärna om ens det) såsom Ultraviolet, L’Atelier Robuchon och L’osier medan t ex L’Assiette Champenoise var så dåligt så det nästan blev komiskt (om man bortsåg från att man betalade bra för det). Sen har vissa levererat toppkvalitet också som Eleven Madison Park, Alinea, Quintessence, Ishikawa, the Fat Duck, the French Laundry och Frantzén.

Det varierar mycket mellan olika utgåvor av Guide Rouge. Det som media aldrig fattar är att olika utgåvor inte är direkt jämförbara med varandra. Giddarna för Shanghai, Tokyo och Frankrike är uttänjda med mediokra ställen som finns där av hävd och/eller behov av att tillfredsställa inspektörernas frankofili. Nog för att Robuchon var ett geni men såsom hans varumärke är strösslat med gidd-stjärnor idag, särskilt i asien, saknar all rim och reson.

De amerikanska, brittiska och skandinaviska guiderna är generellt mycket bättre, även om jag starkt ogillar supplements som är mkt vanliga i USA. ”Would you like the caviar, sir? $120 supplement.” Eller ”Would you like truffle shavings on the pasta, madam? $35 per gram”. Vafan, Tycker ni att det passar i menyn Lägg in i menyn och baka in i priset då, för i helv.
 

MTheC

Medlem
Det varierar mycket mellan olika utgåvor av Guide Rouge. Det som media aldrig fattar är att olika utgåvor inte är direkt jämförbara med varandra. Giddarna för Shanghai, Tokyo och Frankrike är uttänjda med mediokra ställen som finns där av hävd och/eller behov av att tillfredsställa inspektörernas frankofili. Nog för att Robuchon var ett geni men såsom hans varumärke är strösslat med gidd-stjärnor idag, särskilt i asien, saknar all rim och reson.

De amerikanska, brittiska och skandinaviska guiderna är generellt mycket bättre, även om jag starkt ogillar supplements som är mkt vanliga i USA. ”Would you like the caviar, sir? $120 supplement.” Eller ”Would you like truffle shavings on the pasta, madam? $35 per gram”. Vafan, Tycker ni att det passar i menyn Lägg in i menyn och baka in i priset då, för i helv.
Håller verkligen med om irritationen över sådant i USA. Min upplevelse är dock att ställen Japan-guiden varit väldigt bra så snarare så stt se bedöms hårdare. I Frankrike har jag dock slutat att se Michelinstjärnor i sig som ett kvalitetstecken. Tycker också att man kan se samma tendens för Shanghai och Singapore men både i Bangkok och Seoul har jag mer kännt att bedömningen varit rätt (t.o.m. kanske för hård).

Är ju dock subjektivt och till stor del kopplat till preferenser. Jag bryr mig mindre om vita dukar, att personalen nästan står i givakt eller bugar och mer om hög kvalitet på mat, intressant vinlista/dryckeslista (hellre spännande än dyr/prestigefulla namn) och hellre familjärt/avslappnat än stelt.
 

Agö

Medlem
De amerikanska, brittiska och skandinaviska guiderna är generellt mycket bättre, även om jag starkt ogillar supplements som är mkt vanliga i USA. ”Would you like the caviar, sir? $120 supplement.” Eller ”Would you like truffle shavings on the pasta, madam? $35 per gram”. Vafan, Tycker ni att det passar i menyn Lägg in i menyn och baka in i priset då, för i helv.
Det är väl extremt vanligt förekommande i Norden idag också. Inte på den absoluta toppen men definitivt i segmentet Gastro Light där hela konceptet är att erbjuda god mat på tråkiga råvaror till ett fascinerande lågt pris och sälja till "lyx" så att notan likväl hamnar på stjärnprisnivå.
 

Tjaeng

Medlem
Det är väl extremt vanligt förekommande i Norden idag också. Inte på den absoluta toppen men definitivt i segmentet Gastro Light där hela konceptet är att erbjuda god mat på tråkiga råvaror till ett fascinerande lågt pris och sälja till "lyx" så att notan likväl hamnar på stjärnprisnivå.

Stämmer, men jag har lättare för sånt på uppstickarställen och japanska omakasekyffen där omtag erbjuds.

Jag har mycket svårt för att betala $400 på Per Se och sedan bli erbjuden totalt $250 i supplements vid tre separata tillfällen. Är enkom till för att utpressa gäster som inte törs säga nej när de konfronteras sittandes bredvid dejt/familj/affärskontakter. Om det nu är så jefla fantastiskt med tryffel och caviar är det väl bara att köra en $400-meny ”basic” och en $650-meny ”incl rubbet”?
 

Agö

Medlem
Stämmer, men jag har lättare för sånt på uppstickarställen och japanska omakasekyffen där omtag erbjuds.

Jag har mycket svårt för att betala $400 på Per Se och sedan bli erbjuden totalt $250 i supplements vid tre separata tillfällen. Är enkom till för att utpressa gäster som inte törs säga nej när de konfronteras sittandes bredvid dejt/familj/affärskontakter. Om det nu är så jefla fantastiskt med tryffel och caviar är det väl bara att köra en $400-meny ”basic” och en $650-meny ”incl rubbet”?
Enig. Det ska vara enkelt och lättöverskådligt. Jag gillar kort à la carte alt. en meny - take it or leave it. Välja kan man göra på dryckesfronten även om det även här börjar bli en aning löjligt. Ska äta på Geranium inom kort, de kör följande upplägg för gäster som inte känner sig bevandrade i vinvärlden eller som kanske äter själva.

upload_2019-3-31_11-59-47.png
 
Toppen