Flying Finn
Medlem
(För att komma in i den rätta stämningen, bör ni läsa namnet Brunei som Brunay/Brunai. Då får ni den rätta malajaccenten.)
Som fortsättning på mitt reportage om Air Timor, så från samma resa till Sydostasien följer nu en "liten" reserapport från Brunei - Asiens 2. förmögnaste stat. Som jag tidigare har refererat, så var Singapore min huvuddestination under denna resa. Där med var min visit till Brunei endast 3 dagar, 21.-23. juni. Observera att detta var under Ramadan och i Brunei gäller reglerna alla, d.v.s. även mig som ateist. Tyvärr hade jag inte timat min resa bättre, eftersom då skulle jag kunnat delta i Hari Raya Aidilfitri -festen och fått skaka hand med Hans Majestet, sultanen Hassanal Bolkiah. (Plus blivit serverad frikostigt med mat i hans palats.
) Hari Raya Aidilfitri (kännd på arabiska som Eid al-Fitr, d.v.s. festen för slutet av Ramadan) firas i Brunei årligen med sultanens (som är även kalif) mottagning för hela allmänheten. Kvinnfolket får nöja sig med att hälsa på hans hustru #1 (ologiskt nog har kalifen lyckats begå skilsmässa med båda sina f.d. hustrun #2 ), som är även drottning.
Jag hade flugit HEL-FCO-AUH-BOM-SIN med 4 flyg och nästan 2 dygn hade jag varit på väg, då jag checkade in för mitt flyg BI422, SIN-BWN, med Royal Brunei Airlines (IATA: BI). Eftersom jag inte hade varit smart, så hade jag inte utnyttjat affärsklassdealen med @Dr. Miles på BC.se. Jag hade alltså endast en returbiljett i svenssonklassen på SIN-BWN-SIN. Delvis hade jag tidsbrist, vilket påverkade.
Mitt flyg till Bandar Seri Begawan (IATA: BWN, för övrigt: BSB), Bruneis huvudstad, var med BI:s Airbus A320, reg. V8-RBS. Bolaget har endast två flygplanstyper, var av Boeing 787-8 Dreamliner är den andra. BI kommer att få även Airbus A350-900 fr.o.m. 2017 och Airbus A320neo fr.o.m. 2018.
P.g.a. min resetrötthet så blev det ypperst lite bilder från Changi, BI422 och min ankomst till BWN. Jag beklagar att tönten jag fotade maten med folielocket på. Nåja, det var i varje fall en god/okej kycklingsrätt. Ni får själv fantisera maten. Beläggningen var kanske 70-80 %, så jag hade mittsätet ledigt.
(Alla bilder är uppladdade i större storlek. Klicka för hela bilden.)
För er som är intresserade om affärsklassen, så A320:n har en äkta C-kabin, typ short-/mediumhaul. 2+2 och reclinersäten med gråa tygöverdrag. Det ser helt trevligt ut. Naturligtvis serveras inget prosenthaltigt även bakom skynket, förutom din egna flaska får serveras (åtminstone på basis av Flyertalk och detta skulle gälla både C och Y).
Ankomsten till BWN var enligt tidtabell och passkontrollen gick smort. Brunei har ungefär prick samma immigrationsformulär som Singapore och den får man ombord BI. Tulldeklrationsformuläret är obligatoriskt för alla. Närmast bör du se till att du inte importerar kött som inte är halal och lämnar ditt hash hemma. I praktiken var det en kvinnlig officer som stod vid dörren efter baggagehallen och hon bara hastigt samlade in allas deklaration. Överhuvudtaget gick alla formaliteter snabbt och utan besvär, om man jämför med t.ex. USA och CBP. Observera att alkohol och tobak måste deklareras, men olikt UAE, så finns det inget alkoholtillstånd för icke-muslimer. Alkoholimporten har en kvot per 48 timmar (orsaken är att annors kunde du langa in från Malesien med egen bil "lite" för mycket) och cigaretter är belagda med importtull - information finns på finansdepartementets webbsajt. I fall ni har ASEAN-pass, så finns det en egen kö i passkontrollen. Vi EU/EFTA-bor har numera visumfritt (90 dagar) tillträde till Brunei och ingen obskyr utträdesavgift begärs.
För er som t.ex. tänker utnyttja businessdealen med BI via BWN och har transit utan längre stopp: det går att göra transit på airside, utan säkerhetskontroll eller immigration. Prövade inte, men jag tycker transitpassagerarna gick direkt sin egna rutt till avgångsområdet. Förmodar att inga kontroller finns, åtminstone var inte skyltningen så och jag kunde inte se någon transit security.
Hertz hade ordnat mig en KIA Sportage, fast mitt fordonsklass var medelklass.
Brunei är lite som Sverige på 60-talet, om man tänker på trafiken. Du kör på vänster sida, men hastighet och avstånd anges i kilometer. Inga imperiella mått för malajerna.
Framme på The Brunei Hotel i BSB. Som tur nog fanns det 2 st. 0,5 l vattenflaskor på rummet, eftersom det tropiska klimatet och saknaden av ett matbutiksbesök gjorde att jag började få vätskebrist. Hotellet har en skild frukost för icke-muslimer under Ramadan och den hanterades med inbjudningskort i bankettrummet - helt som det bör göras, så att det är privat och inte en allmänn frukost. Dock var det bara en formalitet som ingen höll koll på. Hotellet har själv klassat sig med fyra stjärnor och levererar nivån galant.
Enda minuset ger jag för att den typiska malajlatheten dök upp när det enligt personalen var okej att stoppa undan iftarbuffén redan ca. kl. 20:15 och inte kl. 21 som annonserats. Nåja, det blev ingen riktig iftarmat för mig den här resan. För övrigt så åt jag ju närmast en frukost och en middag efter iftar, vilket jag skulle i varje fall ha gjort p.g.a. klimatet - utan eller med Ramadan.
I fall någon undrar, så är fönstret faktiskt tejpat igen med en svart film. Behagligare utan solgasset och underlättar att hålla rummet svalt (naturligtvis finns det även luftkonditionering).
Eftersom Brunei har mycket billiga bränslepriser (p.g.a. Shell Brunei) med 0,53 BND/l (97 okt.) eller 0,31 BND/l (diesel), och landet är förmöget, så finns det rejält med personbilar. All gatuparkering är gratis och huvudstaden har brist på p-platser, så hotellet har grymt egna stolpar för att markera reserverade p-platser på gatan. När jag ankom, så var en ruta markerad MR. FLYING FINN (nåja, mitt efternamn naturligtvis). Jag hade en egen, gratis, avspärrad p-ruta på gatan hela min vistelse. På bilden under synns en av stolparna. Det fanns inget som tydde på att hotellet hade specialtillstånd. Malajerna var bara tillräckligt fräcka och skyltade på. Undrar bara vad som skulle ske om t.ex. Radisson Blu vid Centralen gjorde samma på Klarabergsviadukten...
Under hela min resa (även i Singapore) lag jag märke till att malajerna är faktiskt på riktigt rätt så inkonsistenta. I.o.f.s. är sedkulturen strikt och man har en hel del restriktioner, men så i verkligheten under Ramadan röker man, spelar radiomusik på ett statligt museum m.m. och för övrigt ger ett skvatt åt många andra lagstadgade förbud. Hmm, skulle det här landet inte vara rysligt strikt, typ stereotypisk fascism?
Jag började min andra dag med att besöka det malajteknologiska muséet (Malay Technology Museum). Japp, rysligt hög teknologi det här med pålhus i Bruneifloden (Brunei River). Ett bättre namn skulle ha varit malajhistoriska eller malajantropologiska muséet. Malajerna har ju själv inte så mycket av historiskt intresse på Borneo, vilket gör det viktigt för Bruneiborna att komma fram med allt som eventuellt kan stärka den nationella självkänslan. Det är ju helt rimligt och jag kan lägga till att på helt samma sätt så snärtar jag hembygdsmuséer här i Finland (för att nu inte tala om Sverige! ), vilka på riktigt är helt kass eller är fulla med dammsamlare.
Eftersom det finns så lite med traditionella sevärdheter i Brunei, så är även ett kasst, men gratis museum välkommen.
Wikitravel kände inte till det här nya muséet, men 2015 har det öppnats ett nytt sjöfartsmuseum (gratis inträde), som är intill det malajteknologiska. På det här muséet var det fotoförbud. Jag skulle nog förklara det med att muséet är nog helt tydligt mycket bekostat, så det kuratoriska är uselt. Sådant måste ju censureras. Muséet är i praktiken om ett sjunket handelsfartyg från 1500-1600-talet. Skutan har bärgats i Bruneibukten på 90-talet. Tyvärr så finns det ypperts lite om själva skutan och således har jag t.ex. ingen aning om namnet på den... Det finns att beskåda en hel del fynd från fartyget. En stor hall var mörklagt och det förklarades med att den är under ombbygnad... Och muséet är alltså under ett år gammalt... Det fanns helt tydligt objekt i den mörka hallen, som kanske var 150-200 m², men det var troligen typiskt malajartat halvfärdigt.
Staten har faktiskt extra knäck, eftersom i den obligatoriska gästboken kunde jag konstatera att jag var dagens enda besökare och dagen före hade en japan besökt på hela dagen. Även dagen före var det tyst. Bakom disken satt fyra kvinnor och det fanns även annan personal, bl.a. security. Jag hade ett eget "litet" privatmuseum i praktiken.
Det finns förbud så det räcker, MEN... Ett stort men. Hade ingen lust att ens tänka mig en simtur bland plastlådor (japp, inte bara plastbuteljer) och annat sjöfartsavfal, fast det inte skulle ha varit förbjudjet (vilket det naturligtvis också var). Bilden är från folkparken Serasa Beach, på hamnorten Muara.
Hur kan jag göra ett olagligt intrång i ett publikt område?! *facepalm*
Första intrånget: 2000 BND böter, andra och dess följande intrång: 3000 BND böter och/eller 1 år i häktet. (1 BND = 1 SGD ~ 6,39 kr.)
Japp, som sagt är det strängt förbjudet att skräpa ner, men tydligen är malajerna rätt så ointresserade av sin miljö. Kunde lätt skriva en hel del böter och ge lite fängelse i 3 mån.
Jag har inga publika bilder från staden Seria p.g.a. militära fotoförbud och parkeringsbesvär. I Seria finns bl.a. Shell Bruneis huvudkontor och Royal Gurkha Rifles, First Battallion har sin kasern. I fall "gurkorna" från Nepal är inte bekanta, så The Army har mera om deras gurkhatraditioner på sin webbplats. Brunei är den enda andra utposten för britterna idag öst om Suez (det traditionella begräppet på engelska är "East of Suez"). Basen på Diego Garcia är den andra. Närvaron är med rätt så låg profil, förutom att det finns lite skyltning. Jag lyckades se några nepalska civiler på gatan och så bl.a. en ljushyad engelsk kvinnlig officer. För britterna är Brunei viktig för att öva djungelkrig. Även amerikanerna övar tidvis här.
"Bilsemester på Borneo" var också ett alternativ till namn för tråden. Det är ju absolut den vanligaste orsaken att åka på semester på den här ön. Pan-Borneo-motorvägen (Pan-Borneo Highway) är modernt från 2000-talet och löper även i Malesien. Brunei är ca. 120 km långt (från gränsen i Kuala Belait till hamnen i Muara), så helt minimalt är ju inte landet. Landytan är 5265 km². Fartbegränsningen är i torrt före 100 eller 120 km/t och under regn 70 km/t.
Brunei har gjort insatsningar med sina oljeinkomster även på högutbildning för att diversifiera. Universiti Brunei Darussalam är 123. bäst i den allmänna kategorin för Asien, men i top 20 för 5 kategorier. På bilden är ett av fakulteterna på kampuset.
Även Universiti Teknologi Brunei har sitt kampus nära UBD. Modernt och prydligt.
Eftersom det var lågsäsong, så lyckades jag pruta mig en privat motorbåtstur på Bruneifloden för 8 BND på kvällen. Sultanens "lilla" palats (Istana Nurul Iman) på ca. 200 000 m² (japp, det är 5 st. nollor) synns mycket dåligt i alla riktningar från den gigantiska palatsparken. Som Wikitravel rådgiver, så är det bortkastat att försöka ta kort på palatset, förutom en gång om året när sultanen har folkfest.
För att nu inte glömma att Brunei har varit självständigt endast sedan år 1984, så en liten påminnelse om Samväldet. BS8711 är inte en brittisk standard, utan ett postnummer i Bandar Seri Begawan. Däremot t.ex. BS1363 gäller för el.
Skriften på övre raden är malaj i jawiskrift - ett arabiskt alfabet för att skriva bl.a. malaj. Som en del av sultanens åtgärder att försöka främja Brunei som ett riktigt gott muslimskt land, försöker man pracka på med officiell text skrivet med jawi. Vanlig malajskrift (nedre raden) är dock normen då staten inte har satt upp skylten (t.ex. ljusreklam). Dessutom är 99 % av trafikmärkena åtminstone med standardmalaj.
Den sista dagen besökte jag det viktigaste muséet, Royal Regalia Museum, som har framme bl.a. all rekvisita från sultanens kröning år 1967. För övrigt är det i praktiken frågan om en utställning av bemärkelsemedaljer, exklusiva statliga gåvor m.fl. som sultanen har fått under åren. Även här är de kuratoriska aspekterna angående hur man driver ett proffsigt museum lite sådär. Det är fotoförbud överallt, förutom i entréhallen. Lik en moské, så måste du lämna skorna ute, men i stället för bara fötter, måste du använda billiga och usla flip-flops, typ amenity kit eller något spa. Och med dessa får du gå på stengolv och i stentrappor, i herrans många hundra meter... Urck.
Rekonstruktion av den vagnen som den nykrönade sultanen Bolkiah paraderades med vid kröningen år 1967.
För övrigt måste jag säga att jag kommer att minnas för resten av mitt liv från utställningen hur jag först beskådade dyra klenoder i bl.a. guld, silver, elfenben och andra dyra material från t.ex. Gulfstaterna, Malesien, Singapore, Indonesien och Saudiarabien. Och så ett tu tre bland dem är det ett Momo Design -armbandsur... Krhm, någon malaj har varit stygg och ställt fram Hans Majestets 1034. armandsur som lite satir? Nåja, troligen är det bara frågan om att de helt enkelt satt fram allt så hovet har gett bort. Muséet är i praktiken ett stort förråd för mindre önskade dammsamlare. Det finns många tomma montrar och en del av muséet är rätt så råddigt. Även någon bemärkelsemedalj från den svenska staten (läs: ni, de svenska skattebetalarna) fanns bland skräpet. Om någon förväntar sig att hitta t.ex. Rolls-Roycen i 24K guld eller en McLaren F1-bil på muséet, så tyvärr har "farbror Hassanal" beslutat att behålla allt det roliga hemma.
Muséet är ju ett statligt anstalt, så naturligtvis hör det till saken med liten personporträtt.
Hans Majestet har numera som sitt kungliga flygplan en Boeing 747-8, vars miniatyrmodell finns på muséet. Sultanen fyllde nyligen i juli 70, så troligen flyger han inte längre själv. Tidigare flög han själv sin föregående kungliga 747-400. Dock undrar jag vad glädjen är med en 747-400, om du flyger själv (förutom att den är maskulint stor)? Eller gjorde han endast de intressanta manövrarna själv och njöt av det exklusiva ombord för övrigt?
Före min avgång tillbaka till Singapore, så gjorde jag på 3. dagen en sväng till Merimbun Heritage Park, där jag bl.a. fick njuta av Borneos regnskogsnatur, men även till förbud.
...och så naturligtvis lyder alla malajer dessa förbud.
Landsvägarna i Brunei är huvudsakligen i den här storleksklassen ute på landet. Fast landet är rikt, så är vägarna dåligt grundade. Ställvis är det svårigheter att komma fram när vägen har raserat 10-50 cm. I allmänhet rekommenderar jag inte att köra i Brunei, i fall man inte har trafikvana och är skraj när det körs lite så där. Jag själv njöt av känslan som fanns på vägarna. Parkerandet var lite tidsförödande, men för övrigt tycker jag att trafiken var okej på tanke med regionen.
Eftersom flyg är temat för forumet, så slänger jag in bilden på flygplansmodellen från BWN, lite efter security. BI har som sagt Dreamliner som longhaulplan. Som en petitess kan jag berätta att kundtidningen hade en liten artikel om bolagets kvinnliga piloter. Deras premiärflygning hade varit nyligen till MED (Medina) med 787-8 - d.v.s. till ett land där motsvarande liberalism inte ännu existerar.
För övrigt angående själva flygplatsen (BWN), så tycker jag att den är en mycket kompakt och praktisk transitflygplats på tanke med BI-dealen. Allting var mycket närmare än t.ex. på HEL (naturligtvis, flygplatsen har bara en terminal och är mycket mindre). Det finns bra med sittplatser och de allmänna toaletterna är snygga. Butiksutbudet är minimalt, men mat finns. Loungen för BI:s affärsklass- och statuskunder är till vänster på bilden, en trappa upp. Jag var inte till loungen, men om inte avsaknaden av alkohol räknas, så borde utbudet vara bra. Lovar att rapportera när jag hoppeligen kanske nästa år hinner med dealen till Australien.
Den här gången var fotografen skarp och dokumenterade cateringen utan aluminiumlocket. BI423, BWN-SIN, med flygplanet V8-RBT (A320). Inte illa för 2 timmar i Y! BI levererar lik MI (Silkair).
Maten är alltid halal, i fall det är av betydelse för någon läsare. Kunde även nämna att flygvärdinnan informerade när iftar inträffade under flygningen. Koranavsnittet som visas med airshow-systemet efter säkerhetsvideon är längre än med Etihad, men den här är även med textning på engelska. Trevligt att veta vad som bedjas.
Min värdering av Royal Brunei Airlines är 5/5. Personalen talade mycket god engelska, säkerhetstänkandet var bra och de noterade även små detaljer i kabinen, alla piloter flög smidigt, ground handling gjorde sitt punktligt, hårdvaran var god och modern, och för övrigt kunde jag inte se täcken på större förseningar på BWN. I fall sprit är inte ett måste varje gång du flyger, så tror jag att BWN är ett mycket bra alternativ för transit i Sydostasien. Kan även nämna att flygplatsen har på gång ett utvecklingsprojekt med omstrukturering av bl.a. ankomsthallen (Hertz har inget kontor just nu på flygplatsen p.g.a. det, utan killarna kommer alltid personligen emot) och mindre överraskande konsulterar Changi projektet. Vi kan förmoda att det inte kan åtminstone räknas som en nackdel för malajerna.
Som destination är Brunei 4/5. Jag ger inget minus för spriten eller det religiösa, men en stjärna faller bort, eftersom BSB är rätt så dött på kvällarna efter kl 21. Dessutom så finns det rätt så dåligt med restauranger i centrum av BSB. Eftersom bränslet, biluthyrningen, login och maten var förmånliga eller i vissa fall mycket billiga, så får Brunei mera än tre stjärnor. Dessutom är säkerheten mycket god, eftersom de hårda straffena håller bukt på brottsligheten. Brunei har inte utfärdat några arkebuseringar under sin självständighet (1984). Det brittiska protektoratet avrättade senast 1957. Även detta stöder en fyra. Polisen och övriga myndigheterna var inte till besvär och jag kunde i fred t.ex. fotografera en brandstation från gatan. Jag lyckades dock en gång trigga Internetcensuren. VPN fungerar bra och rekommenderas för all trafik, eftersom staten håller ett öga på nättrafiken.
Observera att fast Brunei är modernt, så betalkort accepteras dåligt utanför hotell. T.ex. McDonald's accepterade inga kort (försökte först med AMEX). SGD och BND i kontant är ett måste utanför flygplatsen. Bankomater finns från flera olika banker, men det finns inte vid varje gatuhörn. Åtminstone med bil så måste jag köra runt för att hitta en.
Till sist kan jag inte låta bli att anse att Royal Brunei Airlines kanske har den memorablaste kabinutropningen jag hört. "Notice that Brunei Darussalam has the death penalty for drug trafficking." Bör det klassas som "bra att veta att jag kastar bort mina 2 kg opium i flygplanstoan"?
Jag tackar igen en gång för ert intresse och hoppas att det inte blev för mycket med bilder!
Som fortsättning på mitt reportage om Air Timor, så från samma resa till Sydostasien följer nu en "liten" reserapport från Brunei - Asiens 2. förmögnaste stat. Som jag tidigare har refererat, så var Singapore min huvuddestination under denna resa. Där med var min visit till Brunei endast 3 dagar, 21.-23. juni. Observera att detta var under Ramadan och i Brunei gäller reglerna alla, d.v.s. även mig som ateist. Tyvärr hade jag inte timat min resa bättre, eftersom då skulle jag kunnat delta i Hari Raya Aidilfitri -festen och fått skaka hand med Hans Majestet, sultanen Hassanal Bolkiah. (Plus blivit serverad frikostigt med mat i hans palats.
) Hari Raya Aidilfitri (kännd på arabiska som Eid al-Fitr, d.v.s. festen för slutet av Ramadan) firas i Brunei årligen med sultanens (som är även kalif) mottagning för hela allmänheten. Kvinnfolket får nöja sig med att hälsa på hans hustru #1 (ologiskt nog har kalifen lyckats begå skilsmässa med båda sina f.d. hustrun #2 ), som är även drottning.Jag hade flugit HEL-FCO-AUH-BOM-SIN med 4 flyg och nästan 2 dygn hade jag varit på väg, då jag checkade in för mitt flyg BI422, SIN-BWN, med Royal Brunei Airlines (IATA: BI). Eftersom jag inte hade varit smart, så hade jag inte utnyttjat affärsklassdealen med @Dr. Miles på BC.se. Jag hade alltså endast en returbiljett i svenssonklassen på SIN-BWN-SIN.
Delvis hade jag tidsbrist, vilket påverkade.Mitt flyg till Bandar Seri Begawan (IATA: BWN, för övrigt: BSB), Bruneis huvudstad, var med BI:s Airbus A320, reg. V8-RBS. Bolaget har endast två flygplanstyper, var av Boeing 787-8 Dreamliner är den andra. BI kommer att få även Airbus A350-900 fr.o.m. 2017 och Airbus A320neo fr.o.m. 2018.
P.g.a. min resetrötthet så blev det ypperst lite bilder från Changi, BI422 och min ankomst till BWN. Jag beklagar att tönten jag fotade maten med folielocket på.
Nåja, det var i varje fall en god/okej kycklingsrätt. Ni får själv fantisera maten. Beläggningen var kanske 70-80 %, så jag hade mittsätet ledigt.(Alla bilder är uppladdade i större storlek. Klicka för hela bilden.)
För er som är intresserade om affärsklassen, så A320:n har en äkta C-kabin, typ short-/mediumhaul. 2+2 och reclinersäten med gråa tygöverdrag. Det ser helt trevligt ut. Naturligtvis serveras inget prosenthaltigt även bakom skynket, förutom din egna flaska får serveras (åtminstone på basis av Flyertalk och detta skulle gälla både C och Y).
Ankomsten till BWN var enligt tidtabell och passkontrollen gick smort. Brunei har ungefär prick samma immigrationsformulär som Singapore och den får man ombord BI. Tulldeklrationsformuläret är obligatoriskt för alla. Närmast bör du se till att du inte importerar kött som inte är halal och lämnar ditt hash hemma. I praktiken var det en kvinnlig officer som stod vid dörren efter baggagehallen och hon bara hastigt samlade in allas deklaration. Överhuvudtaget gick alla formaliteter snabbt och utan besvär, om man jämför med t.ex. USA och CBP. Observera att alkohol och tobak måste deklareras, men olikt UAE, så finns det inget alkoholtillstånd för icke-muslimer. Alkoholimporten har en kvot per 48 timmar (orsaken är att annors kunde du langa in från Malesien med egen bil "lite" för mycket
) och cigaretter är belagda med importtull - information finns på finansdepartementets webbsajt. I fall ni har ASEAN-pass, så finns det en egen kö i passkontrollen. Vi EU/EFTA-bor har numera visumfritt (90 dagar) tillträde till Brunei och ingen obskyr utträdesavgift begärs.För er som t.ex. tänker utnyttja businessdealen med BI via BWN och har transit utan längre stopp: det går att göra transit på airside, utan säkerhetskontroll eller immigration. Prövade inte, men jag tycker transitpassagerarna gick direkt sin egna rutt till avgångsområdet. Förmodar att inga kontroller finns, åtminstone var inte skyltningen så och jag kunde inte se någon transit security.
Hertz hade ordnat mig en KIA Sportage, fast mitt fordonsklass var medelklass.
Brunei är lite som Sverige på 60-talet, om man tänker på trafiken. Du kör på vänster sida, men hastighet och avstånd anges i kilometer. Inga imperiella mått för malajerna.
Framme på The Brunei Hotel i BSB. Som tur nog fanns det 2 st. 0,5 l vattenflaskor på rummet, eftersom det tropiska klimatet och saknaden av ett matbutiksbesök gjorde att jag började få vätskebrist. Hotellet har en skild frukost för icke-muslimer under Ramadan och den hanterades med inbjudningskort i bankettrummet - helt som det bör göras, så att det är privat och inte en allmänn frukost. Dock var det bara en formalitet som ingen höll koll på. Hotellet har själv klassat sig med fyra stjärnor och levererar nivån galant.
Enda minuset ger jag för att den typiska malajlatheten dök upp när det enligt personalen var okej att stoppa undan iftarbuffén redan ca. kl. 20:15 och inte kl. 21 som annonserats. Nåja, det blev ingen riktig iftarmat för mig den här resan. För övrigt så åt jag ju närmast en frukost och en middag efter iftar, vilket jag skulle i varje fall ha gjort p.g.a. klimatet - utan eller med Ramadan.
I fall någon undrar, så är fönstret faktiskt tejpat igen med en svart film. Behagligare utan solgasset och underlättar att hålla rummet svalt (naturligtvis finns det även luftkonditionering).
Eftersom Brunei har mycket billiga bränslepriser (p.g.a. Shell Brunei) med 0,53 BND/l (97 okt.) eller 0,31 BND/l (diesel), och landet är förmöget, så finns det rejält med personbilar. All gatuparkering är gratis och huvudstaden har brist på p-platser, så hotellet har grymt egna stolpar för att markera reserverade p-platser på gatan. När jag ankom, så var en ruta markerad MR. FLYING FINN (nåja, mitt efternamn naturligtvis). Jag hade en egen, gratis, avspärrad p-ruta på gatan hela min vistelse.
På bilden under synns en av stolparna. Det fanns inget som tydde på att hotellet hade specialtillstånd. Malajerna var bara tillräckligt fräcka och skyltade på. Undrar bara vad som skulle ske om t.ex. Radisson Blu vid Centralen gjorde samma på Klarabergsviadukten... Under hela min resa (även i Singapore) lag jag märke till att malajerna är faktiskt på riktigt rätt så inkonsistenta. I.o.f.s. är sedkulturen strikt och man har en hel del restriktioner, men så i verkligheten under Ramadan röker man, spelar radiomusik på ett statligt museum m.m. och för övrigt ger ett skvatt åt många andra lagstadgade förbud. Hmm, skulle det här landet inte vara rysligt strikt, typ stereotypisk fascism?
Jag började min andra dag med att besöka det malajteknologiska muséet (Malay Technology Museum). Japp, rysligt hög teknologi det här med pålhus i Bruneifloden (Brunei River).
Ett bättre namn skulle ha varit malajhistoriska eller malajantropologiska muséet. Malajerna har ju själv inte så mycket av historiskt intresse på Borneo, vilket gör det viktigt för Bruneiborna att komma fram med allt som eventuellt kan stärka den nationella självkänslan. Det är ju helt rimligt och jag kan lägga till att på helt samma sätt så snärtar jag hembygdsmuséer här i Finland (för att nu inte tala om Sverige! ), vilka på riktigt är helt kass eller är fulla med dammsamlare.Eftersom det finns så lite med traditionella sevärdheter i Brunei, så är även ett kasst, men gratis museum välkommen.
Wikitravel kände inte till det här nya muséet, men 2015 har det öppnats ett nytt sjöfartsmuseum (gratis inträde), som är intill det malajteknologiska. På det här muséet var det fotoförbud. Jag skulle nog förklara det med att muséet är nog helt tydligt mycket bekostat, så det kuratoriska är uselt. Sådant måste ju censureras.
Muséet är i praktiken om ett sjunket handelsfartyg från 1500-1600-talet. Skutan har bärgats i Bruneibukten på 90-talet. Tyvärr så finns det ypperts lite om själva skutan och således har jag t.ex. ingen aning om namnet på den... Det finns att beskåda en hel del fynd från fartyget. En stor hall var mörklagt och det förklarades med att den är under ombbygnad... Och muséet är alltså under ett år gammalt... Det fanns helt tydligt objekt i den mörka hallen, som kanske var 150-200 m², men det var troligen typiskt malajartat halvfärdigt.Staten har faktiskt extra knäck, eftersom i den obligatoriska gästboken kunde jag konstatera att jag var dagens enda besökare och dagen före hade en japan besökt på hela dagen.
Även dagen före var det tyst. Bakom disken satt fyra kvinnor och det fanns även annan personal, bl.a. security. Jag hade ett eget "litet" privatmuseum i praktiken.Det finns förbud så det räcker, MEN... Ett stort men.
Hade ingen lust att ens tänka mig en simtur bland plastlådor (japp, inte bara plastbuteljer) och annat sjöfartsavfal, fast det inte skulle ha varit förbjudjet (vilket det naturligtvis också var). Bilden är från folkparken Serasa Beach, på hamnorten Muara.Hur kan jag göra ett olagligt intrång i ett publikt område?! *facepalm*
Första intrånget: 2000 BND böter, andra och dess följande intrång: 3000 BND böter och/eller 1 år i häktet. (1 BND = 1 SGD ~ 6,39 kr.)
Japp, som sagt är det strängt förbjudet att skräpa ner, men tydligen är malajerna rätt så ointresserade av sin miljö. Kunde lätt skriva en hel del böter och ge lite fängelse i 3 mån.
Jag har inga publika bilder från staden Seria p.g.a. militära fotoförbud och parkeringsbesvär. I Seria finns bl.a. Shell Bruneis huvudkontor och Royal Gurkha Rifles, First Battallion har sin kasern. I fall "gurkorna" från Nepal är inte bekanta, så The Army har mera om deras gurkhatraditioner på sin webbplats. Brunei är den enda andra utposten för britterna idag öst om Suez (det traditionella begräppet på engelska är "East of Suez"). Basen på Diego Garcia är den andra. Närvaron är med rätt så låg profil, förutom att det finns lite skyltning. Jag lyckades se några nepalska civiler på gatan och så bl.a. en ljushyad engelsk kvinnlig officer. För britterna är Brunei viktig för att öva djungelkrig. Även amerikanerna övar tidvis här.
"Bilsemester på Borneo" var också ett alternativ till namn för tråden. Det är ju absolut den vanligaste orsaken att åka på semester på den här ön.
Pan-Borneo-motorvägen (Pan-Borneo Highway) är modernt från 2000-talet och löper även i Malesien. Brunei är ca. 120 km långt (från gränsen i Kuala Belait till hamnen i Muara), så helt minimalt är ju inte landet. Landytan är 5265 km². Fartbegränsningen är i torrt före 100 eller 120 km/t och under regn 70 km/t.Brunei har gjort insatsningar med sina oljeinkomster även på högutbildning för att diversifiera. Universiti Brunei Darussalam är 123. bäst i den allmänna kategorin för Asien, men i top 20 för 5 kategorier. På bilden är ett av fakulteterna på kampuset.
QS Asian University Rankings skrev:
Även Universiti Teknologi Brunei har sitt kampus nära UBD. Modernt och prydligt.
Eftersom det var lågsäsong, så lyckades jag pruta mig en privat motorbåtstur på Bruneifloden för 8 BND på kvällen.
Sultanens "lilla" palats (Istana Nurul Iman) på ca. 200 000 m² (japp, det är 5 st. nollor) synns mycket dåligt i alla riktningar från den gigantiska palatsparken. Som Wikitravel rådgiver, så är det bortkastat att försöka ta kort på palatset, förutom en gång om året när sultanen har folkfest.För att nu inte glömma att Brunei har varit självständigt endast sedan år 1984, så en liten påminnelse om Samväldet. BS8711 är inte en brittisk standard, utan ett postnummer i Bandar Seri Begawan. Däremot t.ex. BS1363 gäller för el.
Skriften på övre raden är malaj i jawiskrift - ett arabiskt alfabet för att skriva bl.a. malaj. Som en del av sultanens åtgärder att försöka främja Brunei som ett riktigt gott muslimskt land, försöker man pracka på med officiell text skrivet med jawi. Vanlig malajskrift (nedre raden) är dock normen då staten inte har satt upp skylten (t.ex. ljusreklam). Dessutom är 99 % av trafikmärkena åtminstone med standardmalaj.
Den sista dagen besökte jag det viktigaste muséet, Royal Regalia Museum, som har framme bl.a. all rekvisita från sultanens kröning år 1967. För övrigt är det i praktiken frågan om en utställning av bemärkelsemedaljer, exklusiva statliga gåvor m.fl. som sultanen har fått under åren. Även här är de kuratoriska aspekterna angående hur man driver ett proffsigt museum lite sådär. Det är fotoförbud överallt, förutom i entréhallen. Lik en moské, så måste du lämna skorna ute, men i stället för bara fötter, måste du använda billiga och usla flip-flops, typ amenity kit eller något spa.
Och med dessa får du gå på stengolv och i stentrappor, i herrans många hundra meter... Urck.Rekonstruktion av den vagnen som den nykrönade sultanen Bolkiah paraderades med vid kröningen år 1967.
För övrigt måste jag säga att jag kommer att minnas för resten av mitt liv från utställningen hur jag först beskådade dyra klenoder i bl.a. guld, silver, elfenben och andra dyra material från t.ex. Gulfstaterna, Malesien, Singapore, Indonesien och Saudiarabien. Och så ett tu tre bland dem är det ett Momo Design -armbandsur...
Krhm, någon malaj har varit stygg och ställt fram Hans Majestets 1034. armandsur som lite satir? Nåja, troligen är det bara frågan om att de helt enkelt satt fram allt så hovet har gett bort. Muséet är i praktiken ett stort förråd för mindre önskade dammsamlare. Det finns många tomma montrar och en del av muséet är rätt så råddigt. Även någon bemärkelsemedalj från den svenska staten (läs: ni, de svenska skattebetalarna) fanns bland skräpet. Om någon förväntar sig att hitta t.ex. Rolls-Roycen i 24K guld eller en McLaren F1-bil på muséet, så tyvärr har "farbror Hassanal" beslutat att behålla allt det roliga hemma. Muséet är ju ett statligt anstalt, så naturligtvis hör det till saken med liten personporträtt.
Hans Majestet har numera som sitt kungliga flygplan en Boeing 747-8, vars miniatyrmodell finns på muséet. Sultanen fyllde nyligen i juli 70, så troligen flyger han inte längre själv. Tidigare flög han själv sin föregående kungliga 747-400.
Dock undrar jag vad glädjen är med en 747-400, om du flyger själv (förutom att den är maskulint stor)? Eller gjorde han endast de intressanta manövrarna själv och njöt av det exklusiva ombord för övrigt?Före min avgång tillbaka till Singapore, så gjorde jag på 3. dagen en sväng till Merimbun Heritage Park, där jag bl.a. fick njuta av Borneos regnskogsnatur, men även till förbud.
...och så naturligtvis lyder alla malajer dessa förbud.
Landsvägarna i Brunei är huvudsakligen i den här storleksklassen ute på landet. Fast landet är rikt, så är vägarna dåligt grundade. Ställvis är det svårigheter att komma fram när vägen har raserat 10-50 cm. I allmänhet rekommenderar jag inte att köra i Brunei, i fall man inte har trafikvana och är skraj när det körs lite så där.
Jag själv njöt av känslan som fanns på vägarna. Parkerandet var lite tidsförödande, men för övrigt tycker jag att trafiken var okej på tanke med regionen.Eftersom flyg är temat för forumet, så slänger jag in bilden på flygplansmodellen från BWN, lite efter security. BI har som sagt Dreamliner som longhaulplan. Som en petitess kan jag berätta att kundtidningen hade en liten artikel om bolagets kvinnliga piloter. Deras premiärflygning hade varit nyligen till MED (Medina) med 787-8 - d.v.s. till ett land där motsvarande liberalism inte ännu existerar.
För övrigt angående själva flygplatsen (BWN), så tycker jag att den är en mycket kompakt och praktisk transitflygplats på tanke med BI-dealen. Allting var mycket närmare än t.ex. på HEL (naturligtvis, flygplatsen har bara en terminal och är mycket mindre). Det finns bra med sittplatser och de allmänna toaletterna är snygga. Butiksutbudet är minimalt, men mat finns. Loungen för BI:s affärsklass- och statuskunder är till vänster på bilden, en trappa upp. Jag var inte till loungen, men om inte avsaknaden av alkohol räknas, så borde utbudet vara bra. Lovar att rapportera när jag hoppeligen kanske nästa år hinner med dealen till Australien.
Den här gången var fotografen skarp och dokumenterade cateringen utan aluminiumlocket. BI423, BWN-SIN, med flygplanet V8-RBT (A320). Inte illa för 2 timmar i Y! BI levererar lik MI (Silkair).
Maten är alltid halal, i fall det är av betydelse för någon läsare. Kunde även nämna att flygvärdinnan informerade när iftar inträffade under flygningen. Koranavsnittet som visas med airshow-systemet efter säkerhetsvideon är längre än med Etihad, men den här är även med textning på engelska. Trevligt att veta vad som bedjas.
Min värdering av Royal Brunei Airlines är 5/5. Personalen talade mycket god engelska, säkerhetstänkandet var bra och de noterade även små detaljer i kabinen, alla piloter flög smidigt, ground handling gjorde sitt punktligt, hårdvaran var god och modern, och för övrigt kunde jag inte se täcken på större förseningar på BWN. I fall sprit är inte ett måste varje gång du flyger, så tror jag att BWN är ett mycket bra alternativ för transit i Sydostasien.
Kan även nämna att flygplatsen har på gång ett utvecklingsprojekt med omstrukturering av bl.a. ankomsthallen (Hertz har inget kontor just nu på flygplatsen p.g.a. det, utan killarna kommer alltid personligen emot) och mindre överraskande konsulterar Changi projektet. Vi kan förmoda att det inte kan åtminstone räknas som en nackdel för malajerna.Som destination är Brunei 4/5. Jag ger inget minus för spriten eller det religiösa, men en stjärna faller bort, eftersom BSB är rätt så dött på kvällarna efter kl 21. Dessutom så finns det rätt så dåligt med restauranger i centrum av BSB. Eftersom bränslet, biluthyrningen, login och maten var förmånliga eller i vissa fall mycket billiga, så får Brunei mera än tre stjärnor. Dessutom är säkerheten mycket god, eftersom de hårda straffena håller bukt på brottsligheten. Brunei har inte utfärdat några arkebuseringar under sin självständighet (1984). Det brittiska protektoratet avrättade senast 1957. Även detta stöder en fyra. Polisen och övriga myndigheterna var inte till besvär och jag kunde i fred t.ex. fotografera en brandstation från gatan. Jag lyckades dock en gång trigga Internetcensuren.
VPN fungerar bra och rekommenderas för all trafik, eftersom staten håller ett öga på nättrafiken.Observera att fast Brunei är modernt, så betalkort accepteras dåligt utanför hotell. T.ex. McDonald's accepterade inga kort (försökte först med AMEX). SGD och BND i kontant är ett måste utanför flygplatsen. Bankomater finns från flera olika banker, men det finns inte vid varje gatuhörn. Åtminstone med bil så måste jag köra runt för att hitta en.
Till sist kan jag inte låta bli att anse att Royal Brunei Airlines kanske har den memorablaste kabinutropningen jag hört. "Notice that Brunei Darussalam has the death penalty for drug trafficking." Bör det klassas som "bra att veta att jag kastar bort mina 2 kg opium i flygplanstoan"?
Jag tackar igen en gång för ert intresse och hoppas att det inte blev för mycket med bilder!
Last edited:
