Galnaste som passagerare
Jag följer AFL (Aussie Rules Football League) väldigt mycket trots att jag bor i Stockholm. Ser 2-3 matcher varje vecka och när det är dags för finaler i September är det en riktig höjdpunkt. Hösten 2009 gick mitt lag St Kilda Saints till slutspel och vann kvartsfinalen. När det var dags för semifinal kunde jag inte hålla mig - jag var tvungen att flyga ner till Melbourne för att se matchen!
Året innan hade jag köpt en RTW biljett i Business Class från Reykjavik som jag haft väldigt svårt att utnyttja pga jobb och annat. Jag bestämde mig för att använda biljetten till Melbourne. Problemet var att den redan var bokad längs en konstig rutt och jag fick inte ändra rutten innan jag flugit första sträckan. Sagt och gjort - jag bokade en enkel biljett ARN-OSL-KEF med målet att flyga första segmentet (KEF-OSL) och boka om biljetten så jag hamnade i Melbourne.
Den 14:e September 2009 åkte jag ut till Arlanda för att dra igång min galnaste resa. ARN-OSL-KEF med SAS i ekonomi. Landade i Reykjavik och hann till loungen innan det var dags att boarda flighten tillbaka till OSL, denna gång i C. När jag kom fram till OSL gick jag till biljettdisken och sa "jag vill boka om min biljett". Dom höll på att svimma när jag sa att jag ville boka OSL-FRA-TLV-IST-HKG-BKK-MEL-AKL-LAX-LHR-ARN med första avresa två timmar senare...
Jag hann precis med planet till Frankfurt med Lufthansa och rutten blev ARN-OSL-KEF-OSL-FRA-TLV-IST-HKG-BKK-MEL utan stopovers. Var lite lätt sliten när jag landade i Melbourne. Några timmar senare var jag på MCG (Melbourne Cricket Ground). Vi vann matchen och gick till Grand Final 2009
Galnaste som pilot
Turbulens på en Boeing 777 någonstans över Atlanten eller klippiga bergen kan vara jobbigt. Men det är som en angenäm smekning eller som att köra på ett kotte på en motorväg jämfört med att träna stall och vikning på flygskolan. (se film nedan för exempel - 22s börjar han stiga mot vikning)
[video=youtube;5CrmTtyiTFY]http://www.youtube.com/watch?v=5CrmTtyiTFY[/video]
När vi tränade vikning fick jag rådet att inte äta frukost på morgonen... Vi lyfte från Bromma och steg till 3500 fots höjd söder om Eskilstuna. Övningen går ut på att lära sig vad som händer när man stallar hårt (viker). Vi flög stabilt och jag minskade gaspådraget till 50%. Jag fick order att dra spaken så hårt jag kan mot magen så att planet börjar stiga brant.
Det känns helt fel. Nosen reser sig allt högre och vi passerar 45 graders lutning uppåt och vi tappar fart snabbt. Stall varnaren tjuter allt högre men jag fortsätter hålla allt jag kan. Det tar inte många sekunder innan vi närmar oss punkten då vi inte längre flyger men det känns som ett par minuter. Plötsligt når vi punkten då gravitationen tar över. Vi viker snabbt okontrollerat bakåt - vi har inte längre någon lyftkraft och rodren "tar inte" längre eftersom hastigheten år så låg. Planet faller över på rygg och någon sekund senare är vi på väg neråt med nosen först. På nolltid ökar hastigheten nog för att vi ska återta kontrollen och jag lyften nosen till horisontellt läge innan jag drar på gasen igen. Jag har gjort min första vikning och det känns helt galet. Våldsamt och helt utan kontroll. Men jäkligt coolt. Vi gör tio till vikningar på en timme men den första gången glömmer jag aldrig.
Turbulsens i en 777 känns inte riktigt lika våldsamt längre