Episod 9 - även de bästa av alla poängbrännarfester har sitt slut
Routingen på hemvägen var lite mer familjevänlig, Saigon-Istanbul-Köpenhamn med Turkish airlines. Saigon airport ligger oerhört praktiskt nära centrum, tänk Lissabon. Skillnaden är att det är en smula mer trafik, så det tar ändå sin lilla tid med taxi ut till flygplatsen.
SGN-IST med Turkish business class
Absolut ingen kö till de tre öppna incheckningsdiskarna för businessclass. Lyckades inte boka säten i förväg trots alla stunts som rapporterats om i tråden på forumet. Det gick ju fint ändå på utresan tänkte jag... En arme av turkish associates började svärma runt familjen Danmark när vi klev fram till disken. Hmm... not good var min första reaktion. Incheckning påbörjades och jag frågade förstrött om seating, medveten om att det nog fick bli hästhandel i kabinen som sist. Nejdå:
'Sir, we have two pair of middle seats for you, since you travel with family'.
Hmmm^2... What's the catch tänker jag.
'Sorry Sir, one small problem Sir. Table not working on seat for kid Sir. Very sorry Sir. Fully booked flight Sir'
Aha - hästhandel med personal istället. Försökte mig på diverse kreativa förslag på 'I help you and take the broken seat, you help me in some other way'. Men förslagen mynnade i take it or leave it. Fanns möjlighet att acceptera downgrade med kompensation eller acceptera trasigt säte. Det var trots allt ett nattflyg med trötta barn så ingen större katastrof. Men hade varit kul om man kunde norpa en voucher eller liknande.
Fritt blås till prio-incheckning på Saigon airport
Le Saigonnais Lounge på SGN. Access för alla utombys flygbolag.
Imponerande skylt med loungens utbud i tjusig relieff
Le Saigonnais välfyllda kylar
Le Saigonnais dignande påläggsbuffé
Kronan på verket!
Noterade på vägen till flyget att vi kunde åkt direkt till Svedala med VN...
Resan förflöt utan större incidenter. Med en timmes försenad start var der godnatt när vi kom upp på marchhöjd. Vaknade passande en timme före ankomst, men väntade med frukost till loungen. Således minimalt med serviceutnyttjande denna gång.
Ombord på Turkish Dreamliner
Allt som gick åt på denna 10h resa. Vatten, öronproppar och lite ström till nallen.
IST-CPH med Turkish business class
Efter lite power breakfast i TK business-lounge var det dags för äventyrets sista ben, för att sluta cirkeln på hemmaplan i dronningens by. Det är alltså en rejäl apparat Turkish et al har satt till världen på IST. Märks även att pandemin är "över" då det börjar bli trångt i faciliteterna igen. Är ju ett gott tecken.
Sneak-ingången till TK business-lounge, för den som inte orkar gå hela vägen till rulltrappan.
Power breakfast i loungen
Buffén med yoghurt, smör och kringlor! Alltid trevligt.
Dags för boarding. Skönt att kunna plöja igenom kön...
Det är nära nu...
Det var en A330 med 7 x (2+2+2) config i businessclass som skulle baxa oss sista biten hem. Åter igen - alltid trevligt med riktig C-kabin på kortare flighter. Det märks dock att denna fågel har sina år på nacken när man synar sömmarna...
Ombord TK A330 short haul businessclass
Standard pre-departure drinks och vid det här laget välkända organiserade kaos av ombordpersonal. Hur långt var det nu vi fick genom kabinen och erbjöd dryck, varm handduk, meny etc...? Ibland frågas det två gånger, ibland glöms det osv. Men det går oftast jämt upp. Det serverades frukost på denna tur på ca 3h.
En välkänd duo vid det här laget
Väl i Köpenhamn var vi först av planet. Med spring i benen och sång charmerande Jr passkontrollanten - vi blev insläppta! Puh! Nu väntade bara en svettig väntan vid bagagebandet. Var mentalt förberedd, men lite trisst att avrunda en resa med premium-setting med kaos på hemmaplan. Bagaget kom till slut efter hårt arbete med staplande av andras bagage, allt för att förhindra deadlock på bagagebandet där nytt bagage inte kommer ut pga förra flightens bagage fortfarande snurrar runt och spärrar. Välkomstkommittén hade således inte väntat förgäves på andra sidan tullfiltret.
The big win - först av planet!
Det var sista episoden på denna resa. Återkommer med en reflektion efter en kort stund på hemmaplan igen.
Over and out!
