Allt fler europeiska bolag (BA, LX, OS, BT, JK, fyll gärna på med flera) väljer nu att erbjuda billigare biljetter i C-klass än de tidigare gjort, alltså mer eller mindre oflexibla biljetter säljs med seating på C-klass alternativt kan uppgraderas till C utan att få flexibiliteten vilket är det som tidigare varit den stora skillnaden. Allt detta medan SAS flyger omkring med oftast drygt ½–2 rader i Business. 2–5(–8) rader Economy Extra tillkommer som ett annat flexibelt premiumalternativ.
Jag tycker att gardinens roll inom Europa är att kunna variera sig till efterfrågan, har man 8 passagerare på C och fullt i M så sätter man gardinen mellan rad 2 och 3. Har man 16 passagerare i C så sätter man den mellan 4 och 5. Har man 40 passagerare i C så sätter man den mellan 10 och 11. Hur enkelt som helst! Flexibiliteten på detta system är troligtvis guld värd. Hade man haft fasta C-sektioner (exempelvis 12 platser) på flygplanen så hade man förlorat passagerare på rena turistlinjer och även på charter (många destinationer inom Europa, som borde vara tunga C-linjer, har inte ens så många passagerare...). Däremot så hade man fått säga nej till passagerare som vill flyga C mellan exempelvis ARN och LHR en tidig måndag morgon, sena torsdags- och fredagseftermiddagar. Balansen är jättesvår att hitta. Ännu extremare kan det förstås vara för Lufthansa på inrikes inom Tyskland, där gardinen ofta står i mitten av planet (detta har aldrig hänt mig ombord på SAS på senare år) medan på andra linjer har två rader (linjer till Balkan, för att bara ta ett exempel).
Jag tror att ovannämnda bolag vill behålla en del av prestigen i att kunna ha ett större antal rader Business på varje flygplan än att flyga runt med gardinen mellan rad 1 och 2. SAS verkar inte riktigt ha detta problem, kanske hjälper jantelagen till i just det fallet? För att fylla ut dessa platser som en större C-kabin innebär tvingas man alltså rea ut platserna. Trevligt värre för sådana som inte får/kan/har råd att åka fullt flexibel C men troligtvis lite av ett problem bland oss som har dessa möjligheter. Att förfolkliga denna kabinklass tycker jag inte är på sin plats, åtminstone inte inom Europa där man har en så enkel lösning som denna underbara älskade och av vissa hatade gardin.
När det gäller C på longhaul så tror jag faktiskt om man inte borde ta sig en funderare på om man verkligen behöver erbjuda så många platser i C när man uppenbarligen behöver Optiontown, uppgraderingar med hjälp av poäng, uppgraderingar för pengar (förekom tydligen på ARN i somras om jag inte minns fel) och så klart dessa Op-Ups. Åtminstone i ett land där tidningarna skriver artiklar angående att exempelvis Mona Sahlin, som tillhörde en av Socialdemokraternas (det då största partiet i Sverige) toppskikt, på skattebetalarnas bekostnad åker i "lyxklass". Jag tror personligen även här att man behöver begränsa sig när det gäller uppgraderingar då man riskerar att nöta och vattna ur konceptet. Någon exklusivitetskänsla får man inte direkt i någon C-klass världen över om man är en van resande (annat är det på F förstås), än mindre i europeisk C där enda skillnaden är blockerat mittsäte, tillgång till lounge, C-incheck, och fast track (vid de flygplatser där det finns tillgängligt), uppgraderad måltidsbricka, friare tillgång till drycker och liknande småsaker. Effektiviteten man får i form av en omboknings- och återbetalningsbar biljett får man däremot inte. Är inte det själva poängen med biljetterna?
Vidare tycker jag att det åtminstone på europeiska linjer verkar som att Economy Extra är en "Business light" snarare än en "Eco extra". Incheck på C, fasttrack, champagne ombord, ofta även separerad med en gardin från M (vilket innebär att man får lov att använda främre toaletten) och annat som gör att det inte liknar en uppgraderad produkt, utan snarare en nedbantad Business. Hur löser man detta? Inte nödvändigtvis med att försämra (även om jag själv tycker att det är synnerligen anmärkningsvärt med incheck på C för Y) utan genom att förbättra Economy! På inrikes/kortare intra-nordiska flighter så tycker jag att man alltid ska få vatten och kaffe/te. På morgonflighter (fram till 10:30–11:00, jämfört med 09:00 där gränsen för frukost dras) även apelsinjuice. Till detta kan man erbjuda på morgonen croissant, müslibar, smörgås eller annat snack, medan man på dagen och kvällen erbjuder exempelvis på en chokladbit. Detta verkar dessutom vara i linje med SAS koncept där frukost ska vara mer matigt än övriga dagen. På europeiska flygningar så erbjuder man kalla alkoholfria drycker, vin, öl och kaffe/te. Snacks som speglar sig efter flygtid, vilket kan innebära allt ifrån en liknande box som Y får inom Norden till en chokladbit. Champagnen tycker jag däremot ska tas bort helt och hållet från Y (eller i alla fall på flygningar där C inte erbjuds, fast det blir kanske krångligt med alla dessa koncept). Även incheck på C ska väck tycker jag!
Jag har tidigare, rätt många gånger haft denna diskussion och då kommit med följande synpunkter, i ett urval:
Hoppas på en spännande debatt (jag är medveten om att jag är i ena ringhörnan och merparten av forumet i andra, men låt gå för denna gång)! Kom igen, börja tycka!
Jag tycker att gardinens roll inom Europa är att kunna variera sig till efterfrågan, har man 8 passagerare på C och fullt i M så sätter man gardinen mellan rad 2 och 3. Har man 16 passagerare i C så sätter man den mellan 4 och 5. Har man 40 passagerare i C så sätter man den mellan 10 och 11. Hur enkelt som helst! Flexibiliteten på detta system är troligtvis guld värd. Hade man haft fasta C-sektioner (exempelvis 12 platser) på flygplanen så hade man förlorat passagerare på rena turistlinjer och även på charter (många destinationer inom Europa, som borde vara tunga C-linjer, har inte ens så många passagerare...). Däremot så hade man fått säga nej till passagerare som vill flyga C mellan exempelvis ARN och LHR en tidig måndag morgon, sena torsdags- och fredagseftermiddagar. Balansen är jättesvår att hitta. Ännu extremare kan det förstås vara för Lufthansa på inrikes inom Tyskland, där gardinen ofta står i mitten av planet (detta har aldrig hänt mig ombord på SAS på senare år) medan på andra linjer har två rader (linjer till Balkan, för att bara ta ett exempel).
Jag tror att ovannämnda bolag vill behålla en del av prestigen i att kunna ha ett större antal rader Business på varje flygplan än att flyga runt med gardinen mellan rad 1 och 2. SAS verkar inte riktigt ha detta problem, kanske hjälper jantelagen till i just det fallet? För att fylla ut dessa platser som en större C-kabin innebär tvingas man alltså rea ut platserna. Trevligt värre för sådana som inte får/kan/har råd att åka fullt flexibel C men troligtvis lite av ett problem bland oss som har dessa möjligheter. Att förfolkliga denna kabinklass tycker jag inte är på sin plats, åtminstone inte inom Europa där man har en så enkel lösning som denna underbara älskade och av vissa hatade gardin.
När det gäller C på longhaul så tror jag faktiskt om man inte borde ta sig en funderare på om man verkligen behöver erbjuda så många platser i C när man uppenbarligen behöver Optiontown, uppgraderingar med hjälp av poäng, uppgraderingar för pengar (förekom tydligen på ARN i somras om jag inte minns fel) och så klart dessa Op-Ups. Åtminstone i ett land där tidningarna skriver artiklar angående att exempelvis Mona Sahlin, som tillhörde en av Socialdemokraternas (det då största partiet i Sverige) toppskikt, på skattebetalarnas bekostnad åker i "lyxklass". Jag tror personligen även här att man behöver begränsa sig när det gäller uppgraderingar då man riskerar att nöta och vattna ur konceptet. Någon exklusivitetskänsla får man inte direkt i någon C-klass världen över om man är en van resande (annat är det på F förstås), än mindre i europeisk C där enda skillnaden är blockerat mittsäte, tillgång till lounge, C-incheck, och fast track (vid de flygplatser där det finns tillgängligt), uppgraderad måltidsbricka, friare tillgång till drycker och liknande småsaker. Effektiviteten man får i form av en omboknings- och återbetalningsbar biljett får man däremot inte. Är inte det själva poängen med biljetterna?
Vidare tycker jag att det åtminstone på europeiska linjer verkar som att Economy Extra är en "Business light" snarare än en "Eco extra". Incheck på C, fasttrack, champagne ombord, ofta även separerad med en gardin från M (vilket innebär att man får lov att använda främre toaletten) och annat som gör att det inte liknar en uppgraderad produkt, utan snarare en nedbantad Business. Hur löser man detta? Inte nödvändigtvis med att försämra (även om jag själv tycker att det är synnerligen anmärkningsvärt med incheck på C för Y) utan genom att förbättra Economy! På inrikes/kortare intra-nordiska flighter så tycker jag att man alltid ska få vatten och kaffe/te. På morgonflighter (fram till 10:30–11:00, jämfört med 09:00 där gränsen för frukost dras) även apelsinjuice. Till detta kan man erbjuda på morgonen croissant, müslibar, smörgås eller annat snack, medan man på dagen och kvällen erbjuder exempelvis på en chokladbit. Detta verkar dessutom vara i linje med SAS koncept där frukost ska vara mer matigt än övriga dagen. På europeiska flygningar så erbjuder man kalla alkoholfria drycker, vin, öl och kaffe/te. Snacks som speglar sig efter flygtid, vilket kan innebära allt ifrån en liknande box som Y får inom Norden till en chokladbit. Champagnen tycker jag däremot ska tas bort helt och hållet från Y (eller i alla fall på flygningar där C inte erbjuds, fast det blir kanske krångligt med alla dessa koncept). Även incheck på C ska väck tycker jag!
Jag har tidigare, rätt många gånger haft denna diskussion och då kommit med följande synpunkter, i ett urval:
Jag tror snarare att dessa flygbolag skulle tycka att det såg lite märkligt ut att ha 1-2 rader C (vilket ofta ofta är fallet på SK) då man traditionellt haft C-kabiner som sträckt sig långt bak över vingen – jag minns ett tillfälle då jag satt på säte typ 99A (nåja...) på SK en tidig morgon ARN-CPH. Hela en (1) rad var avdelad till Economy och jag kunde känna med stackarna som tvingades ha en gardin framför sig och en vägg bakom sig. Men det var då. Nu har man allt som oftast 1 rad C på flygningar inom Europa och 2–5(–8) rader Eco Extra. Resten är Economy. Man har inom SAS vant sig helt och hållet vid denna utveckling (dessutom så hjälper jantelagen till att få det verka rimligt) medan det på LH/BA/OS/m fl är en prestigefråga (hur skulle det se ut med ½–2 rader C?).
Precis. Detta var precis min poäng, hade det inte varit för effektivitetens skull (och en mycket mycket mycket generöst framförhandlad resepolicy där jag jobbar/utför jobb för egen firmas räkning) så hade jag lätt suttit längst bak i vilken buss som helst. Jag menar, hade jag inte kunnat argumentera att min resa blir effektivare genom att jag har tillgång till fast track, incheck på C, lounge, fullt och helt flexibel biljett så hade jag kunnat säga adjö till att alltid åka som lägst betald C-klass. Argumentet att det är exklusivt att få maten på bricka, slippa köa och liknande går däremot inte hem.
Av denna anledning så kämpar jag för att behålla den lilla gnutta exklusivitet som dessa C-kabiner erbjuder. Visst är Optiontown och uppgradera-för-poäng trevligt för mindre lyckligt lottade men samtidigt så känner jag att det är sådant som gör att den kabinen blir allt mer folklig och mindre effektiv. Tro mig, jag utnyttjar detta själv till maximum; det är rätt ofta mina långresor blir uppgraderade till F numera på grund av poäng, vouchers, OpUp:s, snäll personal och allt vad det heter. Så jag har inga problem med det, men däremot kan jag känna med den ytterst lilla skara människor som åker betald F när man istället för 1-2 medpassagerare får ha fullt hus för att det är rusning från C. Missförstå mig rätt, min mening är inte alls att verka "von oben" – på något sätt.
PLQ–CPH, någon gång i maj detta år. Har intagit min plats 1C när en rysk donna av modell större kommer ombord långt efter alla andra och pekar på platsen bredvid mig. Leende kliver jag upp ur mitt säte och tar steget bort till galley för att fråga kabinbesättningen om jag skulle kunna sätta mig på raden bakom (dvs 2A/C/D/F) som var helt tom. Den yngre thailändskan säger "I was just going to invite you". Hennes purser blir dock lite generad och säger något i stil med: "Row 2 is dedicated for Economy Extra and if you choose to sit there you will only have the Extra service...". Lite förvånad och arg (dock fortfarande högst artigt) frågar jag varför man inte ändrar layouten i kabinen så att C sträcker sig till rad 2. Svaret jag får är att detta inte är upp till kabinbesättningen utan att det är en fråga för SAS att bestämma. Sur sätter jag mig på 1C igen där jag sitter såpass inklämd av den ryska damen att jag knappt kan andas. Hennes axlar (eller om det var axelvaddarna?) skulle kvävt/klämt ihjäl en anorektisk flicka på det utrymmet som fanns. Sedan går denna kabinchef runt i Y+-kabinen att påpekar att rad 2 gapar tom varpå två passagerare genast flyttar på sig, till det utrymmet som med fördel hade kunnat användas för C.
Av vilken anledning ska man erbjuda bredare stolar mellan ARN och CPH???
I Europa är inte det standard helt enkelt. I Business så erbjuder man ledigt mittsäte och i bästa fall ett par centimeter mer benutrymme. Ingen förväntar sig annat. Hur många C-klassäten skall man erbjuda? Med tanke på att en A321 som används såväl på LHR där C kan sträcka sig långt över station 2 som charter där detta inte behövs överhuvudtaget (läs: svårt att hitta en bra balans).
Hoppas på en spännande debatt (jag är medveten om att jag är i ena ringhörnan och merparten av forumet i andra, men låt gå för denna gång)! Kom igen, börja tycka!