Att resa ensam på semester?

  • Thread starter Thread starter MrDollar
  • Start date Start date
Zissou skrev:Jag åker också mycket skidor men det är något som jag har svårare att göra ensam. Både för att det blir tråkigare men också för att det är säkrare när jag har med mig vänner. Förhoppningsvis kan jag ta mig över den tröskeln så det blir fler skidresor framöver då många kompisar har svårt att komma iväg pga barn etc.Klicka för att utvidga...
Det tycker jag definitivt du ska göra, jag åker minst två veckor per år till Alperna, ensam.

Hyr en guide, finns med grupp också, då blir det billigare.

Helt perfekt tycker jag, man kan prata hur mycket man vill också, ofta har man lunch någonstans.

Jag åker nästan bara offpist, men med guide är det perfekt.

Dem åker generellt sett på mycket säkra platser, om du är riktigt duktig kan de säkert ta dig till mer utmanade åkning.
 
Crater skrev:Det tycker jag definitivt du ska göra, jag åker minst två veckor per år till Alperna, ensam.Hyr en guide, finns med grupp också, då blir det billigare.Helt perfekt tycker jag, man kan prata hur mycket man vill också, ofta har man lunch någonstans.Jag åker nästan bara offpist, men med guide är det perfekt.Dem åker generellt sett på mycket säkra platser, om du är riktigt duktig kan de säkert ta dig till mer utmanade åkning.Klicka för att utvidga...


Ja, jag måste börja köra mer med guide. Jag började med skidåkning lite senare så det är först senaste två åren jag kört mer offpist. Men bra pepp, ska ta tag i soloresorna när det kommer till skidåkning 
 
Zissou skrev:Ja, jag måste börja köra mer med guide. Jag började med skidåkning lite senare så det är först senaste två åren jag kört mer offpist. Men bra pepp, ska ta tag i soloresorna när det kommer till skidåkningKlicka för att utvidga...
Det gör du rätt i, vanliga pistade backar är svårt att gå tillbaka till när man väl börjat med offpist.

Man måste bara ha hyfsad fysik, enda negativa egentligen.



Väldigt bra med guide, även i Frankrike pratar de engelska nuförtiden.

Om du åker ett par dagar och pratar med dem, så talar de om vad som är lämpligt för just dig .

De brukar köra safe första dagen för att lära känna gruppdeltagarna.



Åk, du kommer inte ångra dig, tvärtom, du vill tillbaka sedan.
 
Bra tråd!



Jag reser i olika konstellationer. Ensam, med vänner, en syster eller med kollegor där vi skarvar tjänsteresor. Alla har för och nackdelar.



Precis hemkommen från en ensamresa på fyra veckor i Asien och här är några reflektioner. Syftet var till lika delar avkoppling och dykning och till mindre del sightseeing då jag spenderat sammanlagt ett år i Asien och är lite "mätt" på tempel och liknande. Jag hade inget bokat annat än långflygen och första hotellnatten i Djakarta och kunde därefter improvisera helt som jag ville utan att ta några hänsyn. Så till inställning är jag ryggsäcksresenär, men med en annan budget än vad ungdomarna har. Trivs bra med att vara ensam och kan gå dagar utan att ta kontakt med någon, men vill under en månad förstås också lära känna nya människor. Gärna både lokalbefolkning, expats och andra resenärer.



Jag är en medelmåttig klubbspelare i schack och det ger mig en utmärkt möjlighet att träffa lokalbefolkning. I Asien och Centralamerika (och i vissa amerikanska städer) spelas det flitigt på gator och torg. Jag stannar till och tittar på ett parti och frågar om jag får spela nästa. Det fina här är att man inte behöver något gemensamt språk eftersom reglerna är de samma överallt. Ofta tillströmmar det en del folk som är nyfikna på hur duktig farrangen/gringon/whatever är och då är det nästan alltid någon som kan lite engelska.



Andra nördintressen kan också vara dörröppnare. Att gå på små kaffebarer i Indonesien och visa intresse för deras kaffesorter var ett annat.



Ett annat intressant möte som jag förmodligen missat om jag rest i grupp var med en engelsk expat på Bali som jobbat som 767-pilot. Lite senare dök hans 747-kompis upp och då detta var dagen efter Lionair-olyckan var samtalsämnet ganska givet.



Alla destinationer är inte lika lämpliga för soloresande. På stora charterdesinationer (Bali, Phuket etc) reser folk i familjer, svensexor och fotbollslag och de är inte alls intresserade av att träffa ny människor. Lokalbefolkningen är ganska mätta på turister också så även här är det svårare. Lyxdestinationer med smekmånadspar och liknande är förstås också svårt. Det viktiga här är ju att inte vara låst utan testa och bara resa vidare om det inte passar. Som exempel på vilken flexibilitet man har kan nämnas att jag efter två dagar på Bali var nöjd och tog ledigt från semestern genom att flyga business award till Tokyo för att äta biff i fyra dagar....



Det finns saker jag inte gör solo. Exempelvis går jag aldrig på stjärnkrog ensam då jag tycker det lätt blir krystat.



Det var mina synpunkter efter ca 30-40 långresor i olika sammansättningar.
 
Gjorde min första solo resa för tre år sen till NYC, bästa resan jag någonsin gjort.



Bodde förra året en period i USA och då blev det nästan bara helgutflykter ensam. Frågade kompisar där ett par gånger men dom tyckte det var för kort att åka en helg. Så jag åkte själv och varenda resa blev bra på sitt sätt. Jag fick se/göra precis som jag kände för, vilket är jäkligt gött !



Jag resonerar lite som @Agö och @Treo säger , det är skönt att komma bort från allt inkl. folk. och inte ha någon ”press” utifrån.



Över jul och nyår blir det ca 10 dagars roadtrip i USA själv vilket jag ser väldigt mycket fram emot. Egen musik och stanna där jag vill 



Allt beror på hur man är som person men jag tycker absolut man ska prova åka på en resa själv 
 
Jag har också rest väldigt mycket ensam, framför allt i USA men en del i Europa. Under en lång tid levde jag ensam, jobbade nog för mycket, men jag tog snabbt beslutet att det inte får begränsa mig. De städer jag vill se åkte jag till när det passade. Ofta med mycket kort varsel att till exempel erbjudanden dök upp från flygbolag som gjorde det extra förmånligt att åka. Men med kort varsel är det svårt, eller i alla fall svårare, att få med personer som lever mer av familjelivet än vad jag gjorde då. Så jag åkte själv.



Jag har redan varit inne på att USA är ett mycket bra och lättsamt land att resa själv i. Rent generellt har jag alltid upplevt en nyfikenhet hos amerikaner som tillsammans med deras sociala förmåga innebär att jag har suttit och gaggat med en person eller två i några timmar. Jänkarna är väldigt duktiga på att vara din bäste vän en timme eller två, det är i alla fall min upplevelse.



Skulle du trots allt känna dig ensam och vilja ha någon kontakt med andra så kan jag rekommendera att följa med på gratis sightseeing som finns i många städer. Ett lätt sätt att knyta tillfälliga kontakter. I Stockholm finns till exempel Stockholm Free Tours som i stort sett dagligen genomför guidningar i olika stadsdelar av huvudstaden. En av de bättre jag har genomfört är Freedom Trail Tour i Boston. De är gratis men du kan lämna ”dricks” om du vill, i USA är det kanske rentav en förväntan…
 
Jätte tack @MrDollar för denna tråd. Nu saknas det snart bara en tråd där folk kanske söker resesällskap, utan att för den delen vara ihop 24/7.



Jag tillhör den kategorin människor som tycker det är läskigt att gå på bio ensam och har således fortf aldrig gjort det. Mitt liv förändrades för 4 år sen. Då jag alltid har älskat att resa så började jag att lura med syster & svåger, vänner till Thailand, alla älskar Thailand och har man aldrig varit där så är det en drömbild för många. Jag är själv trött på det sedan många år, men vad gör man inte för att få med sig någon på en resa så säg. Sedan började jag få med mig vänner till olika ställen i Europa på gott och ont, man är inte kompatibla resekamrater bara för att man är vän har jag lärt mig den hårda vägen. Har turen att ha en dotter/svärson som älskar att resa och det har vi gjort mycket tillsammans ute i stora vida världen.



Nu till en reflektion jag gjorde häromveckan när jag var nere i Rom, rätt intressant utifrån mitt egna perspektiv. Jag som alltid vill ha någon att hålla i handen... under flera av mina Europa resor dom senaste åren så har jag åkt tillsammans med en vän som åker iväg via sitt jobb. Alltså så har jag haft dagarna helt för mig själv, jag har då gjort allt det jag normalt brukar göra med resesällskap, vissa kvällar har jag även ätit middag ute själv då min vän är på kundmiddagar. Jag kan ju roa mig själv och har tyckt det har varit helt ok ändå.



När den insikten slog mig så kände jag hur jag växte i detta och nu håller jag på att planera för min drömresa till Machu Picchu, kommer inte att försöka få med mig någon av mina vänner då dom är trygghetsnarkomaner och vill bara till Thailand om man nu ska åka långt.

Så jisses vad många år det tog för mig att komma ifrån krypstadiet. 
 
Några av mina bästa resor har varit solo. Båda har sin charm, men de är definitivt olika. Att resa själv knuffar en utanför sin comfort zone och ger nya utmaningar, samtidigt som man får möjlighet att reflektera kring livet på ett sätt som man inte gör med sällskap.

Har exempelvis interrailat runt Europa en månad själv och rest runt Japan två veckor solo.



Igår bokade jag min nästa soloresa - drygt två veckor själv i Kambodja. Blir extremt spännande då jag aldrig varit i Sydostasien förut.
 
Budgetresenär skrev:Alla free tour guider i alla länder förväntar sig dricks.Klicka för att utvidga...


Sant. Jag förtydligar, det finns nog förväntan på dricks på de flesta eller rentav alla free tours runtom i världen. Men vad jag menar är att i drickslandet USA så är förväntan bra mycket högre än till exempel Sverige där det är mer "frivilligt".
 
Agö skrev:DET är verkligen underskattat. Meditation på hög nivå i fyra-fem timmar.Klicka för att utvidga...


Absolut! Jag tvekade när jag var på min First First till Mexico City, jag ville verkligen äta på Pujol, men åkte själv... Tyvärr fick jag inte något bord där men väl på BIKO och det var faktiskt otroligt skönt att bara äta och dricka fantastiskt gott medan man funderade över dagens äventyr i en ny stad.
 
Reser en del privat och i arbetet och får nog säga att i arbetet åker jag mer än gärna ensam. Då kan man få mer nytta av fritiden och man får mer kontakt med de man besöker när man inte är två eller flera som håller ihop hela tiden.



Men privat åker jag ogärna själv. Jag har dock familj, fru och två halvsmå barn så det finns inte på kartan att missa mer tid med dem än nödvändigt. Livet är ändå ganska långt och det finns gott om tid för solo-resande när barnen är större och hellre hittar på något själva. Och OM man skulle trilla av pinn tidigare än planerat så är tiden med fru och barn långt mer värd.



Skulle jag vara singel dock tror jag nog samma princip som arbets-resande skulle få råda. Alternativt välja resesällskap efter resmål och intresse. Dock är det ofta inte det planerade målet med resan som i efterhand blir det mest värdefulla man har med sig hem utan något oplanerat.
 
I jobbet reser jag inte så mycket nu mera i mitt förra jobb hade jag ca 170 resdagar, de reser som jag gör nu i jobbet reser jag till 90 % ensam.

Privatresor 50/50, de med resesällskap är nästan alltid med BC medlemmar nu mera.

Största fördelen att resa ensam på privatresor är att man kan ta en liten siesta när man känner för den lyxen.
 
Oj Oj Oj

Resa själv privat är ju toppen =) Njuter till fullo av att bara kunna göra det jag själv vill!

I jobbet reser jag själv varje vecka. Det är rutin liksom!
 
Stort tack till alla härliga medlemmar som delat med sig av sina ensamresor!!

Trodde inte jag skulle få såhär mycket respons. Kul!



Kul också att andra medlemmar som också varit lite undrande till ensamresannde även fått hjälp/inspiration!
 
Jag reser ofta själv. I år har jag haft sällskap på nästan alla resor och nu har jag lite abstinens efter en soloresa igen där jag inte behöver rätta mig efter andra. Men jag har fortfarande svårt för att sitta på restaurang och äta middag själv. Det tycker jag känns jobbigt oftast.
 
Reste själv för första gången i somras till Kroatien. Det var riktigt härligt Trodde först att det kanske skulle vara mest charterturister på plats men det visade sig vara en välbesökt destination för backpackers från hela världen. Friheten att kunna göra precis vad som helst, närsomhelst, på en ny plats var en skön känsla. Jag upplevde också att det kändes mer naturligt att ta kontakt med nya människor.



Ett litet mellanting är att besöka en vän som jobbar/pluggar utomlands. Då får man det bästa av två världar: personlig sightseeing och bra sällskap samt tid för sig sig själv på dagen när ens vän är upptagen! Kul tråd!
 
Back
Top